Sojaböna

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sojabönor)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sojaböna
Soybeanvarieties.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningÄrtordningen
Fabales
FamiljÄrtväxter
Fabaceae
SläkteSojabönssläktet
Glycine
ArtSojaböna
G. max
Vetenskapligt namn
§ Glycine max
Auktor(Linné) Merr., 1917
Hitta fler artiklar om växter med

Sojabönan (Glycine max) är en växt som tillhör familjen ärtväxter och härstammar från Östasien.[1] Sojabönan har marknadsförts hårt och ersatt flera lokala grödor över hela världen de senaste decennierna.[källa behövs] Odling av sojabönor är en av de viktigare orsakerna till avverkning av regnskog i tropiska utvecklingsländer.[2] Sojabönan är numera framför allt ett vanligt foder för djuren inom livsmedelsindustrin.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Sojabönan är allmänt odlad för sina ätbara bönor, som har många användningsområden. Den innehåller cirka 39 % protein och 17 % olja. Det höga oljeinnehållet gör att sojabönan kan klassas som en oljeväxt. Sojabönans höga proteinhalt har gjort den till en viktig del av kosten i många asiatiska länder; ofta i form av sojamjölk eller tofu, men i dag används sojabönan framför allt som kraftfoder till djuren inom livsmedelsindustrin.[3]

Proteinet från sojabönan, också kallat sojaprotein, är ett vegetabiliskt protein. Det äts av vegetarianer/veganer och kroppsbyggare som ersättning för animaliskt kött.[4] Sojaprotein finns i olika former, till exempel pulver (för att göra proteinhaltiga drycker med) men också i den form som kallas sojakött.[3]

Sojakött är en avfettad sojamjölprodukt. Det finns i många olika former, till exempel granulat (färs), strimlor, grytbitar, filéer och biffar. Sojakött har neutral smak och kan smaksättas efter eget tycke. Sojakött innehåller protein, mineraler, fibrer och är fritt från kolesterol.

I USA och Storbritannien är det vanligt förekommande i storköksproduktion som ett billigt sätt att dryga ut köttbaserade rätter.[5][6]

I traditionell ojäst mat av gjord av sojabönor ingår sojamjölk, som tofu tillverkas av. Exempel på fermenterad soja är sojasås, fermenterad bönpasta, nattō[7] och tempeh[8].

Sojabönor innehåller betydande mängder fytinsyra, mineral och B-vitaminer. Vegetabilisk sojaolja, som används i livsmedel och industriella tillämpningar, är en annan produkt för att bearbeta sojabönsgrödan. Sojabönor är den viktigaste proteinkällan för boskap (som i sin tur ger animaliskt protein för mänsklig konsumtion).[9]

Sojabönor

Växtens egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Växtsätt[redigera | redigera wikitext]

Sojabönan är en annuell växt och varierar stort i hur den växer och hur stor den blir. Sojabönan kan växa liggande på marken och i sådana fall inte nå högre än 20 centimeter. Den kan också växa upprätt och bli upp mot 2 meter hög.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Skidorna, stammarna och bladen är brunt eller grått ludna. Bladen är delade i småblad, vanligen 3 men även 5 småblad förekommer. Dessa småblad är 6–15 centimeter långa och 2–7 centimeter breda. Bladen faller innan bönorna mognar. De vita eller lila blommorna är små och oansenliga; de är självfertila och bärs vid bladskaftets rot. Frukten är en luden skida som växer i grupper om 3–5 stycken. Varje skida är 3–8 centimeter lång och innehåller vanligen 2-4 bönor. Dessa bönor är 5–11 millimeter i diameter. Sojabönor kan vara svarta, bruna, blå, gula, gröna och fläckiga.

