Volvo 340

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Volvo 340
Volvo340.jpg
1988 års Volvo 340
Även kallad Remjohan (Sverige)
Fabrikat Volvo
Tillverkning 1976-1991
Föregångare DAF/Volvo 66
Efterträdare Volvo 440/460
Klass Mindre mellanklass
Karosseri 4-d sedan, 3/5-d halvkombi
Plattform Frontmotor, växellåda bak, bakhjulsdrift
Motor 1,4-, 1,7- och 2,0-liters 4-cylindrig bensin och 1,6-liters fyrcylindrig dieselmotor.
Effekt 64-95 hk
Växellåda 4/5-vxl manuell, stegslös automat
Hjulbas 240 cm
Längd 432 cm
Bredd 166 cm
Höjd 144 cm
Vikt Ca. 980 kg.
Bränsleförbrukning ca. 6 l/100 km (340 DL med 1,4-litersmotor och manuell 5-växlad låda.)
Bränslekapacitet 47 l
Besläktade DAF/Volvo 66 Volvo 360
Liknande Volkswagen Passat, Ford Taunus, Toyota Carina
Designer Giovanni Michelotti

Volvo 340 är en nederländsk bakhjulsdriven personbil som tillverkades av Volvo åren 19761991.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Volvo 340 lanserades 1976 som ett komplement till den större Volvo 240-modellen och modell 340 kom att uppdateras och modifieras ett antal gånger.

Modell 340 var Volvos första bil utvecklad av det nederländska dotterbolaget i Born. Volvo 340 togs ursprungligen fram av DAF som DAF 77 eller projekt P900 som den kallades internt. Den var till viss del designad av Giovanni Michelotti som designade alla tidigare DAF-modeller. Designdragen gör att den liknar andra italienska bilar i liknande storlek, till exempel: Alfa Romeo 33 och Lancia Delta. DAF 77 skulle bli DAF 66:s efterträdare vid slutet av 70-talet. När Volvo tog över utvecklingen blev det istället Volvos lilla bil och fick namnet Volvo 343, där den sista siffran anger antalet dörrar.

Volvo 340 fanns i början endast som 3-dörrars kombikupé (343). Från och med årsmodell 1980 finns femdörrars kombikupé (345) och från och med 1986 finns en 4-dörrars sedanmodell. Motorn i början var endast en 1,4-liters Renaultmotor med förgasare (DAF 55 och 66 hade tidigare haft mindre versioner av samma motor, 1,1 respektiver 1,3 litersmotorer) som arbetade ihop med en steglös remdriven automatlåda sammanbyggd med slutväxeln. Från och med 1979 kom det 4-växlade manuella lådor med eller utan överväxel (M45 och M46) som tillval. De hämtades ifrån Volvo 240.

Volvo hade uppdaterat variomatikens funktion så att den i ett accelererationstest var i stort sett lika snabb som den manuella varianten.

1981 kom 343/345 DLS/GLS med 2,0-liters Volvomotorn B19A och 4-växlad låda. Den nya varianten hade en uppdaterad drivlina med kardanaxeln inkapslad i ett 8,5 cm tjockt rör som skruvades fast mellan motorn och växellådan där axeln löpte i tre lager. Det styvade upp drivpaketet men minskade även vibrationer och ljudnivå. Man stuvade om vissa saker i underredet på denna modell, bland annat så flyttades reservhjulet in under bagageutrymmet, istället för bredvid motorn. Bensintanken som satt bakom bakaxeln där reservhjulet hamnade blev flyttad i två enheter framför bakaxeln, vilket gynnar krocksäkerheten vid kollision bakifrån. Varianterna med den mindre motorn behöll den gamla typen av underrede och hade reservhjulet fram och bensintanken bakom bakaxeln.

