12. helikopterdivisionen
12. helikopterdivisionen (12. hkpdiv) | |
Vapen för 12. helikopterdivisionen tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Datum | 1959-1998 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Marinen |
Typ | Marinflyg |
Roll | Ubåtsjakt, Fräd och SAR |
Del av | Marinflyget |
Storlek | Detachement (1959-1982) Division (1982-1998) |
Högkvarter | Göteborg |
Smeknamn | Yngve Blå |
Befälhavare | |
Kapten | Gunnar Hallin (1960-1963) |
Framstående befälhavare | Torsten Gebring |
Flygplan | |
Övriga typer | Typ 54B |
Helikoptrar | |
Räddningshelikoptrar | Hkp 1 Hkp 2 Hkp 4 Hkp 6 |
Ubåtsjaktshelikoptrar | Hkp 1 Hkp 2 Hkp 4 Hkp 6 |
12. helikopterdivisionen (12. hkpdiv) var en helikopterdivision inom Försvarsmakten som verkade i olika former mellan åren 1959 och 1998. Divisionens stab var förlagd inom Göteborgs garnison i Säve, Bohuslän.
Historik
12. helikopterdivisionen bildades som ett detachement till 1. helikopterdivisionen den 15 oktober 1959, under namnet 2. helikopterdivisionen. Även om helikopterdivisionen 1969 mottog egen förbandsflagga av Gustaf VI Adolf, kom de under en lång tid att formellt att verka som ett detachement. Dock så både verkade och framstod de som ett självständigt förband fram till den 12 augusti 1982, då de av Regeringen Fälldin III blev erkända som ett självständigt förband.
2. helikopterdivisionen kom vid dess bildade att lokaliseras till den Blå Hangaren vid Torslanda flygfält. I samband med att Göta flygflottilj (F 9) avvecklades 1969, övertog 2. helikopterdivisionen dess flottiljområde den 1 juli samma år.[1]
1989 bytte 2. helikopterdivisionen namn till 12. helikopterdivisionen. Bakgrunden till namnförändringen berodde på att marinflyget den januari 1987 satte upp en tredje helikopterdivision i Ronneby, samlokaliserad med F 17 Kallinge. Vid den tidpunkten hade F 17 en egen tredje division med helikoptrar. Lösningen för marinflyget blev att samtliga helikopterdivisioners nummer adderades med 10. Det vill säga till exempel 2. hkpdiv blev 12. hkpdiv.
Den 31 december 1997 upphörde 12. helikopterdivisionen som självständigt förband, detta genom att Försvarsmakten samlade all helikopterverksamhet i den nyuppsatta flottiljen Helikopterflottiljen. Flottiljen bestod vid bildandet av fyra bataljoner, där Göta helikopterbataljon var en av dem. Göta helikopterbataljon bestod av 12. helikopterdivisionen, 13. helikopterdivisionen och flygvapnets flygräddningsgrupper (FRÄD-grupp) vid Skaraborgs flygflottilj (F 7), Skånska flygflottiljen (F 10) och Blekinge flygflottilj (F 17).
12. helikoptergruppen
12. helikoptergruppen (12. hkpgrp) var en rörlig operativ enhet inom marinflyget, som bildades under 1980-talet för att möta den tilltagande undervattensverksamhet längs det svenska kustbandet. Gruppen skulle kunna snabbt uppsättas av personal ur både 1. helikopterdivisionen och 2. helikopterdivisionen, därav namnet 12. helikoptergruppen. I samband med de namnbyten på helikopterdivisionerna som gjordes vid uppsättande av 13. helikopterdivisionen, namnändrades helikoptergruppen till 123. helikoptergruppen (123. hkpgrp). Detta för att visa genom namnet att samtliga tre divisioner var ålagda till att medverka i den rörliga externa helikoptergruppen.
Namn, beteckning och ort
Beteckning | Namn | Aktiv | Ort | Kommentar |
---|---|---|---|---|
2.hkpdiv | 2. helikopterdivisionen | Torslanda | 1959-1969 | Omlokaliserades 1969 till Säve flygfält |
2.hkpdiv | 2. helikopterdivisionen | Säve | 1969-1989 | 1982 självständigt förband |
12.hkpdiv | 12. helikopterdivisionen | Säve | 1989-1998 | Uppgick 1998 i Göta helikopterbataljon. |
Galleri
-
Hkp 1 (Yngve 08) i tjänst vid 1. hkpdiv och senast vid 2. hkpdiv.
-
Hkp 2 i tjänst vid både 1. hkpdiv och 2. hkpdiv.
-
Hkp 4 (Yngve 72) i tjänst vid 12. hkpdiv. Helikoptern var 2011 den enda flygdugliga Hkp 4 med cirka 440 flygtimmar kvar att nyttja.
Se även
Referenser
- Noter
- ^ ”2 helikopterdivisionen - blå divisionen”. TIFF (1): sid. 25-31. 1982. http://tiff.mil.se/x-online/tiff_8201/index.html#/24/.
- Tryckt skrift
- Norberg, Ingemar; Peter Liander (1997). Marinhelikoptern. Ösmo: Soing Teach HB. ISBN 91-630-6078-7
Externa länkar
|
|