Folke Johansson (Ängel)
Folke Johansson | ||
---|---|---|
Yrke | Präst och ärkebiskop | |
Kyrkliga ämbeten
| ||
Kyrka | Romersk-katolska kyrkan | |
Titel | Ärkebiskop | |
Stift | Uppsala stift | |
Period | 1274–3 mars 1277 | |
Företrädare | Laurentius | |
Efterträdare | Jakob Israelsson | |
Biskopsvigd | 1274 | |
Period | 1274–3 mars 1277 | |
| ||
Personfakta
| ||
Död | 3 mars 1277 | |
Begravd | Uppsala domkyrka | |
Släkt
| ||
Frälse- eller adelsätt | Ängel | |
Far | Johan Ängel den äldre |
Folke Johansson (Ängel) (latin: Fulco (Angelus)), död 3 mars 1277,[1] var en svensk katolsk präst och ärkebiskop av Uppsala stift från 1274 till sin död 1277. Folke Johansson var Uppsalas förste ärkediakon och som sådan medverkade han vid ärkesätets förflyttning från Gamla Uppsala till Östra Aros, det nuvarande Uppsala, den 24 januari 1273.
Biografi
Folke Johansson föddes som son till Johan Ängel den äldre.
I början av 1270-talet utnämndes han till ärkebiskop och främjade på alla sätt sitt stifts intressen. Så lade han till de förutvarande fyra kanonikaten åtta nya och gav till ett av dem en stor del av sina arvegods.
Om hans deltagande i tidens politiska strider är inte mycket känt. Som ärkebiskop krönte han kung Magnus Ladulås 1276 och var samma år en av hans underhandlare på fredsmötet vid Göta älv. På ett kyrkomöte i Tälje, troligen 1277, under Folkes presidium, utfärdade Magnus Ladulås den katolska kyrkans i Sverige första stora privilegiebrev.
Uppförandet av Uppsala domkyrka påbörjades i större skala under hans tid, i en storlek större än något som byggts i Sverige innan.
Folke avled 1277 och är begraven i Uppsala domkyrka.
Källor
- Ängel i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
Noter
- ^ Åsbrink, Gustav & Westman, Knut B., Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1935. Sidan 78