Manuell 5-växlad låda fanns som tillval från och med våren 1982, först endast på DLS/GLS, men senare även på de övriga varianterna. S-modellerna var ett sportigare alternativ till den ganska motorsvaga 1,4-litersmodellen som fått utstå mycket kritik för sin dåliga prestanda och sina kallstartsproblem.

DLS/GLS hade mycket "sportig" utrustning som varvräknare, spoiler på bakluckan, bredare däck, kraftigare bromsservo, ny instrumentbräda, upphöjning på motorhuven (för att den större motorn skulle få mer plats) och en del annat. Modellerna blev väl mottagna och gjorde stor succé i många tävlingar med sin fina väghållning som i sin tur berodde på den fina viktfördelningen med växellådan bak.

Volvo 340 i S-utförandet ersattes hösten 1982 av Volvo 360 som utöver detta bland annat hade elektrisk bränslepump, en elektriskt insprutad version av B19-motorn, dimljus, lättmetallfälgar, termostatreglerad kylfläkt, plyschklädsel, yttertemperaturmätare och "ekonomi"-mätare. Samma år togs "dörrsiffran" bort och alla modeller fick nu heta 340 eller 360 istället för 343 och 345 som alla föregående modeller hette.

Volvo 360 GLT som toppmodellen kallades skulle vara den sportiga varianten i 300-programmet och tanken var att den skulle konkurrera med sportigare bilar i mellanklassen såsom Citroën BX 19 GT och de sportigare varianterna av Ford Sierra och Opel Ascona.

"Snikmodellen" GLS (från årmodell 1985 kallad GL) hade samma B19-motor med förgasare som föregångaren 340 DLS/GLS, det vill säga B19A med 95 hk vid 5400 rpm. 1984 presenterades en sedanmodell och en Renault-baserad dieselmotor till Volvo 340 DL och GL, dieselmotorn fanns i sedan-utförande med GLE-paket. DL/GL-varianterna av sedanmodellen hade den gamla B14-motorn, dessa varianter såldes till en början ej i Sverige, men senare kunde man få sedanmodellen med bensinmotor. Inför årsmodell 1986 uppgraderades B19-motorn till B200 och fick mindre inre friktion i de rörliga delarna, vilket minskar slitage och bränsleförbrukning. Från och med detta år finns denna motor återigen som tillval till Volvo 340.

År 1986 kom det en till ny Renaultmotor, en bensinare (B172) på 1,7 liter och 80hk med överliggande kamaxel, förgasare och elkylfläkt till 340GL, denna motor hade många kvalitetsproblem och blev ingen större succé, den levde dock vidare i en modifierad version som B18UF i efterträdarna i Volvo 400-serien. 1986 infördes även elkylfläkt till B14-motorn. Från och med detta år så kunde man köpa sedanmodellen av 340 i Sverige, dock endast som GL och med B17- eller B200-motorn, den sålde inget vidare och är relativt ovanlig idag.

Från årsmodell 1988B (1989) fick alla motorer oavsett bränslesystem, Lambdasond och katalytisk avgasrening som standard för att klara det nya avgaskravet. Volvo 360 tillverkades parallellt med Volvo 340 med samma karossvarianter fram till 1991. Då hade 1 397 000 exemplar tillverkats.

Volvo 343 DL 1980. Med den äldre grillen och stötfångaren (årsmodeller före 1981).

340 och 360 förväxlas lätt med varandra och det som egentligen skiljer dessa åt är att 360 var lite lyxigare och endast finns med manuell fyr- eller femväxlad låda och 2,0-liters Volvomotor (B19/B200) med antingen förgasare (360 GLS/GL) eller bränsleinsprutning (360 GLT/GLE) medan Volvo 340 har förgasare till samtliga bensinmotorer förutom insprutning till dieselmotorn och 340 GL med (B200).

