Paris metro

	; Paris metro
Allmänt
Plats	Paris, Île-de-France, Frankrike
Antal linjer	16 ;
Antal hållplatser	308
Turtäthet	2 min
Anslutande linjer	Paris RER; Paris Tramway
Antal passagerare	1 520 milj / år (2015); (4,2 milj / dag)
Organisation
Invigd	1900
Trafikoperatör	RATP
Tekniska fakta
Linjelängd	226,9 kilometer
Elektrifierad	Ja
Matning	Strömskena
Linjekarta
	Karta över metron

Paris metro (franska: Métro de Paris, uttal: [metʁo də paʁi]) är ett av Europas största tunnelbanenät. Paris metro började byggas 1900. Den största delen av den senare utvidgningen skedde före andra världskriget.

Det görs mer än 4,2 miljoner resor i metron varje dag. År 2015 gjordes 1 520 miljoner resor i tunnelbanan.^[1] Metron har 308 tunnelbanestationer uppdelade på 16 linjer,^[2] som sträcker sig över totalt 226,9 kilometer.^[3] Linje 14 som öppnades 1998 är den modernaste linjen, och har bland annat förarlösa tåg som styrs av datorer. Metron är i trafik från kl 05:30 -01:00 på vardagar och till kl 02:00 på helger (fredags- och lördagsnatt samt natt mot helgdag). Det är det näst mest trafikerade tunnelbanesystemet i Europa efter Moskvas tunnelbana, och det 10:e i världen.

Företaget RATP, som har hand om metron, har över 15 000 anställda och grundades 1897.

Spårnätet[redigera | redigera wikitext]

Paris metro är först och främst skapad för transporter i Paris innerstad, och i viss mån närförort. Stationerna ligger tätt, i medeltal 548 m emellan två. En klar majoritet av systemet ligger under jord till skillnad från många andra tunnelbanesystem, hela 196 av 226,9 km ligger under jord. Över jord ligger vissa delar av linjerna i förorten samt vissa delar av linjerna 2, 5 och 6 går på viadukter i innerstaden.

Tunnlarna ligger rätt så grunt eftersom de parisiska markförhållandena är rätt så dåliga, spåren ligger nästan alltid mitt under en gata. För att minska belastningarna har man 75 meters kurvradie, respekteras dock inte alltid. Dessutom ligger i stort sett alltid spåren åt olika håll bredvid varandra i en gemensam tunnel, stationerna är placerade på sidan av spåren, och inte i mitten, något som är vanligt i till exempel Stockholms tunnelbana.

En annan egenhet är att vissa linjer (1, 4, 6, 11, 14) går på gummidäck förutom de vanliga tåghjulen. Detta är först och främst för att förbättra accelerations- och retardationsförmågan hos tågen. Det har även den positiva bieffekten att ljudnivån och skakningarna minskar något, å andra sidan blir det riktigt varmt under högtrafik under sommaren.

Spårbredden är genomgående normalspårig 1,435 meter, elförsörjningen sker med hjälp av en tredje skena (750 volt likström). Tågen är smalare än i många andra tunnelbanesystem, 2,40 meter, å andra sidan är bredden densamma i alla linjer.

De enda linjerna som innehar förgreningar är 7 och 13, det finns dock vissa planer på att en eventuell framtida utbyggnad av linje 14 skall ta en från varje.

Stationer[redigera | redigera wikitext]

Det stora flertalet av alla stationer består av två spår omgärdade av två 4 meter breda plattformar i ett tunnelrör klätt med vitt kakel. Ett 50-tal stationer avviker dock från detta mönster, framförallt nuvarande och tidigare ändstationer som ofta har tre spår och två plattformar, andra undantag är stationer på den nya linje 14 som har bredare plattformar och större tunnelradie och dörrar mot spåren. Naturligtvis utgör även stationerna på viadukter undantag från detta då dessa ofta är övertäckta av glastak eller av en markis. Det finns också vissa stationer med endast ett spår, då linjen går eller har gått i cirkel. På två stationer har man på grund av smala gator ovanför varit tvungen att inte placera plattformarna mittemot varandra (Commerce på linje 8 och Liège på linje 13). Det finns flera övergivna och avstängda stationer bland annat stationerna Croix Rouge, Saint-Martin, Haxo (på en avstängd linje mellan linje 3bis och 7bis), Champ de Mars, Martin Nadaud och Arsenal.

