Svenska småpartier och deras resultat i riksdagsval

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Med svenska småpartier åsyftas här politiska partier som vid minst ett tillfälle ställt upp för riksdagsval, men aldrig haft mandat i Sveriges riksdag. Däremot har flera av dessa partier tidvis haft platser kommunalt liksom även i EU.


I riksdagsvalen från och med 1998 är det totalt elva partier utanför riksdagen som någon gång haft fler än 5 000 röster i något riksdagsval. Dessa är: Feministiskt initiativ, Piratpartiet, SPI Välfärden, Norrbottenspartiet, Nya Partiet, Enhet, Junilistan, Ny Framtid, Pensionärspartiet, Sjukvårdspartiet samt Ny Demokrati. Det största partiet utanför riksdagen i Riksdagsvalet 2014 blev Feministiskt initiativ med 194 719 röster (3,12 procent). Partiet slog därmed SPI Välfärdens[t 1] rekord bland partier som aldrig vunnit några mandat i riksdagsval/andrakammarval på 1,0 procent ifrån riksdagsvalet 1998. I Riksdagsvalet 2010 blev Piratpartiet största parti under fyraprocentspärren till Riksdagen med 0,65 procent. Valen dessförinnan "vann" följande partier av de små: Feministiskt initiativ (2006), SPI Välfärden (2002) och Nya partiet 1998. I Riksdagsvalet 2014 lyckades fem nya partier komma med på "20-bästalistan" över partier utanför Riksdagen: Djurens parti, Kristna Värdepartiet, Partiet De Fria, Framstegspartiet och Hälsopartiet. En annan förändring mellan riksdagsvalet 2010 och 2014 var att Norrländska samlingspartiet upphörde under eget namn och anslöt sig till Landsbygdspartiet oberoende. Historiskt kan även Sjöbopartiet (0,51 procent 1991, Socialistiska partiet (0,29 procent 1985) och Nykterhetspartiet (0,41 procent 1917) nämnas. Det största svenska plojpartiet i modern tid är Kalle Anka-partiet.

Andrakammarvalen 1911–1968[redigera | redigera wikitext]

Nils August Nilsson, partiledare för Centerpartiet/Civilisationspartiet, var engagerad i fredsfrågor, aborträtt och världsspråket (Ido).

I andrakammarvalet 1920 fick den politiske vilden Carl Wahren 1 520 röster i Norrköpings och Linköpings valkrets (motsvarande 0,23% av rösterna i hela riket). Detta gav honom riksdagsmandat, utan att vara ansluten till något parti.[1]

Örebrobaserade Centerpartiet hade grundats som ett lokalt parti, Civilisationspartiet, 1924, och i andrakammarvalet samma år ställde partiet upp med valsedlar med namnet Arbetarepartiet/Socialdemokratiska listan med undertiteln Civilisationspartiet. I andrakammarvalet 1932 ställde man upp igen, nu under namnet Centerpartiet och med egna valsedlar - resultatet blev 2 501 röster (0,10%). I 1936 års val genererade man dock enbart 96 röster, och fyra år senare avled grundaren och frontmannen N.A. Nilsson.

1930- och 1940-talen innebar framgångar för flera nazistiska och högerradikala partier: Kyrkliga folkpartiet (8 911 röster (0,36%) i 1932 års val), Svenska nationalsocialistiska partiet/Nationalsocialistiska blocket (15 170 (0,61%) vid 1932 års val och 3 025 röster (0,10%) vid 1936 års val), Sveriges nationella förbund (26 750 röster (0,92%) vid 1936 års val och 3 819 röster (0,12%) vid 1944 års val), Nationalsocialistiska arbetarepartiet/Svensk socialistisk samling (17 483 röster (0,60%) vid 1936 års val och 4 202 röster (0,14%) vid 1944 års val), och Svenska socialistiska partiet (5 279 röster (0,17%) vid 1944 års val).

Göteborgsbaserade Albin Ströms Vänstersocialistiska partiet existerade från 1940 till 1963, och var under större delen av denna period det enskilt största partiet utan mandat i kammaren. Bästa resultat gjordes i valet 1948, vilket genererade partiet 2 943 röster (0,08%).[2]

Per Anders Fogelström, författare som även engagerade sig i det kortvariga partiet Framstegsunionen, ett parti med jämställdhet, bistånd, federalism och kärnkraftskritik på agendan.

