Kvarteret Tryckeriet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kvarteret Tryckeriet och Liljeholmsvägen, vy från sydost, 2017.

Kvarteret Tryckeriet är ett tidigare industri- och kontorskvarter på Lövholmen i stadsdelen Liljeholmen, Stockholms kommun. Kvarteret omges av Liljeholmsstranden i norr, Mejerivägen i öster, Liljeholmsvägen i söder och Trekantsvägen i väster. I kvarteret uppfördes 1942 Strängbetongs första fabrik för prefabricerade betongelement som även skulle bli en av världens första i sitt slag. Idag består kvarteret av två fastigheter: Tryckeriet 13 och 14 som enligt gällande detaljplan inrymmer lokaler för idrott och undervisning.

Kvarteret, allmänt[redigera | redigera wikitext]

Kvarteren "Utfyllningen" och "Tryckeriet" på 1920-talet (före utfyllnaderna).

I motsats till kvarteret Stora Katrineberg (grannkvarteret i öster) som sedan 1800-talets slut var ett tätt bebyggt industriområde, var kvarteret Tryckeriet fram till 1940-talets början i det närmaste obebyggt. Innan dess bestod området av en norra del som skapades genom utfyllnader i Liljeholmsviken och hette därför Utfyllningen. Här låg Erik Ohlssons brädgård i början på 1900-talet, medan hans sågverk låg lite längre västerut. Grannkvarterens namn inspirerades av tidigare verksamheter som Rosteriet, Färgeriet och Skofabriken.

Den södra delen fick namnet Tryckeriet efter Liljeholmens Tryckeri som låg mellan 1880 och omkring 1914 på Stora Katrinebergs ägor, nära dåvarande flottbrons södra brofäste. Mellan båda kvarteren planerades Katrinebergsvägen. I slutet av 1930-talet var utfyllningen avslutad och dagens strandlinje mot Liljeholmsviken hade fått sin slutgiltiga sträckning, samtidigt utgick kvartersnamnet Utfyllningen och hela kvarteret fick sitt nuvarande namn Tryckeriet.

I stadsplanen avsattes kvarteret, som bestod av ett tiotal mindre fastigheter, för kontors- och industriändamål (idag ändrat till idrott och undervisning). Bortsett från några mindre enmansföretag, som bedrev sina verksamheter i något som kunde kallas kåkstad, var området ödemark. I början av 1930-talet förvärvades hela kvarteret av Esselte som hade för avsikt att samla sina spridda verksamheter här.[1]

Tryckeriet 13[redigera | redigera wikitext]

Strängbetongs elementfabrik[redigera | redigera wikitext]

Kvarteret Tryckeriet på 1940-talets början.
Strängbetongfabriken 1951.
Strängbetongs tidigare kontor och fabrik, Mejerivägen 4.

Esselte:s planer förverkligades på en mycket centralare tomt i Esselte-huset vid Vasagatan i Stockholms innerstad. Den cirka 23 000 m² stora tomten i Liljeholmen blev till salu och köptes 1939 av Betongindustri, som efter en tysk licens skulle börja tillverka prefabricerade betongelement som innehöll förspända ståltrådar eller strängar för ökad hållfasthet. Redan samma år började Betongindustris direktör, Axel Eriksson, med skisser för en fabrik på Liljeholmen som avsågs tillverka element av förspänd betong, då benämnd "strängbetong". Företaget AB Strängbetong bildades först 1954. Man arbetade under begreppet AB Betongindustri Strängbetongfabriken.[1]

År 1942 byggdes, efter Erikssons arkitektritningar och Henrik Kreügers konstruktionsritningar, Strängbetongs fabrikshall i tomtens östra del. Det var på sin tid världens första fabrik för produktion av förspända betongelement till civilt bruk.[2] Hallen blev drygt 17 meter bred, knappt 130 meter lång och placerades med sin långsida mot Mejerivägen. 1946 tillkom en andra, något mindre, hall och 1951 en tredje hall, som skulle bli den största med 130 meter längd och 20 meter bredd.[3] Till produktionslokalerna hörde även ett kontor som byggdes till och på några gånger, bland annat 1963 efter ritningar av arkitekt Gustaf Lettström.[4] Här hade Strängbetong sitt huvudkontor mellan 1942 och 1977.

