No platform

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Varianter av no platform:
* Neka tillträde till egen plattform
* Vägra delta på annan plattform
* Hindra annan plattform
* Hindra allmän plattform

No platform (ingen plattform[a]) eller deplatforming (engelska "att frånta någon en plattform") är en metod att hindra en meningsmotståndare att debattera en fråga eller framföra ett budskap genom att hindra att en plattform fyller sin funktion.

Det kan vara en form av bojkott där en person (eller organisation) nekas en plattform att tala, debattera, medverka, delta eller närvara hos en arrangör av ett evenemang. Det kan även omfatta att själv vägra (eller att en organisation förbjuder en medlem) att dela en plattform med någon när plattformen tillhandahålls av en annan arrangör. Det förekommer att utomstående utsätter arrangörer eller deltagare för påtryckningar (som sanktion, bojkott, protester eller blockad) för att no platform ska tillämpas mot en tilltänkt deltagare. Att hindra någon från att nyttja sin mötesfrihet på en offentlig plats är också en form av no platform och där plattformen i det fallet är den offentliga platsen.

Vissa organisationer har policyer för no platform. Att en icke-statlig organisation tillämpar no platform på sin egen plattform kallas ibland felaktigt för censur (jämför refusering). Censur handlar dock om statlig förhandsgranskning av material som omfattas av yttrandefriheten. Icke-statliga organisationer är däremot ofta fria att själva bestämma vilka de vill bjuda in till sina evenemang.

Att tillämpa no platform kan, tvärtemot avsikten med policyn, leda till stor uppmärksamhet för den man försöker hindra[1] (enligt det som kallas Streisandeffekten). Det kan även leda till en metadebatt (ofta gällande yttrandefrihet eller personfrågor) istället för att handla om sakfrågor.[2] Att stigmatisera en meningsmotståndare, istället för att debattera, riskerar att leda till att denne radikaliseras.[3] Företrädare från extrema miljöer som har parlamentariska ambitioner kan verka hotdämpande för attentatsrisken från dessa miljöer.[4]

Företrädare för no platform menar att debattera extrema åsiker vore att legitimera dem.[5][6] Avsikten är att skydda minoriteter som kan uppleva obehag av åsikterna samt att hindra åsikterna från att spridas. Att avstå från en debatt kan också vara ett strategiskt beslut.[7]

Kritiker mot no platform menar att även om uppsåtet med policyn är gott så är det bästa att istället utmana meningsmotståndare i en öppen debatt där deras åsikter kan bemötas i sak.[8][1][9][2][6] Vissa lyfter det problematiska i att fri debatt sätts på undantag efter godtyckliga beslut av en liten grupp människor,[10] och den skada på någons rykte som ett sådant beslut om uteslutning innebär.[11] Den brittiske journalisten Sarah Ditum skrev 2014 om en ändamålsglidning och att no platform, som skapades som ett verktyg avsett att skydda demokratin, hade blivit ett vapen som användes emot den.[12]

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Ett uppmärksammat exempel på no platform är brittiska studentföreningen National Union of Students (NUS) som började tillämpa det 1974.[5] NUS tillämpar no platform mot personer som de anser är rasister eller fascister,[13] men har även omfattat den politiske teoretikern Alan Johnson[12], vissa feminister som Germaine Greer[8] och Julie Bindel[14][12], komiker som Kate Smurthwaite[9] och Dapper Laughs[5], provokatören Milo Yiannopoulos[14], människorättsaktivisten Maryam Namazie[8] och Londons dåvarande borgmästare Boris Johnson[8]. 63% av brittiska universitetsstudenter stödjer NUS policy.[8]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har principen no platform föreslagits, använts, debatterats och uppmärksammats flera gånger, även om själva termen inte har förekommit eller att det funnits någon bakomliggande policy.

