Tofslärka
| Tofslärka Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Lärkor Alaudidae |
| Släkte | Galerida |
| Art | Tofslärka G. cristata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Galerida cristata | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
2.jpg) | |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Tofslärka (Galerida cristata) är en fågelart i familjen lärkor.
Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]
Tofslärkan är en stannfågel som häckar i merparten av de tempererade delarna av Eurasien, från Portugal till nordöstra Kina och östra indien, och i Afrika så långt söderut som Niger. Den är en mycket stationär fågel och observeras sällan utanför sina häckningsområden.
Den delas upp i en stor mängd underarter, Clements et al. erkänner inte mindre än 35 stycken med följande utbredning:[2]
- Galerida cristata cristata – Centraleuropa till Slovenien, Belarus, norra Ungern och norra Ukraina
- Galerida cristata pallida – Iberiska halvön
- Galerida cristata neumanni – Italien från Toscana till området kring Rom
- Galerida cristata apuliae – södra Italien samt Sicilien
- Galerida cristata tenuirostris – östra Ungern och Rumänien till södra Ryssland och västra Kazakstan
- Galerida cristata meridionalis – sydvästra och södra Balkan, Joniska öarna i västra Grekland, Kreta och västra anatoliska Turkiet
- Galerida cristata caucasica – öarna i östra Egeiska havet, norra Turkiet, södra Kaukasus och västra Transkaukasus
- Galerida cristata subtaurica – centrala Turkiet till södra Transkaukasus, nordvästra Iran, västra Turkmenistan och östra Irak
- Galerida cristata cypriaca – öarna Karpathos, Rhodos och Cypern
- Galerida cristata zion – södra Turkiet, Syrien, östra Libanon och östra Israel söder till Jerusalem
- Galerida cristata cinnamomina – västra Libanon västerut från Beirut samt nordvästra Israel (Karmelberget och Haifa)
- Galerida cristata magna – södra Kazakhstan till östra Mongoliet och norra Kina (Inre Mongoliet)
- Galerida cristata leautungensis – Manchuriet och nordöstra Kina
- Galerida cristata coreensis – Korea
- Galerida cristata iwanowi – centrala Turkmenistan till Iran, Tadzjikistan, Afghanistan och nordvästra Pakistan
- Galerida cristata lynesi – norra Kashmir (Gilgitdalen)
- Galerida cristata kleinschmidti – nordvästra Marocko (österut till Rifbergen och söderut till mellersta Atlasbergen)
- Galerida cristata riggenbachi – västra Marocko (Casablanca till Sousdalen)
- Galerida cristata carthaginis – kustnära nordöstra Marocko till norra Tunisien österut till Sousse
- Galerida cristata balsaci – kustnära Mauretanien
- Galerida cristata arenicola – nordöstra algeriska Sahara till södra Tunisien och nordvästra Libyen
- Galerida cristata helenae – sydöstra Algeriet och omedelbart angränsande sydvästra Libyen
- Galerida cristata festae – kustnära nordöstra Libyen (Benghazi till Tobruk)
- Galerida cristata brachyura – nordöstra Libyen till kustnära norra Egypten, norra Sinaihalvön, norra Saudiarabien och södra Irak
- Galerida cristata nigricans – norra Egypten (Nildeltat)
- Galerida cristata maculata – Egypten (Nildalen från Kairo till Aswan och El Faiyum)
- Galerida cristata halfae – Egypten (Nildalen söder om Aswan) till nordligaste Sudan (Wadi Halfa)
- Galerida cristata senegallensis – södra Mauritanien, Senegal, Gambia och Guinea-Bissau till Niger
- Galerida cristata jordansi – norra Niger (Aïrbergen)
- Galerida cristata alexanderi – norra Nigeria till västra Sudan och nordöstra Demokratiska republiken Kongo
- Galerida cristata isabellina – centrala Sudan (Kordofan till Nildalen)
- Galerida cristata altirostris – östra Sudan öster om Nildalen samt Eritrea
- Galerida cristata somaliensis – norra Somalia, södra Etiopien och norra Kenya
- Galerida cristata tardinata – södra Arabiska halvön
- Galerida cristata chendoola – förberg i södra Kashmir till östra Pakistan, västra och norra Indien samt södra Nepal
Andra auktoriteter inkluderar iwanowi i magna och tardinata i altirostris.[3]
I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) erkänns endast 20 underarter, där förutom IOC:s ihopslagning även pallida, neumanni, apuliae, meridionalis, tenuirostris och caucasica slås ihop med nominatformen, haifae, cinnamomina, zion, festae, brachyura, helenae i maculata, helenae i arenicolor och cypriaca i subtaurica.[4] Även svenska BirdLife Sverige följer denna indelning.[5]
Maghreblärka (Galerida macrorhyncha) behandlades tidigare som en del av tofslärkan, och vissa, som Birdlife International, gör det fortfarande.
Utseende, läte och fälkännetecken[redigera | redigera wikitext]
Tofslärkan är en ganska liten lärka, något större och kraftigare än sånglärkan och mäter cirka 17 centimeter. Den har en lång, spetsig och upprättstående tofs på huvudet. I övrigt har den rödaktig vingundersida, är gråare än sånglärkan och saknar dess vita ving- och stjärtkanter. Ovansidan är mestadels mörkvattrad och undersidan vitaktig. Dess sång är melodisk och varierad, med sorgsna visslingar, ibland med härmningar av andra fågelarter.
Lagerlärkan är mycket lik tofslärkan, men är något mindre och har generellt kortare och mörkare näbb. Vidare är strecken på både rygg och bröst mer distinkta, de på bröstet på ljusare botten. Dräkten är också överlagt gråare men övre stjärttäckarna tydligare roströda än hos tofslärkan.[6]
Maghreblärkan, ofta behandlad som underart till tofslärkan, är mycket lik både tofslärka och lagerlärka men med tydligt längre och kraftigare näbb. Underarten randonii skiljer sig från tofslärkans angränsande underart carthaginis förutom på näbbstorleken även genom något större storlek och längre vingar. Nominatformen macrorhyncha är lite mindre, blekare och mer rostfärgad samt saknar teckningar på undergumpen.[4]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
I sitt utbredningsområde är det en vanlig fågel i öppen torr landsbygd och odlingsmark. Den häckar på marken och lägger två till tre ägg. Dess föda består av frön och insekter, det senare speciellt under häckningssäsongen.
Status[redigera | redigera wikitext]
Globalt är arten inte hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC); dock finns det lokala populationer, främst randpopulationer, som är hotade. Exempelvis har den svenska häckningspopulationen försvunnit och man har inte fastslagit någon häckning sedan slutet av 1980-talet då den häckade i Skåne.[7]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ BirdLife International 2012 Galerida cristata Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ [a b] Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
- ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 248. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ ArtDatabankens faktablad. Läst 2006-12-18.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör tofslärka.
Wikispecies har information om tofslärka.- Läten på xeno-canto.org
- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
Wikimedia Commons har media som rör 
Wikispecies har information om
|