CVT-lådan fanns bara till Volvo 340 med 1,4-litersmotorn. Den tog sådan plats så att man fick placera bensintanken bakom bakaxeln och reservhjulet i motorutrymmet. Eftersom CVT-lådan satt under baksätet var man tvungen att förhöja det. Den kan sägas varit långt före sin tid om man tänker på hur vanlig tekniken är idag i alla skotrar.

De manuella versionerna av Volvo 340 med de mindre motorerna hade samma konstruktion, främst av ekonomiska skäl, för att det skulle bli dyrt att göra separata underreden för växellådsvarianterna. Volvo 340 med 2,0-litersmotorn (DLS/GLS) och senare GL samt Volvo 360 hade en annan konstruktion med reservhjulet i bagageutrymmet under en matta och bensintanken framför bakaxeln vilket ger något bättre viktfördelning och bättre krocksäkerhet vid kollision bakifrån.

Bottenplattans utrymmen utnyttjas bättre än hos de övriga modellerna, men eftersom underredet var detsama på alla varianter så var baksätet väldigt högt placerat och en av Volvo 300-seriens största problem var just takhöjden och komforten baksätet.

Med sin goda viktfördelning med motorn fram och växellådan strax framför bakaxeln så hade den betydligt bättre vintervägsegenskaper än de större Volvo 240 och 740-modellerna.

Dessutom så har modellen som alla andra Volvo-modeller god krocksäkerhet. Den hade långt över genomsnittet när det gällde krocksäkerhet i sin klass.

Det i kombination med den goda viktfördelningen och lättkördheten gjorde att den sålde relativt bra trots sitt dåliga rykte under den period på 15 år som den tillverkades. 1989 lanserades efterträdaren Volvo 440 och 460, men Volvo 300-serien fortsatte att tillverkas fram till 1991 som ett billigare alternativ; de sista årsmodellerna såldes i mycket liten omfattning i Sverige.

Motorutrymmet på 1,4-litersvarianten.

Volvo 340 hade stora framgångar i rally. Bilen såldes aldrig officiellt i USA.

Idag är det Volvo S40 som är våra dagars 340. Storleksklasserna har växt genom åren, så fanns 340 idag skulle den räknas till Golfklass, men på sin tid hörde den till mindre mellanklassen.

Tidslinje[redigera | redigera wikitext]

  • 1976 Volvo 343DL lanseras, modellen finns med 1,4-liters Renault B14-motor och Variomatic-växellåda, Exteriören lackades i färgerna, rött, olivgrönt, gult, beige och brunt. Instrumentpanelen och dörrsidorna var bruna.
  • 1978 Mindre modifiering, nya stolar, nya framvagninfästningar, bättre ljudisolering från drivlina, modifierad kraftöverföring.
  • 1979 Manuell fyrväxlad växellåda införs, nummerskylten fram flyttas upp på stötfångaren (från att tidigare suttit under), ny instrumentbräda, nya exteriör- och interiörfärger, värmekanaler till baksätet, eluppvärmda förarstolar som standard hos DL, en ny snikvariant (343 L) lanseras.
  • 1980 Femdörrarsvarianten (345) och GL-paketet introduceras, 20 mm större spårvidd för bättre vägegenskaper, bättre bromsar, nya fälgar, större spoiler på bakluckan hos GL-modellerna.
  • 1981 Volvo 343/345 DLS/GLS med B19-motor på 115 hästkrafter introduceras , B14-motorn utgår ur GL-paketet och finns nu endast med L och DL-modellerna, facelift: Ny front och modifierad instrumentpanel.
  • 1982 5-växlad manuell växellåda till DLS/GLS.
  • 1983 Volvo 360GLT med insprutad B19-motor presenteras, 343/345 DLS/GLS tas ur produktion, dörrsiffran tas bort och 340-modellerna heter nu 340 istället för 343/345. 5-växlad växellåda blir tillval till alla modeller, L-varianten tas ur produktion.
  • 1984 Ny Motor: Renault D16 diesel till 340, sedanmodellen av Volvo 340 och 360 presenteras, denna finns med lyxigare utrustning och kallas 360GLE med B19E-motor och som 340 GLE med den nya dieselmotorn, i Sverige fanns endast 360-varianten, sidorutorna i framdörrarna blir hela, nya backspeglar, luftutsläppen på C-stolpen hos tredörrarsmodellerna tas bort.
  • 1985 GLE-paketet finns nu även på tre- och femdörrarsversionerna av 360, sedanen finns även med enklare paket som DL och GL och med B14-motorn hos 340.
  • 1986 Facelift: Modifierad front, nummerskylten fram flyttas tillbaka under stötfångaren, nya bakljus, Variomaticlådan modifieras, nya motoralternativ: Renault B17 och B200 till Volvo 340 och B200/B200F till 360, sedanversionen av 340 finns tillgänglig med B17-och B200 motorn och börjar säljas i Sverige i GL-utförande. GLE-modellerna tas ur produktion.
  • 1989 Sedanmodelen tas ur produktion, alla motorer får katalysator som standard.
  • 1990 3-dörrarsmodellen tas ur produktion.
  • 1991 5-dörrarsmodellen tas ur produktion, produktionen av Volvo 300-serien avslutas.

