K.G. Hammar

Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Ärkebiskop emeritus K.G. Hammar


K.G. Hammar, 2007
Kyrka Svenska kyrkan
Stift Lunds stift, biskop
Period 1992–1997
Företrädare Per-Olov Ahrén
Efterträdare Christina Odenberg
Stift Uppsala stift, ärkebiskop
Period 1997–2006
Företrädare Gunnar Weman
Efterträdare Anders Wejryd
Stift {{{stift3}}}
Period {{{period3}}}
Företrädare {{{företrädare3}}}
Efterträdare {{{efterträdare3}}}
Stift {{{stift4}}}
Period {{{period4}}}
Företrädare {{{företrädare4}}}
Efterträdare {{{efterträdare4}}}
Valspråk Sanningen skall göra er fria
Översättning {{{översättning}}}
Prästvigd 1965
Biskopsvigd {{{biskopsvigd}}}
Akademisk titel {{{akademisk titel}}}
Född 18 februari 1943
Död {{{död}}}

Karl Gustav Hilding Hammar, född 18 februari 1943 i Hässleholm, är en svensk teolog och kyrkoman, Svenska kyrkans ärkebiskop 1997-2006. Hans gärning som ärkebiskop kom att bli mycket omdiskuterad.

Innehåll

[redigera] Karriär och biografi

K.G. Hammar prästvigdes 1965, blev teol.dr och docent i kyrkohistoria vid Lunds universitet 1972, och var rektor för pastoralinstitutet i Lund 1980-87. Han innehade posten som domprost i Lund 1987-92, och som biskop i Lunds stift 1992-97 varefter han var ärkebiskop i Svenska kyrkan 1997-06. Efter att med stor majoritet ha vunnit ärkebiskopsvalet utsågs han till ärkebiskop av regeringen Persson. I och med att Svenska kyrkan 1 januari 2000 skildes från staten blev han dess sista ärkebiskop som utsågs av regeringen. Han bestämde sig i augusti 2005 för att avgå som ärkebiskop under sommaren 2006, med hänvisning till personliga skäl. Han avskedspredikade på pingstdagen den 4 juni 2006 i Uppsala domkyrka.

Han träffade sin hustru, läraren och historikern Inger Hammar under studenttiden i Lund. Paret gifte sig och förblev gifta till hustruns död år 2007. Två av hans tre syskon, Anna Karin Hammar och Hans Börje Hammar, är likaledes kända profiler inom Svenska kyrkan.

[redigera] Teologisk ståndpunkt

Teologiskt följer Hammar en evangelisk/liberalteologisk tradition, där man fokuserar på vad man uppfattar som kärnan i Jesu budskap - kärlek till nästan, respekt och tolerans - och då vill tona ner yttre former och symboler i läran.

Hammar utgår ifrån ett immanent gudsbegrepp: "Den som vill veta något om Gud kan inte gå utanför människan." "När den kristna trostraditionen fortsätter att säga "Gud sände sin son" får detta inte tolkas bokstavligt så att den som söker Gud i sitt inre, så utmärkande för vår tids s.k. nyandlighet, inte känner sig inbegripen och tilltalad."[1] Han ställer de egna känslorna (till skillnad från Jesu och Bibelns auktoritet) som kriterium för en kristens tro och lydnad: "Det som inte kan övertyga vårt hjärta ska inte heller ha vår tillit och ännu mindre vår lydnad."[2]

Han har uttryckt åsikten att orden om jungfrufödseln i trosbekännelsen är att jämföra med poesi, ett uttalande som vissa mer konservativa kristna betraktat som hädelse.

Hammar har också uttryckt sin uppskattning för FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskjöld och dennes Vägmärken, där Hammarskjöld avslöjar sin tro i form av en kristet hållen mysticism.

Hammar har i en uppmärksammad intervju i Kyrkans tidning 2002 ([1]) bl.a. uttalat följande:

” Det är upp till Gud att bevisa sig, det är inte vår uppgift. Vad vi ska göra i stället är att rensa fältet från en del av de färdiga former som vi har ärvt och plocka bort alla måsten. Man måste inte tro på något särskilt för att vara kristen. Det räcker att man säger att man vill vara med. Vad har jag för rätt att ifrågasätta det? Definitionsraseriet leder bara till exkludering. ”

I samma intervju ger han uttryck för en hermeneutisk/historisk tolkning av Bibeln:

” Min språkfilosofiska förståelse är viktig. Påståendet "Jesus är Guds son" betydde till exempel inte samma sak för 2000 år sedan, för 1000 år sedan och för 500 år sedan som det gör idag. Vår världsbild är annorlunda och vi har andra erfarenheter. Vi kan inte komma undan problemen genom att bara upprepa gamla trossatser. Gudsmysteriet kan vi aldrig helt stänga in i formler. Det spelar ingen roll hur vi uttrycker det. Gud är. Och Gud låter sig ses och förstås i mer eller mindre omfattning. ”

