Hoppa till innehållet

Tofslärka

Från Wikipedia
Tofslärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteGalerida
ArtTofslärka
G. cristata
Vetenskapligt namn
§ Galerida cristata
AuktorLinné, 1758
Utbredning

Tofslärka (Galerida cristata) är en fågelart i familjen lärkor.

Utseende, läte och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Tofslärka av nominatformen, fotograferad i Ungern i augusti.

Tofslärkan är en ganska liten lärka, något större och kraftigare än sånglärkan och mäter cirka 17 centimeter. Den har en lång, spetsig och upprättstående tofs på huvudet. I övrigt har den rödaktig vingundersida, är gråare än sånglärkan och saknar dess vita ving- och stjärtkanter. Ovansidan är mestadels mörkvattrad och undersidan vitaktig. Dess sång är melodisk och varierad, med sorgsna visslingar, ibland med härmningar av andra fågelarter.

Lagerlärkan är mycket lik tofslärkan, men är något mindre och har generellt kortare och mörkare näbb. Vidare är strecken på både rygg och bröst mer distinkta, de på bröstet på ljusare botten. Dräkten är också överlagt gråare men övre stjärttäckarna tydligare roströda än hos tofslärkan.[2]

Maghreblärkan, ofta behandlad som underart till tofslärkan, är mycket lik både tofslärka och lagerlärka men med tydligt längre och kraftigare näbb. Underarten randonii skiljer sig från tofslärkans angränsande underart carthaginis förutom på näbbstorleken även genom något större storlek och längre vingar. Nominatformen macrorhyncha är lite mindre, blekare och mer rostfärgad samt saknar teckningar på undergumpen.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

G. c. brachyura, fotograferad i närheten av Döda havet i Jordanien.
Tofslärka, förmodligen av underarten chendoola, i mars i Haryana, Indien.

Tofslärkan är en stannfågel som häckar i merparten av de tempererade delarna av Eurasien, från Portugal till nordöstra Kina och östra indien, och i Afrika så långt söderut som Niger. Den är en mycket stationär fågel och observeras sällan utanför sina häckningsområden.

Arten delas upp i en stor mängd underarter, Clements et al. erkänner inte mindre än 35 stycken med följande utbredning:[4]

Andra auktoriteter inkluderar iwanowi i magna och tardinata i altirostris.[5]

I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) erkänns endast 20 underarter, där förutom IOC:s ihopslagning även pallida, neumanni, apuliae, meridionalis, tenuirostris och caucasica slås ihop med nominatformen, haifae, cinnamomina, zion, festae, brachyura, helenae i maculata, helenae i arenicolor och cypriaca i subtaurica.[3] Även svenska BirdLife Sverige följer denna indelning.[6]

Maghreblärka (Galerida macrorhyncha) behandlades tidigare som en del av tofslärkan, och vissa, som Birdlife International, gör det fortfarande.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Idag uppträder tofslärkan bara tillfälligt i Sverige och någon häckning har inte förekommit sedan slutet av 1980-talet. Den invandrade till Sverige under 1800-talets första hälft. Kring sekelskiftet var den relativt vanlig i Skåne och förekom även utmed Västkusten upp till Bohuslän samt lokalt i södra och mellersta Sverige, åtminstone så långt norrut som Örebro, Uppsala och Norrtälje. Under 1930- och 1940-talen inleddes en snabb tillbakagång. Under 1940-talet försvann den från Uppsala, under början av 1950-talet från Örebro och under 1960-talet från Västkusten. Kring mitten av 1960-talet uppskattades beståndet i Skåne till 30–40 par och 1977 fanns ungefär 25 par kvar.

Tofslärkan bygger ett skålformigt bo direkt på marken.
Ägg av tofslärka.

Under 1980-talet förekom häckande tofslärka enbart i Malmö och Lund. I Malmö fanns tre häckande par 1987 och året därpå två häckande par och två hanar. I Lund häckade ett par 1989. År 1990 rapporterades totalt 5–6 individer i Lund och Malmö utan någon påvisad häckning. Efter detta har ingen häckning genomförts i Sverige. Åren 1992-2010 rapporterades totalt 119 individer i Sverige.[7] Under perioden 2010-2023 rapporterades det enstaka fynd varje år, främst från Skåne och Öland, men även enstaka från Bohuslän, Halland, Sörmland och Ångermanland.[8]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

I sitt utbredningsområde är det en vanlig fågel i öppen torr landsbygd och odlingsmark. Den häckar direkt på marken och lägger två till tre ägg. Dess föda består av frön och insekter, det senare speciellt under häckningssäsongen.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Globalt är arten inte hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC). Dock finns det lokala populationer, främst randpopulationer, som är hotade.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Galerida cristata Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 248. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ [a b] Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575 
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  6. ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 
  7. ^ Artfakta, Tofslärka Galerida cristata, https://artfakta.se, läst 2023-08-12
  8. ^ Artportalen, Sökparametrar: Tofslärka, 2000-2023, Visa bara säker bestämning, https://www.artportalen.se, läst 2023-08-12

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]