Julius Kronberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Julius Kronberg (foto från 1890)

Julius Kronberg, född 1850 i Karlskrona, död 17 oktober 1921, var en svensk konstnär. Kronberg har dekorerat många kända byggnader i Stockholm och finns bland annat representerad på Nationalmuseum. Han tillhör de mest framstående svenska konstnärerna från perioden 1870-1920.

Innehåll

Biografi [redigera]

Redan som fjortonåring blev Kronberg antagen vid Konstakademin i Stockholm. Han utbildades där under 1860-talet, och vann 1870 guldmedalj för målningen Gustav Vasa mottager bibelöversättningen (utgavs som frimärke i samband med 400-årsminnet av bibelöversättningen 1941). Vid akademin anslöt han sig främst till Johan Christoffer Boklund, vars historiemåleri han kom att ta till sig som sitt eget. En kort tids studier för Johan Fredrik Höckert kom även att spela en viktig roll för hans konstnärskap. Ett resestipendium förde honom 1873 ut i Europa via Köpenhamn, Düsseldorf och Paris. Under ett kortare besök i Venedig 1875 utförde Kronberg allegorin Våren, som kom att bli inledningen för en serie färglysande och fantasifulla dekorativa arbeten. Han stannade en längre tid i München där han kom att inrikta sina studier på dekorativt måleri innan han bosatte sig i Rom år 1877. I Rom kom Kronberg att ombarbeta sin tidigare målning Våren i en ljusare, om Giovanni Battista Tiepolo påminnande kolorit och målade samtidigt två sidostycken, Sommar och Höst (1881). I övrigt målade han främst historiska motiv som Kleopatras död (1883), David och Saul (1883), Rombeo och Julia på balkongen och i gravvalvet (1886), Drottningen av Saba (1888) och Hypatia (1889).[1]

Kronberg kom i München och Rom att lära känna flera norska konstnärer och författare, bland annat Henrik Ibsen.

Vid hemkomsten till Sverige 1889 lät han bygga en ateljé på Norra Djurgården i Stockholm efter egna ritningar.

Kronberg var professor vid Konstakademien 1895-98.

Efter Kronbergs död i Stockholm år 1921 överlämnades hans ateljé som gåva till Nordiska museet och flyttades på Wilhelmina von Hallwyls bekostnad till Skansen i Stockholm.

Motiv, stil och inspiration [redigera]

Kronberg målade ofta figurer från mytologiska motiv, till exempel från bibeln eller verk av William Shakespeare. Han tog inspiration från bland annat Rubens och Tizian liksom från Münchenmåleriet.[2] Under perioden i Rom inspirerades han av bland annat Tiepolo.

Målningar [redigera]

Målningen "Jaktnymf och fauner" gjorde Kronberg känd för en bredare publik när den visades på Nationalmuseum 1876. Den gjorde sensation på grund av sitt för den tiden utmanande motiv och människor kom i tusental för att få se den. Målningen blev mycket uppskattad av bland annat August Strindberg, som recenserade den i Dagens Nyheter med orden: "Fall ned och tillbed måleriets triumfator!".[2]

Till hans största offentliga uppdrag räknas tre plafondmålningar till Stockholms slott 1891-93, liksom plafondmålningarna till Dramaten 1906-1908. Kronberg har även målat ett stort antal målningar på Hallwylska palatset i Stockholm. Kronberg har vidare utfört takmålningar av Jesu liv i Adolf Fredriks kyrka på Norrmalm i Stockholm.

En målning som är känd idag är hans "David och Saul". Målningen tillkom i Rom och imponerar framför allt för sin komposition och som exempel på spektakulärt salongsmåleri. Färgmässigt är den dock mer dämpad.[2]

Kronberg utförde också ett känt porträtt av Henrik Ibsen.

  • Jaktnymf och fauner (1875).

  • Bågskjutande amorin (1885).

  • Kurtis i skogsbacken.

  • Takmålningar i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm (1900).

  • Plafondmålning i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm.

  • David och Saul (1885).

  • Dekor på Thaveniuska huset, Stockholm

  • Porträtt av Artur Hazelius (1910)

Se även [redigera]

Vidare läsning [redigera]

  • Asplund, Karl (1922). Julius Kronbergs atelier: kortfattad vägledning, beskrivande katalog över konstnärens efterlämnade arbeten samt en inledande essay om Kronbergs konst. Stockholm: Norstedt. Libris 1469705 
  • Görts, Maria (1985). Julius Kronberg: hans konst och konstnärskap 1875-1889.. Stockholms universitet. Konstvetenskapliga inst.. Libris 12654308 
  • Görts, Maria (1987). Julius Kronbergs "David och Saul": en akademisk programförklaring?. Stockholms universitet. Konstvetenskapliga inst.. Libris 12654307 
  • Julius Kronberg: monumentala sötsaker i grevinnans smak. Hallwyliana, 0282-0471 ; 6. Stockholm: Hallwylska museet. 2004. Libris 9641060. ISBN 91-631-5023-9 
  • Kronberg, Julius (1911). Julius Kronberg: 70 reproduktioner i tontryck efter fotografier af originalen. Små konstböcker, 99-1831872-4 ; 11. Lund: Gleerupska Universitets-Bokhandeln. Libris 492145 
  • Madsen, Kristen (1980). Julius Kronbergs målningar i Dramatiska teaterns salong.. Stockholm: Stockholms univ.. Libris 3126291 
  • Warburg, Karl (1883). ”Julius Kronberg”. Svea folkkalender 1884: sid. 25-48. http://runeberg.org/svea/1884/0026.html.  Libris 644440

Externa länkar [redigera]

Referenser [redigera]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 122-23 
  2. ^ [a b c] Berg et al (1985). 1880-tal i Nordiskt måleri. Nationalmuseums utställningskatalog nr 487. Uddevalla: Bohuslänningens boktryckeri.
Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Julius_Kronberg&oldid=21562762"