Motståndskraft[redigera | redigera wikitext]

Skalet på den mogna bönan är hårt, vattentåligt och skyddar hjärtbladen och hypokotylen (eller "groddar") mot skador. Om fröskalet är sprucket kommer fröet inte att gro. Ärret, som är synligt på fröskalet, kallas hilum (färgerna inkluderar svart, brunt, grått och gult) och i ena änden av hilum finns mikropylen, eller den lilla öppningen i fröskalet som kan tillåta absorption av vatten för groning.

Vissa frön av sojabönor som innehåller mycket höga nivåer av protein kan genomgå uttorkning, men överleva och återupplivas efter vattenabsorption. A. Carl Leopold började studera denna förmåga vid Boyce Thompson Institute for Plant Research vid Cornell University i mitten av 1980-talet. Han fann att sojabönor och majs har en rad lösliga kolhydrater som skyddar fröets celler.[10] Han fick i början av 1990 patent på tekniker för att skydda biologiska membran och proteiner i torrt tillstånd.

Kvävefixerande förmåga[redigera | redigera wikitext]

Liksom många baljväxter kan sojabönor fixera atmosfäriskt kväve, på grund av närvaron av symbiotiska bakterier från Rhizobia-gruppen.[11]

Tempeh, kaka av fermenterade sojabönor
Sojabönor på en stormarknad i Kina

Protein[redigera | redigera wikitext]

Det mesta av sojaproteinet är relativt värmestabilt. Denna värmestabilitet gör det möjligt att tillverka sojaprodukter som kräver tillagning vid hög temperatur, såsom tofu, sojamjölk och texturerat vegetabiliskt protein (sojamjöl). Sojaprotein är i huvudsak identiskt med proteinet från andra baljväxtfrön och baljväxter.[12]

Soja är en bra proteinkälla för vegetarianer och veganer eller för människor som vill minska den mängd kött de äter, enligt U.S. Food and Drug Administration:[13]

Sojaproteinprodukter kan vara bra substitut för animaliska produkter eftersom soja, till skillnad från vissa andra bönor, erbjuder en "fullständig" proteinprofil. ... Sojaproteinprodukter kan ersätta animaliska livsmedel – som också har kompletta proteiner men tenderar att innehålla mer fett, särskilt mättat fett – utan att kräva större justeringar någon annanstans i kosten.


Protein Digestibility Corrected Amino Acid Score (PDCAAS) för sojaprotein är den näringsmässiga motsvarigheten till kött, ägg och kasein för människors tillväxt och hälsa. Sojabönsproteinisolat har ett biologiskt värde på 74, hela sojabönor 96, sojabönmjölk 91 och ägg 97.[14]

Alla spermatofyter, förutom gräs/spannmålsfamiljen, innehåller 7S (vicilin) och 11S (legumin) sojaproteinliknande globulinlagringsproteiner; eller bara ett av dessa globulinproteiner. S betecknar Svedberg, sedimentationskoefficienter. Havre och ris är anomala eftersom de också innehåller en majoritet av sojabönliknande protein.[-29] Kakao, till exempel, innehåller 7S globulin, som bidrar till kakao/choklad smak och arom,[15][16][17]

Vicilin- och baljväxtproteiner tillhör superfamiljen cupin, en stor familj av funktionellt olika proteiner som har ett gemensamt ursprung och vars utveckling kan följas från bakterier till eukaryoter inklusive djur och högre växter.[18] [19] medan kaffebönor (kaffesump) innehåller 11S globulin som är det som avgör kaffets arom och smak.[20][21]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Sojabönan (Glycine max)[22] är en art av baljväxter kommer ursprungligen från Östasien.

