Hoppa till innehållet

Territorier associerade med Europeiska unionen

Från Wikipedia
Version från den 6 mars 2012 kl. 23.10 av Nablicus (Diskussion | Bidrag) (→‎Nordcypern: lägger till kommentar om att Cypern måste hålla nyval till EP vid återförening)
Europeiska unionen i världen.

Territorier associerade med Europeiska unionen är territorier, tillhörande medlemsstater, som åtnjuter specialstatus inom europeiska unionsrätten.[1]

Av Europeiska unionens medlemsstater har i synnerhet Frankrike och Storbritannien många sådana områden, men även Cypern, Danmark, Finland, Nederländerna, Grekland, Italien, Portugal, Spanien och Tyskland har det. De flesta områdena utanför Europa som tillhör medlemsstaterna är inte en del av EU, medan de i eller nära Europa brukar ingå i EU men med vissa undantag. Det finns dock några områden långt utanför Europa som är en del av EU.

Undantagen för specialområdena grundar sig på deras speciella politiska, kulturella och historiska bakgrund.[2] Undantag för territorier inom EU har funnits under hela unionens historia eftersom inte minst Frankrike, en av grundarmedlemsstaterna, har många utomeuropeiska territorier.

Undantagen för de två huvudgrupperna av specialområden, yttersta randområden (OMR) och utomeuropeiska länder och territorier (OCT), grundar sig på bestämmelser i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.[1][2] Övriga specialområdens särskilda status grundar sig vanligtvis på bestämmelser i protokoll som är fogade till moderlandets anslutningsfördrag.

Några av de vanligaste undantagen är följande:

  • EU:s momsunion (som inkluderar alkoholskatter med mera). Privatpersoner innanför området kan köpa varor till den moms och punktskatt som gäller på platsen och ta med varorna fritt hem inom momsunionen. Företag kan sälja via distanshandel till sin egen moms och varorna behöver inte förtullas inom momsunionen. Vissa territorier ligger utanför momsunionen, antingen för att de ligger utanför EU eller för att de har särskilt låg moms, under cirka 15 %. Då behöver varor därifrån förtullas och skatt tas ut för att tas in i momsunionen, undantaget små mängder för privatpersoner. Företag kan sälja skattefritt till besökare, antingen direkt skattefritt på färjor och flygplatser, eller återbetalt i efterhand i övrigt.
  • EU:s tullunion. En av huvudtankarna med EU är att länderna ska handla med varandra utan tullar. I princip ingår alla områden inom EU i tullunionen, utom vissa enklaver som istället har tullunion med grannländer. Övriga områden har viss tullfrihet men ingår inte i tullunionen.
  • Schengenunionen/Passunionen. Det innebär att identitetskontroll avskaffas vid gränserna mellan de länder och områden som är med i samarbetet och att det är gemensamma visumregler till länderna. Områden utanför Europa ingår i normalt inte i denna union.
  • Valutaunionen. Territorier som är med i EU har vanligen moderlandets valuta, oftast euro, medan områden utanför har ofta har egen valuta, eller egna sedlar som är utbytbara mot moderlandets sedlar.
  • Fria rörligheten. En viktig princip inom EU är att medborgarna får bosätta sig och ta arbete överallt. Inom områden utanför EU gäller detta vanligen inte utan att man behöver söka arbetstilltånd enligt lokala regler. De som bor i sådana territorier är vanligen medborgare i ett EU-land och får ta arbete i EU-länderna även om det finns avvikelser från det.


Yttersta randområden (OMR-områden)

Azorerna

Yttersta randområden (Outermost regions), OMR-områden, är områden tillhörande EU:s medlemsstater och som ingår i unionen.[2] EU:s lagar gäller således i dessa områden. Hänsyn tas dock till deras geografiska avlägsenhet och ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, vilket har medfört att de yttersta randområdena har fått vissa undantag inom bland annat tull- och handelspolitik samt skatteregler.[2] Områdena använder euron och omfattas av den fria rörligheten för arbetstagare.[3] Portugals och Spaniens områden ingår även i Schengenområdet.

