Kullerstads kyrka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kullerstads kyrka
Kyrka
Kullerstads kyrka
Kullerstads kyrka
Land Sverige Sverige
Län Östergötlands län
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Linköpings stift
Församling Norrköpings Borgs församling
Koordinater 58°34′48.88″N 15°56′36.06″Ö / 58.5802444°N 15.9433500°Ö / 58.5802444; 15.9433500
Invigd 1200-talet
Klockstapeln
Kyrkans vapenhus, långhus och kor.
Kyrkans äldsta ingång var söderifrån, rester av en medeltida portal visar denna.
Kyrkans avslutande raka kor är ett tecken på att kyrkan ej tillhör stiftets äldsta, under härrör från 1200-talet.

Kullerstads kyrka är en kyrkobyggnad i Kullerstads socken och Borgs församling i Östergötland. Kyrkan ligger 1,5 mil väster om Norrköping och 1,5 kilometer öster om Skärblacka och tillhör Linköpings stift.

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Kullerstads kyrka är en vitputsad stenkyrka med romansk prägel bestående av långhus och smalare rakt avslutat kor, båda försedda med sadeltak. Kyrkan saknar torn men har i väster ett lägre vapenhus i reveterat trä, även detta med sadeltak. Norr om koret finns en sakristia. På kyrkogården väster om kyrkan står en robust klockstapel med två kyrkklockor, som samlar menigheten, när det är gudstjänst.

Interiören präglas framför allt av långhusets gotiska stjärnvalv med ribbor och ribbliknande listverk. Bakom en låg spetsbågig triumfbåge ligger koret, också det överbryggt av ett stjärnvalv. I valven finns kalkmålningar från olika epoker. Äldst är några fragment i och omkring triumfbågen från tiden före valvslagningen. De flesta kalkmålningarna är från senare delen av 1500-talet. Bland annat är Kristus samt de visa och fåvitska jungfruarna avbildade, men det finns även fyrkantiga kartuscher, kvistar med avlånga blad och päron, m.m.

Dekorationerna i koret har i huvudsak kommit till vid restaureringen 1917. På altaret står ett skulpterat krucifix i trä och i stället för altartavla finns ovanför altaret ett fönster med glasmålning visade en röd tulpan. I norra korväggen en liten nisch för förvaring av nattvardskärl m.m. Under korgolvet göms en murad grav för adliga ätten Rosenstråle, som förr innehade Skattna gård i socknen.

Nere i långhuset återfinns predikstolenevangeliesidan alldeles intill triumfbågen. Korgen är försedd med skulpturer av Kristus och evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes med sina igenkänningsattribut. Den har stilistisk anknytning till den obetydligt äldre stol, som tidigare stått i Risinge gamla kyrka, men nu finns i Finspångs slottskapell. I kyrkan finns vidare en dopfunt från 1200-talet, ett av kyrkans äldsta föremål, med ett nutida dopfat i mässing. Bänkinredningen är av 1600-talstyp.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Runstenen vid Kullerstads kyrka påträffades 1969 i kyrkogårdsmuren. Sannolikt har den stått drygt 500 meter norrut vid den så kallade Gunnarsbron över Kullerstadsbäcken, som parsten till en annan runsten, även den rest av Håkan till minne av sonen som dött i västerled. Inskriften är från 1000-talet och lyder på modern svenska: Håkan reste detta minnesmärke efter Gunnar sin son. Han blev död i väster.

Stenkyrkan i Kullerstad härrör ursprungligen från 1200-talets början eller i varje fall från dess förra del. Några spår efter en äldre föregångare i form av en träkyrka har man hitintills inte kunnat finna. Kyrkan bestod ursprungligen av långhus och kor murade i gråsten, med, som sed var, ingång från söder; där muren visar rester av en äldre portal. Högt upp på väggarna fanns små rundbågiga, fönstergluggar utan glas, vilka gav ett sparsamt dagsljus. Innertaket var plant och bestod av bräder. Fasta bänkar saknades.

Triumfbågen, som till en början var smalare än nu, vidgades senare, förmodligen under 1300-talet. Då tillkom också dekorationer med trappgavelsmotiv samt accentueringar av tegelstenarna i triumfbågens valv. I triumfbågen fanns ett skrank, som skilde koret från långhuset. Senare, kanske någon gång under 1400-talet, byggdes sakristian norr om koret. Under 1500-talet välvdes hela kyrkan. Man slog kryssvalv av tegel och byggde till kor och sakristia. Antagligen av ekonomiska skäl höll man sig därvid under de gamla takstolarnas nivå. Dock tilläts valvens hjässor resa sig högre än takbjälkarna, som alltså kapades mitt för varje valvkrön.

Under 1540-talet drog Gustav Vasa in kyrkornas silver till kronan. Även Kullerstads socken drabbades och fick lämna ifrån sig 2½ kilogram silverpjäser. Jämväl prästgården förlorades, men återlämnades till församlingen av Johan III.

Antagligen någon gång under 1600-talet byggdes ett timrat vapenhus vid ingången väster om kyrkan. I arkivalierna anges att detta reparerades och omspånades 1697. Fönstren utvidgades under århundradenas gång. År 1654 gjordes ett nytt fönster invid sakristian för den predikstol som enligt årtal i trappan kom till 1657 och ljudtak från 1658 enligt årtal på baldakinen. Vid denna tid fick kyrkan även en ny bänkinredning. Redan tidigare hade det funnits en klockstapel utanför kyrkan, men nu byggdes en ny öppen, robust stapel under ledning av byggmästaren Knut i Åby.

