Peter Eriksson (politiker)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Peter Eriksson

Peter Eriksson 2008.

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
25 maj 2016
Företrädare Mehmet Kaplan

Ämbetsperiod
2014–2016

Mandatperiod
1994–1998
2002–2014
Valkrets Östergötlands län

Ämbetsperiod
12 maj 2002–21 maj 2011
tillsammans med Maria Wetterstrand
Företrädare Matz Hammarström
Efterträdare Gustav Fridolin

Född 3 augusti 1958 (58 år)
Tranås, Småland
Politiskt parti Miljöpartiet de gröna
Yrke Ekonom
Webbplats Peter Eriksson (mp)

Lars-Johan Peter Eriksson, född 3 augusti 1958 i Tranås, Jönköpings län, är en svensk politiker (miljöpartist) som var språkrör för Miljöpartiet de gröna mellan 2002 och 2011 tillsammans med Maria Wetterstrand. Den 25 maj 2016 utsågs han till bostads- och digitaliseringsminister i regeringen Löfven.[1]

Han har varit riksdagsledamot 1994–1998 och 2002–2014, kommunalråd i Kalix kommun 1999–2004 och ledamot av Europaparlamentet 2014–2016.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Peter Eriksson föddes i Tranås i Småland. Han växte upp i sörmländska Strängnäs, där han gick i grund- och gymnasieskola.[2] På fritiden spelade han fotboll i IK Viljan.[2] Eriksson studerade till lärare i samhällskunskap och ekonomi och arbetade som lärare i grund- och gymnasieskolan under några år.[2]

Senare flyttade Eriksson till Norrbotten och det var först då han på allvar började engagera sig i politiken.[2]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha sytt ihop en sjupartikoalition efter valet 1998 blev Peter Eriksson kommunalråd i Kalix kommun och lämnade riksdagen. Peter Eriksson blev då även Miljöpartiets första ordförande i kommunstyrelsen någonsin.[3] Under tiden som kommunstyrelseordförande i Kalix var han pådrivande för ett antal demokratiprojekt i kommunen, där bland annat e-folkomröstningar och kommunala rådslag genomfördes. I 2002 års val till Kalix kommunfullmäktige gjorde Miljöpartiet de gröna sitt bästa resultat i ett kommunalval någonsin – partiet fick 43,7 procent av rösterna.[4]

Efter stor turbulens i samband med dåliga opinionssiffror för Miljöpartiet ställde Eriksson upp som språkrör vid kongressen i maj 2002, en kandidatur som offentliggjordes bara en dag innan själva valet skedde. Eriksson vann språkrörsvalet över Carl Schlyter och tillträdde som språkrör tillsammans med Maria Wetterstrand. Vid valet samma höst blev han åter riksdagsledamot.

Eriksson har varit ledamot av riksdagens konstitutionsutskott 1994–1998, EU-nämnd 1997–1998 och finansutskott 1998. Efter riksdagsvalet 2010 blev han ordförande i konstitutionsutskottet och ledamot i Riksbanksfullmäktige.

Han valdes i Europaparlamentsvalet 2014 till ledamot av Europaparlamentet och lämnade därmed sin plats i riksdagen. I Europaparlamentet var Eriksson ledamot av Utskottet för industrifrågor, forskning och energi och suppleant i Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling[5].

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Regeringskansliet. ”Regeringsombildning 25 maj 2016”. Pressmeddelande. Läst 25 maj 2016.
  2. ^ [a b c d] ”Peter Eriksson: ’Jag älskar Strängnäs’” P4 Morgon Sörmland, Sveriges Radio. Publicerad: 10 augusti 2011. Läst: 24 juni 2012
  3. ^ SverigesRadio.se
  4. ^ Petzell, Sophie, ”Peter Eriksson profet i Kalix” Dagens Nyheter 2002-09-16.
  5. ^ ”Peter ERIKSSON”. www.europarl.europa.eu. http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/124937/PETER_ERIKSSON_home.html. Läst 25 september 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Matz Hammarström
Lotta Hedström
Miljöpartiet de grönas språkrör
tillsammans med Maria Wetterstrand

2002–2011
Efterträdare:
Gustav Fridolin
Åsa Romson
Företrädare:
Berit Andnor
Konstitutionsutskottets ordförande
2010–2014
Efterträdare:
Andreas Norlén
Företrädare:
Mehmet Kaplan
Sveriges bostadsminister
2016–
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten