Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
Originaltitel Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
Regissör Per Åhlin
Manus Tage Danielsson[1]
Berättarröst Tage Danielsson
Längd (per avsnitt) 23 minuter
Land Sverige
Språk svenska
Sändning
Originalkanal TV1
Originalvisning
Externa länkar
IMDb  SFDb

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton eller oftare bara Karl-Bertil Jonssons julafton är en svensk tecknad kortfilm från 1975 i regi av Per Åhlin. Den bygger på en berättelse av Tage Danielsson i hans bok Sagor för barn över 18 år, utgiven på Wahlström & Widstrand 1964. Filmen har visats varje julafton sedan 1975 i Sveriges Television. Musiken är skriven av Gunnar Svensson, Arne Domnérus och Sture Åkerberg.

Handling[redigera | redigera wikitext]

14-årige Karl-Bertil, som är en stor beundrare av Robin Hood, tar på sig sin fars något för stora tomtekläder och delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren. Dessa gåvor är paket som han har smusslat undan under sitt feriearbete på postens paketavdelning, och vilkas adressaters inkomster han kontrollerat i taxeringskalendern. Hans far, som är varuhuschef, blir upprörd över sonens brottsliga tilltag, men det visar sig att de rika som berövats sina julpaket mest är glada över att slippa dem.

Varuhusdirektör Tyko Jonsson är Karl-Bertils far. Tyko är stor och tjock, har rödbrusig ansiktsfärg och är chef för ett varuhus. Han har god inkomst och finns med i taxeringskalendern på listan över de högavlönade personer av vilkas julklappar Karl-Bertil tar för att ge till de fattiga. För sina goda inkomster måste han arbeta hårt och hemma blir han uppassad av sin hustru, barnens ömma moder. I sin uppfostringsstil är han hård men försöker även vara rättvis. När Karl-Bertils brott uppdagas låter Tyko honom inte komma undan men utsätter även sig själv för det pinsamma som ligger i att besöka alla stöldoffren och låta sonen tala om den hemska sanningen för dem. På det viset får han också uppleva sonens rehabilitering när ingen av de bestulna är ledsen över det inträffade utan snarast glad för att ha sluppit allehanda meningslösa julklappar. I den engelska versionen av filmen från 1987 har Tyko Jonsson fått namnet Charles Jonsson.

Karl-Bertils ömma moder är en typisk hemmafru. På julafton bjuder hon Karl-Bertil frukost på sängen och tycker synd om honom när han berättar att han måste "jobba" på julafton. Efter julmiddagen så hindrar hon sin make från att skjutsa sonen med bil till jobbet med frasen "Kommer inte på fråga, Tyko! Du har ju druckit glögg". Hon brister ut i gråt då maken skäller ut Karl-Bertil efter att han har avslöjat att han stulit julklappar från rika och gett dem till fattiga personer.

Byrådirektör H.K. Bergdahl har mahognyport och husa. Han har av Karl-Bertil berövats en tändstickstavla föreställande Bodens fästning. Då Karl-Bertil och hans far besöker honom och berättar vad Karl-Bertil har gjort utbrister han i frasen "Det var förbanne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerades! -Vill du ha ett fikon?" Trots att han betitlas H.K. Bergdahl både i faderns taxeringskalender och av berättaren så står det av någon anledning H.H.K. Bergdahl på hans port. Detta är förmodligen ett av de medvetna fel och förväxlingar som förekommer i filmen. Andra roller som nämns i filmen är gatflickan Beda Larsson, medellöse Harald Ljungström, ensamma änkan Lisbeth Blomkvist, samt byrådirektör Bergdahls hustru, mor och husa.

Tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Idén att låta Tage Danielsson göra en julsaga som kunde sändas i TV kom från Sveriges Radio-TV:s sida. Danielsson hade skrivit sagan om Karl-Bertil Jonsson flera år innan och berättelsen brukade förlaget skicka ut som en julhälsning. Danielsson fick uppdraget i februari 1975, kontaktade tecknaren Per Åhlin för att göra berättelsen till en tecknad film som skulle sändas på julen 1975. Åhlin inspirerades bland annat av Winsor McCays tecknade serie Lilla Nemo. För att spara tid ritade man de tecknade figurernas konturer med spritpenna istället för vanlig tusch men när teckningarna skulle filmas hade spritfärgen lösts upp och teckningarna fastnat i varandra. Detta gjorde att arbetet försenades och när filmen hade premiär på julafton 1975 var det en slarvigt tecknad version som visades. Efter julen gjordes en förbättrad version som har visats därefter.[2]

Röster[redigera | redigera wikitext]

Filmmusik[redigera | redigera wikitext]

Versioner och visningar[redigera | redigera wikitext]

Filmen Karl-Bertil Jonssons julafton har visats varje julafton sedan 1975 i Sveriges Television. Filmen visas även i norsk TV varje år och den visas då och då i dansk TV.[3] Filmen finns också i två engelska versioner. I den ena är det Danielsson själv som läser alla roller, i den andra är det Bernard Cribbins som läser alla roller.[4] I de engelska filmerna kallas Karl-Bertil för Christopher.[5] På den engelska DVD-utgåvan från 2004 saknas scenen med gatflickan Beda Larsson som trycker den randiga sidenslips hon fått i julklapp mot sin barm.

Tidsepok då historien utspelar sig[redigera | redigera wikitext]

Filmen innehåller ett antal anakronismer vad gäller när historien tidsmässigt utspelar sig. Några detaljer tyder på att det är under andra världskriget, exempelvis bilden på En svensk tiger, gengasaggregaten på bilarna och nazistflaggorna i flaggspelet på en taxibil. Taxeringskalendern som Karl-Bertil använder för att kontrollera folks årsinkomst är från 1942. Det nämns även att Karl-Bertil studerar i läroverket, en benämning som avskaffades i och med enhetsskolans och senare grundskolans införande under efterkrigstiden. Andra detaljer indikerar att historien utspelas senare. Radiotjänst inledde sina reguljära TV-sändningar i september 1956, Bosse Larssons Nygammalt premiärsändes 1971 och Jean-Paul Sartres självbiografi utkom först 1964.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Till det yttre påminner den tecknade Karl-Bertil om en ung Tage Danielsson, men enligt tecknaren Per Åhlin är alla figurer påhittade. Tage har heller inte alls samma slags familjebakgrund som Karl-Bertil. Åhlin har dessutom sagt att de tecknade figurerna liknar honom och hans kompisar på 1930–1940-talet.[6]

Den svartvita filmen som Tyko Jonsson sitter och tittar på är Lilla helgonet (1944), där Åke Söderblom, Thor Modéen och Marguerite Viby uppträder.

Julsången som Karl-Bertil sjunger, "Nu så kommer julen", är från en dikt av Zacharias Topelius, i en tonsättning av Ellen Heijkorn, publicerad 1920.[7]

I december 2002 fanns Karl-Bertil på svenska postens julfrimärken. Samma år var det strykande åtgång på de originalfilmceller ur filmen som såldes på Seriegalleriet i Stockholm för mellan 1 800 och 2 800 kronor styck.

Operasagan Snäll rebell bygger på den här sagan.

Filmen är en av titlarna i boken Tusen svenska klassiker som gavs ut 2009.[5]

Filmen släpptes på DVD i Storbritannien 2004 och i Sverige 23 november 2011.

En något smädande karikatyr av Karl-Bertil har en roll i den tecknade serien Myggan, producerad av Kanal 5, där Karl-Bertil framställs under sitt vuxna liv som taxichaufför i Stockholm med grava narkotikaproblem.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online
  2. ^ Malmberg, Johan (24 december 2005). ”Grattis! Karl-Bertil Jonsson”. Hallands Nyheter: s. 30. 
  3. ^ Åkesson, Eva (24 december 2002). ”Karl-Bertil har blivit tradition”. Göteborgs-Posten: s. 55. 
  4. ^ Hansson, Anders (22 december 1995). ”70-talist som inte räds en kapitalist”. Göteborgs-Posten: s. 10. 
  5. ^ [a b] Gradvall et al 2009, nr. 452
  6. ^ ”Karl-Bertil Jonson fyller 30 år i tv-rutan”. Metro. 22 december 2005. 
  7. ^ Heikorn, Ellen; Topelius Zacharias (1920). Julvisa. Stockholm: Elkan & Schildknecht. Libris 3250182 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]