Mitt under Stora nordiska kriget skaffade församlingen en piporgel till stöd för församlingssången. Vid sockenstämman i december 1701 "föregav Gudmund Andersson i Odensåker, wore nödigt och en Prydnat för Kyrkian att få itt Orgewärk, hwilket ock församlingen bijföll, och slöts att tala dherom med Orgemakaren i Söderköpijng, Mäster Johan Agerwall". Det blev klockaren som fick till uppgift att traktera det nya instrumentet. År 1731 inrättades ett fönster ovanför den igenmurade sydportalen för att få ljus till orgelläktaren.

Carl Fredric Broocman berättar i mitten av 1700-talet: "Kyrkan är byggd på Krono grund, en och en half mil ifrån Norrköping, och har så wäl namn af en högd, på hwars öfwerste Kulle hon står, som ock af the många Ättebackar eller Kullar, hwilka icke allenast hardt wid Kyrkon, utan ock eljest i Socknen äro. Hon är 33 alnar lång och 10 och en half aln bred. Altartaflan är mycket gammal, och föreställer Christi korßfästelse uti Bildthuggeri. Predikstolen är theslikes af Bildthuggare-Arbete, men är 1659[?] upsatt och till Kyrkon förärad af Lagman Sven Ribbing. Orgelwerket har 5 stämmor; och hänga Kyrkans Klockor uti Trästapel, emedan intet Torn är wid Kyrkon. Båda Klockorna äro gutne år 1632. Uti Kyrkon är then Rosenstråliska Familie-Grafwen, och några små Epitaphier, som Familien om thes Fädernes och Mödernes Anor låtit upsätta. [...]

År 1792 höggs en mycket bred fönsteröppning upp i korets östgavel; konturerna kan ännu skymtas under putsen. Av de ursprungliga små fönstren återstår endast ett fragment i form av en glugg in till vinden, belägen mitt på långhusets södra vägg.

Ännu under mitten av 1800-talet fanns många av de medeltida inventarierna kvar: ett altarskåp, en skulptur av jungfru Maria och en skulptur av Sankt Olof, samtliga skurna i trä och målade och förgyllda. Altarskåpet och Olofsstatyn skänktes 1862 till Statens historiska museum i Stockholm; Mariaskulpturen, liksom det triumfkrucifix som måste ha funnits i triumfbågen, är spårlöst borta. År 1845 revs det timrade vapenhuset i väster och ersattes med ett nytt byggt i reveterat trä.

År 1917 renoverades och restaurerades kyrkan under ledning av arkitekten Otar Hökerberg (1882-1960). Det alltför breda korfönstret minskades i storlek och kalkmålningarna, som under senare tid dolts under ett putslager, togs åter fram. Arbetet utfördes av dekorationsmålaren C. L. Lundin, som även gjorde egna målningar i koret. Flera nya bänkdörrar tillkom.

Klockstapeln reparerades 1932 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. År 1946 restaurerades kyrkan, 1954 skapade konstnärinnan Brita Reich-Eriksson en glasmålning i korfönstret och 1975-1976 restaurerades interiören.

Inventarier[redigera | redigera wikitext]

Orgel[redigera | redigera wikitext]

Disposition:

Manual I Manual II Pedal Koppel
Borduna 16’ Salicional 8’ Subbas 16’ (transm.) I/P
Principal 8’ Rörflöjt 8’ II/P
Gedackt 8’ Principal 4’ II/I
Oktava 4’ Rörkvint 2 2/3’ 4’ I/I
Flöjt 4’ Oktava 2’ 16’ II/II
Mixtur III chor.

Disposition:

Huvudverk (II) Ryggpositiv (I) Pedal Koppel
Spetsflöjt 8’ Trägedackt 8’ Subbas 16’ I/P
Fugara 8’ Koppelflöjt 4’ Borduna 8’ II/P
Principal 4’ Principal 2’ Nachthorn 4’ I/II
Tvärflöjt 4’ Octavflöjt 2’ Fagott 16’
Kvint 2 2/3’ Sedecima 1’
Octava 2’ Ters 4/5’
Ters 1 3/5’ Krumhornsregal 8’
Mixtur III chor. Tremulant
Crescendosvällare

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Carl Fredric Broocman: Beskrifning Öfwer the i Öster-Götland Befintelige Städer, Slott, Sokne-Kyrkor .... Tryckt i Norrköping hos Johan Edman år 1760 / G. Ekströms förlag 1993
  • Gunnar Lindgren (red.): Linköpings stift i ord och bild, Iduns tryckeri, Stockholm 1949
  • Sveriges bebyggelse – Statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd - Landsbygden del IX, sid. 415-420, utgiven 1952
  • Per-Olof Westlund: Kullerstads kyrka, Linköpings stiftsråds kyrkobeskrivningskommitté, Linköping, ÖC 1962
  • Våra kyrkor, sid. 110 (av 734 sidor), Klarkullens förlag, Västervik, 1990, ISBN 91-971561-0-8
  • Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8 
  • Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6 
  • Sten-Åke Carlsson & Tore Johansson (red.): Inventarium över svenska orglar 1989:II, Linköpings stift, Förlag Svenska orglar, Tostared 1990, ISSN 1100-2700

Externa länkar och källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Abr. Hülphers, Historisk Afhandling om Musik och Instrument särdeles om Orgwerks Inrättningen i Allmänhet jemte Kort Beskrifning öfwer Orgwerken i Swerige (1773), s. 264.