Epikurism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Epikuros avbildad på byst. Se även Epikuros huvudteser:
De viktigaste lärosatserna.

Epikurism, ibland stavat epikureism,[1] är en antik filosofisk riktning uppkallad efter Epikuros,[2] som levde och verkade i Grekland omkring 300 f.Kr. En anhängare till epikurismen kallas epikuré.[3] Fram till modern tid har epikurismen huvudsakligen ansetts vara en filosofi som rättfärdigar ett utsvävande liv. Det var inte Epikuros ursprungliga filosofi, men kom att betraktas på detta sätt av kristna, då epikurismen avvek från de kristna normerna,[4] och då i synnerhet epikurismens tro att gudarna i sin upphöjdhet inte ägnar sig åt att straffa eller belöna människan.[5] Tillsammans med andra polemiserande texter mot teologi, antropocentrism och teleologi[6] bannlystes dessa texter under den kristna medeltiden,[7] och endast fragment återstår.[8] Under renässansen fick emellertid epikurismen återigen uppmärksamhet och kan sägas, återupptäcktes.[9] Epikurismens lära gör anspråk på att medföra lycka (eudaimonia), eller njutning till människan (hēdonē), genom att först uppnå lugn i kropp och själ (ataraxia), och frånvaro av smärta (aponia). Ataraxia ses som "vishetens slutgiltiga mål".[10] Att eliminera rädslan för döden och gudar var ett par av de primära målen i skolan.[11] Epikuréerna refererades till under antiken, som "de i trädgården" (boi apo tōn kepōn).[12] Den trohetsed som lärjungarna i skolan avlade var enligt följande: "Jag skall vara trogen Epikuros, vars lära jag av fri vilja valt att följa".[12]

Etiken är av huvudbetydelse i läran, allt annat som behandlas i läran är inte av samma värde; dock så har alla ämnen gemensamt att som mål medföra sinnesfrid till människan.[11] Mer precist är frågan som epikuréerna försöker förmedla ett svar på: "Hur ska man garantera individens lycka?".[13] Sinnesfrid, eller lycka (eudaimonia), anses av epikurismen även vara "livets mål".[14] Det målet ville epikuréerna hjälpa människor att uppnå med hjälp av deras tro på epikurismens lära.[15]

Epikurismen kan kategoriseras som att vara en form av modifierad hedonism, med uttryck av individualism.[16] Bland skolor som stod i konkurrens med epikurismen kan stoicismen, Platons akademi, samt Aristoteles skola Lykeion, nämnas.[17]

Epikurismen kan delas in i fyra grundläggande drag:

  • Man bör undvika det som skapar oro, som politik[18] och offentligt liv.[1]
  • Man bör leva i stillhet, bland sina vänner.[1] En epikuréansk maxim som passar in på detta motto är "Lev i skymundan!"[19]
  • Människan bör söka de ting som ger lust, men inte nöjesliv och tillfällig njutning, utan det livets goda som leder till varaktig lycka. Man bör alltså enligt epikurismen ha god kontroll över sina njutningar[20] ("njut - men med förnuft"[1]).
  • Frånvaron av smärta är det högsta goda.[1]
Antikens filosofi
Sanzio 01 Plato Aristotle.jpg
Epikurism
Gnosticism
Nyplatonism
Platonism
Skepticism
Sofism
Stoicism

Bevarade skrifter[redigera | redigera wikitext]

Epikuros var väldigt produktiv i sitt skrivande (han skrev cirka 300 verk),[21] men nästan inget av det han skrivit har överlevt, eftersom hans skrifter inte ansågs värdiga att kopiera av medeltida munkar, då de inte motsvarade de kristna normerna. Författaren Diogenes Laertios skrev omkring 200 e.Kr. Om kända filosofers liv och tankar, ett verk i 10 band om flera olika filosofer, och en av eftervärldens huvudsakliga källa för antikens filosofer. Diogenes nämner en lång lista på verk som Epikuros ska ha skrivit, men påpekar hur han fått beskrivet att Epikuros verk ofta handlade om samma ämnen i olika tappning.

Diogenes förmedlar även en sats om Epikuros huvudteser, tre av Epikuros brev; brevet till Herodotos, som summerar hans metafysik, brevet till Pythokles, som beskriver atomläran och himlafenomenen, brevet till Menaikeus (även känd som "Menoeceus"), där han summerar sin etiska lära. I ett kort utdrag ur ett brev till Idomeneus beskriver Epikuros också sin smärta och nära förestående död i relation till sin filosofi.

På grund av frånvaron av Epikuros egna verk har de senare verken om epikurismen väldigt stort värde. Två av de viktigaste källorna är den romerska poeten Lucretius och den romerska politikern Cicero. Lucretius var epikuré och skrev den kända lärodikten Om tingens natur. Cicero var främst anhängare av den stoiska skolan och skrev en serie verk som utredde de större filosofiska lärorna för den tiden, däribland epikurismen. En annan viktig källa är essäisten Plutarchos (ca 46 e.Kr-120 e.Kr), som var platonist. Emellertid var både Cicero och Plutarchos avogt inställda mot epikurismen [22], vilket färgar deras åsikter.

Vid utgrävningar i Villa dei Papyri i Herculaneum, påträffades ett filosofiskt bibliotek av svårt skadade papyrusrullar, vilka huvudsakligen innehöll epikureiska skrifter. Flertalet av dessa är författade av epikurén Filodemos från Gadara, som var verksam i Rom under sista århundradet f.Kr. Bland annat har ett viktigt utdrag ur Epikuros verk om viljans natur bevarats, och ett annat papyrus som han skrev, hjälper oss att förstå de allmänna grunddragen i Epikuros etik.

Epikuros viktigaste lära är klar, men eftersom så få av hans verk överlevde är många detaljer angående epikurismen oklara och ifrågasatta.[23]

Vatican Sayings[redigera | redigera wikitext]

"Vatican Sayings",[24] eller "The Voice of Epicurus" ("Epikuros Röst"), är en samling epikuréiska maximer, som återupptäcktes 1888. Det är inte känt varken när eller av vem, samlingen skapades. En del av de viktigaste lärosatserna är med i samlingen.

Etisk lära[redigera | redigera wikitext]

Epikurismen förespråkar att människan gör bäst i att dra sig undan allt bekymmersamt, såsom politik och offentligt liv, och i stället ägna sig åt ett stillsamt och enkelt[25] liv bland vänner, där man undviker allt smärtsamt, och söker de ting som ger en varaktig lycka. Epikuros ansåg att varje människa bör leva här och nu och inte vara rädd för efterlivet, eftersom epikuréer inte tror att det finns något liv efter döden. Epikurismen är således materialistisk, och anser att frånvaron av smärta är det högsta goda. Vidare anser epikurismen att det högsta dåliga är smärta.[26]

Att leva moraliskt rättfärdigt är främst eftersträvansvärt på grund av det goda som epikurismen anser att det medför, som till exempel ett av epikurismens mål, ataraxia.

