Jorduggla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jorduggla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Asio-flammeus-001.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Ugglor
Strigiformes
Familj Äkta ugglor
Strigidae
Släkte Asio
Art Jorduggla
A. flammeus
Vetenskapligt namn
§ Asio flammeus
Auktor Pontoppidan, 1763
Jordugglans häckningsområde.
Jordugglans häckningsområde.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Jorduggla (Asio flammeus) är en uggleart i familjen äkta ugglor (Strigidae). Jordugglan och andra arter i samma släkte, Asio, har sk. örontofsar som sällan visas. Den reser upp sina fjädertofsar när den till exempel försvarar sitt revir. Jordugglan hittas i öppna landskap och på grässlätter.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Jordugglan är en medelstor uggla och blir ungefär 38 cm lång och har ett vingspann på ungefär 100 cm. Vikten varierar från 206-475 gram. Den har gula ögon och korta örontofsar, ofta så korta att de inte syns.

Hanarnas läte är do-do-do-do och honornas läte är tjerr-app.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Jordugglan har ett mycket stort utbredningsområde och förekommer på alla kontinenter, förutom Australien och Antarktis. Den häckar i Nordamerika, Västindien, Sydamerika, norra och centrala Eurasien och i Stilla Havet. Delar av populationen är stannfåglar som exempelvis de sydamerikanska underarterna medan andra är flyttfåglar, däribland de populationer av nominatformen A. f. flammeus som häckar i Nordamerika och norra Eurasien. Dessa flyttfåglar övervintrar i USA, Mexiko, på spridda platser i Europa, Nord- och Centralafrika, Mellanöstern, Indien och Sydostasien.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Jordugglan delas upp i ett tiotal underarter där ungefär hälften utgörs av endemiska ö-populationer exempelvis på Galapagosöarna och Hawaii:

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Jordugglan häckar i norra halvan av Sverige, främst i Norrland men även på hyggen i Mellansverige, på södra Öland, på kala skärgårdsöar och på kusthedar i södra Sverige. På vintern flyttar den Skandinaviska populationen till Väst- och Sydeuropa men även till Nordafrika. Vissa individer övervintrar i syd- och mellansverige, som nordligast i höjd med Småland. Jordugglan återkommer till Sverige om våren i april-maj.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Jordugglan jagar för det mest i skymningen och på morgonen och är alltså mer dagaktiv än de andra ugglorna. Den fångar framför allt små gnagare men kan också fånga andra smådjur och fåglar och deras ungar. Jordugglan bygger sina bon på marken, och lägger 3 eller 4 ägg. År då det finns mycket sork kan den dock lägga upp till 12 ägg.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Roland Staav och Thord Fransson (2000). Nordens fåglar (tredje upplagan). Stockholm: Prisma. sid. 292-293. ISBN 91-518-3825-7 
  1. ^ BirdLife International 2012 Asio flammeus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 6 januari 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]