Azorerna och Madeira

Azorerna och Madeira är två portugisiska ögrupper i Atlanten. Undantag från EU:s lagar förekommer i viss utsträckning med hänsyn till deras geografiska avlägsenhet.[2] Det kan till exempel innebära att vissa direktiv inte gäller Azorerna och Madeira. I övrigt är unionsrätten fullt tillämplig.

Franska utomeuropeiska departement och Saint Martin

Martinique

Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique och Réunion (som alla är belägna långt från Europa), det vill säga de franska utomeuropeiska departementen,[2] är fullvärdiga delar av Frankrike och inkluderas i EU men åtnjuter vissa undantag från EU:s lagar, i synnerhet inom tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, jordbruks- och fiskepolitik, villkor för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror, statligt stöd samt villkor för tillgång till strukturfonder och övergripande unionsprogram.[2] De utomeuropeiska departementen omfattas således inte av EU:s momsunion,[4] och ingår inte heller i Schengensamarbetet. Däremot använder sig områdena av euron som valuta. Departementen omfattas också av den fria rörligheten för arbetstagare.

Sedan 22 februari 2007 är ögrupperna Saint-Barthélemy och Saint Martin inte längre en del av Guadeloupe, utan självstyrande franska utomeuropeiska förvaltningsområden, alltså inte längre delar av egentliga Frankrike.[5] Saint-Barthélemy erhöll statusen som ett utomeuropeiskt land och territorium den 1 januari 2012,[6] medan Saint Martin tills vidare behandlas som ett yttersta randområde.[2] Saint Martin har en öppen landgräns mot det nederländska OCT-området Sint Maarten. På motsvarande men omvänt sätt behandlas Mayotte, som erhöll statusen som ett franskt utomeuropeiskt departement den 31 mars 2011, fortfarande som ett utomeuropeiskt territorium inom unionsrätten. Mayotte väntas bli ett yttersta randområde och därmed gå med i EU under 2014.

Kanarieöarna

Kanarieöarna

Kanarieöarna är en spansk ögrupp i Atlanten och en del av EU.[2] Det enda undantag ögruppen åtnjuter är att den står utanför EU:s momsunion.[4] Det beror på att ögruppen har betydligt lägre moms än normalt i EU, nämligen fem procent. Därför finns det begränsningar för hur mycket privatpersoner får köpa och ta med sig därifrån skattefritt. På flygplatserna gäller taxfree, till skillnad från de områden som ingår i EU:s momsunion. Moms läggs på om varor skickas från Kanarieöarna till övriga EU. I övrigt gäller EU:s lagar fullt ut, och ögruppen ingår fullt ut i såväl euroområdet och Schengensamarbetet som EU:s fria rörlighet för arbetstagare, på samma villkor som i övriga Spanien.

Utomeuropeiska länder och territorier (OCT-områden)

Falklandsöarna

Utomeuropeiska länder och territorier (Overseas countries and territories), OCT-områden, åtnjuter enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt särskild status.[1] De är formellt inte med i EU, och europeiska unionsrätten gäller normalt inte dessa områden. De som är medborgare i dessa områden är dock unionsmedborgare eftersom de är medborgare i moderlandet. Områdena står utanför Schengensamarbetet, momsunionen och tullunionen.[4][7] De har dock tullfrihet vid export till Europeiska unionens medlemsstater, samtidigt som de kan ta ut begränsade tullavgifter själva. Euron används inte som valuta, utom i de franska områdena Franska sydterritorierna, Mayotte och Saint-Pierre och Miquelon, som har särskilda valutaavtal med EU.[8] Samtliga OCT-områden, utom Grönland, kan utnyttja den fria rörligheten för arbetstagare inom EES, medan unionsmedborgare inte åtnjuter motsvarande rättigheter i OCT-områdena.[3]

