Scania CN113

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Scania CN113
En Scania CN113CLL MaxCi vid Västerhaninge station.
En Scania CN113CLL MaxCi vid Västerhaninge station.
Grundinformation
MärkeScania
Tillverkning1988–1999
Även kalladScania MaxCi (lågentréversionen)
Konstruktion
KlassStadsbuss
Landsvägsbuss
KarosseriScania
PlattformNormallång buss med lågentré eller normalgolv
Ledbuss med normalgolv.
BesläktadeScania CN112
LiknandeVolvo Säffle 2000 med Volvo B10B, B10BLE, B10M eller B10MA-chassin
Drivlina
Motor11-liters tvärställd bakmonterad 6-cylindrig radmotor
Effekt250–320 hk
DrivningBakhjulsdrift via vinkelväxel
VäxellådaHelautomatisk, GAV 2 eller 4-stegs alternativt Voith 3 eller 4-stegs
Dimensioner
Hjulbas6 meter (de normallånga)
5+7 meter (de ledade)
Längd12–18 meter
Bredd2,5–2,6 meter
Höjd3,1 meter
Vikt16 ton (normallånga vagnar)
24 ton (ledvagnar)
Kronologi
FöregångareScania CN112
EfterträdareScania Omni-serien

Scania CN113 är en buss, främst avsedd för stads-/förortstrafik, från Scania, tillverkad mellan 1988 och 1999.

Den ersatte Scania CN112 och byggdes på Scania N113-chassiet.

Normalgolvsversion[redigera | redigera wikitext]

Standardvarianten (Scania CN113CLB) är 12 meter lång och traditionellt uppbyggd med högt golv med två trappsteg vid samtliga in/utgångar, den finns också som 18-meters ledbuss (Scania CN113ALB).

Motorn är en 11-liters rak 6-cylindrig lastbilsmotor monterad längst bak, stående på tvären. Den drivs vanligen av diesel eller ED95 (etanol).

Det fanns även några enstaka exemplar med bio-/naturgas- och hybriddrift.

Det är lätt att byta ut karossdelarna vid krockskador, omlackering etc. Karossen på standardmodellen med trappstegsingångar var i princip oförändrad mot de sista årgångarna av CN112, både interiört och exteriört.

Skillnaden låg annars mest i den tekniska delen, med ett uppdaterat elsystem och renare motorer samt något fler datorstyrda komponenter, till exempel ABS-bromsar. Bussarna tillverkades fram till 1999 och var under de sista åren tänkta som billigare alternativ till Scania Omni-serien som tillverkats sedan 1997/1998.

Karossen monterades på Scanias anläggning i Katrineholm och gjordes i rostfritt stål.

Scania CN113ALB (ledbussversionen) tillverkades även i Słupsk, Polen.

Dörrkonfigurationerna på 12-metersversionen var från längst fram till längst bak: 1-1-0, 1-2-0, 1-1-1, 1-2-1, 2-1-1, 2-2-0 samt 2-2-1.

Dörrkonfigurationerna på ledbussversionen var från längst fram till längst bak: 1-1+1-0, 1-2+1-0, 2-2+1-0, 2-2+2-0 samt i Polen även: 2-2+2-1.

Lågentréversion[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1992 lanserades en lågentrévariant med en annan design på karossen: Scania CN113CLL, även kallad Scania MaxCi, den byggdes på Scania N113CLL-chassit.

N113CLL var dock inte Scanias första lågentréchassi, dess föregångare CN113CLB-LG, som N113CLL byggde vidare på, togs fram ett år tidigare, men det fanns endast med karosser från externa karosstillverkare.

Dessa chassin har lågt golv i de främre delarna och högt golv bak med två trappsteg innanför den bakersta dörren, bakom bakaxeln. Det fanns även en högerstyrd variant tillgänglig för den brittiska marknaden byggd på N113CRL-chassit kallad East Lancs MaxCi, denna byggdes av East Lancashire Coachbuilders i ett fåtal exemplar.

Chassit är identiskt med vanliga CN113 från motorn längst bak fram till bakaxeln, därefter sluttar golvet neråt till strax bakom mittendörren, därefter är det ett trappsteg ner till det låga golvet som sträcker sig från trappsteget, strax bakom mittendörren och hela vägen fram, därefter är det samma förarplats som på den vanliga varianten, vilket gör att föraren sitter ganska högt upp i förhållande till de påstigande passagerarna. Karossen har samma bakparti, hjulhus, tak, förarsidofönster, skyltskåp och vindruta som den vanliga varianten. Den fanns i färre dörrkonfigurationer än vanliga CN113, nämligen: 2-2-1, 1-2-1 samt 1-1-1. Dvs alltid en dörr bakom bakaxeln och alltid två dörrar i mitten om det är två längst fram. Den vanligaste dörrkonfigurationen i Sverige var 2-2-1, dvs två dörrar längst fram, i mitten och en längst bak.

