Kohäger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kohäger
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Cattle Egret.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Pelikanfåglar
Pelecaniformes
Familj Hägrar
Ardeidae
Släkte Bubulcus
Bonaparte, 1855
Art Kohäger
B. ibis
Vetenskapligt namn
§ Bubulcus ibis
Auktor Linnaeus, 1758
Utbredning
Global utbredningskarta. Gul = häckande; grönt = året runt; blått = icke-häckande.
Global utbredningskarta. Gul = häckande; grönt = året runt; blått = icke-häckande.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kohäger (Bubulcus ibis) är en liten vit häger som ensam placeras i släktet Bubulcus.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kohägern är mellan 42 till 52 cm lång, har ett vingspann på 80 till 100 cm och väger 200 till 600 gram. Den är kraftig och kort för att vara en häger och i förhållande till många andra arter inom familjen har den en kort, grov näbb som är spetsig, och kort hals som ofta är indragen. Den har grå ben och långa tår. Könen är lika och adulta fåglar har en helvit fjäderdräkt, gul näbb och riklig befjädring på hakan. I häckningsdräkt är den ljust rödbrun eller orange på bröstet, hjässan och ryggen och får en rödrosa ben- och näbbfärg, speciellt vid näbbroten. Juvenila fåglar har vit fjäderdräkt och svart näbb.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Kohägern har sitt ursprung i gamla världen men har effektivt koloniserat världen och har idag ett mycket stort utbredningsområde kring ekvatorn och på södra halvklotet i varma regioner, på alla kontinenter förutom Antarktis.

DNA-DNA hybridisering indikerar att kohägern är närbesläktad med ägretthäger och mellanhäger av släktet Ardea men arten placeras än så länge, trots detta, i det monotypiska släktet Bubulcus på grund av sin avvikande ekologi och morfologi.[2][3]

Kohägern brukar delas upp i två underarter:

Taxonet coromanda kategoriseras ibland som en god art på grund av allopatrisk utbredning.[4]

Majoriteten är stannfåglar eller kortflyttare men det förekommer att fåglar efter häckning flyttar längre till andra områden vilket förmodligen är orsaken till att artens utbredning har ökat. Den nordliga populationen som häckar i USA, så långt norr ut som de Stora sjöarna, flyttar söderut om vintern och även delar av populationen av B. i. coromanda flyttar till Australiens kustområden om vintern.

Kohägern i Europa[redigera | redigera wikitext]

I Europa häckar kohägern i Frankrike, Portugal, Spanien, Italien och Ryssland och dess utbredningsområde expanderar. Under 1900-talet observerades kohäger bara vid ett tillfälle i Sverige vilket var en död individ som hittade i Åkersberga, Uppland 19 juli 1987. Denna individ var ringmärkt i Spanien 1986.[5] I och med att kohägerns utbredningsområde expanderat i Europa har den observerats oftare och under perioden 2002 till 2009 observerades det åtta kohägrar i Sverige.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Dess häckningsområden finns i stora våtmarker i varmare länder. Den häckar i kolonier ofta tillsammans med andra vadarfåglar. Paret bygger ett plattformsliknande bo av kvistar i ett träd eller i en buske. Honan lägger mellan 3 till 4 ägg, men kullar på upp till 9 ägg har observerats. Paret ruvar gemensamt i 22 till 26 dygn och tar sedan även hand om ungarna som är flygga efter 30 till 35 dygn. Den återfinns ofta på torra områden med gräs till skillnad från andra arter inom familjen som förknippas med våtmarker.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Den lever av insekter, speciellt gräshoppor, och syns ofta flockvis i hagar och dylikt där det finns betande boskap som rör upp insekter som fåglarna fångar. Ibland ställer den sig på ryggen av större djur, exempelvis kor, för att komma åt insekter.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar av artikeln är översatt från engelska Wikipedias artikel Cattle Egret

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Bubulcus ibis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Sheldon (1987) Auk, nr.104, sid:97-108
  3. ^ Svensson, L., Tyrberg, T., Fromholtz, J., & Jirle, E. (2012) Förändringar i listan över holarktis fåglar: Rapport nr 4 från SOF:s Taxonomikommitté, Vår fågelvärld, vol.71, nr.6, sid:42-49, issn 0042-2649
  4. ^ McAllam & Bruce (1988) The Birds of New South Wales, Bicon Reserach Group, Turramurra
  5. ^ Kohägern i Tuna, Roadrunner nummer ett, mars 2008, årgång 16 (utgiven av Club 300), sidorna 6-7, ISSN 1402-2451
  6. ^ Club300, Raritetskatalogen - Kohäger, läst 2012-04-01

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
  • Club300, Svenska fågellistan, Kohäger
  • Handbook of the Birds of Europe, the Middle East, and North Africa: The Birds of the Western Palearctic

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]