Brittiska utomeuropeiska territorier

Brittiska Jungfruöarna

Storbritanniens utomeuropeiska territorier inkluderar Anguilla, Brittiska Antarktis, Brittiska Jungfruöarna, Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Caymanöarna, Falklandsöarna, Montserrat, Pitcairnöarna, Sankta Helena med tillhörande områden (Ascension och Tristan da Cunha), Sydgeorgien och Sydsandwichöarna och Turks- och Caicosöarna.[9] Bermuda ingick i denna kategori fram till dess att territoriet valde att inte omfattas av bestämmelserna för OCT-områden.[9] De utomeuropeiska brittiska territorierna ingår inte i EU:s moms- och tullunion.[4][7]

Deras valuta är det brittiska pundet, dock ofta med en egen design. Områdena deltar inte heller i Europaparlamentsvalen eller Schengensamarbetet.

Invånare i dessa områden har från 2002 brittiskt medborgarskap och därför även EU-medborgarskap och rätt att ta arbete i EU-länder. Innan dess hade de bara ett slags brittiskt kolonimedborgarskap som inte räknades som riktigt brittiskt medborgarskap.

Franska utomeuropeiska förvaltningsområden, Nya Kaledonien och Franska sydterritorierna

Franska Polynesien

Frankrikes utomeuropeiska förvaltningsområden omfattar Franska Polynesien, Saint-Barthélemy, Saint Martin, Saint-Pierre och Miquelon och Wallis och Futuna.[9] Dessutom har specialområdena Franska sydterritorierna och Nya Kaledonien särskild status inom Frankrike.[9] Dessa områden, med undantag för Saint Martin, omfattas av EU:s OCT-regler, på det sätt som är beskrivet ovan, som bland annat innebär att områdena inte ingår i moms- och tullunionen.[4][7] Saint-Barthélemy tillhörde ursprungligen Guadeloupe och ingick därför som ett yttersta randområde i EU. Under 2007 frigjordes dock ögruppen från Guadeloupe efter en folkomröstning och erhöll statusen som utomeuropeiskt land och territorium den 1 januari 2012.[10] Saint-Barthélemy samt Saint-Pierre och Miquelon har euro som valuta genom monetära avtal mellan EU och Frankrike,[11][8] medan Franska Polynesien, Nya Kaledonien och Wallis och Futuna använder CFP-franc.[12]

2006 röstade folket i Franska Polynesien ja till euron, men det är inte bestämt när valutan ska införas där. Den 31 mars 2011 blev Mayotte ett franskt utomeuropeiskt departement.[13] Mayotte väntas dock inte erhålla statusen som ett yttersta randområde förrän den 1 januari 2014.[14] Nya Kaledonien planerar en folkomröstning om självständighet mellan 2014 och 2019.

Grönland

Grönland

Grönland är ett OCT-område och ingår därför inte i unionen, men var tidigare en del av unionen (då kallad Europeiska gemenskaperna). Territoriet utträdde ur samarbetet på 1980-talet men tillhör fortfarande Konungariket Danmark. 1982 röstade man nej till ett fortsatt deltagande i unionen varvid Grönland lämnade EU, det fram till 2011 enda området att göra det. Grönlänningar är oftast danska medborgare och därför även unionsmedborgare. Det finns särskilda grönländska pass. Grönland ingår inte i Schengensamarbetet, och inte heller i nordiska passunionen. Pass eller danska fullgoda id-kort krävs.[15]

Grönland använder dansk krona, precis som Danmark, men planerar att införa en egen variant av valutan, i likhet med färöisk krona. I så fall kommer den grönländska kronan att vara direkt bunden till den danska kronan, som kommer att förbli lagligt betalmedel även i fortsättningen. Grönland omfattas inte av den fria rörligheten för arbetstagare.[3] Området ingår inte heller i EU:s momsunion och tullunion,[4][7] och deltar enbart delvis i den inre marknaden.[3] Däremot har grönlänningarna unionsmedborgarskap, men får inte rösta i val till Europaparlamentet.

