Svartrå socken

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Svartrå socken
Socken
Svartrå kyrka.jpg
LandSverige
LandskapHalland
HäradFaurås härad
KommunFalkenbergs kommun
Bildadmedeltiden
Area35 kvadratkilometer
Upphov tillSvartrå landskommun
Svartrå församling
MotsvararSvartrå distrikt
TingslagHallands mellersta domsagas tingslag (–)
Årstads och Faurås tingslag ()
Faurås tingslag (–)
Karta
Svartrå sockens läge i Hallands län.
Red pog.svg
Svartrå sockens läge
i Hallands län.
Koordinater57°08′28″N 12°38′33″Ö / 57.1411°N 12.6425°Ö / 57.1411; 12.6425
Faurås Svartrå.svg
Socknen i häradet/länet.
Koder, länkar
Sockenkod1500
Namn (ISOF)lista
Kulturnavlänk
Geonames2670232 (tryck Map marker.svg för karta)
Hembygds-
portalen
Svartrå distrikt
Redigera Wikidata

Svartrå socken i Halland ingick i Faurås härad, ingår sedan 1971 i Falkenbergs kommun och motsvarar från 2016 Svartrå distrikt.

Socknens areal är 35,00 kvadratkilometer, varav 34,02 land.[1] År 2000 fanns här 210 invånare[2]. Del av orten Ullared samt kyrkbyn Kyrkobacka med sockenkyrkan Svartrå kyrka ligger i socknen.

Administrativ historik[redigera | redigera wikitext]

Svartrå socken har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Svartrå församling och för de borgerliga frågorna till Svartrå landskommun. Landskommunen inkorporerades 1952 i Vessigebro landskommun som 1971 uppgick i Falkenbergs kommun.[2] Församlingen uppgick 2006 i Okome församling.[3]

1 januari 2016 inrättades distriktet Svartrå, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört fögderier och domsagor enligt Faurås härad. De indelta båtsmännen tillhörde Norra Hallands första båtsmanskompani.[4][5]

Geografi och natur[redigera | redigera wikitext]

Svartrå socken avgränsas i öster av Högvadsån. De sydliga och östliga delarna är i huvudsak åkermark medan de norra och västliga domineras av skog.[6][7][1]

Sedan den danska tiden (före freden i Brömsebro 1645) fanns i Svartrå socken byarna: Barkhult ½ mantal, Borsthult 1 mantal, Floastad 1 mantal, Högshult 1 mantal, Kogstorp 1 mantal, Kyrkobacka 1 mantal, Skinnarlyngen ½ mantal – (även Lyngen), Släryd 2 mantal, Svartrå by 8 mantal (delad av ån i väster- och österbyarna) och Svenstorp ½ mantal – (även Lilla Svenstorp eller Heden). Numera finns ingen koncentrerad bebyggelse.

Byn Svartrå låg före laga skifte vid Svartån, ett biflöde till Högvadsån. I historisk tid har förhållandena mellan mängden åkermark och skog varierat mycket, till exempel var Svartrå i det närmaste skoglöst i början av 1900-talet.

I samband med avsmältningen efter den senaste istiden utgjorde delar av Svartrå en havsvik. Smältvattensälvar gröpte ur marken och medförde att landskapet är tämligen kuperat.

Det finns tre naturreservat i socknen: Sumpafallen som delas med Okome socken ingår i EU-nätverket Natura 2000 medan Floastad och Björkekullen är kommunala naturreservat. Det senare är ett museijordbruk. I närheten av socknens största insjö, Björkasjö som delas med Köinge socken, en populär badsjö bland lokalbefolkningen, finns ett vandrarhem.

Fornlämningar och historia[redigera | redigera wikitext]

Från stenåldern finns boplatser och en hällkista. I början av 1800-talet fanns vid kyrkan två bronsåldersgravar, åtta stenkretsar eller domarringar samt ett flertal bautastenar. Numera finns sex domarringar som en gravhög som går under namnet Hövdingegraven kvar. Utöver fornlämningarna vid kyrkan finns det lämningar från bronsåldern på Vårdhögen, en av de högst belägna platserna inom socknen, samt två domarringar som ligger några hundra meter från kyrkan. Från bronsåldern finns gravrösen. Från järnåldern finns gravfält och två domarringar.[6][7][8][9]

Svartrå hade under senare delen av 1800-talet över 500 invånare, men under större delen av 1900-talet avfolkades bygden. Under de senaste årtiondena har invånarantalet stabiliserats runt 200 invånare. Den smalspåriga (891mm) Falkenbergs Järnväg gick genom Svartrå åren 1894–1959, där man hade ett stationshus vid Svenstorp kallat Svartråhed, och en hållplats vid Floastad. Åren 1911–1961 gick även den normalspåriga Varberg-Ätrans Järnväg genom socknen, med Skinnarlyngen som station. Det har tidigare funnits flera lanthandlare och skolor inom församlingen.

