Jacques Rancière

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Jacques Rancière, född 10 juni 1940 i Alger, är en fransk filosof, professor i filosofi vid European Graduate School i Saas-Fee och professor i filosofi vid Paris universitet (St. Denis). Han uppmärksammades först för boken Att läsa Kapitalet (1968), skriven tillsammans med den marxistiska strukturalisten och filosofen Louis Althusser.[1]

Liv och arbete[redigera | redigera wikitext]

Rancière deltog i arbetet med den inflytelserika boken Att läsa Kapitalet, innan den offentliga brytningen med Althusser på grund av den senares attityd till majrevolten i Paris 1968. Rancière kände att Althussers teoretiska hållning inte lämnade tillräckligt utrymme för spontana uppror.[2]

Efter det har Rancière tagit en annan väg än Althusser och publicerat en serie arbeten som undersöker de begrepp som utgör grunden för den politiska diskursen, som exempelvis ideologi och proletariat. Han försökte ta sig an frågan om huruvida arbetarklassen fortfarande existerar, och hur massan av arbetare som tänkare som Althusser refererade till kontinuerligt går in i en relation till kunskap, i synnerhet gränsen för filosofens kunskap om proletariatet. Ett exempel på det här sättet att tänka är Rancières bok Le philosophe et ses pauvres, en bok som handlar om den fattiges roll i filosofers intellektuella liv.

På senare tid har Rancière skrivit om mänskliga rättigheter och mer specifikt internationella organisationers roll i att kräva rätten att bestämma vilka grupper — återigen problemet med massor — som rättfärdigar interventioner med mänskliga rättigheter som motiv, eller till och med krig.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jacques Rancière Faculty Profile Arkiverad 17 april 2010 hämtat från the Wayback Machine. at European Graduate School
  2. ^ Davis, Ben. ”Rancière, for Dummies”. Artnet Magazine. http://www.artnet.com/magazineus/books/davis/davis8-17-06.asp. Läst 11 april 2015.  (Recension av Rancières The Politics of Aesthetics.)