Nederländska ögrupper i Västindien

Aruba

I Västindien finns territorier tillhörande Nederländerna med specialstatus, dels Aruba och dels de territorier som tidigare ingick i Nederländska Antillerna. Den 10 oktober 2010 upplöstes Nederländska Antillerna i fem administrativa delar. Bonaire, Saba och Sint Eustatius är sedan dess nederländska specialkommuner som tillämpar större delen av de nederländska lagarna, medan Curaçao and Sint Maarten erhöll en status med inre självständighet under Nederländerna, motsvarande som Aruba har haft sedan 1986. Samtliga områden räknas dock som OCT-områden och är alltså inte med i EU.[9] OCT-principerna om EU:s tullunion och momsunion med mera gäller.[4][7] I övrigt deltar ingen av ögrupperna i några fler EU-samarbeten. Befolkningen på ögrupperna är nederländsk och EU-medborgare och får delta i EU:s val sedan 2007. Aruba använder arubansk florin som valuta, medan övriga områden använder amerikansk dollar istället. Den nederländska regeringen har som avsikt att omkring år 2015 utvärdera de tre specialkommunernas status inom EU. I enlighet med Lissabonfördraget kan statusen för de nederländska territorierna i förhållande till unionen ändras genom en förenklat ändringsförfarande.

Andra territorier med undantag

Åland

Förutom de två ovanstående grupperna av territorier som har specialstatus inom EU finns det några andra områden med särskild status.

De flesta övriga områdena ligger i Europa och ingår i EU men har vissa undantag när det gäller EU:s moms- eller tullunion,[4][7] Schengensamarbetet eller något annat samarbete. Undantagen grundar sig vanligtvis på bestämmelser i något protokoll fogat till moderlandets anslutningsfördrag.

Akrotiri och Dhekelia

Akrotiri

Akrotiri och Dhekelia är två brittiska militärbaser på Cypern. Baserna är ett arv från tiden då ön Cypern tillhörde Storbritannien.[16]

Militärbaserna ingår inte i EU och unionsrätten tillämpas bara minimalt i områdena.[17] Precis som i Cypern används euro som valuta.[17]

Sedan Cypern blev medlem i EU har gränsen mellan republiken och de två brittiska militärbaserna varit öppen. Det är dock oklart om baserna kommer att ingå i Schengenområdet när Cypern implementerar Schengenavtalen.[18]

Storbritannien ansvarar dock för gränsövervakningen mellan militärbaserna och tredje land. Baserna ingår i EU:s tull- och momsunion och delvis i den inre marknaden. Däremot är de som bor vid baserna inte unionsmedborgare och deltar inte heller i Europaparlamentsvalen. Cyperns nuvarande president, Dimitris Christofias, vill att Storbritannien återlämnar baserna till Cypern.[19]

Athos

Athos

Athos är ett berg och en halvö i Makedonien i norra Grekland och har en särskild historisk och kulturell bakgrund. Endast munkar får bo på Athos och för att besöka halvön krävs specialtillstånd samtidigt som inga kvinnor tillåts besöka den.[20]

EU har erkänt Athos särskilda status och gett området vissa undantag. Dessa undantag innefattar EU:s momsunion.[4] Eftersom kvinnor är helt förbjudna att besöka Athos är halvön exkluderad från Schengenavtalen, som Grekland i övrigt tillämpar.[21]

Strax innan Grekland blev en del av Schengenområdet var det oklart om Athos skulle få något undantag, vilket ledde till protester från munkarna.[20] Arbetstagare på Athos har rätt att fritt ta anställning inom alla EU-länder, men EU-medborgare åtnjuter inte motsvarande rättigheter på Athos, vilket inte är särskilt märkligt med tanke på att kvinnor är förbjudna att besöka halvön.

Bermuda

Bermuda

Bermuda är en ögrupp i västra Atlanten, tillhörande Storbritannien. I en folkomröstning 1995 på Bermuda röstade 73 % mot självständighet och 25 % för. Trots detta förespråkar de två största partierna på ön självständighet på längre sikt.

Ursprungligen tillhörde Bermuda de brittiska utomeuropeiska territorierna men har på egen begäran bytt status.[3] Det innebär att EU:s lagar gäller minimalt på Bermuda. Följaktligen ingår ögruppen varken i tull- eller momsunionen eller något annat EU-samarbete.[4][7] Arbetstagare på ögruppen har inte fri rörlighet inom EU, och unionsmedborgare har inte rätt att ta fritt anställning på Bermuda. I övrigt är unionsmedborgarskapet det enda som omfattar ögruppen.

Büsingen am Hochrhein

Büsingen am Hochrhein

Büsingen am Hochrhein är en liten stad och tysk enklav i Schweiz, med särskild status inom unionen på grund av dessa goda förbindelser med Schweiz. Büsingen am Hochrhein ingår inte i EU:s momsunion,[4] utan istället gäller schweiziska momsnivåer.

Dessutom står området utanför EU:s tullunion.[7] Eftersom staden är en enklav i Schweiz används schweizisk franc i praktiken mer än euro, även om euro är den officiella valutan. Gränsen mellan Büsingen am Hochrhein och Schweiz är öppen och sedan Schweiz gick med i Schengensamarbetet den 12 december 2008 ingår även Büsingen am Hochrhein i samarbetet.

Campione d'Italia och Livigno

Campione d'Italia

Campione d'Italia och Livigno är båda italienska områden med särskilda status på grund av sina speciella geografiska förhållanden.

Den italienska exklaven Campione d'Italia ligger fullständigt omsluten av Schweiz, medan Livigno är ett samhälle beläget i bergen i den italienska provinsen Sondrio. Trots att båda områdena inkluderas i EU så är de varken inkluderade i EU:s momsunion eller i EU:s tullunion.[4][7]

Campione d'Italia använder schweizisk franc istället för euro eftersom området är integrerat med Schweiz. Schweiz och Campione d'Italia använder också samma språk och är sedan den 12 december 2008 en del av Schengensamarbetet. Livigno använder däremot euron som valuta och ingick redan sedan tidigare i Schengensamarbetet. I övrigt ingår de fullt ut i EU:s olika samarbeten. Campione d'Italia och Livigno ingår i den fria rörligheten för arbetstagare.

Ceuta och Melilla

Melilla

Ceuta och Melilla är två spanska exklaver i Afrika vid Gibraltar sund. Båda exklaverna utgörs av autonoma städer och har självstyre inom Spanien. På grund av sina geografiska lägen åtnjuter de undantag från EU:s moms- och tullunion samt från vissa av EU:s lagar.[4][7]

De tillhör inte heller Schengenområdet, vilket gör att Spanien enligt Schengenavtalen måste upprätthålla kontroller på sjö- och flygförbindelser från Ceuta och Melilla vars enda destination är en annan plats på spanskt territorium.[22]

Arbetstagare i Ceuta och Melilla har fri rörlighet inom EU, och EU-medborgare åtnjuter motsvarande fria rörlighet för arbetstagare i de två områdena.[3]

För att förhindra illegal invandring från Marocko, har Spanien byggt upp sex meter höga stängsel längs hela gränsen mellan de två områdena och Marocko. Den som tar sig förbi gränsen har möjlighet att söka politisk asyl i Ceuta eller Melilla. Marocko gör anspråk på exklaverna.