Den första skolan i Svartrå startade omkring 1850 och fanns kvar tills början av 1870-talet då den ersattes med en gemensam skola för Svartrå och Köinge i Svenstorp. Den skolan fanns kvar till 1904 då den för Svartrås del ersattes av en små- och folkskola, Vårdbyskolan, uppkallad efter Vårdhögen. Skolan lades ner 1960 på grund av vikande elevunderlag.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningen ökade från 321 1810 till 539 1880 varefter den minskade med någon enstaka variation till 207 1990.[10]

Befolkningsutvecklingen i Svartrå 1865-1939

Emigration[redigera | redigera wikitext]

Årsintervall Emigranter Immigranter Destination
1861 - 1865 0 Uppgift saknas
1866 - 1870 13 Uppgift saknas Danmark (6), USA (7)
1871 - 1875 13 Uppgift saknas t.o.m. 1874 Danmark (6), USA (7)
1876 - 1880 14 1 (USA) Danmark (1), USA (13)
1881 - 1885 29 8 (varav 7 från USA) Danmark (2), USA (27)
1886 - 1890 74 12 (USA) Danmark (1), USA (73)
1891 - 1895 48 (USA) 14 (USA)
1896 - 1900 28 (USA) 14 (USA)
1901 - 1905 36 (USA) 15 (USA)
1906 - 1910 32 (USA) 17 (USA)
1911 - 1915 32 (USA) 10 (USA)
1916 - 1920 6 (USA) 11 (USA)
1921 - 1925 13 (USA) 7 (USA)
1926 - 1930 12 5 (USA) Kanada (1), USA (11)
1931 - 1935 1 (USA) 15 (USA)
1936 - 1939 1 (USA) 1 (USA)

I likhet med många andra socknar i Halland var emigrationen i slutet av 1800-talet omfattande. Den första emigrationen gick faktiskt till Danmark, men rätt snart ställdes kosan i första hand mot USA. I Svartrå startade emigrationen samtidigt som det rådde svåra missväxtår inte minst i de inre delarna av Halland i slutet av 1860-talet. Observera att statistiken endast berör de som var skrivna inom socknen, och man kan på goda grunder anta att även många ungdomar med rötter i Svartrå som tagit tjänst utanför socknen hör till dem som emigrerade från andra socknar.

Uppgifterna i tabellen kommer från de årligen redovisade s.k. summariska folkräkningarna hos SCB.

De första i socknen som emigrerade var två pigor[11] som flyttade till Jylland i Danmark år 1868.

År 1869 reste de första sockeninvånarna[12] över Atlanten för att starta ett nytt liv i USA. Av flyttningslängderna att döma så bosatte sig en större koloni av familjer från Svartrå, och flera andra omgivande socknar, i staden Moline belägen i det nordvästligaste hörnet av den amerikanska delstaten Illinois, andra bosatte sig i New England på den amerikanska östkusten och exempelvis staden Providence i delstaten Rhode Island gick skämtsamt under benämningen "Borsthulta sta"[13] eftersom ett större antal människor med rötter i denna by i nordligaste delen av socknen hade bosatt sig där. Långt ifrån alla stannade dock kvar utan återvände hem som "svenskamerikaner" och hade kanske råd att köpa sig en egen gård i fäderneslandet med hjälp av sparkapital från tiden i USA

Verksamheter och kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Genom Svartrå går fyra allmänna vägar (s.k. sekundära länsvägar eller lokalvägar); väg N 782, väg N 785, väg N 786 och väg N 787. Av dessa utgör väg N 785, som går i riktning mot Åkulla en del av den medeltida väg som brukar kallas "Via Regia"[14]. Det var intill denna urgamla väg på Rolfstorpssidan nära gränsen mot Svartrå som man år 1936 hittade Bockstensmannen som förvaras på Hallands kulturhistoriska museum i Varberg. Störst betydelse har väg N 782 som förbinder Svartrå med de närliggande samhällena Köinge och Ullared. Väg N 786 går mellan Boarp i Okome socken Skinnarlyngen, en flitigt använd 'genväg' för tung trafik, vilken byter till väg N 787 sträckan Skinnarlyngen - Borsthult där den ansluter till länsväg 153.

Både Falkenbergs Järnväg och Varberg–Ätrans Järnväg hade stationer i Svartrå. Kollektivtrafiken är numera (2006) begränsad till ett fåtal turer, i huvudsak kopplat till skoltransporter.