Metroskyltar[redigera | redigera wikitext]

Under åren har det utformats olika skyltar för att markera metroentréerna. De mest kända är utformade av Hector Guimard.

Metropolitain 1900
Metro 1900
Metropolitain 1910
Metro 1920
Metro 1920
M 1960

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Linje	Sträcka	Öppnad	Längd	Stationer
1	La Défense - Château de Vincennes	1900	16,5 km	25
2	Porte Dauphine - Nation	1900	12 km	25
3	Pont de Levallois-Bécon - Gallieni	1904	12 km	25
3bis	Gambetta - Porte des Lilas	1921	1,3 km	4
4	Porte de Clignancourt - Bagneux–Lucie Aubrac	1908	13,9 km	29
5	Place d'Italie - Bobigny Pablo Picasso	1906	14,5 km	22
6	Charles de Gaulle-Étoile - Nation	1900	13,5 km	28
7	Villejuif Louis Aragon / Mairie d'Ivry - La Courneuve 8 Mai 1945	1910	22,5 km	38
7bis	Louis Blanc - Pré Saint-Gervais	1911	3 km	8
8	Balard - Pointe du Lac	1913	23,4 km	38
9	Pont de Sèvres - Mairie de Montreuil	1922	20 km	37
10	Boulogne – Pont de Saint-Cloud - Gare d'Austerlitz	1913	12 km	23
11	Châtelet - Mairie des Lilas	1935	6,5 km	13
12	Mairie d'Aubervilliers - Mairie d'Issy	1910	17,1 km	31
13	Châtillon – Montrouge - Asnières – Gennevilliers – Les Courtilles / Saint-Denis - Université	1911	24,3 km	32
14	Mairie de Saint-Ouen - Olympiades	1998	13,9 km	13
Totalt		1900-	226,9 km	308

Linje 1 [redigera | redigera wikitext]

Linje 1 är den första linjen som öppnades, år 1900. Med 207 miljoner resor per år är denna öst-västliga linje den tyngst trafikerade i systemet. Totalt är den 16,6 km lång och går mellan La Défense och Château de Vincennes. Den senaste förlängningen, till La Défense, öppnades den 1 april 1992. Idag körs linjen av förarlösa tåg och perrongerna har glasväggar som öppnas då tågen kommer in.

Linje 2 [redigera | redigera wikitext]

Linje 2 är den näst äldsta linjen i systemet efter linje 1. Den öppnade också 1900, men först den 13 december. I början av 2006 beslutades det att nya vagnar ska tas i trafik på linje 2 och två andra linjer. Linjen går från Porte Dauphine i väst till Nation i öst.

Linje 3 [redigera | redigera wikitext]

Den 10 oktober 1904 öppnade den första delen av linje 3 och gick då mellan Père Lachaise och Villiers. 1971 gjordes den senaste förlängningen från Gambetta till Gallieni. Linjen 3bis tillhörde tidigare linje 3.

Linje 3bis [redigera | redigera wikitext]

Med bara 1,3 km räls och 4 stationer är Linje 3bis den kortaste i hela systemet. 1971 öppnade linjen och har inte förlängts sedan dess. Planer finns på att binda ihop linjen med linje 7bis. Det skulle göras genom en nedlagd tunnel och man skulle även öppna en gammal nedlagd station, Haxo.

Linje 4 [redigera | redigera wikitext]

Linje 4 är den näst tyngst belastade linjen i Paris metro. Den går i nord-sydlig riktning genom staden med ändstationerna Porte de Clignancourt och Bagneux–Lucie Aubrac. På den här linjen är det varmast på grund av att tågen har gummidäck. Vid stationerna Châtelet, Les Halles och Saint-Michel delar linjen station med RER.

