Skeppssättning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skeppssättning vid Tjelvars grav på Gotland, daterad till bronsålder.
Ale stenar, Sveriges största skeppssättning, daterad till vendeltiden.
Två av de fem skeppssättningarna i Anundshög i Västmanland.
Mjösjöns skeppssätning i Yttertavle, Umeå
Skeppssättningen Elgesem i Sandefjords kommun, Norge,[1] daterad till 400600 e.kr.
Skeppssättningen Altes Lager vid Menzlin, nära Anklam i Tyskland.

En skeppssättning (ibland ett stenskepp) är en stenkrets med den spetsovala formen av ett skepp. Ungefär 2 000[källa behövs] skeppssättningar är kända i Skandinavien, de flesta i Sydsverige, men även ett stort antal i Danmark och Norge. Spridda exempel finns också i Tyskland och Baltikum. Till övervägande del är de (som Ales stenar) daterade till vendeltiden och vikingatiden; endast 35 har daterats till bronsåldern. Flera av dessa tidiga exemplar finns på Gotland och känns igen på stora stenblock som står tätt ihop, inte glest placerade mindre stenblock som hos järnålderns skeppssättningar.

Sveriges nordligaste skeppssättning finns vid sjön Mjösjön i Yttertavle, Umeå kommun, på en tidigare ö (idag fastland) invid fyra bronsåldersgravar.[2][3]

I andra delar av världen förekommer andra typer av stenkretsar. I Norden finns även andra typer av båtrelaterade gravar; till exempel brända och obrända båtgravar främst i Uppland, båtformade stensättningar och gravhögar med båtformad inre stenkonstruktion.[källa behövs]

Utformning[redigera | redigera wikitext]

I Sverige varierar storleken på skeppssättningarna från några få meter till upp till 67 meter (Ales stenar)). Den största kända är Jellings skeppssättning i Danmark. Den ligger mellan Jellingehögarna, och var minst 170 meter lång, eventuellt 354 meter enligt en ny rekonstruktion,[4] men har till stor del har förstörts.

Gravsättningar återfinnas ofta på gravfält och vid äldre gravhögar, men ibland långt från andra arkeologiska lämningar. Ofta omger skeppssättningen urnor eller en brandgrav. Skeppssättningarnas orientering varierar. Inuti kan de vara kullerstensbelagda, eller vara fyllda med stenar. Närliggande runstenar har återfunnits. De kan ha resta stenar i masters positioner. Bilden av ett fartyg har ofta förstärkts av större stenar i ändarna. Vissa skeppssättningar har en sneddad akter.

Tolkningar[redigera | redigera wikitext]

Forskare har föreslagit att skeppssättning utvecklats ur en önskan att utrusta de döda med allt de hade i livet, men även att det var särskilt förknippade med resan till Helheim. [5]

Konstruktionen kan också ha haft symbolisk eller rituell funktion. Ibland innesluter de en plan yta, förmodligen avsedd för offentliga ceremonier.[6]

Skeppssättningar i Sverige (urval)[redigera | redigera wikitext]

Skeppssättningar i Danmark (urval)[redigera | redigera wikitext]

Skeppssättningar i Norge (urval)[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Istrehagan, Norge
  2. ^ FMIS Umeå stad 7:3, Riksantikvarieämbetet.
  3. ^ Spår från 10000 år
  4. ^ Klavs Randsborg, "King's Jelling: Gorm & Thyra's Palace - Harald's Monument & Grave - Svend's Cathedral", Acta Archaeologica 79 (2008) 1-23 (pdf), pp. 2, 7.
  5. ^ Hilda Roderick Ellis, The Road to Hel: A Study of the Conception of the Dead in Old Norse Literature, Cambridge University, 1943, pp. 28-29.
  6. ^ Hilda Roderick Ellis, The Road to Hel: A Study of the Conception of the Dead in Old Norse Literature, Cambridge University, 1943, Ellis, p. 111.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]