I likhet med majs och andra grödor som länge odlats av människan går det inte längre att med säkerhet fastställa dess släktskap med naturligt förekommande arter. Det antas[vem?] dock att dess förfader var Glycine soja, en vild sojaböna.[23]

Miljöfrågor[redigera | redigera wikitext]

Trots Amazonas "sojamoratorium" fortsätter sojaproduktionen att spela en betydande roll i avskogningen när dess indirekta effekter beaktas, eftersom mark som används för att odla soja fortsätter att öka. Denna mark kommer antingen från betesmarker (som alltmer ersätter skogsområden), eller områden utanför Amazonas som inte omfattas av moratoriet, såsom Cerrado-regionen. Ungefär en femtedel av avskogningen kan hänföras till ökad markanvändning för att producera oljeväxter, främst för soja och palmolja, medan expansionen av nötköttsproduktionen står för 41 %. Den främsta drivkraften bakom avskogningen är den globala efterfrågan på nötkött, som i sin tur kräver enorma landområden för att odla fodergrödor för boskap.[24] Omkring 80 % av den globala sojaskörden används för att utfodra boskap.[25]

Flygbesprutning av ett sojabönsfält i USA

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Produktion av sojabönor (2018)

2019 var världsproduktionen av sojabönor över 334 miljoner ton, varav mest från Brasilien och USA kombinerat med 63 % av den totala (tabell). Produktionen har ökat drastiskt över hela världen sedan 1960-talet, men särskilt i Sydamerika, eftersom en variant som växte bra på låga breddgrader utvecklades på 1980-talet.[26] Den snabba ökningen av sojabönodling har framför allt drivits på av stora ökningar av den globala efterfrågan på köttprodukter, särskilt i utvecklingsländer som Kina, som ensamt står för mer än 60 % av importen.[27]

Världsproduktion[redigera | redigera wikitext]

Topp 10 producenter av sojabönor - 2018
Placering Land Produktion
(ton)
1 USA USA 123 664 230
2 Brasilien Brasilien 117 887 672
3 Argentina Argentina 37 787 927
4 Kina Kina 14 189 217
5 Indien Indien 13 786 000
6 Paraguay Paraguay 11 045 971
7 Kanada Kanada 7 266 600
8 Ukraina Ukraina 4 460 770
9 Ryssland Ryssland 4 026 850
10 Bolivia Bolivia 2 942 131
Källa:
UN Food & Agriculture Organisation (FAO)
[28]

Edamame[redigera | redigera wikitext]

Edamamebönor är gröna japanska sojabönor. De växer i skidor likt skärbönor. Ordet edamame (枝豆) betyder ungefär bönor på kvist. I Östasien har edamame skördats i över två tusen år och varit en av de viktigaste proteinkällorna. Edamame används som snacks, i soppor, i vegetariska rätter eller som godis. Bönorna skalas före intag. [29]

Näring[redigera | redigera wikitext]

Råa sojabönor
Näringsvärde per100 g
Vatten8,54 g
Energi446 kcal / 1866 kJ
Protein36,49 g
Kolhydrater30,16g
Varav sockerarter7,33g
Fett19.94 g
Kolesterolm
Vitamin Aμg
Pyridoxin (B6)0,377mg
Askorbinsyra (C)6mg
Alfatokoferol (E)0,85mg
Vitamin K47μg
Mineraler
Kalcium277 mg
Järn15,7mg
Magnesium280mg
Kalium1,797 g
Koppar1.658 mg
Natrium2 mg
Zink4,89 mg
Fosfor704 mg
Jodμg
Selen17.8μg

[30]

Se även[redigera | redigera wikitext]