Därmed var tomtens östra del bebyggd. Västra delen var lager- och uppställningsytor och platsen för en egen betongfabrik. Råvaran, cement, levererades från Stora Vika cementfabrik som sedan slutet av 1940-talet hade en lager- och omlastningsstation på granntomten (se Cementa, Liljeholmen).

De sista betongelementen producerades här 1973 och var avsedda för bostadshusprojektet Fittja gård i Fittja. Projektet omfattade drygt 2 100 lägenheter som byggdes av Byggnadsindustri AB Ehn & Co i början av 1970-talet, vars ägare, byggmästare Ernst Ehn, hade 1967 förvärvat egendomen Fittja gård från Ragnar Sellberg. Arkitekt var Höjer & Ljungqvist och Strängbetong levererade stommar och fasader.

Produktionen på Liljeholmen flyttades successivt till nybyggda fabriker i Veddige (1958), Kungsör (1962) och Nykvarn (1973). Kontorsdelen nyttjades av Strängbetong fram till 1984, till slut som säljkontor. Sedan flyttade andra företag in i Strängbetongs gamla lokaler, bland dem ett AMU-center i Arbetsmarknadsstyrelsens regi.[5]

I den västra delen av nuvarande Tryckeriet 13 som gränsar mot Trekantsvägen revs Strängbetongs anläggning och i slutet av 1970-talet uppfördes en femvåningars kontors- och verkstadsbyggnad med parkeringsgarage efter ritningar av Backström & Reinius. Här finns idag bland annat Stockholms estetiska gymnasium, Djurgymnasiet och andra utbildningar. Fastigheten mot Trekantsvägen ägs av L E Lundbergföretagen.[6]

Liljeholmshallen[redigera | redigera wikitext]

Strängbetongs gamla tillverkningshallar finns kvar och inhyser sedan 1999 idrottsanläggningen ”Liljeholmshallen” som numera ägs av Byggnads AB Karlsson & Wingesjö. Stockholms stad har nyttjanderätten medan driften sköts av Idrottsklubben Hephata. Liljeholmshallen eller Liljeholmshallarna, som anläggningen också kallas, har tre större hallar för handboll, innebandy, basket och volleyboll, dessutom tre motionsrum för dans, kampsport, bordtennis, badminton och liknande. I Liljeholmshallen finns även fyra boulebanor, ett pingiscenter, en brottningshall samt konferensrum och cafeteria.[7]

Nutida bilder[redigera | redigera wikitext]

Tryckeriet 14[redigera | redigera wikitext]

Tryckeriet 14, hörnet Liljeholmsvägen / Trekantsvägen i april 2017.

Med nuvarande fastigheten Tryckeriet 14 avses kvarterets södra del som gränser mot Liljeholmsvägen. Här hade Betongindustri bland annat förråd och ett större garage. I början av 1970-talet revs bebyggelsen och istället uppfördes en kontors- och verkstadsbyggnad med utbildningsplatser efter ritningar av Backström & Reinius. Byggnaden har ungefär samma arkitektur som huset i Tryckeriet 13 som tillkom några år senare.

Byggnaden är uppdelad i tre högre volymer med två lägre däremellan. Fasaderna utfördes i mönstermurat rött och brunt tegel med inslag av vit klinker. Fastigheten Tryckeriet 14 är grönklassad av Stadsmuseet i Stockholm vilket betyder "bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt".[8] Här finns idag bland annat Liljeholmens gymnasium, Plushögskolan, Djurgymnasiet, Lenia samt lokaler för ABF och Didaktus. Fastigheten ägs av L E Lundbergföretagen.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Strängbetongs start och första 25 år, en krönika av Henning Collborg (1981), sid. 15–16
  2. ^ The Strängbetong Precast Factory at Liljeholmen Stockholm by Arne Hellström (2017).
  3. ^ Bygglovsritningar från 1942, 1946 och 1951.
  4. ^ Bygglovsritningar upprättad den 31 januari 1963 av G. Lettströms arkitektkontor.
  5. ^ Stadsbyggnadskontoret: Planbeskrivning Pl 7973 av den 30 juli 1979.
  6. ^ Lundbergs: Tryckeriet 13N.
  7. ^ Välkommen till Liljeholmshallarna!
  8. ^ Stadsmuseets interaktiva karta.
  9. ^ Lundbergs: Tryckeriet 14.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]