Emil Sjögren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Emil Sjögren

Johan Gustaf Emil Sjögren, född 16 juni 1853 i Stockholm, död 1 mars 1918 i Knivsta, var en svensk organist, tonsättare och pianist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sjögren studerade vid Musikkonservatoriet i Stockholm 1869-1874, och 1879-1880 för Friedrich Kiel och Karl August Haupt i Berlin. Han var 1880-84 organist vid Franska reformerta kyrkan i Stockholm. 1886-88 arbetade han som musikpedagog vid Richard Anderssons musikskola i Stockholm. År 1891 blev han organist i S:t Johannes kyrka i Stockholm, och verkade där till sin död. Ledamot av Musikaliska Akademien från 1892. Sjögren var bosatt i Knivsta från 1910. Han jordfästes i ovannämnda kyrka 1918 av ärkebiskop Nathan Söderblom och är begravd på Norra begravningsplatsen.[1]

Emil Sjögren sågs länge som mycket radikal av sin svenska samtid, men han vann en allt större publik. Mot slutet av 1890-talet betraktades han av många som landets främste tonsättare, och även internationellt blev han vid den tiden och ett antal år framåt den mest kände representanten för svensk musik. Särskilt anmärkningsvärd är hans karriär i Paris, där han och hustrun Berta bodde under perioder från 1901 till 1914, och där många konserter med enbart hans musik på programmet ordnades. Musiker på högsta internationella nivå, som violinisterna Jacques Thibaud och George Enescu och organisten Alexandre Guilmant, spelade hans verk under denna tid. Hans violinsonater, med nr 2 i e-moll i spetsen, vann stor berömmelse, och den och pianosviten Erotikon hör till de verk av Sjögren som spritts vida omkring.

Sjögren komponerade främst sånger med piano, violinsonater, pianostycken och orgelmusik. Särskilt är hans rika produktion av sånger markant och av hög kvalitet. Sjögren företer en individuellt romantisk typ i sin svärmiska, ofta aningsfullt förtonande lyrik, sin fantasiflykt och sin harmoniföring, som gärna rör sig kromatiskt samt i utvikande modulationer och enharmoniska förväxlingar, varvid han finner nya, fylliga, sällsamt uttrycksfulla och mattskimrande klanger, som avspeglar det andliga innehållet i sångerna. Hans sånger spänner över en mångfald av ämnen; han ägde förmågan att låta sig genomträngas av de mest olika stämningar och tolka dem vackert och karaktärsfullt.

År 2003 bildades Emil Sjögren-sällskapet.

Verkförteckning[redigera | redigera wikitext]

Verk för orkester[redigera | redigera wikitext]

  • Festspel op 28, 1892 (instrumenteringen fullbordad av Axel Bergström)

Kammarmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Violinsonat nr 1 g-moll op 19, 1886
  • Violinsonat nr 2 e-moll op 24, 1889
  • 2 Fantasiestücke för violin o piano op 27, 1890
  • 2 lyrische Stücke för violin o piano, 1898
  • Violinsonat nr 3 g-moll op 32, 1900
  • Violinsonat nr 4 h-moll op 47, 1908
  • Cellosonat A-dur op 58, 1912
  • Violinsonat nr 5 a-moll op 61, 1914

Verk för piano[redigera | redigera wikitext]

  • Fest-polonaise, op 5, 4-händigt piano, 1881
  • Erotikon, op 10, 1883
  • 6 novelletter op 14, 1884
  • På vandring op 15, 1884
  • Stämningar op 20, 1886
  • 8 stycken, 1886
  • 4 skizzer op 27, 1890
  • Tankar från nu och fordom op 23, 1891
  • Lyriska dikter utan opusnummer, 1899
  • Bilder och utkast utan opusnummer, 1900
  • Pianosonat e-moll op 35, 1903
  • 2 impromptus, op 36, 1902
  • Preludium och fuga d-moll, op 39, 1904
  • Pianosonat a-moll op 44, 1905
  • Thème avec variations C-dur op 48, 1909
  • 2 scherzi, op 52, 1911
  • 7 variantioner över den svenska kungssången op 64, 1915

Orgelverk[redigera | redigera wikitext]

  • Preludium och fuga g-moll, op 4, 1880
  • Legender: religiösa stämningar, op 46 (24 stycken i olika tonarter), 1907
  • Prélude et fugue a-moll op 49, 1909
  • Preludium och fuga C-dur, op. posth.

Körverk[redigera | redigera wikitext]

  • Bacchanal för solister, kör o orkester op 7 (T Souchay - H Molander), 1887
  • Islandsfärd, op 18, (Holger Drachmann manskör och ork, 1887
  • Kantat vid invigningen av Sankt Johannes kyrka (Carl David af Wirsén) för blandad kör o piano op 26, 1890
  • Julsång för alt, kör o orgel, 1891
  • Kantat vid minnesfesten öfver Berzelius (G Retzius), 1898
  • 6 hymner och psalmer för solister, kör o orgel, 1909
  • Zecherlied (T Souchay) för manskör solister och ork, op 60, 1911

Sånger[redigera | redigera wikitext]

C:a 200 sånger.

Sånger för flera röster[redigera | redigera wikitext]

  • O, kom med mig i stjerneglans! (Geibel), 2 röster o piano, 1891
  • Som en stråle sitt sken öfver vågorna slår (Thomas Moore, C R Nyblom), ca 1900
  • Du väna ros! (T Gelhaar), 3 röster o piano, 1904

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sjögren, Johan Gustaf Emil, 1904–1926.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sohlmans Musiklexikon, band 5. Sohlmans förlag AB 1979
  • Leif Jonsson, Martin Tegen (red.): Musiken i Sverige, band 3. Fischer & Co 1992
  • Anders Edling: Emil Sjögren. Atlantis 2009

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.42 ISBN 91-88016-69-2

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]