Lars Passgård

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lars Passgård
Lars Passgård sjunger twist i filmen Barnvagnen från 1963.
Lars Passgård sjunger twist i filmen Barnvagnen från 1963.
Född14 februari 1941
Borås, Sverige Sverige
Död16 mars 2003 (62 år)
Malmö, Sverige Sverige
BegravdLimhamns kyrkogård
IMDb SFDb

Lars Passgård, född 14 februari 1941 i Borås, död 16 mars 2003 i Malmö, var en svensk skådespelare och teaterch

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år och genombrott[redigera | redigera wikitext]

Lars Passgård spelade amatörteater i uppväxtorten Smålandsstenar och det var också där som drömmen om att få bli skådespelare föddes.

Han kom till Stockholm för att skaffa sig utbildning på någon av huvudstadens teaterskolor. Valet föll på Willy Koblancks teaterskola som då hade sina lokaler på Skeppargatan på Östermalm. Efter ett år på skolan uppmuntrade Koblanck honom att fortsätta sin bana som skådespelare och söka till någon elevskola.

1959 kom Passgård som 18-åring, och yngst i klassen, in vid Malmö stadsteaters elevskola just i sluttampen på det som var teaterns guldålder. Skolans rektor regissören Yngve Nordwall hade en stab av fina medarbetare, inte minst i scenisk framställning där Åke Engfeldt, Rune Turesson och Max von Sydow tillhörde de mest decicerade lärarna. Som andraårselever var hela klassen 1960 med på scenen i Pär Lagerkvist Midsommardröm i fattighuset med bland andra Naima Wifstrand och Sture Lagerwall.

Passgård blev känd för tevetittarna våren 1961 när han som andraårselev var med i Lasse Holmqvists TV-underhållningsserie om värdshuset Bialitt, och varje vecka uppvaktade servitrisen som spelades av elevkamraten Axelle Axell.

Han filmdebuterade samma år i Ingmar Bergmans film Såsom i en spegel med rollen som Minus. Inspelningen gjordes till stora delar på Fårö på Gotland med Max von Sydow, Gunnar Björnstrand och Harriet Andersson i de två andra rollerna.

Efter studierna fick alla från elevskolan som ville kontrakt på teatern så Niels Dybeck, Fred Gunnarsson, Ove Stefansson, Marianne Wesén, Christina Stockenberg och Marianne Hedengrahn ingick i stadsteaterns ensemble, även om Passgård bara stannade ett par år inledningsvis. De första åren i Malmö medverkade han i den svenska premiären på Arthur Kopits komedi Stackars pappa, mamma har hängt dig i garderoben och jag känner mig så nere (1962) med Agneta Prytz och gjorde Jerry i Bo Skölds omtalade samtidsdrama Min kära är en ros, som gavs 112 gånger på

Rollen hos Bergman följdes av bland en roll i Bo Widerbergs långfilmsdebut Barnvagnen, 1963 och Hollywoodfilmen Jagad av agenter samma år.

TV-teatern och teaterroller[redigera | redigera wikitext]

1963–1966 ingick han i TV-teaterensemblen på SR/TV (idag Sveriges Television) där han fick visa framfötterna i en rad uppsättningar. Han spelade älskare till Catrin Westerlund i Wessels komedi Kärlek utan strumpor, Brudgummen i Lorcas Blodsbröder med Margaretha Krook, Sune i Bengt Bratts Nattcafé, Kennet i Arvid Rundbergs Idolen med Erk Hell och Inga Gill, Ingenjörn i Hjalmar Söderbergs Aftonstjärnan med elevkamraten från Malmö stadsteater Marianne Wesén som Vivan. Han gjorde Emanuel in Almqvists Drottningens juvelsmycke och titelrollen i Jacques Devals Etienne, båda sändes 1967, och flera andra roller.

Passgård spelade samtidigt med TV-teatern även teater i Stockholm som i komedin Dit peppar’n växerAlléteatern med Erk Hell, Ove Tjernberg och Lena Söderblom med flera följt av Klaus Rifbjergs revyliknande pjäs Va' ska vi göra? med Catrin Westerlund, Lena Granhagen och Frej Lindqvist på Lilla teatern.

1965 gästade han Stockholms Stadsteater med rollen som Louis de Lorche i Hjalmar Bergmans Chefen fru Ingeborg med Berta Hall i titelrollen.