Scania MaxCi tillverkades både i Katrineholm och i Słupsk. Den tillverkades fram till mitten av 1999 som ett billigare alternativ till Scania OmniCity som då redan hunnit tillverkas i ett par år.

I trafik hos Storstockholms lokaltrafik (SL)[redigera | redigera wikitext]

Storstockholms lokaltrafiks entreprenörer, framförallt SL Buss AB (senare Busslink/Keolis) köpte in ett stort antal etanoldrivna men även dieseldrivna stadsbussar av typ Scania CN113CLL MaxCi (littera H17N och H18 för diesel och H18E för etanol)[1] mellan 1992 och 1997 (årsmodell 1998), bland annat i serien 5001–5167, det fanns även fler i andra serier och hos andra operatörer. Sammanlagt fanns det över 200 stycken i Stockholms län. Det var den första busstypen med lågt golv (lågentré) avsedd för vanliga linjer i Stockholms innerstad och utgjorde länge den absolut vanligaste busstypen i innerstaden.

Från 2008 började de dock bli till åren komna och byttes allt eftersom ut mot nyare bussar främst från MAN SE som Keolis haft kontrakt med. De allra första MaxCi-bussarna från 1993 försvann tidigt år 2009[2] och i samband med nyleveranser de följande åren har fler fasats ut och de allra sista försvann från linjetrafik på Stockholms gator några dagar innan hösttidtabellens införande i augusti 2014.[3] Från början var tanken att samtliga exemplar skulle ha fasats ut redan 2012, men efter att det visat sig att Solaris Urbino 12 CNG-bussarna som köptes in 2009 hade en del problem och försvann redan 2011[4] så behölls ett antal MaxCi ett par år i övertid för att fylla ut tomrummet. I augusti 2014, när de allra sista exemplaren togs ur trafik, hade en över 20-årig historia i Stockholms kollektivtrafik tagit slut, busstypen har i vissa kretsar liknande status som Büssing-bussarna. Även vanliga CN113CLB med eller utan etanoldrift (littera H17 och H17E) samt efterträdaren OmniCity med eller utan etanoldrift (littera H19, H34 och H34E) har varit vanliga i innerstaden.

De allra flesta MaxCi-bussar som gått i innerstaden skrotadesHölö-skroten, men några exemplar fortsatte att användas av Keolis som övningskörningsbussar åt blivande chaufförer. Några bussar bevarades dock mer permanent till eftervärlden, Spårvägsmuseet har till exempel en bevarad Scania CN113CLL MaxCi (H18E)[5] och Svenska spårvägssällskapet har en dieseldriven H18 bevarad för museitrafik i form av SL Buss 5158 (senare Busslink och Keolis 5158).[6]

I övriga delar av länet, såsom i förorterna, var vanliga Scania CN113CLB (littera H16) och ledbussen CN113ALB (Littera H32 och H33) ännu vanligare och dessutom under ett längre tidsspann totalt sett. Dessa fick dock inte samma uppmärksamhet som MaxCi-bussarna fick i innerstaden, eftersom vagnparkerna i förorterna var mer blandade med flera olika fabrikat än den i innerstaden.

De sista CN113-bussarna med normalgolv (CLB/ALB) togs ur linjetrafik från SL under 2011, i samband med att krav på låggolvs- och lågentrébussar blev obligatoriska på samtliga linjer i länet.

Många normalgolvsbussar gick på export efter deras tjänst hos SL. I huvudsak till forna Sovjetstater i Östeuropa och Asien.

SL94-lackerad Scania MaxCi i Ryssland

Versioner (Sverige)[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ sl-h18.weebly.com - alla vagnar
  2. ^ svenskbusshistoria.se - SL H18E 5001
  3. ^ svenskbusshistoria.se - SL H18E 5157
  4. ^ rt-forum.se - motvind för solaris
  5. ^ Nyinkommet på Spårvägsmuseet” (på svenska). Spårvägsmuseet. Arkiverad från originalet den 18 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180518060221/http://sparvagsmuseet.sl.se/2014/08/13/nyinkommet-pa-sparvagsmuseet/. Läst 17 maj 2018. 
  6. ^ svenskbusshistoria.se - SL Buss AB/Keolis 5158