Epikurismens hedonism[redigera | redigera wikitext]

Epikuros är historiskt sett hedonismens förfader, och epikurismens typ av hedonism kan sammanfattas med att epikuréerna anser att tillståndet hēdonē är det människan gör klokast i att sträva efter. En njutning som innebär hel frånvaro av smärta. För att uppnå hēdonē, ansåg Epikuros att man först måste uppnå ataraxia, lugn i kropp och själ, och aponia, frånvaro av smärta. Epikuréerna ansåg som Aristoteles att det högsta goda, som de anser vara lycka, bör värderas för just det goda i sig självt, och inget annat.[27] Men till skillnad från Aristoteles så anser epikurismen inte att man ska identifiera välbehag med lycka, en anledning till detta är att epikurismen anser att välbehag är det enda människor gör, av värde för välbehaget i sig, och att allt vi gör, gör vi i slutändan för att öka välbehaget för oss själva.[27]

Epikuros argumenterade om detta genom barns instinkt att söka välbehag, och fly från smärta. I VL 6 argumenterar Epikuros för att vuxna människor också av instinkt bör söka skydd för att uppnå välbehag:

För att erhålla skydd från andra män, så är alla medel för att uppnå detta mål, i slutändan gott

Epikuréerna ägnade mycket tid åt att göra den åsikten rimlig - att alla handlingar, även till synes självuppoffrande handlingar eller handlingar som enbart utförs för att vara ädla, i själva verket är direkt riktade mot att skaffa välbehag för en själv [27].

Ett annat argument, som passar in i Epikuros empirism, ligger i människans själviakttagande upplevelser. Varje människa begriper genast att välbehag är bra och att smärta är dåligt, på samma sätt som envar genast begriper att eld är varmt. Inga vidare argument behövs för att visa det goda i välbehag och det onda i smärta.

Även om alla välbehag är goda och alla plågor är onda, hävdar epikurismen, att alla välbehag inte är rätta att välja, eller att alla plågor bör undvikas. Alla bör kalkylera och välja det som kommer att resultera i det bästa för en själv längre fram i livet [28], och avstå från det som ger välbehag under en kort tid, om det även innebär att det slutligen kommer leda till större smärta längre fram i livet [27]. Epikurismen betraktar alltså praktisk vishet som förmågan att på ett korrekt sätt kunna kalkylera mängden njutning och lidande.[29] Kalkyleringen beskrivs av epikurismen som "Njut - men med förnuft".[1]

Det är möjligt att tolka detta som att orättvist beteende kan vara godtagbart om utövaren kommer undan med det, men Epikuros förnekar detta i den 35:e viktigaste lärosatsen:

Det är omöjligt för en man som i hemlighet kränker villkoren för överenskommelse att inte skada eller bli skadad, att känna sig säker på att han kommer att förbli oupptäckt, även om han redan flytt tiotusentals gånger; för intill sin död kan han aldrig vara riktigt säker på att han inte kommer bli upptäckt

Dygder[redigera | redigera wikitext]

Epikurismens typ av hedonism har fått utstå mycket kritik, inte minst under antiken, då den fördömdes. En anledning till det kan vara att den epikureiska moralen ansågs för annorlunda gentemot den dåvarande traditionella moralen.[30] Men enligt Epikuros lära var att leva efter dygder, absolut nödvändigt behövs för att nå lycka. Vilket genomsyras av hela den epikureiska läran. Bland annat den första viktigaste lärosatsen behandlar detta:

Den lyckliga och oförstörbara varelsen har inga problem med sig själv och drar inte med sig bekymmer till sina medmänniskor; så han är fri från ilska och är icke partisk, för sådana åkommor antyder svaghet

VL 1

Men dygder är endast värdefulla för det hållbara höga välmåendet som epikurismen anser att de kan ge, alltså är inte dygderna värdefulla i sig, utan endast för vad de kan medföra.[10]

Epikurismen ansåg att förnuft och klokhet är nödvändigt för att kunna se vad som är det bästa för ens eget bästa intresse. Den 16:e viktigaste lärosatsen behandlar detta:

Slumpen hindrar sällan den vise; hans största och bästa intressen har varit, är, och kommer vara, ledda av förnuftet genom hela hans liv

Angående nödvändigheten av dygder så gick epikurismen emot majoriteten av den tidens etiska teoretiker, däribland stoikerna, som identifierade lycka med dygd, och Aristoteles, som identifierade lycka med att leva efter dygderna.[30]

Naturkunskap och filosofi[redigera | redigera wikitext]

Epikurismen ansåg naturkunskap och filosofi som nödvändiga för att hitta ett bestående gott välmående.

Enligt epikurismen är naturkunskap nödvändig för att förklara naturfenomenen och därigenom fördriva rädslan för gudarna. Den viktigaste lärosatsen 12 beskriver varför epikurismen anser naturkunskap som viktigt:

Det är inte möjligt för någon att bli kvitt sin rädsla inför de viktigaste frågorna, om man inte förstår universums natur men likväl sätter tilltro till myter. Alltså: utan kunskap om naturen finner man ingen glädje i rent välbehag

I boken Om tingens natur av Lucretius, framgår det att Epikuros lärt sig mycket av sina kunskaper inom naturkunskap av Aristoteles.[11][ifrågasatt uppgift]

"Man får inte låtsas att filosofera, men verkligen filosofera. För vi behöver inte skepnaden av lycka, men riktig lycka" Vatican Saying 54.

Epikurismen anser filosofi som viktigt, för att man skall kunna uppnå ett lyckligt liv. Mer precist definierade Epikuros filosofi enligt följande: "en aktivitet, vilken genom ord och argument säkrar ett lyckligt liv".[31]

I brevet till Menaikeus beskriver Epikuros sin kärlek till filosofi, och yrkar på att man bör ägna sig åt filosofi. Ungefärlig översättning (kortare utdrag ur brevet)[32]:

Låt ingen fördröja studierna i filosofi när du är ung, ej heller för trött för det när du är gammal. För ingen är varken för ung eller för gammal för själens välmående. Han som säger att tiden för filosofi ej har kommit eller passerat, är någon som säger att tiden för lycka ej har kommit, eller att den passerat. Därav måste både unga som gamla filosofera

Epikuros betonar i Vatican Saying 54 att man bör ta filosofi på allvar för att kunna uppnå sinnesfrid: ungefärlig översättning till svenska, "Man får inte låtsas att filosofera, men verkligen filosofera. För vi behöver inte skepnaden av lycka, men riktig lycka".[33]

Epikuréerna anser att det finns främst två typer av filosofi, metafysik och etik, ej logik. Epikuréerna använde dock bara en annan benämning på logik, kanoniken, vilken ses som epikurismens motsvarighet till logiken.[34]

Olika former av välbehag[redigera | redigera wikitext]

Epikurismen kategoriserar välbehag som antingen "välbehag i rörelse", då man är i akt att tillfredsställa ett begär, som till exempel att dricka vid törst, och "statiska välbehag", efter att man tillfredsställt något av sinnena, som till exempel att vara mätt efter en måltid.[35] Det statiska välbehaget är den bästa typen av välbehag, enligt epikurismen.[36]

Epikurismen anser att det endast finns två tillstånd hos människan, välbehag samt smärta.[36] Epikuréerna anser att man måste leva klokt, hedervärt och rättfärdigt för att kunna leva ett liv fullt av välbehag, vilket den viktigaste lärosatsen 5 betonar:

