Stadsmuseet i Stockholm

Stadsmuseet i Stockholm och Ryssgården, 2009.

Stadsmuseet i Stockholm under renovering, 2017.

Stadsmuseet i Stockholm (fram till 2013 Stockholms stadsmuseum) är ett museum i Stockholm som inventerar, dokumenterar, samlar och presenterar material relaterat till Stockholms historia. Museet är inrymt i Södra stadshusets tidigare lokaler belägna vid Ryssgården på Södermalm och visar permanenta och tillfälliga utställningar. Museet hette tidigare Stockholms stadsmuseum, men gjorde 2013 ett namnbyte till Stadsmuseet i Stockholm.

Stadsmuseet grundades 1937 och öppnade för allmänheten 1942. Det var fyndet av Riddarholmsskeppet som föranledde att Stadsmuseet grundades. Idag är det Sveriges största kommunala museum och förvaltar samlingar som består av bland annat 300 000 föremål, 25 000 konstverk och 3,5 miljoner fotografier.

Den 12 januari 2015 stängdes museet för renovering. Det beräknas öppna igen i november 2018.

Byggnad

Södra stadshuset, kopparstick från 1691.

Stadsmuseet, fasad mot öst, 2009.

Byggnaden började uppföras 1663, ritningarna gjordes av den dåvarande stadsarkitekten i Stockholm, Nicodemus Tessin d.ä. Den var ämnad som Generalfaktorikontor, ett huvudkontor för internationell handel, men redan 1669 var den perioden över, och den benämns 1676 som stadshusbyggnaden på Södermalm.

Verksamhet

Från och med den 1 januari 2007 ingår Stadsmuseet i kulturförvaltningen, vid sidan av Medeltidsmuseet och Stockholmia förlag. Den beslutande politiska nämnden är Kulturnämnden.

Stadsmuseet arrangerar föreläsningar, teaterföreställningar och andra evenemang. Museet förfogar över två föreläsnings- respektive konferenssalar "Tessinsalen" (för maximal 80 personer) och "Bellmanrummet" (för maximal 16 personer). Salarna kan hyras. I Tessinsalen fanns på 1600-talets slut och 1700-talets början en anatomisk teater för offentliga dissektioner av lik.

Man håller även i stadsvandringar, både på svenska och andra språk, utifrån olika teman knutna till Stockholm. För forskning och sökning i arkiv är Faktarummet öppet för allmänheten, där besökarna kan söka bland museets bilder, kartor, litteratur och information om stadens bebyggelse. Faktarummet finns under Stadsmuseets ombyggnad på Stockholms stadsarkiv. Museets kulturmiljöenhet är stadens expertorgan när det gäller arkeologiska och byggnadshistoriska frågor.

När Stadsmuseets byggnad öppnas igen under 2018 invigs en ny permanent utställning med fokus på stockholmsberättelser.

Stadsmuseet är sedan 2003 med i samarbetet kring Stockholmskällans webbplats tillsammans med andra museer och arkiv i Stockholm. På Stockholmskällan publicerar Stadsmuseet ett urval av sitt arkivmaterial, framför allt fotografier.

Lysande skylt är en årlig tävling om Stockholms vackraste klassiska ljusreklam som utlystes av Stadsmuseet sedan år 2011.

Stadsmuseet i Stockholm har fyra visningslägenheter med tidstypisk eller originalinredning: Blockmakarens hus vid Stigbergsgatan 21 med inredning från början av 1900-talet och Stickelbärsvägen 7 på Norra Djurgården, som är en lägenhet om 2 rum och kök i ett barnrikehus från 1937. I Stuckatörens hus på David Bagares gata 10 visas ett borgerligt hem i slutet av 1800-talet. Den yngsta visningslägenheten ligger vid Kämpingebacken 13 i Tensta och beskriver hur en lägenhet i miljonprogrammet kunde se ut 1969, när den första familjen flyttade in.

Interiörbilder

• 
  Entré
• 
  Utanför "Faktarummet"
• 
  "Faktarummet"
• 
  Butik
• 
  Tessinsalen

Utställningen (urval)

• Loheskatten
• Kopparmatte
• Stockholms stadsmuseums 1600-talspanorama
• Södra stadshuskällaren, rekonstruktion av en historisk krog

Permanenta utställningen

• 
  Loheskatten
• 
  Kopparmatte
• 
  Palatset Makalös (modell)
• 
  Museilägenhet från 1890-tal
• 
  Fynd från Brunnsbacken

Kulturhistorisk klassificering

Hamngatan efter Norrmalmsregleringen. Andra huset till höger är Sparbankshuset, bakom det Sverigehuset, till vänster NK och PK-huset.