Hammars teologiska ståndpunkt följer en trend inom den moderna kristenheten i världen, och den kom att för många sökande kristna bli en inspiratation, inte minst då hans ämbetstid sammanföll med att kyrkan var sökande efter separeringen från staten. Samtidigt stötte hans teologiska ståndpunkt många mer traditionella, konservativa kristna.[3]. Hammars formulering av sin tro, fick ofta en form, som missförstods och upplevdes som provokativ och urvattning av den kristna tron, vilket överskuggade det budskap han ville framföra.[4]

[redigera] Gärningar och kontroverser

[redigera] Humanism

Hammar utmärkte sig under ärkebiskopsåren som en engagerad samhällsdebattör med tolerans som ledstjärna. Han kämpade bland annat för amnesti för asylsökande, avskrivning av de fattigaste ländernas skulder, human kriminalvård, tolerans mot människor av annan religiös tro och för homosexuellas rättigheter.[4]

[redigera] Bibelkritik

När Hammar hävdade att vissa bibeltexter bör förpassas till "historiens skräpkammare" väckte det anstöt och Missionssällskapet Bibeltrogna vänner anmälde honom till Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar för uttalandet. En del präster och lekmän har menat att KG Hammar avfallit från Svenska kyrkans lära och därför bör avgå.[4]

[redigera] Israel

Hammar har gjort flera ställningstaganden i utrikespolitiken, bl.a. i Israel/Palestina-konflikten, där han förespråkat bojkott av israeliska varor, vilket lett till att Israels ambassadör Zvi Mazel anklagat honom för att vara antisemit.[5]

[redigera] Vänsterideologi

Han är ofta kritisk till den globala kapitalismen, och har fått utstå kritik från bland andra Bo Lundgren, som anklagat honom för att vara "vänstermegafon"[4] och Alf Svensson, som kallat honom vänsterpopulist[4].

I en intervju i Proletären fick Hammar frågan om en slags primitiv kommunism är hans drömsamhälle. "På något vis ja", löd svaret, "Jesus talar om Guds rike som ett socialt sammanhang där människor har allt de behöver." Han anser att kristendomen fungerat som ett opium för folket genom att se samhällsklasserna som gudagivna, vilket dock strider mot religionens väsen som är att befria människor.[5]

Han vill inte kalla sig socialist men gör heller ingen hemlighet av sin vänsteridentitet: – Jag har alltid haft hjärtat till vänster. Högerns tal om individens frihet kan leda till egoism. För mig är solidariteten viktigast.[5]

[redigera] Homosexuellas rättigheter

Hammar var också tydlig med sin åsikt att homosexuella skulle ha samma rättigheter som heterosexuella i kyrkan. Liksom övriga biskopar inom Svenska Kyrkan stödde han införandet av kyrklig välsignelseakt och/eller vigsel för samkönade par, samtidigt som han var angelägen om att kyrkan skulle tillåtas bibehålla sin vigselrätt. Dessa principiella ställningstaganden för homosexuellas rättigheter ledde till konflikter, både inom Svenska Kyrkan och gentemot andra samfund.

Efter att givit sitt stöd till utställningen Ecce Homo i Uppsala domkyrka hösten 1998 fick Hammar ta emot kritik från bl.a. Romersk-katolska kyrkan och Syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige. K.G. Hammars försvar av visningen föranledde Romersk-katolska kyrkan att ställa in Hammars officiella möte med Påven. Besöket genomfördes istället året därpå, när känslorna svalnat något. Även andra samfund som till exempel Svenska Missionskyrkan och Sveriges muslimer reagerade starkt.

[redigera] Bibliografi

Hammar disputerade 1972 på en avhandling i kyrkohistoria, Liberalteologi och kyrkopolitik, Kretsen kring kristendomen och vår tid, 1906-omkr.1920. Hans övriga författarskap har främst resulterat i pastoralteologisk litteratur, till exempel

  • (1975) Dialog i kyrkan
  • (1977) Gudsfolket, Ett bibelteologisk studium av kyrkans identitiet
  • (1981) Prästidentitet och församlingssyn, Modeller för vägval
  • (1985) Det som hörs - predikoteoretiska perspektiv
  • (1993) Tecken och verklighet, Herdabrev till Lunds stift
  • (1997) Samtal om Gud
  • (2000) Ecce Homo - efter 2000 år
  • (2004) Jag har inte sanningen, jag söker den

[redigera] Referenser

  1. ^ Hammar 2000, s. 20, 101.
  2. ^ Hammar 2000, s. 32
  3. ^ Hammars tvivel upprör SvD 10 februari 2003.
  4. ^ [a b c d e] Omstridd och omtyckt ärkebiskop avgår Svt.se 25 augusti 2005, uppdaterat 20 juni 2006.
  5. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tag; ingen text har angivits för referensen med namnet Prol

[redigera] Externa länkar

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/K.G._Hammar
Personliga verktyg
Andra språk