Hösten 1967 gästade han Hälsingborgs stadsteater och spelade titelrollen i Marcel Pagnols komedi Marius i med Lis Nilheim som Fanny, där även en ung Stellan Skarsgård gjorde Eldaren.

Han rönte 1969 stor uppmärksamhet i Danmark med titelrollen i Hamlet på teatern i Ålborg. En föreställning som gavs i 125 utsålda hus och även gästspelade i Paris. Han blev därefter knuten till ensemblen vid Stockholms stadsteater, men fick inga roller[1] och spelade då istället Romeo i Shakespeares Romeo och JuliaDet Kongelige Teater i Köpenhamn.

1970-1973 var han vid Dramaten där hans första roll var som Valère i Molières Tartuffe med Jan-Olof Strandberg och Ernst-Hugo Järegård. Han gjorde kung Gustav IV Adolf i Mats Ödéens Oskuld och Arsenik, Dansken i Strindbergs Mäster Olof och våren 1973 spelade han Conny Norin i Yngve Gamlins uppsättning av Pampen med Sigge Fürst och Aino Taube som makarna Pamp.

Innan han lämnade Stockholm hann han spela titelrollen i Strindbergs Erik XIV, med Tord Peterson och Gunnel Broström, som TV-teatern sände i mars 1974.

På Malmö Stadsteater[redigera | redigera wikitext]

Efter Dramaten återvände han till Malmö och stadsteatern där han i sin rentre gjorde Skinner i Brian Friels irländska drama Fem minuter kvar att leva med Betty Tuvén. Han var därefter med i Per-Olov Enquists och Anders Ehnmarks Chez Nous (1977), sydafrikanen Athol Fugards Bosman och Lena (1980) och spelade Garcin i Sartres Stängda dörrar (1981). Hösten 1982 kreerade han sagoberättaren Hans Christian Andersen i Enquists pjäs Från regnormarnas liv och 1985 gjorde han Arnold i Harvey Fiersteins Det var en lördag afton (The Torch Song Triology) med Håkan Paaske, Birgitta Smiding och Johan Hedenberg med flera.

Han var Malmö stadsteaters dramachef åren 1986–1989.[2] På 1990-talet spelade han bland annat Daniel Hosani i Martin Shermans Ett dårhus i Goa och Mosca i Ben Jonsons elisabetanska komedi Volpone.

1994 blev Malmö stadsteater två institutioner: Malmö Opera och Malmö dramatiska teater och flyttade till Hipp (gamla Hippdrome). I invigningsföreställningen Schroffenstein av Heinrich von Kleist, som regisserades av teaterchefen Staffan Valdemar Holm, gjorde Passgård Trädgårdsmästarens roll.

Passgård sista framträdande på Malmöscenen var i Vasasagan (1998) som i bearbetad form bygger på sju av August Strindbergs pjäser om släkten Vasa som regerade i Sverige på 1500-1600-talet.

Han spelade Sandvikare i TV-serien Offer och gärningsmän (1999) och rollen som Hall i Soldater i månsken (2000) båda i regi av Tomas Alfredson.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

För rollen i Yngve Gamlins Jakten fick han Silverbjörnen vid Berlins filmfestival 1966.[2]

1962 erhöll han Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium, och 1985 fick han Kvällspostens Thaliapris.[2]

Lars Passgård avled 2003 i Malmö efter en tids sjukdom.[3] Han är gravsatt i minneslunden på Limhamns kyrkogård.[4]

Efter hans död instiftade hans mor Elvy Passgård ett teaterstipendium, tillägnat hans minne, att delas ut bland teaterelever vid Teaterhögskolan i Malmö. Totalt tilldelade hon stiftelsen en miljon svenska kronor att förvalta. Stipendiaten ska vara "ung och lovande, talangfull och inriktad på karaktärsskådespel av dramatisk eller komisk art".[5]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1960 Midsommardröm i fattighuset
Malmö Stadsteater
1961 Drottningens juvelsmycke
Carl Jonas Love Almqvist
Malmö Stadsteater
Drömresan
Malmö Stadsteater
Världsomseglaren
Malmö Stadsteater
Mäster Olof
August Strindberg
Malmö Stadsteater
Spöket på Canterville
Oscar Wilde
Malmö Stadsteater
1962 Primadonna
Malmö Stadsteater
Min kära är en ros
Malmö Stadsteater
Stackars pappa, mamma har hängt dig i garderoben
och jag känner mig så nere

Malmö Stadsteater
1963 Gudomligt fusk
Malmö Stadsteater
Dans på bryggan
Gardar Sahlberg och Arne Eriksson
Olof Thunberg Hamburger Börs[6]
1964 Dust Dit peppar'n växer (High Street China)

Richard Kane

Håkan Ersgård Alléteatern
1964 Va' ska vi göra?