[1]

Karossvarianter[redigera | redigera wikitext]

3-dörrars halvkombi. Detta är en senare årgång med den nyare grillen och nummerskylten nedflyttad under stötfångaren (1985-framåt).

Tredörrars halvkombi, tillverkad 1976-1990.

5-dörrars halvkombi. Detta är en senare årgång med de nyare bakljusen (årsmodell 1986 och framåt).

Femdörrars halvkombi, tillverkad 1979-1991.

4-dörrars sedan. Detta är en tidigare årgång med de äldre bakljusen (årsmodeller fram till 1985).

Fyradörrars sedan, tillverkad 1983-1989.

Volvo 363 CS[redigera | redigera wikitext]

Volvo 363 CS
Volvo363cs.JPG
Volvo363CS V6 Prototype
Fabrikat Volvo
Tillverkning 1977
Efterträdare Volvo 340 2,0 DL/GL sport, Volvo 360
Klass Mindre mellanklass
Karosseri 3-d halvkombi
Plattform Frontmotor, växellåda bak, bakhjulsdrift
Motor 2,7-liters 6-cylindrig V-formad PRV-motor.
Effekt 135 hk
Växellåda 5-växlad manuell
Hjulbas 240 cm
Längd 432 cm
Bredd 166 cm
Höjd 144 cm
Vikt Ca. 1000 kg.
Besläktade Volvo 340
Liknande Volkswagen Passat GT, Ford Sierra V6, Lancia Delta HF Integrale

Volvo 363 CS var en konceptbil baserad på vanliga 340 som Volvo byggde 1977. Modellen var i början tänkt att bli Volvo 300-seriens prestandamodell, "CS" står för "Competition Services" och var Volvos försök att konkurrera med bilar i GTi-klassen. Den tillverkades bara i ett (1) exemplar då utvecklingskostnaderna blev så höga att man inte ansåg modellen rimlig att ha kvar i en större serieproduktion. Volvo 363 var i grunden byggd på en vanlig Volvo 343, motorn var utbytt mot en 2,7-liters V6-maskin (B27) hämtad ifrån Volvo 260-serien. Växellådan var 5-växlad och, som på övriga 300-serien, monterad bak. Den hämtades från Alfa Romeo som vid samma tidpunkt också gjorde sportbilar med växellådan bak. Exteriören lackerades i silver med orangea fartränder och interiören pryddes av Recaro-stolar och några extra mätare. Senare under 1980-talet gjorde man nya kostsammare försök. Man tog fram Volvo 360GLT som fick en vanlig 4-cylindrig Volvomotor med bränsleinsprutning.

Volvo 363 CS skall ej förväxlas med Volvo 360.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 300power.com Historia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]