Partier som enbart deltog i ett enda val, men ändå genererade noterbart resultat, inkluderar Fria gruppen (859 röster (0,12%) i 1917 års val), Nykterhetspartiet (7 157 röster (0,41%) i 1921 års val), Fred och rätt (1 037 röster (0,04%) i 1928 års val), Mot monopolen (712 röster (0,03%) i 1928 års val), Fria listan (301 röster (0,01%) i 1928 års val), Kvinnolistan (186 röster i 1928 års val), Västgötaallmogens fria grupp (175 röster i 1928 års val), Radikala landsföreningen (6 775 röster (0,22%) i 1944 års val), Samlingspartiet (635 röster (0,02%) i 1956 års val), Framstegsunionen (1 375 röster (0,03%) i 1960 års val), och Företagspartiet (614 röster (0,01%) i 1960 års val).

I 1964 års val och 1968 års val ställde två valtekniska samarbetslistor upp: Medborgerlig samling/Samling 68 och Mellanpartierna. Den förra genererade mandat för Högerpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet, och fick 1,5% respektive 1,7% av rösterna, medan den senare omfattade centerpartister och folkpartister i Kalmar läns och Gotlands läns valkrets och fick 0,3% respektive 0,9% av rösterna.[3]

Riksdagsvalen 1970–1994[redigera | redigera wikitext]

KFML (sedermera under namnet Sveriges kommunistiska parti) och dess utbrytarparti KFML(r) (nuvarande Kommunistiska partiet, vilket idag (2017) enbart är aktivt på kommunalvalsnivå) deltog i riksdagsvalen 19701988 respektive 19731994. Arbetarpartiet kommunisterna (APK) deltog i valen 19791994, varefter det bytte namn till det nuvarande Sveriges kommunistiska parti. Samtliga dessa tre partier fick sitt bästa resultat i sitt premiärval (21 238 röster (0,43%) för KFML, 8 014 röster (0,16%) för KFML(r), respektive 10 725 röster (0,20%) för APK) för att därefter snabbt dala i väljarstöd.

Socialistiska partiet var största parti näst efter de sju etablerade partierna vid 1985 och 1988 års val, med 16 247 röster (0,29%) respektive 12 943 röster (0,24%), men ställde inte upp i 1991 års riksdagsval.[4] I riksdagsvalet 1994 fick partiet 7 827 röster (0,14%).[5] Arbetarlistan etablerades inför valet 1991, i vilket det fick 3 645 röster (0,07%),[4] varefter det bytte namn till det nuvarande Folkdemokraterna.

Sjöbopartiet grundades 1991, och partiet ställde upp i riksdagsvalen 1991 (27 635 röster (0,51%)[4]) och 1994 (8 647 röster (0,16%)[5]). Därefter har partiet enbart varit engagerat på kommunal nivå.

Enhet gjorde sitt första val 1991 och fick då 888 röster (0,02%), följt av 2 003 röster (0,04%) i valet 1994. Ny framtid, bildat 1993, med 4 960 röster (0,09%) i riksdagsvalet 1994[6]; och Europeiska arbetarpartiet som grundades 1973, och gjorde sitt bästa val 1985, då de fick 369 röster.

Riksdagsvalen sedan 1994[redigera | redigera wikitext]

Sedan valet 1998 publicerar Valmyndigheten (t.o.m. 2001 Riksskatteverket) detaljerad statistik över småpartiernas röstantal. Alla småpartier som rapporterats fått mer än 100 röster i något angivet riksdagsval är inkluderade i denna tabell - i de fall ett parti fått mer än 0,25% av det totala antalet giltiga röster anges även procentsatsen. Notera även att röster amges även i de val då partiet inte ställt upp finns med - till exempel får Socialistiska Partiet, som sedan 2006 enbart ställer upp i lokala val, alltjämt röster i riksdagsvalet.