Det är omöjligt att leva ett behagligt liv utan att leva klokt, hedervärt och rättfärdigt, och det är omöjligt att leva klokt, hedervärt och rättfärdigt utan att leva ett liv fullt av välbehag. När något av dessa kriterier inte uppfylls, när, till exempel, människan inte klarar av att leva klokt, är det omöjligt för henne att leva ett liv fullt av välbehag, även om hon lever sitt liv hedervärt och rättfärdigt

Man bör även enligt epikurismen skilja mellan kroppsliga såväl som mentala välbehag samt smärtor. De fysiska berör nuet, medan de mentala berör såväl dåtida som framtida händelser (Vad man minns och vad man tror kommer att hända), (värt att nämna här är Vatican Saying nummer 19, som betonar epikurismens syn på att det är viktigt att komma ihåg det goda man varit med om: "Han som glömmer bort det goda han haft, är idag en gammal man".[37]. Epikuréerna anser också att en av de viktigaste faktorerna för att nå ett gott liv, är att komma ihåg det goda från dåtiden.[38]

Den viktigaste lärosatsen 3 behandlar det viktiga i att avlägsna såväl fysisk som mental smärta:

Omfattningen av njutning når sin gräns i avlägsnandet av all smärta. När sådan njutning är närvarande, så länge det stadiet är oavbrutet, finns det varken smärta i kropp, sinne eller i båda tillsammans

Men även om smärta är närvarande, hävdade Epikuros att människan "kan vara lycklig på sträckbänken".[39]

Epikuréerna argumenterar för att man ska inte ska oroa sig inför framtiden, i synnerhet inte inför döden. Läs mer under sektionen "döden" för den epikuréanska synen på döden. Att vara självsäker om ens framtid är en stor del för att må bra, hävdar epikurismen. Den viktigaste lärosatsen 20 behandlar tid och välbehag:

Kroppen får den begränsade njutningen i obegränsat mått; och för att förverkliga den behövs obegränsat med tid. Men sinnet, som intellektuellt begriper vad som är slutet och gränsen för kroppen, jagar bort fasan inför framtiden och skaffar ett komplett och perfekt liv, och vi har inte längre något behov av obegränsad tid. Likväl undviker inte sinnet njutning, och även när omständigheter gör döden överhängande, så saknar inte sinnet glädje av det bästa livet

Epikurismen såg ett liv helt avskilt från plåga (aponia), som en nödvändighet för att känna det största välbehaget. Många av de viktigaste lärosatserna, behandlar ämnet välbehag, och då ofta välbehag i synnerhet.

Aktiviteter som leder till välbehag[redigera | redigera wikitext]

Exempel på aktiviteter, som enligt epikurismen är värda att välja för att skapa välbehag, fast de kräver en viss ansträngning, är läsning, teater, ägna sig åt filosofi, med mera. Aktiviteter som ger välbehag, men inte kräver ansträngning, värderas högt av epikuréer, och exempel på sådana aktiviteter är: Att sitta och njuta av livet (känna livsglädje), eller beundra naturens skapelser, är även det exempel på aktiviteter som inte kräver någon nämnvärd ansträngning.

Bland (fysiska) välbehag som kräver ansträngning och mycket väl kan dra med sig negativa saker, listar epikurismen bland annat sexuellt umgänge och att äta (mer än nödvändigt).

Epikurismen anser att de välbehag som naturen erbjuder, är de som är bra att skaffa, lätta att skaffa. Vidare anser epikurismen att de välbehag som är svåra att skaffa, är ej heller nödvändiga att skaffa.[40]

Olika former av begär[redigera | redigera wikitext]

På grund av den nära kopplingen mellan välbehag och begär ägnade Epikuros stor möda i sin etik åt att analysera olika typer av begär.[41]

Om välbehag orsakas av att få det du söker (begärtillfredsställelse) och smärta från att inte få det du vill ha (begärfrustration), då finns det två strategier du kan följa i förhållande till det givna begäret: Du kan antingen sträva efter att uppfylla begäret eller försöka eliminera begäret.

För det mesta förespråkar Epikuros den senare strategin, den att skala ner begären till ett minimum, ett minimum som är lätt att uppfylla (se citaten i denna sektion).

Den viktigaste lärosatsen 26 betonar epikurismens syn på att man bör minimera ens begär:

Alla begär som inte leder till smärta när de förblir otillfredsställda är onödvändiga, men begäret är lätt att bli av med, när det begärda tinget verkar svårt att uppnå eller när begären förmodligen kommer att framkalla skada

Epikurismen skiljer mellan tre typer av begär: Naturliga och nödvändiga begär, naturliga men onödiga begär, och "fåfänga och tomma" begär. Den viktigaste lärosatsen 29:

Av våra begär är några naturliga och nödvändiga, andra är naturliga med inte nödvändiga; och andra är varken naturliga eller nödvändiga utan beror på en åsikt som saknar grund." Den viktigaste lärosatsen 30 behandlar naturliga begär: "De naturliga begär som inte innebär smärta när de lämnas otillfredsställda, trots att de hävdas med intensiv kraft, beror också på en grundlös åsikt; och det är inte för deras egen natur, de inte försvinner, utan för någons grundlösa åsikter

Exempel på naturliga och nödvändiga begär inkluderar begäret efter mat, skydd, och liknande. Epikurismen anser att dessa begär är lätta att uppfylla och svåra att eliminera (de är naturligt hårt knutna till människan), och de är värda att uppfylla på grund av välbehaget de ger när de är uppfyllda.[42] Vidare är de nödvändiga för livet, och de är naturligt begränsade; om någon är hungrig krävs det bara en begränsad mängd mat för att fylla magsäcken och därmed begäret. Epikurismen uppmuntrar till att följa dessa begär.[43]

Fåfänga begär inkluderar exempelvis begär efter makt, rikedom, berömmelse, och liknande. De är svåra att uppfylla, delvis för att de inte har någon naturlig gräns. Den viktigaste lärosatsen 15 nämner detta, "Rikedomen som naturen kräver är begränsad och lätt att skaffa; men rikedomen som fåfänga ideal kräver sträcker sig oändligt". Den epikureiska läran refererar till "fåfänga ideal" som "..åsikt som saknar grund.",[44] och är då alltså inte att eftersträva enligt den epikureiska läran, då den viktigaste lärosatsen 16 säger: "Slumpen hindrar sällan den vise; hans största och bästa intressen har varit, är, och kommer vara, ledda av förnuftet genom hela hans liv".

Enligt epikurismen så gör människan klokast i att inte förvänta sig lyxmat, men inte heller neka det om det "råkar vara tillgängligt".

Ett exempel på ett naturligt men icke nödvändigt begär är begäret efter lyxmat. Man ska enligt epikurismen inte hela tiden förvänta sig sådan mat, epikurismen förespråkar ett asketiskt sätt att leva, men epikuréerna anser att man inte skall neka sig lyxmat om det "råkar vara tillgängligt",[45] men att hela tiden förvänta sig lyxmat och liknande är enligt epikurismen dåligt.[46] Ett annat citat som passar in på epikurismens syn på mat är:[47]

Roten och upphovet till att gott är magens njutningar; till och med visdom och själsodling kommer i förhållande till dem i andra rummet

Ett känt Epikuros-citat lyder [48],

Om du vill göra Pythokles rik, ge honom inte mer mat, utan minska hans begär

Genom eliminationen av smärtan som orsakas av ouppfyllda begär, och eliminationen av osäkerheten som inträffar på grund av rädsla för att ens begär i framtiden inte längre ska uppfyllas. Dessa eliminationer är nödvändiga enligt epikurismen för att människan ska nå sinnesfrid och lycka.[46]

Ett flertal av Epikuros huvudteser behandlar ämnet begär.

