Pernilla Stalfelt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pernilla Stalfelt
Pernilla Stalfelt.tiff
Född Karin Pernilla Margareta Stalfelt
22 februari 1962 (55 år)
Helga Trefaldighets församling, Uppsala, Sverige
Yrke Författare, illustratör, konstpedagog
Nationalitet Sverige Sverige
Språk Svenska
Verksam 1988
Genrer Barn, ungdom
Framstående verk Bajsboken, Från apglad till öronvax, Vem är du? En bok om tolerans
Släktingar Sven Olov Stalfelt (far)
Ann-Marie Stalfelt (mor)

Karin Pernilla Margareta Stalfelt, född 22 februari 1962[1] i Helga Trefaldighets församling i Uppsala[a], är en svensk författare (barnböcker) och illustratör. Hon har bland annat skrivit och illustrerat bilderfaktaböcker som Hårboken och Bajsboken. Hon sitter i Svenska barnboksakademien. Stalfelt är även konstpedagog vid Moderna museet i Stockholm.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pernilla Stalfelt växte upp i stadsdelarna Karlslund och Adolfsberg i Örebro.[2] Hennes föräldrar var journalisten Sven Olov Stalfelt och överläkaren Ann-Marie Stalfelt, och högläsningar av Barbro Lindgrens Loranga, Masarin och Dartanjang gav tidig inspiration till att själv bli barnboksförfattare.[3] Från föräldrarna fick hon också en drivkraft att formulera sig,[3] men även intresse för naturvetenskap och människokroppen.[2]

Efter gymnasiet läste hon på kulturvetarlinjen vid Uppsala universitet.[4] Där skrev hon bland annat C-uppsatsen Henrik Allerts "Fågelman" (1998)[5] om konstnären Henrik Allert. Hon blev senare konstpedagog vid Moderna museet i Stockholm.[6][7]. Arbetet där har bland annat påverkas hennes författarskap i och med närheten till barn, men även i form av utställningar som gett upphov till bokidéer.[8]

Hon har en dotter och är särbo.[9]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Stalfelt uppmärksammades 1996 när hon presenterade den första i en serie både humoristiska och konkreta faktabilderböcker med -boken i titeln. Där tog hon i varje bok upp ett ämne som intresserar barn.[10] Bland övriga ämnen som blivit bok märks kärlek, döden, fisk, våld, liv, rädsla och mat.[10] Den första hade titeln Hårboken. Flera av hennes böcker ligger på topplistor över de mest utlånade böckerna på biblioteket.[11] 1997 års Bajsboken har blivit mest framgångsrik.[12] Bajsboken kretsar kring naturvetenskapliga förklaringar på frågor från barn i kiss- och bajsåldern.[13] Även andra böcker i serien handlar om existentiella frågor.[14][15] Idén till den kom när Stalfelt arbetade på en Montessori-skola.[16]

Jag vill förmedla barnets egen röst. Ofta vill vuxna ta barnets plats. De är nostalgiska när de ser tillbaka på barndomen. Det är lätt hänt att den vuxne tar över utrymmet.
– Pernilla Stalfelt, [2]
Barndomens högläsningar av Barbro Lindgrens böcker gav Pernilla Stalfelt inspiration till att själv bli författare.

Flera av Stalfelts böcker har tillkommit i samarbete med olika myndigheter eller organisationer. Exempelvis var Lika som bär (1999) ett uppdrag från utbildningsdepartementet att göra en bok för 6–9-åringar om skolans värdegrund och mot mobbing.

2004 kom både Kolla, läsa, måla, fixa (om barns reaktioner på annorlunda konst) och ABC-boken Från apglad till öronvax.[10]

I samband med att FN:s barnkonvention 2009 fyllde 20 år skrev och illustrerade Pernilla Stalfelt boken Hurrraa!! Alla barns rätt som gavs ut av Läsrörelsen. Den distribuerades bland annat via McDonald's Happy Meal.[17] Boken är en version av barnkonventionen som barnen själva kan ta till sig och förstå.[18][19] Hurrraa!! Alla barns rätt blev senare en serie kortfilmer, där Stalfelts bilder frilades och animerades av Hello Films.[20] De 20 filmerna skickades ut till alla skolor i Sverige, tillsammans med handledningsmaterial. Boken delades även ut till samtliga riksdagsledamöter.[21]

2012 års Vem är du? En bok om tolerans utkom i kölvattnet av massakern på Utøya.

