En

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om växten. För andra betydelser, se En (olika betydelser).
En
Lüneburger Heide 006.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Barrväxter
Coniferophyta
Klass Pinopsida
Ordning Pinales
Familj Cypressväxter
Cupressaceae
Släkte Enar
Juniperus
Art En
J. communis
Vetenskapligt namn
§ Juniperus communis
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med

En (Juniperus communis) är en vintergrön barrväxt inom familjen cypressväxter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Enen är tvåbyggare vilket betyder att individerna är honliga eller hanliga. Barren sitter i kransar om tre och honkottarna har tre fröfjäll. Det som i dagligt tal kallas enbär är egentligen ett slags bärkottar. Efter pollineringen utvecklas fröfjällen till ett köttigt bärlikt hölje kring de tre fröna. Enbärens frön mognar först under tredje året. Hankottarna består av pollensäckar som torkar och faller av kort efter det att pollenkornen spritts med vinden på våren.

En en, med typiskt utseende för NärsholmenGotland.

På enen ses ofta ett slags utväxter som fått namnet "kikbär" och som liknar ett öppnat fröhus med tre valv. Denna bildning består av tre mycket förstorade barr, som omsluter tre mindre sådana, och nedanför kikbäret sitter tre mycket små barr, liksom lågblad på grenen. Denna företeelse är en s.k. gallbildning, förorsakad av en däri boende insektlarvs angrepp på växtens skott, och kallas därför ett "zoocecidium". Insekten är en gallmygga (Hormomyia juniperina).


Habitat[redigera | redigera wikitext]

Enen är mycket vanlig i Norden och finns i hela den norra tempererade zonen. Enen är oftast busklik till följd av att kronstammen är låg och nedsänkt i mossa och barrmylla. Nästan alltid kan man dock längst nere urskilja en kort kronstam, som uppbär kronan. Enen är därför oftast ett buskträd. Inte sällan blir enen dock ett högstammigt träd av ungefär fyra till åtta meter, men kan nå en höjd av ända upp till femton meter, och har då oftast tät, cypresslik eller kägelformig krona. De renaste enbestånden ser man på magra, stenbundna backar mellan de odlade fälten, eftersom uthuggning och avbetning där har utrotat lövskogen. Vissa delar av fjällhedarna är också översållade med små enar, som antagit dynform eller spaljéform.

En inventering i Jämtland har visat att enen på 1950-talet nådde 1 300 m höjd, men 2008 hade den krupit högre, ända till 1 405 m. Oberoende undersökningar i Alperna, Pyrenéerna, Jurabergen och Uralbergen har visat samma tendenser. Orsaken antas vara den period av global uppvärmning som jorden nu är inne i.[1]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens

Ajn Jämtland, Skåne [2]

Jen, jenbär Västerbotten [3]
Jenboska Dalarna
Jenbuske Medelpad, Västerbotten, Ångermanland

Se även Jenlag

En gammal en[redigera | redigera wikitext]

En 800 år gammal en fanns i Grums i Värmland. Den fridlystes 1958 och bedömdes då vara 750 år, alltså från 1200-talet. Skogsägaren slutavverkade granarna och lät enen stå kvar. Sedan vindskyddet försvunnit blev enen ett lätt byte för vinden. Skogsägaren är nu misstänkt för brott mot naturskyddslagen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska Dagbladet 2008-06-27, Nyheter s 10
  2. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, s 3, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962, [1]
  3. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, s 296, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962, [2]