C.-H. Hermansson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
C.-H. Hermansson


Ämbetsperiod
1964–1975
Företrädare Hilding Hagberg
Efterträdare Lars Werner

Ämbetsperiod
1963–1985
Valkrets Stockholms kommun

Född Carl-Henrik Hermansson
14 december 1917 (96 år)
Bollnäs, Gävleborgs län
Politiskt parti Vänsterpartiet
Utbildning politices magister

Carl-Henrik Hermansson, vanligen kallad C.-H. Hermansson, född 14 december 1917 i Bollnäs, Gävleborgs län, är en svensk kommunistisk politiker (vänsterpartist) och politices magister. Han var partiledare för Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) 1964–1975 (fram till 1967 under namnet Sveriges kommunistiska parti, SKP) samt riksdagsledamot 1963–1985. Han var gift med Märta Katz (1916–2001) som han har två döttrar med.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

I mitten av 1930-talet blev han politiskt engagerad i SSU. Efter att han flyttat till Stockholm för akademiska studier blev han medlem i den socialistiska studentorganisationen Clarté. Detta ledde till att han blev utesluten ur SSU och 1941 gick han därför över till Sveriges kommunistiska parti. Sedan han blivit pol. mag. anställdes han 1941 av tidningen Ny Dag och han var dess chefredaktör 1959–1964.

Hermansson bidrog under hela sin verksamma period i partiets ledning, och särskilt under sin tid som partiledare till att partiet skulle fjärma sig från Sovjetunionen och ansluta sig till eurokommunism.[1] Han var "en av de få i partiledningen som kritiserade de sovjetiska övergreppen".[2] På partikongressen 1967 deklarerades det att internationell solidaritet inte bara skulle begränsas till kommunistpartier, utan även innefatta alla rörelser, partier och grupper som i olika länder kämpar för fred, nationellt oberoende, frihet och socialism. Det betydde också samverkan med vänstersocialistiska partier, såsom socialdemokratiska partier.[3]

1968 tog Hermansson starkt avstånd från Warszawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien under Pragvåren. Han krävde omedelbart att Sveriges diplomatiska förbindelser med Sovjetunionen skulle frysas – något som gjorde honom ensam bland de svenska partiledarna. Två år senare hade Hermansson emellertid tonat ner kritiken, och SKP sände delegater till Tjeckoslovakien för att närvara vid en partikongress organiserad av den sovjetlojala regering som installerats efter invasionen. Hermansson förklarade att även om SKP fortfarande var kritiskt mot Warszawapaktländernas invasion, ville han "upprätthålla goda förbindelser" med Tjeckoslovakiens regeringsparti.[4]

Markant i Hermanssons arbete är ett stort intresse för ekonomisk politik och de konkreta ägarförhållandena i det svenska näringslivet.

Han var också tidig att förfäkta en bredare förståelse av klassbegreppet och betonade exempelvis att den växande gruppen offentligtanställda var en del av arbetarklassen i bred bemärkelse,[källa behövs] och att detta borde påverka vänsterns strategier och retorik.

Under sin tid i SKP:s ledning före Ungernrevolten var Hermansson, som hela partiet, mycket lojal mot Sovjetunionen och dess ledning. Hermansson reste även till Stalins begravning i Moskva där han höll ett tal som han efteråt har ångrat: "Ja, det var ett vidrigt språk jag använde, avskyvärt, jag talade som partiets funktionär. Jag har beklagat det många gånger. Och jag bröt ju med det där sen."[5]

Hermansson har blivit känd för uttrycket "Någon jävla ordning ska' det va’ i ett parti"[6]. Detta uttalande, som TV-sändes, fälldes i ett tal på en partikongress 1969 med anledning av all splittring och internt bråk inom partiet. Eftersom det vid denna tid var ytterst ovanligt att någon svor i TV har uttrycket "någon jävla ordning" närmast blivit bevingat.

Hermansson var den rikaste partiledaren på sin tid. Orsaken till det var hustruns förmögenhet och sambeskattningen av makar.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Almgren, B, Inte bara Stasi… Relationer Sverige–DDR 1949–1990
  2. ^ Schmidts, W, CH:s politiska testamente
  3. ^ Hermansson, CH. ”Fortsätt granskningen SVT!”. Vänsterpartiet. Arkiverad från originalet den 3 november 2004. http://web.archive.org/web/20041103020926/http://www.vansterpartiet.se/PUB_Omoss/23972.cs. 
  4. ^ http://www.socalt.org/index.php?option=com_content&task=view&id=761&Itemid=3
  5. ^ Molin, Kari (9 oktober 2005). ”C H kallar sig inte längre kommunist”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/politik/c-h-kallar-sig-inte-langre-kommunist. Läst 8 november 2009. 
  6. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=600830

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Hilding Hagberg
Vänsterpartiet kommunisternas partiledare
1964–1975
Efterträdare:
Lars Werner