År 2012 utkom Vem är du? En bok om tolerans, där temat var människors likheter, olikheter och tolerans. Boken tillkom i kölvattnet av massakern på Utøya, som uppväckte frågan om tolerans.[22] Stalfelt gjorde under arbetet med boken intervjuer med elever i första och tredje klass. Målgruppen var nioåringar, som ofta ägnar stor uppmärksamhet åt frågor om rätt och fel,[23] och boken distribuerades till alla Sveriges tredjeklasselever av Teskedsorden[24][25] men även via Historiska museet.[26] I samband med det skrev BTJ att "Pernilla [Stalfelt] är mästerlig på att associera och hitta många infallsvinklar på olika teman".[27]

Tillsammans med Strålsäkerhetsmyndigheten gav Stalfelt ut boken En bok om solen 2013. Fokuset var att visa barn riskerna med att sola överdrivet mycket.[28]. Boken delades ut till elever i årskurs 2. Stalfelts En bok om att berätta, från 2014, bygger bland annat på hennes roll som museipedagog,[29] och har åtföljts av föreläsning på bokmässan.[30] Målet har varit att få fler barn att vilja berätta.[31][32] Bilderboken Färgerna (2008) som handlar om olika färgnyanser blev omdiskuterad 2014, bland annat för att en mörkhyad person illustrerar begreppet svart arbetskraft.[33][34][35]

Stalfelts böcker finns översatta till danska, norska, finska, engelska, tyska, nederländska, franska, spanska, katalanska, portugisiska, slovenska, polska, ryska, vietnamesiska, kinesiska och koreanska.[12]

Stalfelts böcker är underhållande, tabubrytande och roliga, men det komplicerade förhållande som råder mellan fakta och irrelevans, mellan budskap och komik, gör att det inte står klart vem som är tänkt som deras mottagare.
– Åsa Johansson, [36]

Övriga verk[redigera | redigera wikitext]

Freddie Wadling, som läst in Stalfelts bok Lokvargen.

Stalfelt gjort flera memoryspel och andra kortspel, baserade på hennes böcker. Hennes bilder har också blivit utställningar.[37][38]

Unga Dramaten (Dödenboken, 2006) är en av flera teatrar som satt upp pjäser baserade på Stalfelts böcker.

Hedmans teater har gjort flera teaterföreställningar baserade på Stalfelts böcker, till exempel Fickspöken och Maskresan.[39] Unga Dramaten dramatiserade 2006 Dödenboken under titeln Har du hört att Gösta har bitit i gräset?[40] Maskboken har även blivit utställning av Göteborgs konstmuseum och därefter på Örebro läns museum.[41]

Lokvargen som skrevs tillsammans med systersonen Calle Stalfelt (som då var två–tre år)[3] har blivit radioprogram (2010)[42] med Freddie Wadling som uppläsare och musik av Sebastian Öberg. Samma år producerades versioner på samtliga minoritetsspråk i Sverige samt albanska[43][44] och somaliska.[45] Den finns också som tecknad film med animering av Peter Angelsten.

Hurrraa!! Alla barns rätt har animerats[20] och dessutom gjorts till app, med Stalfelt själv som inläsare.[46][47]

Stil[redigera | redigera wikitext]

Stalfelts stil har i sig blivit omtalad. Hon illustrerar sina egna och andras böcker med en karakteristiskt enkel stil[10] och pedagogiska förklaringar.[48] Ibland finns en kontrast mellan textens informationsöverföring och bilderna som har motsatt innehåll som då skapar komiska effekter.[36] Dagens Nyheter skriver: "Den spretiga fulsnygga layouten" samt "Enkelt. Bra. Genialt"[49] medan Nerikes Allehanda skriver: "Illustationerna är i naivistisk tradition är enkla och humoristiska."[11] Den har också beskrivits som "allvarlig och barnslig på samma gång".[37] Tidningen Vi beskrev hennes stil som expressionistisk, men själv beskrev hon den som naivistisk.[16]

[Barn] har en otrolig känsla för komposition, allting blir levande och rörligt och de har spännande bildlösningar. Och motiven är ofta tydliga, jättebrutala och dramatiska ibland. Därför behöver jag inte vara rädd för att rita blod som sprutar eller huvuden som flyger. Samtidigt måste det finnas med lite komik, så det inte blir för svårsmält.
– Pernilla Stalfelt[8]

Stalfelt lånar ibland figurer från andra författare, inklusive från barn som hon intervjuar.[50]

Stalfelts verk är vanligtvis fria från samtidspolitik.[51]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Pernilla Stalfelt har mottagit en rad litterära priser.