Döden[redigera | redigera wikitext]

Epikurismen ser döden som en förintelse av ens kropp och själ.[49] Om döden är en förintelse, säger Epikuros, då är den "ingenting för oss". Hans argument kan listas enligt följande:[50]

  1. Döden är ingenting för oss
  2. eftersom - Döden är upplösandet av själen
  3. och - Vad som är upplöst förnimmer inte.
  4. alltså - (genom 2 och 3) Döden är lika med frånvaron av förnimmelser
  5. Det som vi inte förnimmer är ingenting för oss.
  6. och (genom 4 och 5) - Döden är ingenting för oss

Ett annat epikurianskt argument finns i Om tingens natur (Lucretius),[51] argumentet refereras till ibland som "lucreanskt",[51] men det har även tillskrivits Epikuros.[51] Argumentet lyder enligt följande:[52]

Se dig om mot den evighet som innan vi föddes, ilade bort - den betyder ej det ringaste för oss. Det är en trogen spegel av kommande tid som naturen vill hålla upp för oss, av en framtid då vi är borta. Inte är väl den bilden så hemsk och fasansfullt dyster?
Lucretius, Om tingens natur

När någon närstående dör, anser inte epikuréerna att detta är något man ska må dåligt över, enligt citatet:

"Sweet is the memory of a dead friend", ungefärlig översättning: "Härligt är minnet av en död vän".[53]

Även VL 40 behandlar detta ämne:

De som har kraften att försvara sig själva mot hot från sina grannar, och som därmed är garanterade den bästa säkerhet, lever det mest behagliga livet med varandra; och de kan glädjas åt den allra högsta förtrolighet, sådan att om någon av dem dör i förtid, så beklagar inte de andra hans död, ty det skulle innebära medömkan

Självmord[redigera | redigera wikitext]

Epikurismen anser att självmordsbenägna personer är i ett absurt tillstånd, då de har levt sina liv till gränsen att de fått en vilja att dö.[54] Absurt anser även epikurismen om människor som söker döden, för sin rädsla för den.[54]

Sex och kärlek[redigera | redigera wikitext]

Epikuros klassificerade sex inom "naturliga men onödiga begär". Epikuros har uppgivits att ha sagt att "sex har aldrig gjort någon gott, och man bör se sig själv som tursam, om det inte gjort en ont".[55] Man bör dock tänka anakronistiskt angående detta, dagens sexmoral skiljer sig från Epikuros tid, då med tanke på hur ofta och i vilken utsträckning sexuellt umgänge utförs.[56] Epikuréerna ansåg att kärlek, sex, och vänskap måste separeras.[57] Epikuréerna ansåg att det egentligen inte är något fel med obesvärat sex, men att kärlek och vänskap är mycket viktigare.[58] Epikuros som ledare i Epikuros trädgård förbjöd endast det sexuella umgänge som är förbjudet enligt lag.[59] Epikuros betonade att sexuellt umgänge aldrig får utövas under, som epikuréerna ansåg det, den felaktiga tron att det är "nödvändigt".[60]

Angående citatet i detta stycke så lär Epikuros ha ansett att familjeliv "hindrar oss från viktigare strävanden".[61] Man bör vänta med att skaffa barn tills omständigheterna och tidpunkten i ens liv är de rätta.[62] Dock anser Epikuros och hans följeslagare att vänskap är viktigare än familjeliv.[61]

Vänskap[redigera | redigera wikitext]

"Vänskap dansar runt världen och berättar för oss att vi måste vakna upp för att se lyckan", är ett känt citat av Epikuros.

Epikuros värderade vänskap högt och lovordade den med extravaganta termer, som exempelvis syns i följande citat av honom: "vänskap dansar runt världen och berättar för oss att vi måste vakna upp för att se lyckan".[63]

Vänner kan ge den största tryggheten åt varandra, medan ett liv utan vänner är ensligt och omgett av risker.[64] Detta berörs i den 28:e lärosatsen:

Samma övertygelse som inspirerar tro i, att inget vi har att vara rädda för är för evigt eller ens lång tid, gör det också möjligt för oss att se, att i det begränsade onda i detta livet, finns det ingenting som stärker vår trygghet så mycket som vänskap

För att vänskap ska inträffa, måste personerna kunna lita på varandra, och vänner bör behandla varandra lika väl som de behandlar sig själva,[65] samt så bör vänner kunna lita på stöd från varandra, när någon i vänskapskretsen har hamnat i någon form av knipa.[66] Vänner bör alltså enligt epikurismen ställa upp för varandra.[67] Epikurismen anser vänskap som direkt kopplat med lycka.[64]

Epikuros Trädgård, som Epikuros levde i med sina vänner, införlivade detta livsideal,[19] ett ideal som enligt epikuréerna är nödvändigt för att nå ett gott liv.

Den viktigaste lärosatsen 27 behandlar även den vänskap: "Av alla medel som visdom anskaffar för att garantera lycka hela livet igenom, är den klart viktigaste vänskap". VL 39 och VL 40, behandlar även de vänskap.

Epikurismen ser vänskap som en säker form för att skapa välbefinnande.[68]

Vatican Sayings som behandlar vänskap[redigera | redigera wikitext]

Varje vänskap är värd att välja för dess egen sak, då den tar sitt ursprung från de fördelar som den tilldelar oss
Man bör ej lägga sin godkännelse till de som är övermåttligt benägna för vänskap, ej heller de som är helt motvilliga. Men man måste vara villig att riskera någonting, för vänskapens skull.
Vi behöver inte nyttigheten från våra vänner så mycket som vi behöver känna oss säkra angående den nyttigheten
Den kvarstående vännen är ej han som konstant söker efter nytta hos vännen, ej heller han som aldrig sammankopplar vänskap med nyttighet hos vännen. För den förra gör tacksamhet till en kommersiell affär, medan den senare förstör gott hopp inför framtiden
Låt oss dela våra vänners lidelse ej med sorgsenhet, men med eftertänksam delaktighet

Rättvisa[redigera | redigera wikitext]

Epikuros var en av de första filosofer att ge en väl utvecklad kontraktsteori om rättvisa:

Epikuros säger att rättvisa är en överenskommelse att "varken skada eller bli skadad," och att vi måste ha en uppfattning om rättvisa som "det som är nödvändigt för gemensamma förbindelser".[30]

Epikuréer anser själva att de inte är i behov av mycket pengar.