  • Soja (olika betydelser)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Soy Bean, 25 november 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Livsmedelsverket”. Arkiverad från originalet den 5 december 2014. https://web.archive.org/web/20141205045306/http://www.slv.se/sv/grupp1/livsmedelsforetag/Lokaler-hantering-och-hygien/Allergener/Sojabonor/. Läst 27 november 2014. 
  2. ^ ”Soja - en viktig proteinkälla”. http://www.wwf.se/vrt-arbete/ekologiska-fotavtryck/palmolja-soja-och-frndrade-marknader/1551375-soja-en-viktig-proteinklla. Läst 27 november 2014. 
  3. ^ [a b] Rosén Nilsson, Bitte; Tengnäs, Bo (november 2002). ”Sojan…Var kommer den från och vart tar den vägen?”. WWF. Arkiverad från originalet den 26 mars 2011. https://web.archive.org/web/20110326161818/http://www.wwf.se/source.php/1308753/Sojan.pdf. Läst 7 december 2010. 
  4. ^ Groves, Melissa (16 augusti 2018). ”Vegan Meat Substitutes: The Ultimate Guide” (på engelska). healthline. https://www.healthline.com/nutrition/vegan-meat-substitutes. Läst 24 november 2021. 
  5. ^ Hoogenkamp, Henk W. (2005). Soy Protein and Formulated Meat Products. Wallingford, Oxon, UK: CABI Publishing. sid. 14. ISBN 0-85199-864-X. http://books.google.com/?id=IRIRBOd_oTcC&printsec=frontcover&dq=soy+protein#v=snippet&q=substiture&f=false. Läst 18 februari 2012 
  6. ^ Endres, Joseph G. (2001). Soy Protein Products. Champaign-Urbana, IL: AOCS Publishing. sid. 43–44. ISBN 1-893997-27-8. http://books.google.com/?id=3RNa1vS0sZYC&pg=PA15&lpg=PA15&dq=Soy+Protein+Products++endres#v=onepage&q=Soy%20Protein%20Products%20%20endres&f=false. Läst 18 februari 2012 
  7. ^ ”Preparing Nattou”. Massahiro. http://cultivozen.massahiro.com/2013/03/nato-soja-fermentada.html. Läst 24 november 2021. ”Preparing Nattou step by step, without using rice straw.” 
  8. ^ William Shurtleff. ”History of Tempeh”. www.soyinfocenter.com. sid. 1. http://www.soyinfocenter.com/HSS/tempeh1.php. Läst 24 november 2021. 
  9. ^ ”Soybean meal”. https://www.feedipedia.org/node/674. Läst 24 november 2021. 
  10. ^ Blackman, S.A. (1992). ”Maturation Proteins and Sugars in Desiccation Tolerance of Developing Soybean Seeds” (på engelska). Plant Physiology 100: sid. 225–30. doi:10.1104/pp.100.1.225. PMID 16652951. Läst 25 november 2021. 
  11. ^ Jim Deacon. ”The Nitrogen cycle and Nitrogen fixation” (på engelska). Institute of Cell and Molecular Biology, The University of Edinburgh. http://www.biology.ed.ac.uk/archive/jdeacon/microbes/nitrogen.htm. Läst 25 november 2021. 
  12. ^ Danielsson, C.E. (1949). ”Seed Globulins of the Gramineae and Leguminosae” (på engelska). The Biochemical Journal 44: sid. 387–400. doi:10.1042/bj0440387. PMID 16748534. Läst 24 november 2021. 
  13. ^ ”Food Labeling: Health Claims; Soy Protein and Coronary Heart Disease; Docket No. 98P–0683” (på engelska). Washington, DC: US Food and Drug Administration; Federal Register, Vol. 64, No. 206. 26 oktober 1999. https://www.gpo.gov/fdsys/pkg/FR-1999-10-26/pdf/99-27693.pdf. Läst 24 november 2021. 
  14. ^ (på engelska) Protein Quality Evaluation: Report of the Joint FAO/WHO Expert Consultation. Food and Agriculture Organization of the United Nations (Food and Nutrition Paper No. 51). 1989. ISBN 978-92-5-103097-4. Läst 24 november 2021 
  15. ^ ”Subunit structure of the vicilin-like globular storage” (på engelska). usda.gov. Arkiverad från originalet den 7 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150707233616/http://openagricola.nal.usda.gov/Record/IND44131228. Läst 24 november 2021. 