Under 2000-talet har det ofta handlat om Sverigedemokraternas medverkan i något offentligt sammanhang som debatter i TV[15] eller partipresentationer på skolor.[16] Det har ibland lett till att SD nekats medverka eller att andra deltagare har dragit sig ur.[b] SD:s webbplatser stängdes 2006 efter att Utrikesdepartementet och Säkerhetspolisen tagit kontakt med företaget som drev webbhotellet. Vissa menade att den uteblivna offentliga debatten med SD hade gynnat partiet.[18] I december 2015 beslutade Sverok (Sveriges största ungdomsförbund) att den som innehar en förtroendepost inom SD inte samtidigt får vara förtroendevald på förbundsnivå inom Sverok.[19]

Ali Esbati skrev 2009 i den norska tidskriften Samtiden[20] och senare 2011 på sin blogg[21] att "våga vägra ta debatten" vilket startade en offentlig debatt om vilka som skulle ingå i det offentliga samtalet. Vissa uppfattade att det fanns en risk för guilt by association för den som debatterade med vissa meningsmotståndare och frågade vad konsekvensen blev av ett sådant principiellt ställningstagande.[22]

Det har förekommit att kyrkor ringer i sina klockor för att signalera för fara[c] men också för att uppsåtligen störa offentliga sammankomster.[23] 2014 störde Svenska Kyrkan i Jönköping en demonstration av Svenskarnas parti på 1 maj.[23] 2018 störde Visby domkyrka ett seminarium med debattören Thomas Gür under Almedalsveckan.[25][26]