Epikurismen anser rädsla vara nödvändigt, för att människor inte ska begå brott. Epikuréer anser själva att de inte behöva bryta mot någon lag, då de anser sig ej vara i behov av makt eller mycket pengar.[30] Epikuréerna anser att en förmögenhet ofta drar med sig mer bekymmer än lycka.[74]VL 5 beskriver denna rädsla:

Det är omöjligt för en man som i hemlighet kränker villkoren för överenskommelse att inte skada eller bli skadad, att känna sig säker på att han kommer att förbli oupptäckt, även om han redan flytt tiotusentals gånger; för intill sin död kan han aldrig vara riktigt säker på att han inte kommer bli upptäckt

Epikurismen argumenterar för att rättvisa är beroende av samspel, se bland annat VL 31 och VL 32:

Naturlig rättvisa är en uppgörelse till ömsesidigt gagn, för att förhindra en man från att skada eller bli skadad av andra
De djur som är inkapabla att ingå bindande överenskommelser med varandra att inte tillfoga eller ådra sig skada är utan vare sig rättvisa eller orättvisa; och likadant är det för de människor som antingen inte kunde eller inte hade viljan att ingå överenskommelser att inte tillfoga eller ådra sig skada

Som dygderna anser epikurismen att ett rättvist beteende är nödvändigt primärt för det goda det bidrar med.[30]

Epikurismen anser att det inte finns någonting som "absolut rättvisa", VL 33:

Det har aldrig funnits en sådan sak som absolut rättvisa, bara överenskommelser ingångna gemensamt mellan män på olika platser vid olika tidpunkter som en garanti mot tillfogande av lidelse eller smärta

Epikurismen anser att det inte är något dåligt i orättvisa i sig, men konsekvenserna och rädslan som det medför, är dåliga, och det är enligt epikurismen en primär anledning till varför man ska leva rättvist. VL 34:

Orättvisa är inte något ont i sig, men bara som en följd av rädslan som är associerad med faran att bli upptäckt av dem som är förordnade att bestraffa sådana handlingar

Epikurismen anser att en stor anledning att inte handla orättvist är rädslan som uppstår för att bli upptäckt, och den psykiska smärta det medför. Detta är en nödvändig rädsla anser epikurismen. VL 35:

Det är omöjligt för en man som i hemlighet kränker villkoren för överenskommelse att inte skada eller bli skadad, att känna sig säker på att han kommer att förbli oupptäckt, även om han redan flytt tiotusentals gånger; för intill sin död kan han aldrig vara riktigt säker på att han inte kommer bli upptäckt

Eftersom samhällskontraktet finns för slutmålet att skydda det som är användbart för medlemmar i samhället, är det endast de lagarna som i slutändan är nödvändigt rättfärdiga. Sålunda är förbud mot mord rättfärdigt, men lagar mot rasblandning är inte rättfärdiga.[30] Epikurismen argumenterar för att rättvisa inte nödvändigtvis bör vara likadan från en plats till en annan, VL 36:

Allmänt sett är rättvisa densamma för alla, ty det är något som befunnits vara av ömsesidigt gagn i mäns handlande, men dess tillämpande på vissa platser eller under andra omständigheter innebär inte nödvändigtvis rättvisa för alla

Epikuréerna filosoferade även kring "lag" och "rättvisa". Liksom dygderna värderas rättvisa enbart för dess bidragande orsaker, på grund av dess nytta för varje medlem i samhället. Se VL 37 och VL 38:

Bland ting som av lagen hålles för rättvisa, har allt sådant som bevisligen är till gagn i mäns handlande stämpel av rättvisa, även om det inte är samma för alla; men om en man gör en egen lag och den inte visar sig vara av gemensam fördel, då är den inte längre rättvis. Och om det som är till gemensamt gagn varierar och bara för en tid stämmer överens med vårt rättvisebegrepp, så är det icke desto mindre vid den tidpunkten rättvist för dem som inte ödar kraft på tomma ord, utan bara ser till fakta
I de fall då ting hållna av lagen för att vara rättvisa likväl, utan någon ändring i omständigheterna, visar sig inte stämma överens med rättvisebegreppet i faktisk praktik, där är sådana lagar egentligen inte rättvisa; men i de fall lagarna upphört att vara till gagn på grund av ändrade omständigheter, då var lagarna likväl rättvisa vid den tidpunkten då de var till gagn för det gemensamma agerandet mellan medborgarna; de upphörde dock att vara rättvisa när de inte längre var fördelaktiga

Missuppfattningar[redigera | redigera wikitext]

Missuppfattningen om epikurismen som en filosofi som uppmuntrar slapphänthet av lyx, kan ha bretts på av dåtida filosofiska skolor som stod i polemik emot epikurismen, som exempelvis stoicismen.[75]

Då epikurismen eftersträvar njutning, är epikurismen vanligtvis missförstådd som en filosofi som uppmuntrar varje njutning man kan tänka sig, som att exempelvis att konstant festa eller att ägna sig åt lösaktigt sexuellt umgänge. Så är dock inte fallet,[76] Vilket syns i maximen "njut - men med förnuft".

I motsats till den bild man fått av epikurismen i nyare tid, var Epikuros känd för sin moderata hållning till mat och dryck.[75]

Epikuros levde kostmässigt mestadels på bröd och vatten,[77] vid festligheter åt han gärna ost.[47] Angående ost, så har Epikuros sagt (ungefärlig översättning till svenska):[78]

"Skicka mig en liten mängd ost, så att när jag vill ha en festmåltid, så ska jag ha möjligheten att ha det."

Anvisningar och värderingar[redigera | redigera wikitext]

8 anvisningar[redigera | redigera wikitext]

[79]

  1. Var inte rädd för Gud (se Tetrapharmakos)
  2. Oroa dig inte för döden (se Tetrapharmakos)
  3. Var inte rädd för smärta (se Tetrapharmakos)
  4. Lev ett enkelt liv [1]
  5. Ansätt välbehag med klokhet [80]
  6. Skaffa vänner och bete dig gentemot dem med godhet [68] [67]
  7. Var ärlig i dina affärer och i ditt privatliv [30][65]
  8. Undvik kändisskap och politiska ambitioner [20]

En mängd av de viktigaste lärosatserna berör alla punkter ovan.

Simpelheten, lev ett enkelt liv (punkt 4), kan även förklaras med ett epikuréanskt motto [81] i vilken det framgår att epikuréerna anser att den lyckliga ej behöver tillgång till materiell lyx, utan klarar sig gott med det enklare; trygghet angående framtiden är det viktiga [82].

Det är bättre för Dig att känna trygghet [angående framtiden], medan Du ligger på en billig bädd, än att känna Dig osäker inför framtiden medan Du har en gyllene bädd med ett extravagant bord" ("It is better for you to have confidence [about the future] while lying on a cheap bed than to be disturbed while possesing a golden couch and an extravagant table

Elementära värderingar[redigera | redigera wikitext]

1-5 har att göra med oss själva. 6-10 har att göra med vår relation till andra.

  1. Klokhet
  2. Självskötsel
  3. Självförsörjning
  4. Stillhet
  5. Enkelhet
  6. Vänskaplighet
  7. Ärlighet
  8. Generositet
  9. Gladlynthet
  10. Mildhet

För förklaring kring detta, se de viktigaste lärosatserna.

Självförsörjning är enligt epikurismen den största njutningen av alla.[83]

Epikuros trädgård[redigera | redigera wikitext]

Epikuros skola fick namnet "Epikuros trädgård", efter att Epikuros köpt en trädgård i en förort till Aten (denna trädgård har inget att göra med "Epikuros trädgård").

