Kommunitarism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kommunitarism är en filosofisk åskådning såväl som en politisk ideologi som uppkom under 1900-talet i USA. Den kännetecknas av ett motstånd mot vissa aspekter av liberalismen och förespråkar ökat utrymme för det civila samhället. Kommunitarismen är ideologiskt och filosofiskt besläktad med konservatismen. Gemensamma filosofiska källor är bland annat Aristoteles, Hegel, Machiavelli och Tocqueville.

Terminologi[redigera | redigera wikitext]

Kommunitarism som ord användes första gången på 1840-talet av Goodwyn Barmby som beteckning för personer som förespråkade kommunalism. Den moderna innebörden av ordet härrör från 1900-talet. Grovt sett kan kommunitarismen indelas i:

  • Filosofisk kommunitarism, som ställer sig emot klassisk liberalism vilken de anser ontologiskt och epistemologiskt är en självmotsägelse. I stället för att fokusera individen, framhåller de det civila samhället såsom det som format individen. Kommunitaristerna menar att den liberala teorin om rättvisa inte förstått vikten av samhället.
  • Ideologisk kommunitarism är en radikal mittenideologi som ger emfas på samhället, och ofta kännetecknas av att stå till vänster i ekonomiska frågor och höger i sociala.

Filosofisk kommunitarism[redigera | redigera wikitext]

Kommunitarismen inom filosofin uppstod som respons på John Rawls A Theory of Justice, och kritiserade hans atomiska syn på människan som en individ. För kommunitarerna blir människan en individ genom att förhålla sig till de värden och trosuppfattningar som finns i dess samhälle. Även människor som tar avstånd från dessa värden och föreställningar, gör detta på grundvalar som är befästa i det samhället, menar kommunitarerna.

Till de främsta kommunitarerna räknas bland andra Michael Sandel, Charles Taylor (filosof), Alasdair MacIntyre, Michael Walzer, och Christos Yannaras.

Ideologisk kommunitarism[redigera | redigera wikitext]

Den ideologiska kommunitarismen bygger på Robert Putnams bok Den ensamme bowlaren i vilken han resonerar omkring begreppet socialt kapital.

Det har visat sig problematiskt att applicera höger-vänsterskalan på kommunitarismen. Såväl vissa tänkare och grupper i den politiska högern som motsvarande i den politiska vänstern har visat intresse för kommunitära tankegångar.

Kommunitarianismen har mycket gemensamt med den kristdemokratiska rörelsens personalistiska människosyn och behovet av gemensamma värderingar i ett samhälle för att det ska fungera. Den förknippas även med tredje vägen.

Fastän kommunitarismen kan sägas vara en tankeströmning som personer i många politiska partier tagit till sig av, har även rena kommunitaristiska rörelser bildats, som The Communitarian Network av Amitai Etzioni (1993).

Att leva kommunitaristiskt[redigera | redigera wikitext]

En rörelse, som förutom att vara utopisk, har en tydlig konservativ inställning till alkohol, sexualitet, abort, kvinnans roll och rättigheter i förhållande till mannens, monarkin (särskilt i Etiopien), som t.o.m. motsätter sig industrialismen och kapitalismen på samma sätt som konservativa krafter i Europa gjorde under 1800-talet, är rastafari som växte fram på Jamaica från 1930-talet. Samtidigt förespråkar rastafari, på samma sätt som senare kristna kommuniteter som vuxit upp i Europa och USA, olika former av kollektivboende som inte är helt felaktigt kan beskrivas som ett modernt kloster utan stenmurar. Sättet att se på ekonomin hör hemma till vänster på höger–vänster-skalan medan synen på sexualiteten (endast mellan man och kvinna, endast inom äktenskapet), kvinnans ställning (underordnad), aborter (vill ha förbud) är mycket konservativ.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Google Books: Rastafari. Utopism and Communitarianism(1994) av Barry Chevannes. (Sidan senast kontrollerad 2010-10-10.)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]