Efter att Nya Tider medverkade på Bokmässan i Göteborg 2016 pågick i Sverige 2016–2017 en utdragen offentlig debatt om vilka som skulle medverka på mässan 2017 och om mässan skulle bojkottas om Nya Tider tilläts medverka.[27] Författaruppropet och den offentliga debatten medförde, emot önskad avsikt, stor publicitet för Nya Tider.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Plattformen kan vara en scen avsedd för ett framträdande eller en debatt, eller ett program i ett massmedium som radio eller TV.
  2. ^ Valnatten 2010 ville Vänsterpartiets Lars Ohly inte möta Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson inför en medverkan i SVT.[17] Det har liknats vid när Folkpartiets Bengt Westerberg lämnade en TV-studio valnatten 1991 för att inte medverka med Ian Wachtmeister och Bert Karlsson i Ny demokrati.[15]
  3. ^ Att kyrkklockor används för att varna allmänheten hade 2014 inte förekommit på 75 år då Andra Världskriget började.[23] Frågan väcktes därefter vid Kyrkomötet om hur kyrkklockor skulle användas vid andra tillfällen än i samband med gudstjänst.[24]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Tor Löwkrantz Waxin. "'Uppropet har gjort Nya Tider till bokmässans huvudnummer'", svt.se, 10 maj 2017. Åtkomst den 6 maj 2018.
  2. ^ [a b] Amanda Marcotte. "Progressives can win the 'free speech' debate — but not by fighting on the right's turf", salon.com, 12 mars 2018. Åtkomst den 7 mars 2018.
  3. ^ TT. "Sverige har mest högerextremt våld", sydsvenskan.se, 2 november 2015. Åtkomst den 7 maj 2018.
  4. ^ "Så avgörs faran för terror" (vid 04m00s), sverigesradio.se, 17 maj 2018. Åtkomst den 17 maj 2018.
  5. ^ [a b c] Andrew Anthony. "Is free speech in British universities under threat?", theguardian.com, 24 januari 2018.
  6. ^ [a b] Richard Reynolds. "Just say no to 'No Platform'", spiked-online.com, 26 november 2007. Åtkomst den 9 maj 2018.
  7. ^ Aron Flam. "Aron Flam 's DEKONSTRUKTIV KRITIK 5.5 möter: Eric Rosén POLITISM" (1h11m12s), acast.com, 17 augusti 2017. Åtkomst den 20 maj 2018. Eric Rosén: "Kort kan man säga såhär att när man säger 'Våga vägra ta debatten' då är det en strategisk inställning i relation till en rörelse..."
  8. ^ [a b c d e] Rachael Pells. "NUS 'no platform' policy goes 'too far' and threatens free speech, Peter Tatchell warns", independent.co.uk, 25 april 2016. Åtkomst den 6 maj2018.
  9. ^ [a b] Nick Cohen."What could be more absurd than censorship on campus?", theguardian.com, 7 februari 2015. Åtkomst den 7 maj 2018.
  10. ^ Connor Warden. "'No Platform'? Don’t demean us.", oxfordstudent.com, 5 maj 2014. Åtkomst den 7 maj 2018.
  11. ^ Bari Weiss. "We're All Fascists Now", nytimes.com, 7 mars 2018. Åtkomst den 7 maj 2018.
  12. ^ [a b c] Sarah Ditum. "'No platform' was once reserved for violent fascists. Now it's being used to silence debate", 18 mars 2014. Åtkomst den 9 maj 2018.
  13. ^ "External Speakers Guidance", nusconnect.org.uk, "Implementing 'No Platform' policies". Åtkomst den 6 maj 2018.
  14. ^ [a b] Julie Bindel. "No platform: my exclusion proves this is an anti-feminist crusade", theguardian.com, 9 oktober 2015. Åtkomst den 7 maj2018.
  15. ^ [a b] Madelene Engstrand Andersson. "Inte för nära Jimmie", fokus.se, 7 maj 2012. Åtkomst den 7 maj 2018.
  16. ^ Beatrice Nordensson/TT. "Politiska partiers skolbesök dilemma för skolor", lararnastidning.se, 31 mars 2014. Åtkomst den 7 maj 2018.
  17. ^ Nivette Dawod, Robert Triches. "Ohly vägrade gå in i samma rum som Åkesson", aftonbladet.se, 19 september 2010. Åtkomst den 7 maj 2018.
  18. ^ Paulina Neuding, Johan Lundberg. "DN Debatt. 'Vi efterlyser en debatt om invandringens problem'", dn.se, 22 september 2010. Åtkomst den 19 maj 2018.
  19. ^ Alexander Hallberg, Tjarls Metzmaa. ”SD:s värderingar är motsatsen till våra”. Arkiverad från originalet den 15 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180715224333/https://www.aftonbladet.se/debatt/a/Kva5Ao/sds-varderingar-ar-motsatsen-till-vara. Läst 15 juli 2018.  Aftonbladet, 11 december 2015.
  20. ^ "Samtiden 2 – 2009" (Ali Esbati: Vi må våge å ikke 'ta debatten'), samtiden.no, 14 januari 2011. Åtkomst den 17 maj 2018.
  21. ^ Ali Esbati. "Våga vägra ta debatten", esbati.blogspot.se, 30 januari 2011. Åtkomst den 17 maj 2018.
  22. ^ Marie Andersson. "Marie Andersson", wikiquote.org. Åtkomst den 18 maj 2018. ("Vi 'vanliga människor' ser på medan journalister inte drar sig för att insinuera att debatt med motstående åsiktsyttrare, i praktiken är att validera 'fel åsikter' av den som valt att ta debatter. Guilt by association har utvecklats, eller nåt. Just den biten uppfattar jag som enormt obehaglig. Nånstans så blir jag rädd för vad konsekvensen blir av ett sådant principiellt ställningstagande i mediala kretsar.")
  23. ^ [a b c] "Kyrkklockor ringde för att varna när nazister demonstrerade", Sveriges Radio, 2 maj 2014. Åtkomst den 4 juli 2018.
  24. ^ Karl-Gunnar Svensson. "Motion 2014:17", svenskakyrkan.se, 2014. Åtkomst den 4 juli 2018.
  25. ^ Jacob Zetterman. "Domprost ringde i kyrkklockorna i protest mot seminarium", dagen.se, 4 juli 2018. Åtkomst den 4 juli 2018.
  26. ^ TT. "Domprost pudlar efter tystat möte: 'Överilat'", Göteborgs-Posten, 4 juli 2018. Åtkomst den 4 juli 2018.
  27. ^ TT. Alicia Heimersson. "127 författare bojkottar Bokmässan", svd.se, 21 april 2017. Åtkomst den 6 maj 2018.