Andrew Fielding Huxley

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Andrew F Huxley)
Andrew Fielding Huxley Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1963
Född22 november 1917[1][2][3]
Hampstead[4][5]
Död30 maj 2012[1][6][7] (94 år)
Cambridge[8]
Medborgare iStorbritannien[9][10][11]
Utbildad vidTrinity College, Cambridge[7]
Westminster School[12]
University College School[12]
Imperial College School of Medicine
SysselsättningNeuroforskare, fysiolog[12][13], biofysiker, läkare[13], fysiker[14][15], biolog
Befattning
Ordförande för Royal Society (1980–1985)
ArbetsgivareUniversity College London (1960–)[12]
MakaJocelyn Richenda Gammell Pease
(g. 1947–)[16][17]
BarnJanet Huxley (f. 1948)[18][16]
Stewart Huxley (f. 1949)[18][16]
Camilla Huxley (f. 1952)[18][16]
Eleanor Huxley (f. 1959)[18][16]
Henrietta Huxley (f. 1960)[18][16]
Clare Huxley (f. 1962)[18][16]
FöräldrarLeonard Huxley[12][16]
Rosalind Bruce[18][12][16]
SläktingarJulian Huxley (syskon)[12]
Aldous Huxley (syskon)[12]
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society (1955)[12]
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1963)[19][20]
Hedersdoktor vid Saarlands universitet (1964)[21]
Croonian Medal and Lecture (1967)
Copleymedaljen (1973)[22]
Physiological Society Annual Review Prize Lecture (1973)[23]
Balymedaljen (1975)
Knight Bachelor
Förtjänstorden
Honorary member of the British Biophysical Society
Redigera Wikidata

Sir Andrew Fielding Huxley, född 22 november 1917 i Hampstead, London, död 30 maj 2012[24] i Grantchester, Cambridgeshire, var en brittisk fysiolog och biofysiker. Han var halvbror till Julian och Aldous Huxley, samt sonson till T.H. Huxley.

Huxley mottog Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1963 för upptäckter om jonmekanismer vid nervretning och grunden för spridning av nervimpulser (kallad en handlingspotential). Han delade priset med Alan L. Hodgkin och John Eccles.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Huxley var yngste sonen till författaren och redaktören Leonard Huxley och Leonard Huxleys andra hustru Rosalind Bruce. När han var omkring 12 år fick Andrew och hans bror David en svarv av sina föräldrar. Andrew blev snart skicklig på att utforma, tillverka och montera mekaniska föremål av alla slag, från ljuspinnar av trä till en fungerande förbränningsmotor. Han använde dessa praktiska färdigheter under hela sin karriär och byggde mycket av den specialiserade utrustning han behövde för sin forskning. Det var också i tidiga tonåren som han grundade sitt livslånga intresse för mikroskopi.[25]

Han utbildades vid University College School och Westminster School i centrala London, där han var stipendiat. Han tog examen och fick stipendium till Trinity College, Cambridge, för att läsa naturvetenskap. Han hade tänkt bli ingenjör men bytte till fysiologi efter att ha tagit upp ämnet för att uppfylla intagningskraven.[26]

Efter studier i Cambridge från och med 1935 tog Huxley en kandidatexamen 1938. Strax efter andra världskrigets utbrott rekryterades Huxley av det brittiska luftvärnskommandot och överfördes senare till amiralitetet. Efter kriget återupptog han forskningen vid University of Cambridge, där han utvecklade interferensmikroskopi som skulle vara lämplig för att studera muskelfibrer.

År 1947 gifte sig Huxley med Jocelyn "Richenda" Gammell (född Pease). De fick en son och fem döttrar.

Vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]

År 1939 återvände Alan Lloyd Hodgkin från USA för att ta upp ett stipendium vid Trinity College, och Huxley blev en av hans doktorander. Hodgkin var intresserad av överföring av elektriska signaler i nervfibrer. Han hade gjort preliminära mätningar på en grodas ischiasnerv som pekade på att den accepterade synen på nerven som ett enkelt, långsträckt batteri var bristfällig och han bjöd in Huxley att tillsammans med honom och undersöka problemet.

Arbetet var experimentellt utmanande. Ett stort problem var att den lilla storleken på de flesta nervceller gjorde det extremt svårt att studera dem med hjälp av den tidens teknik. De övervann detta genom att arbeta på Marine Biological Association-laboratoriet i Plymouth med hjälp av den gigantiska axonen av longfin-bläckfisken (Doryteuthis (tidigare Loligo) pealeii), som har de största kända neuronerna.[27] Experimenten var fortfarande extremt utmanande, eftersom nervimpulserna varar endast en bråkdel av en millisekund, under vilken tid de behövde mäta den ändrande elektriska potentialen på olika punkter längs nerven. Med hjälp av utrustning som till stor del var av egen konstruktion, som en av de tidigaste tillämpningarna av en elektrofysiologiteknik som kallas spänningsklämma (voltage clamp), kunde de spela in joniska strömmar. År 1939 publicerade de gemensamt en kort artikel i Nature som rapporterade om det arbete som utförts i Plymouth och redovisade deras registrering av impulspotentialer inifrån en nervfiber.[28]