Vid 35 års ålder (306 f.Kr. eller 307 f.Kr.), begav sig Epikuros med några lärjungar till Aten. Där köpte han en trädgård i en förort, därav fick hans skola namnet "Epikuros trädgård".[19] Det huvudsakliga arbetet på trädgården färdigställdes dock vid Epikuros hus, där manuskript och brev producerades och skickade till den växande skaran av epikuréer i Grekland. Epikuros köpte trädgården för 80 minae,[84] vilket idag är värt ungefär 110.000 svenska kronor. Trädgården låg nära Platons skola Akademin. Istället för att försöka vinna över hela städer och nationer, som tidigare filosofer hade gjort, ville Epikuros locka enstaka individer till den epikuréiska subkulturen (Epikuros: "Jag kände aldrig behov att behaga mångfalden, för jag lärde mig inte det som behagar dom, och det som jag lärde mig, var långt avlägset från deras uppfattningsförmåga" [85]), medan han observerade de religiösa och legala former av det större samhället. Epikuréerna "brydde" sig dock inte så mycket om vad som hände utanför deras gemenskap, men i gemenskapen deltog man i varandras bekymmer och lyckor i högsta grad - epikuréer kunde lita på stöd från varandra. Bland de viktigaste medarbetarna i skolan var Metrodoros, som fram till sin död 277 f.Kr. ledde skolan tillsammans med Epikuros, Hermarchos från Mytilene, som övertog ledningen av skolan efter Epikuros död 270 f.Kr. Andra framstående medlemmar var finansmannen Idomeneus, satiriken Colotes och matematikern, Polyaenus av Lampsacus. Bland lärjungarna fanns Timokrates, som var Metrodoros bror (lämnade senare skolan och försökte bringa den dåligt rykte). Fram till sin död levde och arbetade Epikuros i Aten bland sina vänner och lärjungar. Epikuros trädgård fungerade inte bara som en filosofisk skola, utan ett helt val av liv. Epikuréernas liv, tillsammans, grundade sig på medlemmarnas vänskap och på deras gemensamma tro på Epikuros lära.[86] Det var inom trädgården som Epikuros blev känd för sin stora kärlek till vänskap, och hans ovanligt liberala attityd, genom att han tillät kvinnor och slavar till den innersta cirkeln i skolan.[1] Bevarade fragment från brev av Epikuros och hans anhängare vittnar om mästarens (Epikuros refererades ibland till som "mästaren") och anhängarnas vilja i att hjälpa varandra; epikuréerna var föga intresserade av världen i allmänhet, men just intresserade av att hjälpa varandra "i gruppen".[10]

Epikuros hade ett noga utfört program av utbildning och instruktioner för den epikureiska skolan, för att tillkännage sig för studenter. De som accepterade Epikuros lära blev uppmuntrade att formellt proklamera deras epikureiska identiteter, bygga vänskap med varandra, vörda grundarna av trädgården som förebilder, och fira bestämda festivaler för epikurismen. En annan unik aspekt för trädgården var dess undvikande av samfällda och kollektiva formeringar av organisationer. Juridiskt sett så var trädgården i sig, en lagenlig förening av lärare och avskrivare av manuskript. Tillsammans arbetade dom inom Epikuros hushåll och var sponsrade av undervisning, manuskript-avgifter och frivilliga donationer

Senare kritiker har försökt att uppväcka fördomar gentemot epikuréerna, för att de skulle vara tygellösa och släpphänta,[87] men detta brukar avfärdas av nutida filosofhistoriker som förtal.[88] Samt så brukar det argumenteras att förstahands vittnesbörder porträtterade Epikuros som en man som hade "god välvilja".[2] "God välvilja" är allmänt sett förespråkat av epikurismen, till exempel så har Filodemos skrivit följande, ungefärlig översättning, "..och jag bad dom att alltid visa välvilja till andra män".[89]

Vidare anser epikuréer att den sanna sinnelagen för trädgården kan även bli bedömd genom den inskriften som stod på den port som välkomnade de som gick in i trädgården:[90]

Främling, här ska du med glädje stanna; här är vårat högsta goda välbehag. Skötaren för boningen, en vänlig värd, ska vara redo för dig; han kommer att välkomna dig med bröd, och servera dig med vatten, även det i en stor mängd, med dessa ord: ” Har du inte blivit väl omhändertagen? Denna trädgården ökar inte din aptit, men släcker den.

Epikuros, som grundare till trädgården, kallade gemenskapen i den för: "vår heliga gemenskap".[61]

Ingenting om trädgårdens utseende är känt, men eftersom den var väldigt nära till den kanaliserade floden Eridanos, måste de därifrån, fått rikligt med vatten för vattning till träd och växter. Efter Epikuros död blev trädgården överlåten till hans följeslagare. Hermarchos fick huvudkontrollen över trädgården.

Det fanns även andra samlingsplatser för epikuréer än trädgården, som även de var platser där epikuréer levde tillsammans.[91] Epikuros själv grundade tre epikuréanska sällskap, med "trädgården" som den slutgiltiga.[92]

Hermarchos tog över ledningen av trädgården efter Epikuros bortgång. Ingen av de flertal verk han (Hermarchos) skrev har överlevt.

Ledarna över Epikuros trädgård[redigera | redigera wikitext]

De kända ledarna över Epikuros trädgård i Aten, är enligt Diogenes Laertios, dessa i ordningsföljd:[93]

Tetrapharmakos[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Tetrapharmakos

Tetrapharmakos, bokstavligen "Det fyrfaldiga läkemedlet", är en dikt av Epikuros som på många sätt sammanfattar epikurismens filosofi.[10] Dikten är nedskriven av Filodemos.[10]

Frukta inte gud
Bekymra dig inte om döden
Det som är gott är enkelt att få
och det som är förfärligt är enkelt att uthärda
(Filodemus, Herculaneum Papyrus, 1005, 4.9-14)

Ett utdrag ur Epikuros brev till Menaikeus, som passar in på denna dikten är, ungefärlig översättning:[94]

För vem tror du är bättre än en man som har fromma åsikter om gudarna, aldrig är rädd för döden, har resonerat fram det naturliga målet för livet, och förstår att gränsen för goda ting är lätt att uppnå helt och lätt att tillgodose, och att gränsen för dåliga ting antingen har en kort varaktighet eller skapar lite problem?

Angående Gudar, trodde Epikuros att Gudar existerar,[95] att de består av atomer, men att de varken straffar eller belönar människan.[5]

Kanoniken[redigera | redigera wikitext]

Kanoniken är det svenska namnet på en bok med den grekiska titeln Kanonikê (ungefär "linjal" eller "måttstock"), i vilken Epikuros behandlar grundvalarna för sin kunskapsteori och vetenskapsteori. I Kanoniken beskriver Epikuros tre "sanningskriterier": sinnesförnimmelserna (astheseis), förbegreppen (prolepseis) och affekterna (pathe).[96]

Kanoniken är en teori och rättesnören för omdömen,[10] och kan sammanfattas som att vara ett hjälpmedel för att ägna sig åt filosofiska frågor.[97] Kanoniken, som är en kunskapsteori, är helt igenom empirisk.[10]

Metafysik[redigera | redigera wikitext]

Demokritos hade stort inflytande på epikurismens metafysik.

