Peter Eriksson (politiker)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Peter Eriksson

Peter Eriksson 2008.

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
21 januari 2019
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Stefan Löfven
Företrädare Isabella Lövin

Ämbetsperiod
25 maj 201621 januari 2019
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Stefan Löfven
Företrädare Mehmet Kaplan
Efterträdare Per Bolund

Ämbetsperiod
2014–2016

Mandatperiod
1994–1998
2002–2014
Valkrets Östergötlands län

Ämbetsperiod
12 maj 2002–21 maj 2011
tillsammans med Maria Wetterstrand
Företrädare Matz Hammarström
Efterträdare Gustav Fridolin

Född 3 augusti 1958 (61 år)
Tranås, Småland
Politiskt parti Miljöpartiet de gröna
Yrke Ekonom
Webbplats Peter Eriksson (mp)

Lars-Johan Peter Eriksson, född 3 augusti 1958 i Tranås i Jönköpings län, är en svensk politiker (miljöpartist) som var språkrör för Miljöpartiet de gröna mellan 2002 och 2011 tillsammans med Maria Wetterstrand. Den 25 maj 2016 utsågs han till bostads- och digitaliseringsminister i regeringen Löfven I.[1] Den 21 januari 2019 utsågs han till biståndsminister i regeringen Löfven II.

Han har varit riksdagsledamot 1994–1998 och 2002–2014, kommunalråd i Kalix kommun 1999–2004 och ledamot av Europaparlamentet 2014–2016.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Peter Eriksson föddes i Tranås i Småland som son till varuhuschefen Allan Eriksson och restauratrisen Ulla-Berith Svensson.[2] Han växte upp i sörmländska Strängnäs, där han gick i grund- och gymnasieskola.[3] På fritiden spelade han fotboll i IK Viljan.[3] Eriksson studerade till gymnasielärare i samhällskunskap och ekonomi vid Uppsala universitet och avlade examen 1983.[2] Han arbetade sedan som lärare i grund- och gymnasieskolan under några år.[3]

Senare flyttade Eriksson till Norrbotten och det var först då han på allvar började engagera sig i politiken.[3] Han är gift, har två barn och är bosatt i Kalix.[4]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha sytt ihop en sjupartikoalition efter valet 1998 blev Peter Eriksson kommunalråd i Kalix kommun och lämnade riksdagen. Peter Eriksson blev då även Miljöpartiets första ordförande i kommunstyrelsen någonsin.[5] Under tiden som kommunstyrelseordförande i Kalix var han pådrivande för ett antal demokratiprojekt i kommunen, där bland annat e-folkomröstningar och kommunala rådslag genomfördes. I 2002 års val till Kalix kommunfullmäktige gjorde Miljöpartiet de gröna sitt bästa resultat i ett kommunalval någonsin – partiet fick 43,7 procent av rösterna.[6]

Efter stor turbulens i samband med dåliga opinionssiffror för Miljöpartiet ställde Eriksson upp som språkrör vid kongressen i maj 2002, en kandidatur som offentliggjordes bara en dag innan själva valet skedde. Eriksson vann språkrörsvalet över Carl Schlyter och tillträdde som språkrör tillsammans med Maria Wetterstrand. Vid valet samma höst blev han åter riksdagsledamot.

Eriksson har varit ledamot av riksdagens konstitutionsutskott 1994–1998, EU-nämnd 1997–1998 och finansutskott 1998. Efter riksdagsvalet 2010 blev han ordförande i konstitutionsutskottet och ledamot i Riksbanksfullmäktige.

Han valdes i valet 2014 till ledamot av Europaparlamentet och lämnade därmed sin plats i riksdagen. I Europaparlamentet var Eriksson ledamot av utskottet för industrifrågor, forskning och energi och suppleant i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.[7]

Statsråd[redigera | redigera wikitext]

I samband med att regeringen Löfven I ombildades den 25 maj 2016, till följd av att Åsa Romson och Mehmet Kaplan avgått som ministrar, tillträdde Peter Eriksson som bostads- och digitaliseringsminister och lämnade därför sitt uppdrag som EU-parlamentariker.[8] När regeringen Löfven II tillträdde i januari 2019 utsågs Eriksson till Sveriges biståndsminister med placering på Utrikesdepartementet.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Regeringskansliet. ”Regeringsombildning 25 maj 2016”. Pressmeddelande. Läst 25 maj 2016.
  2. ^ [a b] ”Peter Eriksson (MP) - Riksdagen”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/ledamot/peter-eriksson_265692db-b362-11d5-8077-0040ca16072a. Läst 24 januari 2019. 
  3. ^ [a b c d] ”Peter Eriksson: ’Jag älskar Strängnäs’” P4 Morgon Sörmland, Sveriges Radio. Publicerad: 10 augusti 2011. Läst: 24 juni 2012
  4. ^ [a b] ”CV Peter Eriksson”. Regeringskansliet. 22 januari 2019. https://www.regeringen.se/sveriges-regering/utrikesdepartementet/peter-eriksson/cv-peter-eriksson/. Läst 23 januari 2019. 
  5. ^ SverigesRadio.se
  6. ^ Petzell, Sophie, ”Peter Eriksson profet i Kalix” Dagens Nyheter 2002-09-16.
  7. ^ ”Peter ERIKSSON”. www.europarl.europa.eu. http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/124937/PETER_ERIKSSON_home.html. Läst 25 september 2015. 
  8. ^ Nordlund, Stig (25 maj 2016). ”Peter Eriksson blir minister”. www.kuriren.nu. https://www.kuriren.nu/nyheter/peter-eriksson-blir-minister-8860852.aspx. Läst 23 januari 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Matz Hammarström
Lotta Hedström
Miljöpartiet de grönas språkrör
tillsammans med Maria Wetterstrand
2002–2011
Efterträdare:
Gustav Fridolin
Åsa Romson
Företrädare:
Berit Andnor
Konstitutionsutskottets ordförande
2010–2014
Efterträdare:
Andreas Norlén
Företrädare:
Mehmet Kaplan
Sveriges bostadsminister
2016–2019
Efterträdare:
Per Bolund
Företrädare:
Isabella Lövin
Sveriges biståndsminister
2019–
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten