Klippkaja
| Klippkaja Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Klippkaja | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Kråkfåglar Corvidae |
| Släkte | Corvus |
| Undersläkte | Coleus |
| Art | Klippkaja C. dauuricus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Corvus dauuricus | |
| Auktor | Pallas, 1776 |
| Utbredning | |
 Klippkajans utbredning | |
| Synonymer | |
| Coloeus dauuricus | |
Klippkaja (Corvus dauuricus) är en fågel i familjen kråkfåglar.
Taxonomi
Klippkajan beskrevs första gången 1776 av Peter Simon Pallas i hans verk Reise durch verschiedene Provinzen des Russischen Reichs. Pallas gav den det vetenskapliga artepitet dauuricus efter Dauriaregionen i östra Ryssland där han gjorde sina observationer av arten. Tillsammans med den närbesläktade kajan (Corvus monedula) bildar den undersläktet Coloeus och vissa auktoriteter bryter ut dessa båda arter ur Corvus och placerar dem i det egna släktet Coloeus.[2]Andra auktoriteter klassificerar istället klippkaja som en underart till kaja.[3] Man delar inte upp den i underarter.
Utseende och läte
Till formen liknar klippkajan den närbesläktade västliga kajan (C. monedula) men den ter sig lite långsmalare med längre stjärt. Den mäter 33-34 cm och har ett vingspann på 67-74 cm.[2]Klippkaja förekommer i två morfer; en mörk och en ljus, där den ljusa är den vanligaste. Den mörka morfen är helsvart med en blåaktig glans i fjäderdräkten. Den ljusa morfen har samma svartblåa fjäderdräkt men dess nacke, halssida, kroppssida och undersida är vit. Juvenilen är mycket lik kajan men har ljusgråa till silverfärgade streck på örontäckarna och bakre delen av hjässan.[2] Den är mycket ljudlig och dess läte är förmodligen omöjligt att särskilja från kajans.[2]
Utbredning
Den häckar i sydligaste centrala Sibirien, Mongoliet, Tibet och i norra och centrala Kina. I dess nordligaste utbredningsområde är den en flyttfågel och på vintern återfinner man den i Kina, Tibet, Nordkorea, Sydkorea och Japan.
Förekomst utanför sitt utbredningsområde
Klippkaja har vid några tillfällen observerats i Europa. Den första observationen av klippkaja i Europa skedde mellan den 26-28 april 1985 i Rörbäckslätten i Umeå i Västerbotten. Efter det har man observerat klippkaja vid två tillfällen i Nederländerna och en gång vardera i Finland, Danmark, Frankrike och Tyskland.[4] Den har även rapporterats ifrån Kazakhstan, Uzbekistan och Taiwan.[4]
Ekologi
Den lever i öppna skogsbiotoper, floddalar och bergsområden på en höjd av upp till 2000 meter.[2][4] Vintertid återfinns den i jordbruksbyggd, speciellt vid risfält med närliggande skogsområden. Utanför häckningstid är den mycket social och återfinns vintertid ofta i flockar med råkor.[2] Precis som kajan föredrar den att utnyttja existerande hålor i träd men kan även bygga ett skålformat bo i ett träd eller lägga sitt rede i en bergsskreva eller ihåligheter i en ruin. Dess ägg liknar kajans och är blekt blågröna, med glest placerade svartbruna och askgråa fläckar. Den är en allätare precis som kajan och dess föda består av frön, insekter, men även ägg, as, avfall etc.
Referenser
Noter
- ^ BirdLife International 2012 Corvus dauuricus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ [a b c d e f] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guides, sid:308-309, isbn 978-0-7136-7040-0
- ^ [SONOBE et al. (1982)]
- ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Källor
- Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
- Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guides, sid:308-309, isbn 978-0-7136-7040-0