Efter kriget fortsatte de sitt arbete i Plymouth och kunde inom sex år lösa problemet med hjälp av utrustning som de själva byggt upp. Lösningen var att nervimpulser, eller åtgärdspotentialer, inte färdas ner i fiberns kärna, utan snarare längs fiberns yttre membran som kaskadvågor av natriumjoner som sprider sig inåt på en stigande puls och kaliumjoner som sprider sig ut på en fallande sida av en puls. År 1952 publicerade de i ett gemensamt dokument sin teori om hur åtgärdspotentialer överförs, där de också beskriver en av de tidigaste beräkningsmodellerna[29] inom biokemi. Denna modell utgör grunden för de flesta modeller som använts i neurobiologi under de följande fyra decennierna.[30]

År 1952 undervisade Huxley i fysiologi vid Cambridge och blev intresserad av ett annat svårt, olöst problem: hur kontrakterar muskler? Före kriget hade han arbetat med en preliminär konstruktion för interferensmikroskopi, som han vid den tiden trodde var original, även om den visade sig ha prövats 50 år tidigare och övergivits. Han kunde dock göra interferensmikroskopi och tillämpa det på problemet med muskelkontraktion med stor effekt. Han kunde se muskelkontraktion med större precision än i konventionella mikroskop, och urskilja typer av fiber lättare. År 1953 började han, tillsammans med Rolf Niedergerke, hitta dragen i muskelrörelser. Runt den tiden kom Hugh Huxley och Jean Hanson till en liknande observation. Författade i par publicerades deras artiklar samtidigt maj 1954-numret av Nature.[31][32] Således kunde de fyra personerna presentera vad som kallas den glidande glödtrådteorin av muskelsammandragningar.[33] Huxley syntetiserade sina rön, och arbetet av kollegor, in i en specificerad beskrivning av muskelstrukturer och hur muskelkontraktion uppstår och genererar styrka, vilket han publicerade 1957.[34] I 1966 hans lag gav motståndskraftigt av teorin, och har förblivit basen av modern överenskommelse av muskelfysiologi.[35]

Han var redaktör för Journal of Physiology från 1950 till 1957 och även för Journal of Molecular Biology. År 1955 valdes han till ledamot av Royal Society och tjänstgjorde i Royal Societys råd från 1960 till 1962.[36]

Huxley innehade college- och universitetsposter i Cambridge fram till 1960, då han blev chef för institutionen för fysiologi vid University College London. År 1969 utnämndes han till professor i Royal Society research, som han innehade vid institutionen för fysiologi vid University College London och 1980 valdes han till ordförande för Royal Society, en post han innehade fram till 1985.

Huxley behöll fram till sin död sin position som fellow vid Trinity College, Cambridge, med undervisning i fysiologi, naturvetenskap och medicin.[37] Han blev också ledamot av Imperial College London 1980.[38]

Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

Huxley, Alan Hodgkin och John Eccles vann tillsammans Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1963 "för sina upptäckter om de joniska mekanismer som är involverade i excitation och hämning i de perifera och centrala delarna av nervcellsmembranet". Huxley och Hodgkin vann priset för experimentellt och matematiskt arbete med processen med nervverkanspotentialer, de elektriska impulserna som gör det möjligt att samordna en organisms aktivitet med ett centralt nervsystem.[39] Eccles hade gjort viktiga upptäckter på synaptisk överföring.

Huxley valdes till fellow i Royal Society (FRS) 1955, och tilldelades Copleymedaljen 1973 "som ett erkännande av hans enastående studier om nervimpulsens mekanismer och aktivering av muskelkontraktion."[40] Han adlades av drottning Elizabeth II den 12 november 1974 och tilldelades förtjänstorden den 11 november 1983. Åren 1976–1977 var han ordförande för British Science Association och från 1980 till 1985 var han ordförande för Royal Society.

Huxleys porträtt av David Poole hänger i Trinity Colleges samling.[41]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Huxley, A. F., 1980. Reflections on muscle. The Sherrington Lectures XIV. Liverpool.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

  • Andrew Fielding Huxley, 2005.
    Andrew Fielding Huxley, 2005.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Andrew Huxley, 29 september 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sir Andrew Huxley obituary (på engelska), The Guardian, 31 maj 2012, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Sir Andrew Fielding Huxley, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, Sir Andrew Fielding Huxley, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Birth of the Sliding Filament Concept in Muscle Contraction (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Muscular Contraction (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Life In Legacy (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Andrew Bell, ”Sir Andrew Fielding Huxley”, Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica, Inc., läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Encyclopædia Britannica, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Andrew Bell, ”Nobel Prize”, Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica, Inc., läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ Andrew Huxley, Nobel-Winning Physiologist, Dies at 94 (på engelska), The New York Times, 4 juni 2012, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ Andrew F. Huxley, Nobel Prize-winning physiologist, dies at 94 (på engelska), The Washington Post, 2 juni 2012, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c d e f g h i] Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  14. ^ Biomedical Applications of Introductory Physics (på engelska), 22 september 2002, läs online.[källa från Wikidata]
  15. ^ Observations on the physical basis of mechanical behaviour (på engelska), september 1984, läs online.[källa från Wikidata]
  16. ^ [a b c d e f g h i] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  17. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  18. ^ [a b c d e f g] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  19. ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1963 (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 4 maj 2020.[källa från Wikidata]
  20. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 4 maj 2020.[källa från Wikidata]
  21. ^ läs online, www.uni-saarland.de , läst: 12 april 2021.[källa från Wikidata]
  22. ^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
  23. ^ Lectures and Prizes (på engelska), The Physiological Society, november 2019, läs online, läst: 9 maj 2020.[källa från Wikidata]
  24. ^ The Guardian - Sir Andrew Huxley obituary (Engelska)
  25. ^ Tucker, Anthony (31 maj 2012). ”Sir Andrew Huxley”. London: The Guardian 31 May 2012. https://www.theguardian.com/science/2012/may/31/sir-andrew-huxley. Läst 24 februari 2013. 
  26. ^ ”The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1963”. NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/1963/huxley/biographical/. 
  27. ^ Hellier, Jennifer L. (2014). The Brain, the Nervous System, and Their Diseases. ABC-Clio. sid. 532. ISBN 9781610693387. https://books.google.com/books?id=SDi2BQAAQBAJ 
  28. ^ Hodgkin, A. L.; Huxley, A. F. (1939). ”Action potentials recorded from Inside a nerve fibre”. Nature 144 (3651): sid. 710–711. doi:10.1038/144710a0. Bibcode: 1939Natur.144..710H. 
  29. ^ one of the earliest computational models
  30. ^ Reilly, J.P.; Diamant, A.M. (2011). Electrostimulation. Artech House. sid. 20–21. ISBN 978-1-60807-108-1 
  31. ^ Huxley, A.F.; Niedergerke, R. (1954). ”Structural changes in muscle during contraction; interference microscopy of living muscle fibres”. Nature 173 (4412): sid. 971–3. doi:10.1038/173971a0. PMID 13165697. Bibcode: 1954Natur.173..971H. 
  32. ^ Huxley, H.; Hanson, J. (1954). ”Changes in the cross-striations of muscle during contraction and stretch and their structural interpretation”. Nature 173 (4412): sid. 973–76. doi:10.1038/173973a0. PMID 13165698. Bibcode: 1954Natur.173..973H. 
  33. ^ Huxley, A.F (1954). ”A high-power interference microscope”. J. Physiol. 125 (1): sid. 11–13. doi:10.1113/jphysiol.1954.sp005186. PMID 13192775. 
  34. ^ Huxley, A.F. (1957). ”Muscle structure and theories of contraction”. Prog. Biophys. Biophys. Chem. 7: sid. 255–318. doi:10.1016/S0096-4174(18)30128-8. PMID 13485191. 
  35. ^ Gordon, AM; Huxley, AF; Julian, FJ (1966). ”The variation in isometric tension with sarcomere length in vertebrate muscle fibres”. The Journal of Physiology 184 (1): sid. 170–92. doi:10.1113/jphysiol.1966.sp007909. PMID 5921536. 
  36. ^ Malcolm Simmons, Robert (2018). ”Sir Andrew Fielding Huxley OM. 22 November 1917 – 30 May 2012”. Biographical Memoirs of Fellows of the Royal Society 65: sid. 179–215. doi:10.1098/rsbm.2018.0012. 
  37. ^ The Master of Trinity at Trinity College, Cambridge
  38. ^ ”Nobel Laureates associated with Imperial College London”. Imperial College London. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141006140047/http://www3.imperial.ac.uk/aboutimperial/imperial_people/nobel_laureates. Läst 4 november 2021. 
  39. ^ Anthony Tucker (31 maj 2012). ”Sir Andrew Huxley | Science”. The Guardian (London). https://www.theguardian.com/science/2012/may/31/sir-andrew-huxley?newsfeed=true. Läst 31 maj 2012. 
  40. ^ ”Copley Medal”. Copley Medal. The Royal Society. http://royalsociety.org/awards/copley-medal/. 
  41. ^ ”Trinity College, University of Cambridge”. Trinity College, University of Cambridge. BBC Your Paintings. https://www.bbc.co.uk/arts/yourpaintings/paintings/search/located_at/trinity-college-cambridge-5846_locations. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Andrew_Fielding_Huxley&oldid=52987132”