Epikurismens metafysik är en viktig grundsten i den epikureiska filosofin. Den bygger på atomläran såsom utformad av de tidigare filosoferna Demokritos [98] och Leukippos. Atomerna är obegränsade, eviga och bestående av ingenting annat än kroppar och tomrum. De har dock själva inga andra egenskaper än storlek, form och vikt.[99] Kropparna är antingen enskilda, odelbara atomer, eller sammansatta av flera atomer. Atomerna virvlar slumpmässigt omkring, kolliderar och griper tag i varandra, vilket är vad som skapar olika organismer. Epikuros menade att universum är obegränsat,[100] evigt,[100] och bestående av ingenting annat än kroppar och tomrum.[100]

Universum är enligt epikurismen som sagt evig, men ej just den världen som vi idag lever på. Enligt epikurismens tro kommer den ej att existera för all framtid, och vidare hävdar epikurismen att det inte finns någon gud som skapade den (världen).[99]

Även om atomläran idag har flest anhängare, var inte den gängse uppfattningen sådan fram till modern tid. Istället ansågs Aristoteles elementlära ha störst auktoritet, och ansågs mest vetenskaplig fram till 1700-talet.

Epikuros erkände aldrig inflytandet Demokritos hade på epikurismens metafysik.[21]

Andra världar[redigera | redigera wikitext]

I brevet till Herodotos så berättar Epikuros att han tror att det finns ett "oändligt antal världar, båda sådana som är lika denna värld, och sådana som är olika denna värld".[101]

Själen[redigera | redigera wikitext]

Som anhängare till Demokritos atomteori,[102] så ser epikuréerna själen som utspridd i kroppen genom väldigt fina partiklar, och när kroppen dör och förintas, förintas även själen.[49] Själen skiljer sig från kroppen, enligt vad epikurismen tror, endast genom att den består av en finare typ av atomer.[103] Epikuros hävdade att själen består av två delar, en i bröstkorgen, och en utspridd i hela kroppen.[104] Samt att själen är uppdelad i fyra delar; däribland en viss del luft.[105] Epikuréerna hävdar att själens lust endast är resultatet av frihet från olust.[15]

Drömmar[redigera | redigera wikitext]

Drömmar har enligt epikurismen varken en gudomlig eller profetisk kraft, utan är resultatet av de bilder som gör intryck på oss.[106]

Carpe diem (fånga dagen) är ett uttryck som kan tolkas som ta vara på dagen. Den tolkningen och liknande kan ses som illustrerande för epikurismen. Uttrycket myntades av Horatius, som var anhängare av epikurismen.

Kända epikuréer[redigera | redigera wikitext]

Thomas Jefferson refererade sig själv, under den senare delen av sitt liv,[107] som epikuré.[108] Andra anhängare till Epikuros lära inkluderar Horatius (vars kända fras Carpe diem "Fånga dagen", kan säga illustrera filosofin), och senare Gassendi, Bernier, Saint-Evremond, Ninon de l'Enclos, Diderot, Jeremy Bentham, samt Nietzsche. [109] Den franska filosofen Charles Batteux, och advokaten och politikern med samma nationalitet, Jean Anthelme Brillat-Savarin, sympatiserade även de med epikurismen. Bland dagens mer framstående sympatisörer av epikurismen, kan bland annat Michael Onfray nämnas.[110] Christopher Hitchens har också refererat till sig själv som epikuré.[111]

Karl Marx hade Epikuros som ämne i sin doktorsavhandling från 1841 (Die Differenz der demokritischen und epikureischen Naturphilosophie).[112]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar av artikeln är översättningar från engelskspråkiga Wikipedia, nederländskspråkiga Wikipedia, samt polskspråkiga Wikipedia samt Epicurus Wiki

Engelskspråkiga Wikipedia är källa till informationen om att epikurismen setts som en filosofi som rättfärdigar ett utsvävande liv. Årtalet för Epikuros död är även hämtat från engelskspråkiga Wikipedia.

Epicurus Wiki är källa till info om epikurismens "mål" som står i inledningen, samt sektionen "Ledare över Epikuros trädgård". Samt kostnaden för Epikuros Trädgård. Samt informationen om stoicismen som konkurrent.

Nederländskspråkiga Wikipedia är källa till sista stycket i sektionen "Etisk lära". Samt information i sektionen "Epikuros trädgård" som börjar med "Epikuréerna "brydde" sig dock inte så mycket om vad som hände..".

Polskspråkiga Wikipedia är källa till sektionen som berör aktiviteter som epikurismen uppmuntrar.