Clippertonön

Clippertonön

Clippertonön är en ö i östra Stilla havet tillhörande Frankrike och belägen 100 mil väster om Centralamerika. Ön saknar permanent befolkning, har endast omkring 1,7 km² landmassa och åtnjuter specialstatus inom Frankrike. Tidigare administrerades ön av Franska Polynesien, men är sedan 22 februari 2007 direkt underställt departementet för utomeuropeiska Frankrike.[5]

Ön står utanför Schengensamarbetet och EU:s tull- och momsunion.[4][7] Eftersom det saknas permanent befolkning, är många regler endast på papperet, och det finns ingen i området som kan delta i Europaparlamentsvalen eller nyttja rätten att arbeta inom andra EU-länder, och ingen för EU-medborgare att ta anställning hos.

Området behandlas dock som om det vore en del av Franska Polynesien, eftersom EU:s fördrag och rättsakter inte har uppdaterats sedan reformen av de franska territorierna. Enda skillnaden är att euron är officiell valuta.

Färöarna

Färöarna

Färöarna är en ögrupp norr om de brittiska öarna, som tillhör Konungariket Danmark men står helt utanför EU inklusive Euratom. Det innebär att medborgarna på ön inte räknas som unionsmedborgare och inte heller deltar i EU:s val. Precis som övriga Danmark använder sig inte heller Färöarna av euron. Ögruppen använder färöisk krona, som är lika mycket värd som den danska kronan men har andra motiv. Den 5 augusti 2009 gjorde ett av öns politiska partier dock en förfrågan hos EU om att få införa euron som valuta,[23] Ögruppen står även utanför EU:s moms- och tullunion.[4][7] Färöarna ingår inte i Schengenområdet, däremot i den nordiska passunionen. Det är passkontroll på både flygplatsen och i hamnen.[24][25] Nordiska medborgare behöver godkänd legitimation och icke-nordiska medborgare behöver pass såsom det var i Skandinavien före Schengen. Ögruppen ingår också delvis i den inre marknaden genom frihandelsavtal med EU.

Gibraltar

Gibraltar

Gibraltar är ett brittiskt territorium vid Gibraltar sund och är en del av EU sedan 1973, då Storbritannien anslöt sig till Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG). EU:s lagar gäller delvis i Gibraltar och medborgarna i Gibraltar, som också är unionsmedborgare, har rätt att delta i val till Europaparlamentet.

Precis som Storbritannien står Gibraltar utanför både Schengensamarbetet och eurosamarbetet. Gibraltar har ingen moms men har importtullar, och är inte med i EU:s moms- och tullunion.[4][7] Gibraltar har en unik historia, inte minst eftersom både Spanien och Storbritannien har gjort anspråk på området. 1967 hölls en folkomröstning om området skulle fortsätta att vara brittiskt. En överväldigande majoritet röstade för.

Helgoland

Helgoland

Helgoland är en tysk ögrupp vid den nordvästra tyska kusten. Ögruppen är en del av EU och Europeiska atomenergigemenskapen, men deltar inte i unionens moms- och tullunion, eftersom ögruppen inte har någon moms.[4][7] I övrigt deltar ögruppen fullt ut i alla EU:s samarbeten, däribland ingår Helgoland i Schengensamarbetet och använder euron i likhet med övriga Tyskland som valuta, och omfattas även av den fria rörligheten för arbetstagare. Efter andra världskriget använde britterna Helgoland för militära ändamål. 1947 försökte britterna spränga ön, men efter protester främst från de ursprungliga invånarna, avbröts planerna på att utradera ön. Istället lämnades ön tillbaka till Tyskland år 1952, och har sedan dess haft särskild ekonomisk status inom landet.