Parti Valet 1998[7] Valet 2002[8] Valet 2006[9] Valet 2010[10] Valet 2014[11]
Allianspartiet &&&&&&&&&&&&0175.&&&&&0175 &&&&&&&&&&&&&058.&&&&&058 &&&&&&&&&&&&0133.&&&&&0133 &&&&&&&&&&&&&087.&&&&&087
Centrumdemokraterna &&&&&&&&&&&&0377.&&&&&0377
Det fria folkets röst &&&&&&&&&&&&0207.&&&&&0207
Det nya partiet &&&&&&&&&&025276.&&&&&025 276 (0,48 %)
Direktdemokraterna[t 2] &&&&&&&&&&&&&081.&&&&&081 &&&&&&&&&&&&&076.&&&&&076 &&&&&&&&&&&01417.&&&&&01 417
Djurens parti &&&&&&&&&&&04093.&&&&&04 093
Enhet &&&&&&&&&&&01725.&&&&&01 725 &&&&&&&&&&&&0603.&&&&&0603 &&&&&&&&&&&02648.&&&&&02 648 &&&&&&&&&&&&0632.&&&&&0632 &&&&&&&&&&&06277.&&&&&06 277
Europeiska arbetarpartiet &&&&&&&&&&&&0117.&&&&&0117 &&&&&&&&&&&&0163.&&&&&0163 &&&&&&&&&&&&&083.&&&&&083 &&&&&&&&&&&&0187.&&&&&0187 &&&&&&&&&&&&0140.&&&&&0140
Feministiskt initiativ &&&&&&&&&&037954.&&&&&037 954 (0,68 %) &&&&&&&&&&024139.&&&&&024 139 (0,40 %) &&&&&&&&&0194719.&&&&&0194 719 (3,12 %)
Folkdemokraterna &&&&&&&&&&&&0109.&&&&&0109 &&&&&&&&&&&&&012.&&&&&012
Folkets vilja &&&&&&&&&&&&0881.&&&&&0881 &&&&&&&&&&&&&&02.&&&&&02
Framstegspartiet &&&&&&&&&&&&0196.&&&&&0196
Fria listan &&&&&&&&&&&&0274.&&&&&0274
Frihetspartiet &&&&&&&&&&&&&&08.&&&&&08 &&&&&&&&&&&&0688.&&&&&0688
Gottlandspartiet Gotlands framtid &&&&&&&&&&&&0405.&&&&&0405
Hälsopartiet &&&&&&&&&&&&0131.&&&&&0131
Invandrarpartiet &&&&&&&&&&&&0133.&&&&&0133
Junilistan &&&&&&&&&&026072.&&&&&026 072 (0,47 %) &&&&&&&&&&&&&041.&&&&&041 &&&&&&&&&&&&&&08.&&&&&08
Klassiskt liberala partiet &&&&&&&&&&&&0202.&&&&&0202 &&&&&&&&&&&&0716.&&&&&0716 &&&&&&&&&&&01210.&&&&&01 210
Kristna Värdepartiet &&&&&&&&&&&03553.&&&&&03 553
Kvinnokraft &&&&&&&&&&&&0116.&&&&&0116
Landsbygdspartiet oberoende &&&&&&&&&&&01565.&&&&&01 565 &&&&&&&&&&&03450.&&&&&03 450
Nationaldemokraterna &&&&&&&&&&&04122.&&&&&04 122 &&&&&&&&&&&03064.&&&&&03 064 &&&&&&&&&&&01141.&&&&&01 141
Norrbottenspartiet &&&&&&&&&&014854.&&&&&014 854 (0,28 %)
Norrländska samlingspartiet[t 3] &&&&&&&&&&&01456.&&&&&01 456
Ny demokrati[t 4] &&&&&&&&&&&08297.&&&&&08 297 &&&&&&&&&&&&0106.&&&&&0106 &&&&&&&&&&&&&061.&&&&&061
Ny Framtid &&&&&&&&&&&09171.&&&&&09 171 &&&&&&&&&&&09337.&&&&&09 337 &&&&&&&&&&&01171.&&&&&01 171 &&&&&&&&&&&&&&04.&&&&&04 &&&&&&&&&&&&&&05.&&&&&05
Partiet de Fria[t 5] &&&&&&&&&&&&0492.&&&&&0492
Partiet för naturens lag &&&&&&&&&&&&0791.&&&&&0791
Pensionärspartiet &&&&&&&&&&&06865.&&&&&06 865 &&&&&&&&&&&&&&07.&&&&&07 &&&&&&&&&&&&&057.&&&&&057 &&&&&&&&&&&&&011.&&&&&011
Piratpartiet &&&&&&&&&&034918.&&&&&034 918 (0,63 %) &&&&&&&&&&038491.&&&&&038 491 (0,65 %) &&&&&&&&&&026515.&&&&&026 515 (0,43 %)
Rättvisepartiet Socialisterna &&&&&&&&&&&03044.&&&&&03 044 &&&&&&&&&&&01519.&&&&&01 519 &&&&&&&&&&&01097.&&&&&01 097 &&&&&&&&&&&01507.&&&&&01 507 &&&&&&&&&&&&0791.&&&&&0791
Sjukvårdspartiet &&&&&&&&&&011519.&&&&&011 519 &&&&&&&&&&&&0185.&&&&&0185 &&&&&&&&&&&&&010.&&&&&010
Skånepartiet &&&&&&&&&&&&&028.&&&&&028 &&&&&&&&&&&04564.&&&&&04 564 &&&&&&&&&&&&&011.&&&&&011 &&&&&&&&&&&&&017.&&&&&017 &&&&&&&&&&&&&028.&&&&&028
Socialistiska Partiet &&&&&&&&&&&01466.&&&&&01 466 &&&&&&&&&&&03213.&&&&&03 213 &&&&&&&&&&&&&021.&&&&&021 &&&&&&&&&&&&&&07.&&&&&07 &&&&&&&&&&&&&&05.&&&&&05
SPI Välfärden[t 6] &&&&&&&&&&052869.&&&&&052 869 (1,00 %) &&&&&&&&&&037573.&&&&&037 573 (0,71 %) &&&&&&&&&&028806.&&&&&028 806 (0,52 %) &&&&&&&&&&011078.&&&&&011 078 &&&&&&&&&&&03369.&&&&&03 369
Spritpartiet &&&&&&&&&&&&0237.&&&&&0237 &&&&&&&&&&&&&&04.&&&&&04
Svenskarnas parti[t 7] &&&&&&&&&&&01417.&&&&&01 417 &&&&&&&&&&&&0681.&&&&&0681 &&&&&&&&&&&04189.&&&&&04 189
Sveriges kommunistiska parti[t 8] &&&&&&&&&&&01868.&&&&&01 868 &&&&&&&&&&&01182.&&&&&01 182 &&&&&&&&&&&&0438.&&&&&0438 &&&&&&&&&&&&0375.&&&&&0375 &&&&&&&&&&&&0558.&&&&&0558
Unika partiet &&&&&&&&&&&&0222.&&&&&0222
Vägvalet &&&&&&&&&&&&&&07.&&&&&07 &&&&&&&&&&&01037.&&&&&01 037
  1. ^ T.o.m. 2013 under namnet Sveriges pensionärers intresseparti.
  2. ^ T.o.m. 2014 under namnet Aktiv Demokrati. Inför valet 2014 gick Aktiv Demokrati samman med de lokala partierna Demoex och Äkta Demokrati, och bildade Direktdemokraterna.
  3. ^ Gick 2013 upp i Landsbygdspartiet oberoende.
  4. ^ Partiet upplöstes 2000 men har alltså fortsatt att få handskrivna röster.
  5. ^ Gruppen kallar sig även för "Folkresningen De Fria".
  6. ^ T.o.m. 2013 under namnet Sveriges pensionärers intresseparti.
  7. ^ T.o.m. 2008 under namnet Nationalsocialistisk front.
  8. ^ T.o.m. 2006 under namnet Kommunisterna.

