Lena Hallengren

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lena Hallengren

Lena Hallengren i januari 2011

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
8 mars 2018
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Stefan Löfven
Företrädare Åsa Regnér

Ämbetsperiod
2014–2018
Företrädare Tomas Tobé

Ämbetsperiod
2010–2014
Företrädare Ylva Johansson
Efterträdare Veronica Palm

Ämbetsperiod
2009–2010
Företrädare Ibrahim Baylan
Efterträdare Anders Ygeman

Ämbetsperiod
2002–2006
Företrädare Ingegerd Wärnersson skolminister
Efterträdare Jan Björklund skolminister

Mandatperiod
2006–2010
2010–2014
2014–2018
Valkrets Kalmar län
Uppdrag i riksdagen
Ledig från uppdraget som ordinarie ledamot

Född 25 december 1973 (44 år)
Politiskt parti Socialdemokratiska arbetarepartiet

Lena Hallengren, född 25 december 1973[1], är en socialdemokratisk politiker och statsråd i Socialdepartementet.

Hon var förbundssekreterare för SSU åren 1999–2002, ledamot av SSU:s förbundsstyrelse 1995–2002 och ordförande för Kalmar läns SSU-distrikt 1996–1998. Efter riksdagsvalet 2002 utnämndes hon till biträdande utbildningsminister och ungdomsminister i Utbildningsdepartementet och hon fick även i uppdrag att leda socialdemokraternas särskilda ungdomsgrupp. Hon var ledamot av EU:s så kallade Framtidskonvent som hade till uppgift att diskutera och ta fram förslag till ny EU-konstitution.

Mellan 2006 och 2018 var hon riksdagsledamot, med presidieuppdrag i trafikutskottet, socialutskottet och senast utbildningsutskottet. Den 8 mars 2018 utnämndes hon till barn-, äldre- och jämställdhetsminister efter Åsa Regnér.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hallengren har varit aktiv inom politiken sedan mitten av 1990-talet.

SSU[redigera | redigera wikitext]

Hallengren var ledamot av SSU:s förbundsstyrelse 1995–2002.[2]

Hon var även distriktsordförande och firmatecknare för Kalmar läns SSU-distrikt i slutet av 1990-talet. Enligt en granskning som Dagens Nyheter gjorde i mars 2005 visade det sig att SSU Kalmar under Hallengrens ordförandeskap blåst upp Kalmardistriktets medlemssiffror vid ansökan om organisationsstöd hos Regionförbundet. Granskningen visade att distriktet sade sig ha mer än dubbelt så många medlemmar som de som faktiskt hade betalt in medlemsavgift till distriktet, trots att distriktet bara hade rätt till bidrag för medlemmar som betalt medlemsavgiften. Sammanlagt ledde dessa uppblåsta medlemssiffror till att distriktet fick omkring 200 000 kronor för mycket i bidrag 1997 och 1998,[3] och mer inflytande för distriktet inom SSU, då högre medlemssiffror gav större inflytande vid SSU:s kongress.[4] I april 2005 betalade SSU Kalmar tillbaka 400 000 kronor i felaktiga bidrag.[5] En förundersökning inleddes mot styrelsen för SSU Kalmar för misstänkt bedrägeri, ett brott med en preskriptionstid på fem år.[5] Förundersökningen lades ner i januari 2006 då åklagaren inte kunde styrka brott.[6]

Hallengren slutade som distriktsordförande i SSU Kalmar år 1998,[3] och blev därefter förbundssekreterare för SSU,[7] en post som hon lämnade 2002 då hon utsågs till statsråd i regeringen Persson.[2]

Lena Hallengrens fyra år yngre syster, Karin Hallengren, efterträdde henne som SSU Kalmars distriktsordförande,[8] och blev sedermera förbundskassör i SSU.[3]

Lokalpolitik i Kalmar kommun[redigera | redigera wikitext]

Hallengren var tidigare ledamot i kommunstyrelsen i Kalmar kommun och vice ordförande i Kalmar kommunfullmäktige. Hon arbetade även en tid som politisk sekreterare i kommunen.[1]

Statsråd och riksdagsledamot[redigera | redigera wikitext]

Hallengren blev statsråd 2002.[9] Efter valet 2002 utsåg Göran Persson henne till biträdande utbildningsminister, med ansvar för förskolan[10] och för vuxnas lärande, och ungdomsminister.[11] Hon var då den dittills yngsta svenska ministern.[12]

Hallengren valdes in i riksdagen i valet 2006.[9] Hon var ledamot av miljö- och jordbruksutskottet 2006–2009, ordförande i trafikutskottet 2009–2010 och suppleant i socialförsäkringsutskottet 2006–2010. Mandatperioden 2010–2014 var hon vice ordförande i socialutskottet och ledamot av krigsdelegationen. Sedan riksdagsvalet 2014 är hon ledamot av krigsdelegationen och ordförande i utbildningsutskottet.[9]

8 mars 2018 utsågs Lena Hallengren till ny barn-, äldre- och jämställdhetsminister i regeringen Löfven,[13] efter avgående Åsa Regnér.

Övrigt och privatliv[redigera | redigera wikitext]

Hallengren har en lärarutbildning, men har aldrig arbetat som lärare.[10] Hon är gift med Jonas Hellberg,[14] som är landstingspolitiker i Kalmar län samt driver Vallens soppteater på Kalmar teater som egenföretagare.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Morelli, Jenny: Ny på jobbet - möt Lena Hallengren Arkiverad 18 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., Brus (Ungdomsstyrelsens tidning) (nr 6 2002)
  2. ^ [a b] Lena Hallengren utnämnd till statsråd Arkiverad 12 november 2007 hämtat från the Wayback Machine., SSU
  3. ^ [a b c] Flores, Juan: Ministern ansvarig för fusk, DN, 2005-03-15
  4. ^ Flores, Juan: SSU-fiffel höjer bidragen, DN, 2005-03-12
  5. ^ [a b] Hellberg, Anders: SSU i Kalmar betalar tillbaka, DN, 2005-04-13
  6. ^ Bondesson, Mikael: SSU i Kalmar frias från medlemsfiffel, DN, 2006-01-11
  7. ^ Ny ungdomsminister: Lena Hallengren Arkiverad 19 februari 2005 hämtat från the Wayback Machine., Ungdomsstyrelsen, 2002-10-24
  8. ^ Rockström, Gunnar: S-märkt nätverk med Kalmar län som bas Arkiverad 3 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine., Barometern, 2005-03-18 (uppdaterad 2007-10-05)
  9. ^ [a b c] Lena Hallengren (s), Riksdagen
  10. ^ [a b] Wallström, Anna Lena: Nya ministrar från Kalmar län, TT (via Barometern), 2002-10-21 (uppdaterad 2007-10-05)
  11. ^ Gunnarsdotter, Sara: Ministern svarar inte, Läkartidningen, 2005-07-13
  12. ^ Joachim Kerpner, Fredrik Lindén, Susanna Vidlund (2002-10-21): "Lena, 28, blir Sveriges yngsta minister". Aftonbladet.se. Läst 18 november 2013.
  13. ^ ”Lena Hallengren ny barn-, äldre- och jämställdhetsminister”. Regeringskansliet. 8 mars 2018. http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/03/lena-hallengren-ny-barn--aldre--och-jamstalldhetsminister/. Läst 8 mars 2018. 
  14. ^ Gustavsson, Cecilia (13 mars 2006). ”Jonas sliter – frun är minister”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article360832.ab. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]