Klaus Rifbjerg

Jackie Söderman Lilla teatern, Stockholm
1965 Chefen fru Ingeborg

Hjalmar Bergman

Stockholms stadsteater
1967 Marius Marius
Marcel Pagnol
Lars Göran Carlson Helsingborgs stadsteater[7]
1968 Det tysta vapnet
Malmö Stadsteater
1971 Valère Tartuffe
Molière
Mimi Pollak Dramaten
1974 Fem minuter att leva
Malmö Stadsteater
1976 Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Andris Blekte Malmö stadsteater
The Sunshine Boys
Neil Simon
Malmö Stadsteater
1977 Fröken Rosita (Blommornas språk)
Malmö Stadsteater
Chez Nous
Malmö Stadsteater
1978 Harvey
Mary Chase
Anders Bäckström Malmö stadsteater
1979 Det är väl mitt liv?
Malmö Stadsteater
1980 Bosman och Lena
Malmö Stadsteater
1981 Stängda dörrar
Malmö Stadsteater
Fadern
August Strindberg
Malmö Stadsteater
Blodsbröllop
Federico García Lorca
Eva Sköld Malmö stadsteater
1982 Matiné med lyrik
Malmö Stadsteater
Från regnormarnas liv
Per Olov Enquist
Malmö Stadsteater
1984 Doktorn klipper till
Malmö Stadsteater
Har ni sett Butlern?
Malmö Stadsteater
1985 Arnold Det var en lördag afton
Harvey Fierstein
Ronnie Hallgren Malmö Stadsteater
1987 Jaktscener från Nedre Bayern
Martin Sperr
Magnus Bergquist Malmö stadsteater
1989 I gycklarnas tid
Malmö Stadsteater
Slaget vid Lepanto
Malmö Stadsteater
Lulu
Malmö Stadsteater
1990 Ett dårhus i Goa
Martin Sherman
Göran Stangertz Malmö stadsteater
1992 Repetitionen eller Den straffade kärleken
Malmö Stadsteater
1993 Volpone
Malmö Stadsteater
Mamma, pappa, barn - det familjära våldets historia
Malmö Stadsteater
1994 Schroffenstein
Malmö Stadsteater
Lulu
Malmö Stadsteater
1995 Jekyll och Hyde
Malmö Stadsteater
Förväxlingar
William Shakespeare
Malmö Stadsteater
Paradisets barn
Malmö Stadsteater
1996 Blod
Lars Norén
Göran Stangertz Malmö stadsteater
1997 Henry Magisk cirkel
Per Olov Enquist
Kajsa Bramsvik Malmö Stadsteater
Den kaukasiska kritcirkeln
Bertolt Brecht
Malmö Stadsteater
1998 Vasasagan
August Strindberg
Malmö Stadsteater

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Lars Passgård gör svensk-dansk comeback i TV”. Kvällsposten. 17 mars 1979. 
  2. ^ [a b c] ”Lars Passgård”. Svensk Filmdatabas. Arkiverad från originalet den 3 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140303211431/http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66431&iv=BIOGRAPHY. Läst 4 augusti 2012. 
  3. ^ ”Lars Passgård död”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=200311. Läst 4 augusti 2012. 
  4. ^ ”Lars Passgård”. Svenskagravar.se. http://www.svenskagravar.se/index.php/sok_resultat?mode=norm&DISTRIKT=&FOR_NAMN=Lars&EFTER_NAMN=Passg%C3%A5rd&FODELSE_DATUM=&DODS_DATUM=&ORDER_BY=Fornamn&ORDER_DIRECTION=ASCENDING. Läst 4 augusti 2012. 
  5. ^ ”Lars Passgård-stipendiat på Teaterhögskolan i Malmö”. Lunds Universitet. Arkiverad från originalet den 19 april 2013. https://archive.is/20130419014201/http://www.lu.se/o.o.i.s/31031. Läst 4 augusti 2012. 
  6. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 46. 4 juni 1963. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-06-04/149/46. Läst 18 juli 2018. 
  7. ^ Barbro Hähnel (12 oktober 1967). ”Hälsingborg: Lagom osentimentalt”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-10-12/277/22. Läst 10 juni 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]