Hon har också nominerats till Deutscher Jugendliteraturpreis (för Dödenboken).[12] Radioprogrammet Lokvargen blev nominerat till Sveriges radios Ikarospriset för bästa kulturprogram. Programmet fick sedan ett Nordiskt radiopris.

Stalfelt sitter på stol nummer 15 i Svenska barnboksakademien.[56] Hon var sommarpratare 2006 i Sveriges Radio P1.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning anger felaktigt att Stalfelt skulle vara född i Gävleborgs Gävle Heliga Trefaldighets församling. Troligen är det likheten med Helga Trefaldighets församling som har orsakat problemet. Korrekt födelseplats kan exempelvis hittas genom Stalfelts personnummer.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  2. ^ [a b c] Sex meter tarmar och samma rättigheter Arkiverad 6 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., Nerikes Allehanda, Astrid Lindén, läst 28 april 2015
  3. ^ [a b c] Mer än bara Bajsboken, Andreas Ekström, Sydsvenskan, läst 21 april 2015
  4. ^ "Stalfelt, Pernilla". Arkiverad 4 april 2015 hämtat från the Wayback Machine. alex.se. Läst 2 april 2015.
  5. ^ Stalfelt, Pernilla (1988). Henrik Allerts "Fågelman": en närstudie. Örebro: Samspråk. ISBN 91-86020-73-0 
  6. ^ "Om Pernilla". pernilla stalfeldt.se. Läst 2 april 2015.
  7. ^ Personal Arkiverad 16 mars 2015 hämtat från the Wayback Machine., Moderna museet, läst 28 april 2015
  8. ^ [a b] Hon väjer inte för svåra ämnen, Göteborgs-Posten, Pernilla Fredholm, läst 5 maj 2015
  9. ^ Jag ville skriva om mat utan pekpinnar, Dagens Nyheter, Anna Bratt, 1 december 2013, läst 5 maj 2015
  10. ^ [a b c d e] Moen, Ann: "Pernilla Stalfelt". ne.se. Läst 2 april 2015.
  11. ^ [a b] "Våldboken" är ett sätt att förändra världen, Nerikes Allehanda, Ingeborg Ahlander, 5 april 2006
  12. ^ [a b c] "Pernilla Stalfelt". rabensjogren.se. Läst 2 april 2015.
  13. ^ Tema bajs, Skånskan, Eva Emmelin, läst 28 april 2015
  14. ^ Äta bör man annars dör man! Arkiverad 1 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine., Barn i stan, Lisa Sandegård, läst 28 april 2015
  15. ^ Boktips: Dödenboken, Jonna Lindberg, läst 28 april 2015
  16. ^ [a b] Hur tolerant är du?, Teskedsorden, Pontus Dahlman, läst 5 maj 2015
  17. ^ Årets viktigaste bok: Ny barnbok om barns rättigheter, McDonald's, läst 28 april 2015
  18. ^ Pernilla Stalfelts barnbok om barnkonventionen, Barns rättigheter, Johanna Wester, läst 28 april 2015
  19. ^ Alla barns rätt av Pernilla Stalfelt – En bilderbok om barnkonventionen, Sydsvenskan, Marie Lassen, läst 28 april 2015
  20. ^ [a b] Här blir bok till film – så att det passar barnen, Gefle Dagblad, Ebba Pettersson, läst 28 april 2015
  21. ^ Riksdagen fick bilderbok i julklapp Arkiverad 7 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., Ida Wenström/TT Spektra, läst 28 april 2015
  22. ^ Hallå där Arkiverad 6 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., Nerikes Allehanda, Urban Kristianson, läst 28 april 2015
  23. ^ Heberlein, Ann (2012-09-03): "Pernilla Stalfelt: ”Vem är du? En bok om tolerans”". dn.se. Läst 2 april 2015.
  24. ^ Barn får diskutera tolerans, Postkodlotteriet, läst 28 april 2015