  16. ^ ”Cocoa-specific aroma precursors are generated by proteolytic...” (på engelska). usda.gov. Arkiverad från originalet den 7 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150707234934/http://openagricola.nal.usda.gov/Record/IND20412524. Läst 24 november 2021. 
  17. ^ ”Arkiverad kopia” (på engelska). Arkiverad från originalet den 24 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120324131437/http://library.osu.edu/assets/Uploads/ScienceCafe/Barringer020310.pdf. Läst 24 november 2021. 
  18. ^ Shutov, A.D. (2011). ”Evolution of seed storage globulins and cupin superfamily” (på engelska). Molecular Biology: sid. 529–35. doi:10.1134/S0026893311030162. PMID 21954589. Läst 24 november 2021. 
  19. ^ ”Arkiverad kopia” (på engelska). Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203144038/http://www.alice.cnptia.embrapa.br/bitstream/doc/880533/1/Comparativeproteomical.pdf. Läst 24 november 2021. 
  20. ^ Koshino, Lívia L.; Gomes, Clarissa P.; Silva, Luciano P.; Eira, Mirian T.S.; Bloch Jr., Carlos; Franco, Octávio L.; Mehta, Ângela (26 november 2008). ”Comparative Proteomical Analysis of Zygotic Embryo and Endosperm from Coffea arabica Seeds” (på engelska). J. Agric. Food Chem.. doi:10.1021/jf801734m. PMID 18959416. http://www.alice.cnptia.embrapa.br/alice/handle/doc/190361. Läst 24 november 2021. 
  21. ^ ”Arkiverad kopia” (på engelska). Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203144038/http://www.alice.cnptia.embrapa.br/bitstream/doc/880533/1/Comparativeproteomical.pdf. Läst 24 november 2021. 
  22. ^ ”Glycine max”. Multilingual Multiscript Plant Name Database. http://www.plantnames.unimelb.edu.au/Sorting/Glycine.html#max. Läst 24 november 2021. 
  23. ^ Sedivy, Eric J (30 januari 2013). ”Soybean domestication: the origin, genetic architecture and molecular bases”. New Phyoöogist Foundation. https://nph.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/nph.14418. Läst 24 november 2021. 
  24. ^ Liotta, Edoardo (23 augusti 2019). ”Feeling Sad About the Amazon Fires? Stop Eating Meat” (på engelska). https://www.vice.com/en_in/article/bjwzk4/feeling-sad-about-the-amazon-fires-stop-eating-meat. Läst 22 november 2021. ”Soy is the most important protein in animal feed, with 80 percent of the world’s soybean crop fed to livestock.” 
  25. ^ Ritchie, Hannah (9 februari 2021). Our World in Data. https://ourworldindata.org/drivers-of-deforestation. Läst 24 november 2021. 
  26. ^ Cattelan, Alexandre José; Dall’Agnol, Amélio (1 januari 2018). ”The rapid soybean growth in Brazil” (på engelska). OCL 25: sid. D102. doi:10.1051/ocl/2017058. ISSN 2272-6977. https://www.ocl-journal.org/articles/ocl/abs/2018/01/ocl170039/ocl170039.html. Läst 22 november 2021. 
  27. ^ ”OEC - Soybeans (HS92: 1201) Product Trade, Exporters and Importers” (på engelska). oec.world. https://oec.world/en/profile/hs92/1201/. Läst 24 november 2021. 
  28. ^ FAOSTAT: Production statistics, crops.
  29. ^ Livingston, Ameé (25 februari 2020). ”Spiced Mukimame {Seasoned Shelled Edamame}” (på engelska). Ameés Savory Dish. https://ameessavorydish.com/spiced-mukimame-healthy-snacking/. Läst 24 november 2021. 
  30. ^ ”United States Department of Agriculture”. Arkiverad från originalet den 7 december 2014. https://web.archive.org/web/20141207194016/http://ndb.nal.usda.gov/ndb/foods/show/4820?qlookup=16108&format=Full&max=25&man=&lfacet=&new=1. Läst 27 november 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]