Fiktiva partier[redigera | redigera wikitext]

Två plojpartier, Kalle Anka-partiet och Satanistiskt initiativ, har fått över 50 röster vid ett eller flera av de inkluderade valen.

Parti Valet 1998[7] Valet 2002[8] Valet 2006[9] Valet 2010[10] Valet 2014[11]
Kalle Anka-partiet &&&&&&&&&&&&&010.&&&&&010 &&&&&&&&&&&&&093.&&&&&093 &&&&&&&&&&&&0107.&&&&&0107 &&&&&&&&&&&&0115.&&&&&0115
Alla stavningar av Kalle Anka-partiet 0Fel i uttryck: Okänt interpunktionstecken "?".Fel i uttryck: Okänt interpunktionstecken "?"? &&&&&&&&&&&&0230.&&&&&0230 &&&&&&&&&&&&0170.&&&&&0170 &&&&&&&&&&&&0133.&&&&&0133
Satanistiskt initiativ &&&&&&&&&&&&&063.&&&&&063

Urval av partiföreföreträdare[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SCB: Riksdagsmannavalen 1918–1920 Arkiverad 4 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ SCB. Riksdagsmannavalen åren 1945–1948.
  3. ^ [1]
  4. ^ [a b c] SCB. Allmänna valen 1991: Specialundersökningar, s. 114.
  5. ^ [a b] Gilljam, Mikael och Holmberg, Sören (1995). Väljarnas val, s, 14.
  6. ^ Idling, Lillemor. Göteborgs-Posten 10 maj 1998, "Små partier satsar på nytt".
  7. ^ [a b] Valmyndigheten. Valresultat 1998.
  8. ^ [a b] Valmyndigheten. Valresultat 2002.
  9. ^ [a b] Valmyndigheten. Valresultat 2006.
  10. ^ [a b] Valmyndigheten. Valresultat 2010.
  11. ^ [a b] Valmyndigheten. Valresultat 2014.