Förlossning

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Segerhuva)
Hoppa till: navigering, sök
Förlossning
latin: partus
Nyfött barn med moder.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 Z37
MeSH engelsk

Förlossning kallas en kvinnas födande av barn och utgör avslutningen på en graviditet då kvinnan föder fram barnet från livmodern och ut ur sin kropp. Födseln sker i genomsnitt 270 dagar (38 veckor och 4 dagar) efter befruktningen, eller 284 dagar (40 veckor och 4 dagar) efter senaste menstruationens första dag.[1]

Förlossningsprocessen[redigera | redigera wikitext]

Före förlossningen[redigera | redigera wikitext]

De viktigaste delarna av händelseförloppet som sker före förlossningen är följande:[1]

  • Värkar - Livmoderväggens glatta muskelcellers rytmiska kontraktioner stimuleras som följd av att livmodern växer. Precis före en förlossning ökar också utsöndringen av östrogen, vilket också stimulerar denna rytmiska kontraktion av dessa glatta muskelceller. Vanligtvis balanseras östrogenets stimulerande effekt på dessa muskelceller av hormonet progesteron, som hämmar kontraktionen av dessa muskelceller. Precis innan förlossningen avtar dock utsöndringen av progresteron och utsöndringen av östrogen ökar.
  • Oxytocin frisätts från hypofysens baklob, som förstärker värkarna. Oxytocin ökar både frekvensen och kraften på kontraktionerna, vilket ökar värkarna. Den ökade utsöndringen av östrogen bidrar också till att muskelcellerna påverkas starkare av oxytocin.
  • Produktionen av prostaglandiner ökas, vilket förstärker verkarna. Prostaglandiner utsöndring stimuleras av östrogen och oxytocin, som stimulerar muskelkontraheringen i livmodern.
  • Fostrets huvud pressas mot livmoderhalsen, som följd av att muskelkontraktionerna i livmoderväggen blir kraftigare under 3–4 veckor före förlossningen.

Vaginal förlossning[redigera | redigera wikitext]

När förlossningen startar kommer värkarna med intervaller mellan 10 och 15 minuter, vilka gradvis ökar i frekvens och intensitet. Till slut brister vanligen fosterhinnorna, vilket följs av att fostervattnet rinner ut. Muskelkontraheringarna i livmodern pressar sedan fostret mot livmoderhalsen och när denna är tillräckligt vidgad pressas fostret ut ur livmodern, genom vagina och ut ur moderns kropp.[1]

Efter förlossningen pressar en serie muskelkontraktioner ut moderkakan (placenta), varvid modern förlorar cirka 200 ml blod.[1]

Vaginal förlossning delas vanligtvis in i tre delar:[1]

  1. Öppningsskedet, som varar i 12–18 timmar för förstföderskor och något kortare för kvinnor som tidigare fött barn. Det är under denna fas som livmoderhalsen vidgas och fosterhinnorna brister, så att fostervattnet rinner ut.
  2. Utdrivningsskedet, som pågår ett par timmar för förstföderskor och något kortare för kvinnor som tidigare fött barn.
  3. Efterbördsskedet, som vanligtvis varar i cirka 15 minuter. Det är under detta skede som placenta trycks ut.

Kejsarsnitt[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning: Kejsarsnitt

Kejsarsnitt är ett kirurgiskt ingrepp där barnet lyfts ut ur livmodern efter att läkaren gjort ett snitt i livmoder och mage.[2] Anledningar till att välja kejsarsnitt är vanligen att vaginal förlossning inte är möjlig eller önskvärd, exempelvis då modern har havandeskapsförgiftning, eller att barnet mår dåligt eller inte ligger med huvudet nedåt i livmodern.[2]

Förlossningsskador[redigera | redigera wikitext]

De flesta förlossningar går bra för både mamman och barnet.[3] Ofta händer dock att kvinnan under förlossningen spricker lindrigt i underlivet. Detta sys ofta under lokalbedövning av barnmorska och läker därefter oftast väl.[3] Det är dock viktigt att kvinnan alltid blir ordentligt undersökt efter förlossningen.[3] Hos några få procent av kvinnor som föder vaginalt uppstår en skada på ändtarmens ringmuskel.[3] Dessa skador ska sys av en läkare på operationsavdelning.[3] En översikt från SBU har gått igenom forskning som finns om olika metoder att förebygga, upptäcka och behandla skador efter vaginala förlossningar.[3] Översikten visar att vissa skador på ändtarmsmuskeln i dag missas och att fler skador upptäcks om t.ex. ultraljud används vid undersökningen.[3] Översikten visade också att kvinnan i mindre utsträckning riskerar spricka om barnmorskan håller emot barnets huvud med handen samt eventuellt även stödjer mellangården med andra handen.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Förlossningsmottag

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Sand et al. (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi s. 509-511
  2. ^ [a b] Bengtsson, Kristin. ”Kejsarsnitt”. 1177 Vårdguiden. http://www.1177.se/Vasternorrland/Fakta-och-rad/Behandlingar/Kejsarsnitt/. Läst 2 november 2016. 
  3. ^ [a b c d e f g h] Services, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social. ”Analsfinkterskador vid förlossning”. www.sbu.se. http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/analsfinkterskador-vid-forlossning/. Läst 5 december 2016. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Olav, Sand; Sjaastad, V. Øystein; Haug, Egil; Bjålie, Jan G.; Bolinder-Palmér (översättning); Grönwall, Karin (översättning); Olsson, Kristina (översättning) (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi. Andra upplagan. Liber ISBN 978-91-47-08435-7