  25. ^ På väg till alla tredjeklassare, Länstidningen, Britt Jakobsson, läst 28 april 2015
  26. ^ Fira 6 juni på Historiska, Historiska museet, läst 28 april 2015
  27. ^ Vem är du? En bok om tolerans, recension av BTJ, häfte 2012:21, Åsa Österlöf
  28. ^ Skolor får bok om solen, Strålsäkerhetsmyndigheten, läst 28 april 2015
  29. ^ En bok om att berätta, Plusbok, läst 28 april 2015
  30. ^ Författarskola för de yngsta Arkiverad 19 april 2015 hämtat från the Wayback Machine., UR samtiden, läst 28 april 2015
  31. ^ Inspiration för små författare, Alba, Siri Reuterstrand, läst 28 april 2015
  32. ^ Pernilla Stalfelt berättar om berättande, Göteborgs Stadsbibliotek, läst 28 april 2015
  33. ^ Priftis, Marcus (2014-10-14): "Marcus Priftis: Svenskt rekord i kränkt stolthet". dagensarena.se. Läst 2 april 2015.
  34. ^ "Nej Pernilla Stalfelt, vi är inte hyperkänsliga!". afrope.se, 2014-10-10. Läst 2 april 2015.
  35. ^ "Varför publicerar ni en rasistisk barnbok, Rabén & Sjögren?", Nyheter24 debatt, Araia Ghirmai Sebhatu, läst 28 april 2015
  36. ^ [a b] Hemskt och samtidigt roligt, Svenska Dagbladet, Åsa Johansson, läst 28 april 2015
  37. ^ [a b] Barnslig nyfikenhet på stora ämnen, Västerbottens Folkblad, Katrin Holmqvist Sten, 16 oktober 2001
  38. ^ Annorlunda utställning om bajs, hår, kärlek och döden, Tidningen Ångermanland, Erik Åmell, 28 november 2003
  39. ^ Föreställningar, Hedmans teater, läst 21 april 2015
  40. ^ Fnissfest med stort allvar, Karin Helander, Svenska Dagbladet, läst 21 april 2015
  41. ^ Recension:Personligheter i Stalfelts galleri, Nerikes Allehanda, Inger Hullberg, läst 28 april 2015
  42. ^ Lokvargen, Utbildningsradion, läst 21 april 2015
  43. ^ Lokvargen på sydsamiska, Utbildningsradion, läst 21 april 2015
  44. ^ Lokvargen på albanska, Utbildningsradion, läst 21 april 2015
  45. ^ Public Service-redovisning 2010 (pdf), Utbildningsradion, läst 21 april 2015
  46. ^ Fira barnkonventionen 23 år med ny app, BRIS, läst 28 april 2015
  47. ^ Alla barns rätt – en bilderboksapp om Barnkonventionen, Pappasappar, Mamma Anna, läst 28 april 2015
  48. ^ En bok om att berätta, Barnboksprat, Malin Molinder, 28 april 2015
  49. ^ Är blått alltid blått?, Dagens nyheter, Jessica Gottberg, 20 januari 2009
  50. ^ Mellan raderna: Pernilla Stalfelt, UR, läst 28 april 2015
  51. ^ Pernilla Stalfelt: Maskboken mittemellan, Göteborgs-Posten, Ingrid P Bosseldal, läst 28 april 2015
  52. ^ Biblioteksföreningen: Elsa Beskow-plaketten, läst 2 december 2015
  53. ^ "Pernilla Stalfelt". sverigesradio.se, 2006-07-05. Läst 2 april 2015.
  54. ^ Bokjuryn, Arkiv, Barnens bibliotek, läst 21 april 2015
  55. ^ Pernilla Stalfelt får NA:s kulturpris Arkiverad 18 maj 2015 hämtat från the Wayback Machine., Nerikes Allehanda, läst 28 april 2015
  56. ^ "Pernilla Stalfelt". barnboksakademin.se. Läst 2 april 2015.
  57. ^ Med curlingkvasten, Expressen, Linda Skugge, 6 september 2004
  58. ^ Pernilla Stalfelt: Trollerimolnet, Expressen, Margareta Sörenson, läst 28 april 2015

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]