Linje 5 [redigera | redigera wikitext]

Linje 5 ska tillsammans med två andra linjer få nya tunnelbanevagnar, enligt ett beslut från 2006. Linjen öppnade 1906 och har 22 stationer och är 14,6 km lång. Årligen görs 86,1 miljoner resor på linjen. Den senaste förlängningen gjordes 1985 och gick till Bobigny-Pablo Picasso.

Linje 6 [redigera | redigera wikitext]

Linje 6 är formad som en halvcirkel och kör den södra delen, medan linje 2 formar den norra delen. Mer än hälften av linjen går ovan mark på viadukter. 100,7 miljoner resor görs årligen på linjen. Linjen går bland annat förbi Triumfbågen och Eiffeltornet. Den öppnade 1909 och är totalt 13,6 km lång med 28 stationer.

Linje 11 [redigera | redigera wikitext]

Linje 11 från 1935 går från Châtelet i centrala Paris till station Mairie des Lilas i nordöst. På linjen ligger den ubåtsliknande stationen Arts et Métiers.

Linje 12 [redigera | redigera wikitext]

Linje 12 från 1910 går från Mairie d'Aubervilliers i norr till Mairie d’Issy i söder och passerar Concorde i centrala staden.

Linje 14 [redigera | redigera wikitext]

Linje 14 är den nyaste i Paris metro. Den färdigställdes 1998 och går per automatik, det vill säga utan tunneltågförare. I juni 2007 förlängdes linjen från Bibliothèque François Mitterrand till Olympiades, båda belägna i sydöstra Paris. 2020 förlängdes linjen norrut till Mairie de Saint-Ouen.

Utbyggnader[redigera | redigera wikitext]

Utbyggnad från 1980-talet[redigera | redigera wikitext]

1980 Porte de Clichy — Gabriel Péri Asnières–Gennevilliers
1980 Porte d’Auteuil — Boulogne Jean-Jaurès
1981 Boulogne Jean-Jaurès — Boulogne Pont de Saint-Cloud
1982 Maison Blanche — Le Kremlin Bicêtre
1985 Le Kremlin Bicêtre — Villejuif Louis Aragon
1985 Église de Pantin — Bobigny Pablo Picasso
1987 Fort d'Aubervilliers — La Courneuve 8 mai 1945

1992 Pont de Neuilly — La Défense
1998 Saint-Denis Basilique — Saint-Denis Université
1998 Madeleine — Bibliothèque François-Mitterrand

2003 Madeleine — Saint-Lazare
2007 Bibliothèque François-Mitterrand — Olympiades
2008 Gabriel Péri Asnières–Gennevilliers — Asnières–Gennevilliers Les Courtilles

2011 Créteil Préfecture — Pointe du Lac
2012 Porte de la Chapelle — Front Populaire
2013 Porte d'Orleans — Mairie de Montrouge

2020 Saint-Lazare — Mairie de Saint-Ouen

Automatisering av metron[redigera | redigera wikitext]

Linje 1 har automatiseras, detta skedde efter att man först installerat dörrar på stationerna, liknande de på linje 14, med den skillnaden att de här är halvhöga. Test har skett på stationen Invalides (Linje 13) med dörrar som är ca 1,7 meter höga, men linje 4 blev den tredje linjen med förarlösa tåg år 2022, precis som Köpenhamns metro.^[4]

Förlängning av linjer[redigera | redigera wikitext]

Linje 4 har förlängts söderut från Mairie de Montrouge till Bagneux, klart 2022. Linje 11 förlängs norrut från Mairie des Lilas till Rosny-Bois-Perrier, klart 2023. Linje 12 har förlängts från Front Populaire till Mairie d’Aubervilliers, klart 2022.

Grand Paris Express[redigera | redigera wikitext]

Under perioden 2019 -2030 är 4 helt nya tunnelbanelinjer planerade att byggas inom projektet Grand Paris Express. De nya linjerna kommer att heta: Linje , , och .