Någon direkt industriell verksamhet har inte funnits, däremot bl.a. ett par mindre sågverk. Ge-kås Camping & Stugby ligger alldeles innanför sockengränsen. Det finns även en glashytta, en maskinstation och ett grustag i Svartrå.

Ett gammalt båtsmanstorp, Bråtadal, beläget vid ortens populära badsjö, Björkasjö, förvärvades av Varbergs kommun och förvandlades till barnkoloni. År 1996 togs driften över av privatpersoner och där bedrivs i dag (2006) bland annat vandrarhem, kurs-, konferens- och 'kulturgårdsverksamhet' tillsammans med den intilliggande gården Björkekullen, som drivs med gamla jordbruksmetoder. Bråtadal såldes år 2000 av Varbergs kommun till Naturvårdsverket.

Vad gäller skolgången går elever förskoleklass – årskurs 5 från Svartrå beroende på det geografiska läget antingen i Okomeskolan eller i Kärnhuset på Apelskolan i Ullared, med högstadium årskurserna 6-9 på Apelskolan. Förskolor i närheten av Svartrå är Ullareds förskola (med tre avdelningar) och Okome förskola (med tre avdelningar).

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Namnet (1330-talet Swarthra) kommer från kyrkbyn. Förleden är Svartån, 'den svarta (ån); ån med mörkt vatten' namnet på den å som rinner genom kyrkbyn. Efterleden kan varar , 'råmärke; gräns' eller a 'å'.[15][7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Svartrå socken
  2. ^ [a b] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris länk. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 20 december 2018. 
  4. ^ Adm historik för Svartrå socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  5. ^ Om Hallands båtsmanskompani
  6. ^ [a b] Sjögren, Otto (1932). Sverige geografisk beskrivning del 3 Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt staden Göteborg. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris länk 
  7. ^ [a b c] Nationalencyklopedin
  8. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Svartrå socken
  9. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Svartrå socken Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
  10. ^ Folkmängd 1810-1890 Svartrå i Hallands län, Demografiska databasen, Umeå universitet (läst 7/7 2016)
  11. ^ Pigan Inger Lena Johansdotter (29 år) från torpet Nya Stenbroåsen vid Svartrå Sven-Hansgård och tjänstepigan Anna Petronella Andersdotter (24 år)
  12. ^ Bondsönerna, bröderna Johan Olander Jönsson (24 år) och Johan Aron Jönsson (17 år) från Svartrå Brunnsgård
  13. ^ Ur hembygdsföreningens genomförda torpinventering "Torp och Backstugor i Svartrå socken" deponerad på Länsmuseet Varberg; "Den stora befolkningen omkring 1870 måste ha medfört en kännbar fattigdom, och räddningen blev Amerika. De flesta kom till New England-området, och Rhode Islands huvudstad Providence benämndes "Borsthulta sta". Några kom igen och etablerade sig i Borsthult på bättre villkor." (Citat från 1985 av Folke Larsson som särskilt inventerade byarna Borsthult och Högshult)
  14. ^ ”Via Regia” är visserligen ett omdiskuterat uttryck för den urgamla inlandsvägen genom landskapet, men eftersom litteraturhänvisningen kallar vägen just ”Kungsvägen” eller ”Via Regia” så har detta namnet använts. Eftersom Halland korsas av flera större vattendrag så kom de olika vadställena att placeras i inlandet och inte ute vid kusten. När brokonstruktionerna förfinats i slutet av medeltiden kunde vägen så småningom flyttas västerut och passera städerna. Alltså fick sannolikt ”Via Regia” helt nya vägsträckningar under denna tid. Inlandsvägen är alltså inte den samma som Kungsvägen Oslo-Köpenhamn.
  15. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris länk. ISBN 91-7229-020-X 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Berglund, Sven-Oscar. Svartrå kyrka 
  • Haverling, Stellan (1996). Kungsvägen genom Halland – bidrag till halländsk kulturhistoria och underlag för vägminnesvårdsprogram  (ISBN 9188250253)
  • Jansson, Bror (1985). Svartrå kyrka 
  • Johnsson, Elsa (1951). Hembygdsminnen från Okome, Köinge och Svartrå 
  • Kungliga Ortnamnskommissionen/Jöran Sahlgren (1950). Ortnamnen i Hallands län - del 2 
  • Nylind, Olle (1995). Kogstorps linbasta : Kogstorp 1:4. ISSN 1404-8736 
  • Rosengren, Ingemar (2001). Folket i Svartrå socken 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]