Pauline Brunius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pauline Brunius
Pauline Brunius cirka 1910-tal.
Pauline Brunius cirka 1910-tal.
Född Emma Maria Pauline Lindstedt
10 februari 1881
Stockholm, Sverige
Död 30 mars 1954 (73 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år 1901–1934
Make John W. Brunius (1909–1935)
IMDb

Emma Maria Pauline Brunius, född Lindstedt 10 februari 1881 i Stockholm, död där 30 mars 1954, var en svensk skådespelare, manusförfattare, regissör och teaterchef.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Brunius började sin karriär som balettelev på Kungliga Operan 1891-1902 och privatelev hos Lotten Dorsch 1899-1902, men hon övergav dansen för att agera vid talscener. Hon debuterade som skådespelerska på Olympiateatern år 1902.[1] Hon var sedan under flera år en av de främsta svenska skådespelerskorna på framför allt Svenska teatern och senare på Oscarsteatern (där hon även var verksam som regissör).

Tillsammans med sin make och Gösta Ekman drev hon Oscarsteatern 19261932, där hon verkade som teaterchef. Perioden 19381948 var hon, som första kvinna, chef på Dramaten.

Som teaterchef var hon känd för sin tuffa attityd och hårda vilja bland herrarna i den, åtminstone på chefsposterna, mansdominerade nöjesbranschen. Som chef för Oscarsteatern lyckades hon bland annat förhandla till sig ekonomiskt stöd från Ivar Kreuger. Som Dramatenchef blev hon både hyllad och kritiserad. Hon kritiserades bland annat för en del pjäsval under andra världskriget och för ett teatergästspel som Dramaten genomförde i Berlin år 1941. Men hon hyllades samtidigt för sin medvetet starka satsning på Riksteatern och för att hon tog initiativet till att bygga en andra scen, Lilla scenen, för att öka nationalscenens konkurrenskraft och kapacitet. Hon avgick som Dramatenchef år 1948 på grund av sjukdom.

Bland hennes egna rolltolkningar på teaterscenen kan nämnas Jeanne d'Arc i Jungfrun av Orléans, Beatrice i Mycket väsen för ingenting, Celiméne i Misantropen, drottning Elisabeth I av England i Kring drottningen och Majorskan på Ekeby i Gösta Berlings saga.

Hon gjorde endast ett fåtal filmroller, men kan ses i bland annat Charlotte Löwensköld (1930), Markurells i Wadköping (1931) och Karl Fredrik regerar (1934).

Hon var gift 1909–1935 med skådespelaren John W. Brunius och mor till skådespelarna Palle Brunius och Anne-Marie Brunius.

Pauline Brunius är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.

Gravvård på Galärvarvet.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Pauline Brunius och Gunnar Wingård i Ferenc Molnárs pjäs Gardesofficeren på Svenska Teatern hösten 1911.

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Brunius, John W.; Brunius Pauline, Wahlgren Helge (1919). John och Pauline Brunius. Publikens gunstlingar, 99-0273889-3 ; 6. Stockholm: Hökerberg. Libris 285124 
  • Brunius, Pauline (1931). Osminkat. Stockholm: Bonnier. Libris 1352379 
  • Brunius, Pauline (1934). Brev från öst och väst. Stockholm: Bonnier. Libris 28313 
  • Boken om Pauline Brunius. Stockholm: Norstedt. 1941. Libris 23277 
  • Brunius, Pauline (1988) (på und). Osminkat Box 1 .. Enskede: TPB. Libris 11539823 
  • Brunius, Pauline (1988) (på und). Osminkat Box 2 .. Enskede: TPB. Libris 11539824 
  • Brunius, Pauline. (2008). Osminkat. Enskede: TPB. Libris 12568712 
  • Brunius, Pauline. (2008). Brev från öst och väst. Enskede: TPB. Libris 12599768 
  • Carlsson, Emelie (2010). "Hon har virtuost och med klokhet utnyttjat sitt kön, hon känner mänens svaghet": en diskursanalys om Pauline Brunius chefskap. Stockholm: Institutionen för musik- och teatervetenskap. Libris 12417866 

Se även[redigera | redigera wikitext]


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [1]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]