Margit Manstad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Margit Manstad
Margit Manstad på omslaget av Se 1941
Margit Manstad på omslaget av Se 1941
Född Margit Elfrida Cecilia Persson
21 juli 1902
Stockholm, Sverige
Död 23 mars 1996 (93 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år 1923–1951
Make Stellan Graaf
(1942 till hans död 1987)
IMDb

Margit Elfrida Cecilia Manstad, gift Graaf, född 21 juli 1902 i Stockholm, död där 23 mars 1996, var en svensk skådespelare. Hon var dotter till ingenjören Ernfrid Petersson (1872–1928) och Helena Nilsson (senare Manstad) (1876–1951).[1][2][3] Hon hade två äldre systrar, Signe och Elisabeth.[4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Margit Manstad provfilmade 1923 hos regissören John W. Brunius vid Svenska teatern i Stockholm, och han gav henne en roll i En piga bland pigor[5]. Scendebuten skedde samma år i pjäsen En dröm blott vid Wasa Teater i Vasa, där hon blev kvar i åtta månader. [6]Hon var under perioden 1924-1933 verksam vid Blancheteatern, Komediteatern och Oscarsteatern.

Under åren 1933-1935 engagerades hon vid Dramatiska teatern och 1936 för två år vid Göteborgs stadsteater. [7]

Hon filmdebuterade 1923 i Anna-Clara och hennes bröder och slog igenom 1928 i den svensk-tyska filmen Parisiskor. Hon medverkade även i några helt tyska filminspelningar. Manstad medverkade i ett 20-tal ljudfilmer och sjöng in melodin Plats för ett leende som blev hennes enda grammofonskiva. Efter karriären bodde hon på Rivieran.


Margit Manstad gifte sig 1942 med advokaten Stellan Graaf och blev änka 1987. De är begravda i Graafs familjegrav i Helsingborg.[8]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1987Och vinden viskade så förtroligt

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ MANSTAD, MARGIT E C, skådespelerska, Sthlm i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 903.
  2. ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
  3. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  4. ^ Manstad, sid. 9
  5. ^ Manstad, sid 28
  6. ^ Manstad, sid 36
  7. ^ Kända Stockholmare, Isak Goldmann och Birgit Wennberg, IGO-Förlaget, Stockholm 1936.
  8. ^ Begravda i Sverige, CD-ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.
  9. ^ Manstad, sid. 39
  10. ^ [a b] Teateralmanack 1924 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1924 (1925) s. 87
  11. ^ ”Dockan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22166&pos=25. Läst 28 juli 2015. 
  12. ^ Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 12. 9 april 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-04-09/94/12. Läst 2 augusti 2015. 
  13. ^ Bergman, Hjalmar (1926). Dollar: Komedi i tre akter. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Sid. 5. Libris 1335534 
  14. ^ ”Svenska sprätthöken”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22314&pos=148. Läst 11 juni 2015. 
  15. ^ Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 10. 12 november 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-11-12/308/10. Läst 2 augusti 2015. 
  16. ^ ”Bättre folk”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22321&pos=16. Läst 3 juni 2015. 
  17. ^ ”Äventyr på fotvandringen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22325&pos=177. Läst 12 juni 2015. 
  18. ^ ”Trions bröllop”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22324&pos=158. Läst 11 juni 2015. 
  19. ^ Manstad (1987), sid. 95
  20. ^ ”Gustaf Vasa”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22326&pos=70. Läst 5 juni 2015. 
  21. ^ Manstad (1987), sid. 96
  22. ^ Manstad (1987), sid. 103
  23. ^ Hennes to menn Sceneweb
  24. ^ Bo Bergman (25 januari 1933). ”'En caprice' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-01-25/23/5. Läst 27 augusti 2015. 
  25. ^ ”En förtjusande fröken”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14204&pos=375. Läst 14 juli 2015. 
  26. ^ Från Stockholms teatrar i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1935) s. 395
  27. ^ Manstad (1987), sid. 150
  28. ^ Jeg kjenner deg ikke, Sceneweb
  29. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1939 s. 179
  30. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1940 s. 210
  31. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1941 s. 200
  32. ^ Oscar Rydqvist (19 september 1941). ”'Han som kom till middag' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1941-09-19/255/26. Läst 25 augusti 2015. 
  33. ^ Teaterbåten, programhäfte från Oscarsteatern 1942
  34. ^ Manstad, 1987

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]