Ralph Erskine och Yngve Fredriksén: byggnad för firman Möller & Co i Slakthusområdet från 1952 tillhör de byggnader i ytterstaden som blåmärkts.

Stadsmuseet ansvarar för att peka ut och definiera bebyggelsens kulturhistoriska värden i Stockholms stad.

Stadsmuseet använder ett färgsystem med blått, grönt, gult och grått för att klassificera fastigheter och byggnader. Klassificeringen har i sig ingen juridisk verkan men den används som stöd och beslutsunderlag av Stadsbyggnadskontoret i handläggning av bygglov- och planärenden enligt plan- och bygglagen.

1. Blå är den högsta klassen och innebär att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden.
2. Grön är den näst högsta klassen och innebär att bebyggelsen bedöms vara särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
3. Gul klassificering innebär att bebyggelsen har positiv betydelse för stadsbilden och/eller har ett visst kulturhistoriskt värde.
4. Grå klassificering innebär att fastigheten inte uppfyller några av kriterierna ovan.

Klassificeringen innefattar också områden som bedöms vara särskilt kulturhistoriskt värdefulla.

Bebyggelse som ännu inte har klassificerats är Streckad.

Klassificeringen kan ses på en karta.

Innerstaden

I princip hela Gamla stan är blå-märkt (högsta klassificeringen) och är skyddad genom bestämmelser i detaljplan.

Våren 2007 genomförde Stadsmuseet en omfattande inventering och klassificering av samtliga fastigheter på Norrmalm i Stockholm som hade uppfördes 1960–1989. Stadsmuseet dokumenterade samtliga fastigheter i ord och bild som vägledning vid eventuella framtida förändringar av bebyggelsen i Stockholms city. Bland huset som dokumenterades fanns verk av ledande svenska arkitekter som Peter Celsing och Carl Nyrén liksom det flitiga Stockholmskontoret Backström & Reinius.

Kartläggningen har fått kritik från politiskt håll, bland annat kritiserade dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund slutsatserna och ifrågasatta öppet Stadsmuseet klassificering av bland annat Sheraton, Åhléns City och parkeringshuset Parkaden som särskilt värdefulla och Söderlund menade att huset bör byggas om. Men enligt Ann-Charlotte Backlund, stadsantikvarie och chef för Stadsmuseet i Stockholm, är blåmärkningen inte en fråga för stadsbyggnadsnämnden.

Ytterstaden, Ytterstadsprojektet

Under 2004–2007 inventerade museets kulturmiljöenhet även byggnader i Stockholms ytterstad i ett projekt som kallades Ytterstadsprojektet. I drygt hälften av stadens 97 stadsdelar utanför Stockholms innerstad dokumenterades alla byggnader i ord och bild. Tio byggnadsantikvarier och två fotografer reste runt och inventerade. De tog fram fakta om hur och varför varje stadsdel började byggas och hur de ser ut idag. Materialet tillgängliggörs i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, en databas som finns på Riksantikvarieämbetets hemsida. Inventeringen låg till grund för en kulturhistorisk klassificering. Alla 97 stadsdelar finns också beskrivna i boken Stockholm utanför tullarna : nittiosju stadsdelar i ytterstaden.

Museilägenheter

• Blockmakarens hus, Stigbergsgatan 21, med inredning från 1920-talet.
• Stuckatörens hus, David Bagares gata 10, med inredning från slutet av 1800-talet.
• Stickelbärsvägen 7, en lägenhet om två rum och kök i ett barnrikehus med inredning från slutet av 1930-talet.
• Kämpingebacken 13, en lägenhet från miljonprogrammet i Tensta med inredning från 1969.

• 
  Stuckatörens hus, herrummet.
• 
  Blockmakarens hus, köket.
• 
  Stickelbärsvägen 7, vardagsrummet.
• 
  Stickelbärsvägen 7, köket.
• 
  Kämpingebacken 13, köket.

Se även

• Stadsmuseets Norrmalmsinventering
• Stadsmuseets neonskyltsinventering
• Slussens bibliotek
• Samfundet S:t Erik
• Stockholmia förlag
• Medeltidsmuseet
• Stockholmskällan
• Stockholms stadsarkiv

Källor

• Friman, Helena (1987). Elva Stockholmsvandringar. Stockholm: Bokförlaget Prisma i samarbete med Stockholms stadshus. ISBN 91-518-2015-3 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Stadsmuseet i Stockholm.
  Bilder & media
• Stadsmuseets webbplats