Hoppa till innehållet

Härjedalska

Från Wikipedia

Härjedalska är ett samlingsnamn på de nordiska dialekter som talas i landskapet Härjedalen, folkmål såväl som moderna mål.

Utveckling och typologi

[redigera | redigera wikitext]

Dessa dialekter har utvecklats ur den tröndska som talades i Trøndelag för några hundra år sedan. Denna talas i den del av Norge som Härjedalen tidigare ingick i, Tröndelagen, och som i sin tur härrör från fornvästnordiska.

Folkmålen i Härjedalen räknas emellertid enligt vissa källor till de norrländska målen.[1] Traditionella härjedalska folkmål står långt närmare folkmålen i Trondheims stift än några andra svenska dialekter, med undantag för de jämtska.[1]

Karaktär och utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Varje by har sin egen karaktär. Byarna i de västra delarna har en mer norskinfluerad dialekt än de övriga, vilket idag i synnerhet märks vad gäller intonationen, medan de i öster har en dialekt som tagit influenser av hälsingemålen[2] och i viss mån dalmål. Byarna i norr har en dialekt som påminner om jämtskan. De fornnordiska diftongerna har monoftongerats i härjedalskan.

Exempel på avvikelser från de allmänt norrländska dragen är att Ei har blivit e, øy har blivit ø och au har blivit ô.[1] I vemdalsmålet har dock vissa diftonger bevarats, i likhet med jämtskan som talas på andra sidan av Klövsjöfjällen. Många arkaismer har bevarats såsom uttalen -mb, -nd och -ld i ord som kamb 'kam', hand 'hann' i övriga Norrland' och käld 'kall'.

Härjedalska talas i hela Härjedalen, men i mindre utsträckning i tätorten Sveg.

Grammatiken i härjedalskan är inte typisk för de norrländska dialekterna. Exempel:

  • Tô spichykött, vill du!?
    • ”Skulle du vilja ha nåt spickekött? (saltat torkat kött, företrädesvis av älg eller ren)”
  • Flöhttan säg hihttan!
    • ”Var så god och flytta dig hitåt!”
  • Sjå hârân!
    • ”Se haren/hararna!” (Här görs ingen skillnad mellan singular och plural.)

Några ord på härjedalska

[redigera | redigera wikitext]
  • Ahttfôrr - I vägen (åtför) (norska: attfør, framfør)
  • Ales - Annorlunda (annorledes) (norska: annleis)
  • Hûje - Ropa (hoja - jfr. hojta) (norska: hoie)
  • Jänte, försjä, kulla - Flicka (norska: jente, førkje)
  • Jäl - kåt
  • Måse, stôr - dumdryg
  • Py'rill - Manligt könsorgan
  • Pûle - Kopulera (pula) (norska: pule)
  • Päla/Pära - Potatis ((jord-)päron)
  • Pöjk,gutryss,gôrj, gut, pök - Pojke (norska: gut, gutt)
  • Råle - Skrika, ropa (vråla - norskan tappar ibland v:et i vr-)
  • Vrång - Arg (även rångvända - utochin om till exempel en tröja/strumpa) (norska: vrang)
  • Ômse - Allt möjligt, olika, blandat (norska: ymse)
  • Kuse - Någon typ av insekt.
  • Dälja - Mindre dalgång med öppning.
  • Myrbär - Moget Hjortron. (norska: molte, multe, myrabær)
  • Hitaför - Framför (norska: hitafor)
  • Huvva - Fy, usch
  • Klening - Smörgås
  • Borgål - Begravningsplats
  • Gre - Trevlig, bra.
  • Dôvle - Tråkigt
  • Væri - Varse
  1. ^ [a b c] Härjedalen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  2. ^ dialekter Härjedalen, Dialekter i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 2 maj 2013.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Geijer, Herman, 1924: Härjedalens folkmål. I: Sverige. 6. Stockholm.
  • Pamp, Bengt, 1978: Svenska dialekter. Stockholm.
  • Westin, H., 1897: Landsmålsalfabet för Jämtland och Härjedalen. (Svenska landsmål och svenskt folkliv 15:3.)
  • Ordböcker och ordlistor
  • Hillbom, Helge, [1993]: Ordlista. Härjedalska. Cirka 3650 ord och uttryck med svensk översättning. [Umeå.]
  • Olofsson, Jon Olof, 1999: Tännäsmålet. Grammatik och ordlista. [Tännäs.] Med senare tillägg: Komplement till Tännäsmålet. [2001.] [Tännäs.] Komplement till Tännäsmålet del 2. [2003.] [Tännäs.]
  • Ordlista över Älvros-målet. [2004.] [Älvros.]
  • Jessen, E., 1875: Notiser om dialecter i Herjedal og Jemtland. I: Historisk tidskrift udg. af Den norske historiske forening (ryggtitel: Norsk historisk tidskrift) 3.
  • Reitan, Jørgen, 1930: Vemdalsmålet. Med oplysninger om andre herjedalske mål. Oslo.
  • Spår från det förgångna. En bok om härdalska - ett ålderdomligt folkmål. 2001. [Lillhärdal.]