Spökstation
En spökstation är en tunnelbane- eller järnvägsstation, underjordisk och i ofta storstadsmiljö, som står öde, men har trafik som inte stannar.
Ordet kommer från tyska, där Geisterbahnhof blev beteckningen på de stationer i Berlins tunnelbana och S-Bahn som stängdes då staden delades i Östberlin och Västberlin under det kalla kriget. Stationerna trafikerades av tåg som inte stannade, från Västberlin, fast stationerna låg i Östberlin. De var inte belysta men lite ljus kom från fönstren på passerande tåg, vilket gav en spöklik känsla.
I samband med att det kalla kriget upphörde och Tysklands återförenades i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet öppnades stationerna igen. I tunnelbanan var alla spökstationerna återöppnade 1995, inom pendeltågtrafiken 2002.
I Londons tunnelbana och i Paris tunnelbana finns ett flertal spökstationer, dessa var tidigare i bruk men har stängts, vilket gör att man som resenär kan se dem när tunnelbanetåget åker förbi då ett flertal av dem fortfarande är upplysta.
I Sverige är det mest kända exemplet på en spökstation den aldrig öppnade tunnelbanestationen (inom Stockholms tunnelbanesystem) Kymlinge i Sundbybergs kommun. Man planerade ett bostadsområde i en skog och byggde stationen då tunnelbanan byggdes (för att slippa trafikstörningar senare), men bostadsområdet har inte byggts.
Under Rannebergen i norra Göteborg förbereddes för en underjordisk spårvägsstation. En del av en tunnel byggdes för eventuell framtida dragning av tunnelbana/spårväg dit, men stationen byggdes aldrig färdig och har ingen trafik utan är igenbommad.
Lisebergs station i Göteborg kan komma att bli en underjordisk spökstation, när Västlänken öppnats för trafik, vilket planeras äga rum på 2020-talet. Lokal- och regionaltåg ska då gå genom Västlänken och inte via Lisebergs station.
