Andrakammarvalet i Sverige 1944

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andrakammarvalet i Sverige 1944
Sverige
1940 ←
17 september 1944
→ 1948

Samtliga 230 platser i Riksdagens andra kammare
  Första parti Andra parti
  Per Albin Hansson - Sveriges styresmän.jpg Gösta Bagge.jpg
Ledare Per Albin Hansson Gösta Bagge
Parti Socialdemokraterna Högerpartiet
Föregående val 134 42
Erhållna mandat 115 39
Mandatförändring -19 -3
Röster 1 436 571 488 921
Andel 46,7 % 15,9 %

Statsminister före valet

Per Albin Hansson
Socialdemokraterna

Omvald statsminister

Per Albin Hansson
Socialdemokraterna

Andrakammarvalet i Sverige 1944 till riksdagens andra kammare hölls den 17 september 1944.

Valkampanjen[redigera | redigera wikitext]

1944 var det tydligt att andra världskriget var på väg mot sitt slut och valet handlade mycket om hur Sverige skulle se ut efter kriget. Några månader före valet lanserade socialdemokraterna och LO ett framtidsprogram och Folkpartiets motsvarighet kallades för Efterkrigstidens samhälle.[1]

Högerledaren och statsrådet Gösta Bagge tog upp frågan om socialisering; enligt denne skulle ett sådant samhälle vara ett "de mjuka ryggarnas samhälle". Bagges invit om närmare samarbete med Folkpartiet och Bondeförbundet avvisades från Folkpartiet medan Bondeförbundets partiledare Axel Pehrsson-Bramstorp var intresserad.[2]

Statsminister Hansson förklarade att socialdemokraterna ville ha samarbete på en så bred grund som möjligt; ehuru samarbete med SKP avvisades. SKP hade 1943 efter upplösningen av Tredje internationalen inlett en mer nationell och samarbetsinriktad politik och anslöt sig till det socialdemokratiska programmet. Radiotjänst tillät fortfarande inte att partiledaren Sven Linderot fick framträda i radion. Hans tänkta radiotal trycktes istället i en upplaga på en miljon exemplar.[3]

Valkampanjen innehöll en nyhet: socialdemokraterna annonserade i veckotidningarna för att på så sätt nå ut till tjänstemän och medelklassväljare. Andra partier kritiserade detta för att det bröt mot tysta överenskommelser om begränsningar i kampanjarbetet.[4] Partiernas valaffischer:

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

För samtliga genom valet invalda riksdagsmän, se Lista över ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare 1945-1948.

Parti Partiledare Röster Mandatfördelning
Antal +− % Antal +−
  Socialdemokraterna Per Albin Hansson 1 436 571 46,7 −7,1 115 −19
  Högerns riksorganisation Gösta Bagge 488 921 15,9 −1,1 39 −3
  Landsbygdspartiet Bondeförbundet Axel Pehrsson-Bramstorp 421 094 13,6 +1,6 35 +7
  Folkpartiet Gustaf Andersson 398 293 12,9 +0,9 26 +3
  Sveriges kommunistiska parti Sven Linderot 318 466 10,3 +6,8 15 +12
  Radikala landsföreningen Gillis Hammar 6 775 0,2
  Svenska socialistiska partiet Agaton Blom 5 279 0,2
  Svensk socialistisk samling Sven Olov Lindholm 4 204 0,1
  Sveriges nationella förbund Rütger Essén 3 819 0,1
  Vänstersocialistiska partiet Albin Ström 1 677 0,05 +0,02
  Övriga partier 1 205 0,04
Antal giltiga röster 3 086 304 100,00   230  
Ogiltiga röster 12 799  
Totalt 3 099 103
(71,9 %)

Av 4 310 241 röstberättigade röstade 3 099 103 personer, ett valdeltagande på 71,9 %.

För första gången var det möjligt att poströsta. Antalet poströster uppgick till 59 767 stycken.

Röstberättigad var den som hade fyllt 23 år, ej var satt under förmynderskap, ej var satt i konkurs eller som var varaktigt omhändertagen av fattigvården för sin försörjning.

Källor: SCB: Riksdagsmannavalen 1941-1944

Regeringsbildning[redigera | redigera wikitext]

Förändringarna mellan blocken jämfört med andrakammarvalet 1940 var små, det borgerliga blocket gick något framåt. Socialdemokraterna förlorade den egna majoriteten i kammaren, något de ändå inte kunnat utnyttja till fullo under krigsåren. Istället fick SKP en stor framgång som kan förklaras dels av att SKP var det enda oppositionspartiet, dels av Sovjetunionens militära framgångar i Östeuropa.

Samlingsregeringen med Per Albin Hansson som statsminister hade tillträtt 1939 och satt kvar fram till den 31 juli 1945.

11 dagar efter valdagen, den 28 september, avgick Folkpartiets Gustaf Andersson och Bertil Ohlin tillträdde. Efter valet avgick Gösta Bagge som högerledare och efterträddes av Fritiof Domö.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Peter Esaiasson (1990). Svenska valkampanjer 1866-1988. Stockholm: Allmänna förlaget. Sid. 128-131. ISBN 91-38-92035-2 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Esaiasson (1990), s. 165
  2. ^ Svenska Dagbadets årsbok 1944, s. 76
  3. ^ Esaiasson (1990), s. 167
  4. ^ Esaiasson (1990), s. 166