Göteborgska
Göteborgska är en dialekt som används i Göteborg med omnejd. Göteborgskan har även börjat sprida sig till andra delar av Västsverige.[1]
Traditionellt har man delat in dialekterna i Göteborg i en västlig form, mera lik bohuslänska dialekter, och en östlig form, mer lik västgötska dialekter. Skillnaderna mellan de göteborgska dialekterna har blivit mindre märkbara under modern tid. Tidigare uttalades till exempel "pump" som [pomp] i östra Göteborg, och [påmp] i västra Göteborg. Vissa skillnader kan dock kvarstå mer distinkt; som att tendensen till ett klarare uttal av ”r” finns i västra Göteborg, medan det i öster snarare dras åt det västgötska ”r”. I sydöstra Göteborg, Mölndal med omnejd, förekommer det så kallande "skorrande R-et", tungrots-r. Sedan 1970-talet har det dock börjat att försvinna och i dag är det mest äldre som fortfarande "skorrar".
Melodi och uttal
Gemensamt för de allra flesta göteborgare är den västsvenska satsmelodin där betoningen går upp lite på slutet, även om inte alla använder markerade ”d”, ”r”, ”u”, och ”i”. Den största skillnaden mellan göteborgskan och de övriga västsvenska dialekterna är att göteborgarna inte använder sig av tjocka ”l” och runda vokaler (till exempel ”u” och ”ö” som hörs i värmländska och västgötska).
Retroflexer
I rikssvenskan övergår fonerna [d], [t], [n], [s] och [l] till sina retroflexa motsvarigheter när de följer en retroflex konsonant eller kort [r]. I göteborgskan har detta dock blivit helt standard först hos yngre talare. Hos vissa medelålders och äldre göteborgare försvinner ofta istället [r]. Exempel: ord - od, gård - gåd, farlig - fali, härlig - häli, barn - ban, järn - jän, norsk - nossk, torsk - tossk, vart - vatt, syrsa - syssa. Just ordet "syrsa" uttalas också av en del äldre göteborgare gärna med ett sje-ljud i stället för "rs", syscha.
Göteborgsslang och sociolekter
Vissa dialektord kan i dag uppfattas som slanguttryck, men slang är inte detsamma som dialekt. Gnidandet av snö i någons ansikte kallas i Göteborg för gôra, gira, gura, sylta, mula eller môla, beroende på stadsdel, men här handlar det om dialekt och inte slang.
Den så kallade shobresvenskan, eller miljonsvenskan, som talas i Göteborgs invandrartäta förorter är också en variant av göteborgskan. Den är en blandning av göteborgskan och en delvis bruten svenska med slangord från andra länder.
De göteborgska sociolekterna, där det förekommer att personer från andra delar av Sverige misstar till exempel en överklassdam från Örgryte med en person från stockholmska Lidingö. Här spelar såväl dialekt som sociolekt in.
Grammatik
Som i övriga dialekter kan annat än uttal skilja sig från standardsvenskan. I svenskt standardspråk är till exempel apelsin ett ord i utrum: en apelsin, apelsinen. Ordet har dock neutralt kön i äldre göteborgska och i stora delar av södra Sverige: ett apelsin, apelsinet.
I äldre göteborgska finner man även att possessiva pronomen kan vara annorlunda. Hans - hanses, deras - domses.
Interfix
Sammansatta ord i standardsvenskan består av två eller flera stammar plus en eventuell efterled. Mellan stammarna kan det finnas så kallade interfix (-s-, -u-, och -o- är vanliga interfix). Göteborgskan har i en mängd fall interfix där standardsvenskan saknar sådan, och typiskt för göteborgskan är användningen av -e- som bindevokal. Detsamma gäller bohusdialekten och västgötadialekten längs Göta älv. Ord som strumpebyxa, målefärg, sopetunna och lite mer ålderdomliga varianter som björkeris, byxeknapp och lipesill. I ord på -are- finns det en tendens i göteborgskan att behålla -e-. Skomakarestol, skräddareverkstan. Detta dialektala drag gör sig påmint i namn på platser och gator i Göteborg som exempelvis Snickaregatan, Vågmästareplatsen där det på många håll i Sverige snarare skulle heta Snickargatan och Vågmästarplatsen.
Se även
Referenser
- Noter
- ^ Göteborgskan gör nya erövringar Dagens Nyheter, 22 juni 2010
- Tryckta källor
- Schånberg, Sven (1987). 1000 Tala ve Kal. 1977–1979. Göteborg: Tre böcker. Libris 484546. ISBN 91-85414-68-9 (inb.)
- Schånberg, Sven (1982). Kals odbok: göteborgskt skaplynne i språkets spegel ([Ny, utvidgad uppl.] /[ill.: Billy Hellsten]). Göteborg: Tre böcker. Libris 7748926. ISBN 91-85414-09-3 (inb.)
- Björseth, Bertil (1958). Göteborgsspråket. Skrifter utgivna av Nämnden för svensk språkvård. Svenskt riksspråk i regionala skiftningar. Stockholm: Svenska bokförl. Libris 8072427
Vidare läsning
- Andersson, Lars-Gunnar (2006). ”Hur göteborgskan växte fram”. Göteborg förr och nu 2006(31),: sid. 5–16. 0348-2189. ISSN 0348-2189. Libris 10303445
- Andersson, Lars-Gunnar; Ralph, Bo (1987). Mål på hemmaplan. Göteborg: L.-G. Andersson. Libris 7792825. ISBN 91-970904-1-7
- Andersson, Lars-Gunnar; Ralph, Bo (1986). Sicket mål. Göteborg: L.-G. Andersson. Libris 7792824. ISBN 91-970904-0-9 (inb.)
- Andersson, Åke (2000). Gôtt tjôt. [Göteborg]: [Novum grafiska]. Libris 8384220. ISBN 91-973749-0-3
- Björseth, Bertil (1957). Göteborgsspråket och skolan: några anvisningar för modersmålsundervisningen vid Göteborgs folkskolor. Göteborg: Göteborgs allmänna skolstyrelse. Libris 1570304
- Holmberg, Bengt (1976). Språket i Göteborg. Svenskt riksspråk i regionala skiftningar. Skrifter utgivna av Svenska språknämnden. Stockholm: Esselte studium. Libris 7225898. ISBN 91-24-26658-2
- Schånberg, Sven (1984). 1000 Tala ve Kal. 1968–1970. Göteborg: Tre böcker. Libris 484543. ISBN 91-85414-28-X (inb.)
- Schånberg, Sven (1985). 1000 Tala ve Kal. 1971–1973. Göteborg: Tre böcker. Libris 484544. ISBN 91-85414-40-9 (inb.)
- Schånberg, Sven (1986). 1000 Tala ve Kal. 1974–1976. Göteborg: Tre böcker. Libris 484545. ISBN 91-85414-51-4 (inb.)
Externa länkar
| |||||||||||||||||||||||||||||