  1. ^ [a b c d e f g h] Filosofins historia, sida 132
  2. ^ [a b] Filosofins historia. Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen, sida 118
  3. ^ runeberg.org, Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 701-702
  4. ^ Epicurus.info, artikel på epicurus.info (Epicurean History)
  5. ^ [a b] The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, On The Nature of The Gods. Stycke 55, på sida 54
  6. ^ Anders Wedberg - Filosofins historia: Antiken och medeltiden, sida 147
  7. ^ Epicurus.net artikel på Epicurus.net (Epicurean History)
  8. ^ De Stora Filosoferna, sida 94
  9. ^ Epicurus.info, artikel på epicurus.info (Epicurean History), sista stycket
  10. ^ [a b c d e f g] D.W. Hamlyn - Filosofins historia, sida 83
  11. ^ [a b c] Filosofin genom tiderna: Antiken Medeltiden Renässansen, sida 253
  12. ^ [a b] Filosofin genom tiderna : Antiken Medeltiden Renässansen, sida 252
  13. ^ Filosofin genom tiderna : Antiken Medeltiden Renässansen, sida 130
  14. ^ De Stora Filosoferna, sida 103
  15. ^ [a b] Anders Wedberg - Filosofins historia: Antiken och medeltiden, sida 148
  16. ^ Svante Nordin - Filosofins historia. Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen, sida 424
  17. ^ Filosofins historia - Från antiken till idag, sida 16
  18. ^ Epicurus Wiki Artikel om Politik på Epicurus Wiki
  19. ^ [a b c] Svante Nordin - Filosofins historia. Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen, sida 118
  20. ^ [a b] Filosofins historia, sida 133
  21. ^ [a b] Bertrand Russell - Västerlandets filosofi, sida 217
  22. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Brev av Cicero. Sida 47
  23. ^ Michael Frede, Keble College, Oxford. Funnit i The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, innehållssummeringen på baksidan av boken
  24. ^ Epicurus.info
  25. ^ Filosofins historia, sida 124
  26. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, text 33 på sida 66
  27. ^ [a b c d] Internet Encyclopedia of Philosophy, artikel på Internet Encyclopedia of Philosophy
  28. ^ Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Text 33, sida 60
  29. ^ Filosofins historia. Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen, sida 122
  30. ^ [a b c d e f g] Internet Encyclopedia of Philosophy, artikel på Internet Encyclopedia of Philosophy
  31. ^ Filosofins historia, sida 120
  32. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Letter to Menoceus: Diogenes Laertius. Text 122, på sida 28
  33. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Vatican Saying 54, se sida 39
  34. ^ Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Text 66, sida 85
  35. ^ Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Text 93, sida 62
  36. ^ [a b] Internet Encyclopedia of Philosophy, artikel på Internet Encyclopedia of Philosophy
  37. ^ Vatican Saying 19, funnen i The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, sida 37
  38. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, text 137
  39. ^ Bertrand Russell - Västerlandets filosofi, sida 216
  40. ^ Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Text 140, sida 102
  41. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Brevet till Menaikeus. Sidorna 29-30.
  42. ^ Internet Encyclopedia of Philosophy, artikel på Internet Encyclopedia of Philosophy
  43. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Brevet till Menaikeus. Sidorna 29-30, stycke 127-128
  44. ^ Den viktigaste lärosatsen 29
  45. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Brevet till Menaikeus. Sida 30, stycke 131
  46. ^ [a b] The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Brevet till Menaikeus. Sida 30, stycke 129
  47. ^ [a b] Bertrand Russell - Västerlandets filosofi, sida 218
  48. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Text 45, på sida 80
  49. ^ [a b] Aetius 4.7.4 = Dox.Gr. p. 393 (336 U), funnit i The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - sida 96
  50. ^ James Warren - Facing Death: Epicurus and his Critics, sida 23.
  51. ^ [a b c] James Warren - Facing Death: Epicurus and his Critics, sida 58
  52. ^ Lucretius - Om tingens natur. Sida 113, rad 972-976. Översatt av Ingvar Björkeson, 2002.
  53. ^ Plutarch - A Pleasant Life, funnit i The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - sida 99
  54. ^ [a b] Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Text 150, sida 103
  55. ^ Diogenes Laertius - Om kända filosofers liv och tankar
  56. ^ Plutarch 653F-654B = Usener 61
  57. ^ Epicurus and Lucretius on love and death, artikel på chass.utoronto.ca
  58. ^ Filosofins historia. Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen, sida 124
  59. ^ JM Rist - On Epicurus sida 10. Läst på books.google.se
  60. ^ JM Rist - On Epicurus sida 11. Läst på books.google.se
  61. ^ [a b c] Bertrand Russell - Västerlandets filosofi, sida 219
  62. ^ Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Sida 43
  63. ^ Vatican Saying 52, funnen i The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, sida 38
  64. ^ [a b] Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Text 67, sida 64
  65. ^ [a b] Internet Encyclopedia of Philosophy, artikel på Internet Encyclopedia of Philosophy
  66. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Seneca: Letter on Ethics. Text 53, på sida 81
  67. ^ [a b] The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Seneca: Letter on Ethics. Text 54, på sida 81
  68. ^ [a b] Filosofin genom tiderna : Antiken Medeltiden Renässansen, sida 133
  69. ^ Vatican Saying 23, funnen i The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, sida 37
  70. ^ Vatican Saying 28, funnen i The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, sida 37
  71. ^ Vatican Saying 34, funnen i The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, sida 38
  72. ^ Vatican Saying 39, funnen i The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, sida 38
  73. ^ Vatican Saying 66, funnen i The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, sida 39
  74. ^ Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Text 153 sida 104
  75. ^ [a b] Epicurus Wiki Artikel om på mat, på Epicurus Wiki
  76. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Brevet till Menaikeus. Sida 31, stycke 132
  77. ^ Diogenes Laertius, The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Text 54, sida 82
  78. ^ Diogenes Laertius 10.11 182 U, 123 A, funnit i The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - sida 82
  79. ^ Epicurus.info, artikel på epicurus.info
  80. ^ Filosofins historia, sida 166
  81. ^ Text 61 i The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia sida 82, Porphyry To Marcella 29 (207 U, 126 A.
  82. ^ Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Text 60, sida 82
  83. ^ Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Text 143, sida 102
  84. ^ Epicurus Wiki Artikel om Epikuros trädgård på Epicurus Wiki
  85. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Text 63: Gnomologium Parisinum - sida 83
  86. ^ De Stora Filosoferna, sida 92
  87. ^ Filosofins historia, sida 118
  88. ^ Filosofins historia. Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen, sida 188
  89. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Text 57: Philodemus On Piety - sida 82
  90. ^ artikel på Epicurus.net stycket nummer 11
  91. ^ Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - xi
  92. ^ Concise Routledge Encyclopedia of Philosophy, sida 245
  93. ^ Heads of the Epicurean School Artikel om ledarna över Epikuros trädgård, på Epicurus Wiki
  94. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Letter to Menoeceus (Brevet till Menaikeus), sida 31, stycke 133
  95. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Letter to Menoceus: Diogenes Laertius. Text 123, på sida 28
  96. ^ De Stora Filosoferna, sida 95
  97. ^ De Stora Filosoferna, sidorna 95, 96, 97 och 98.
  98. ^ D.W. Hamlyn - Filosofins historia, sida 82
  99. ^ [a b] Concise Routledge Encyclopedia of Philosophy, sida 244
  100. ^ [a b c] Filosofin genom tiderna: Antiken Medeltiden Renässansen Brevet till Herodotos, sida 256
  101. ^ Filosofin genom tiderna: Antiken Medeltiden Renässansen, Brevet till Herodotos sida 257
  102. ^ Filosofins historia. Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen, sida 120
  103. ^ Filosofins historia, sida 121
  104. ^ Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Text 94, sida 94
  105. ^ Diogenes Laertius - The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia - Text 95, sida 94
  106. ^ The Epicurus Reader: Selected Writings and Testimonia, Vatican Saying 24, se sida 37
  107. ^ Epicurean History, artikel på epicurus.net
  108. ^ The Epicurean Garden of Contentment, Brev av Thomas Jefferson till William Short
  109. ^ Idyllic Heroism: Nietzsche's View Of Epicurus, "The great philologist' (här menas Nietzsche) mentions Epicurus as one of the philosophers he esteemed highest.
  110. ^ Michel Onfray: A philosopher of the Enlightenment Se svaret på fråga 5
  111. ^ Townhall.com, radioprogram på townhall.com
  112. ^ De Stora Filosoferna, sida 108

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Introducerande läsning

Fortsatt läsning

  • Epicurus - His Continuing Influence and Contemporary Relevance Redigerad av Dane R. Gordon och David B. Suits
  • The Hellenistic Philosophers, Vol. 1, Translations of the Principal Sources with Philosophical Commentary av Anthony A. Long och David N. Sedley
  • Hellenistic Philosophy Stoics, Epicureans, Sceptics av Anthony A. Long,
  • Epicurus An Introdocution av John M. Rist
  • Three Discourses of Happiness, Virtue and Liberty Collected from the works of Pierre Gassendi av François Bernier

Studier

  • Epicurus on Freedom av Tim O'Keefe
  • Facing Death: Epicurus and his Critics av James Warren
  • Epicurus and Democritean Ethics- An Archaeology of Ataraxia av James Warren
  • Paradosis and Survival Three Chapters in the History of Epicurean Philosophy av Diskin Clay
  • Lucretius and the Transformation of Greek Wisdom av David N. Sedley
  • Epicurus in Lycia - The Second-Century World of Diogenes of Oenoanda av Pamela Gordon
  • The Epicurean Tradition av Howard Jones
  • Atoms, Pneuma, and Tranquillity - Epicurean and Stoic Themes in European Thought Redigerad av Margaret J. Osler
  • Epicurus' Ethical Theory - The Pleasures of Invulnerability av Phillip Mitsis
  • Epicurus on the Swerve and Voluntary Action av Walter G. Englert
  • Epicurus' Scientific Method av Elizabeth Asmis
  • The Sculpted Word - Epicureanism and Philosophical Recruitment in Ancient Greece av Bernard Frischer

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]