Kanalöarna och Isle of Man

Isle of Man

Kronbesittningarna Kanalöarna (Guernsey, Alderney, Herm, Sark och Jersey) och Isle of Man lyder under den brittiska monarken men är inte en del av Förenade kungadömet Storbritannien och Nordirland. Därför åtnjuter dessa ögrupper en specialstatus inom EU, som inte liknar andra områden. Unionsmedborgarskapet liksom unionsrätten gäller delvis och medborgarna på ögrupperna är röstberättigade i Europaparlamentsvalen. Öarna har rätt att själva styra över vem som får bosätta sig där. Trots det ingår ögrupperna, med undantag för Isle of Man, i den fria rörligheten för arbetstagare, dock inte bestämmelserna om fri etablering och social trygghet.[3] EU:s tullunion gäller fullt ut.[7] Isle of Man ingår i EU:s momsunion,[4] medan Kanalöarna inte ingår i momsunionen,[4] vilket beror på att de inte har någon moms.[4] Om Kanalöarna var med i momsunionen skulle det bli ett kryphål för postorder- och e-handelsbolag som säljer på distans till konsumenterna.

Nordcypern

Gröna linjen, som delar Cypern i två delar, syd och nord.

Nordcypern utgörs av den turkcypriotiska delen, som i praktiken utgör en egen suverän stat även endast ett fåtal länder har erkänt den som sådan.[26] När Republiken Cypern blev medlem i EU blev formellt hela Cypern medlem, inklusive det turkcypriotiska området i norr, eftersom EU inte erkänner det som självständig stat. Unionsrätten omfattar således formellt även den turkcypriotiska delen, men har undantag eftersom området i praktiken inte är under Republiken Cyperns kontroll.[26] Medborgarna i norra Cypern räknas som unionsmedborgare och har rätt att delta i EU:s val. Den norra delen står dock i praktiken utanför större delen av samarbetet, inklusive euron och Schengensamarbetet.

Vid en eventuell återförening kommer Nordcypern, efter beslut av rådet, automatiskt att ingå i unionen som en del av Republiken Cypern.[26] På första söndagen efter fyra månader från att rådet antagit ett sådant beslut, måste Cypern hålla nyval till Europaparlamentet, för att hela ön ska vara representerad.[27] År 2008 sa sig båda ländernas presidenter mer positiva till återförening än tidigare, och förhandlingar har pågått sedan dess, dock med begränsad framgång. Se Cypernfrågan.

Åland

Åland

Eftersom Åland har en speciell historia och nära band till Sverige åtnjuter ögruppen autonomi inom Finland, kallad Ålands självstyrelse. Ålands autonoma status har även erkänts av EU och således har ögruppen fått undantag även inom EU. Undantagen gäller dels EU:s lagar, dels unionsmedborgarskapet. Åland har ett slags eget medborgarskapsbegrepp, åländsk hembygdsrätt. Detta ger rättighet att köpa hus i Åland, något som övriga unionsmedborgare inte har. Detta undantag bygger på Ålands tidigare undantag inom Finland.[28] Åland ingår inte heller i EU:s momsunion (som inkluderar alkoholskatter med mera),[4] vilket ger möjlighet att sälja alkohol skattefritt på färjor och på flygplatsen. Detta undantag fanns inte sedan tidigare, utan infördes i samband med Finlands EU-inträde. Det innebär att handeln mellan Åland och övriga EU, inklusive övriga Finland, i detta hänseende betraktas som import eller export. Den som bor på Åland och köper varor på postorder från övriga EU inkl Finland måste få säljaren att dra bort momsen och att skriva värdet på paketet. Ålands tull tar ut moms i vilket fall.[29] Köper man en bil i Finland eller annat EU-land avsedd att brukas på Åland, beläggs den med 23 procent moms, men man får dra av momssatsen som gällde i det EU-landet där den först såldes.[30]

Tidigare bestämmelser

Forna kolonier

Algeriet

Många länder runt om i världen har tidigare varit kolonier till EU:s medlemsstater. De flesta av dessa blev självständiga innan 1990, då varken EU-medborgarskap, Schengensamarbetet eller momsunionen ännu fanns. Ett särskilt fall var Algeriet som var ett Yttersta randområde (OMR-område), en del av Frankrike och EU, tills 1962. De övriga kolonierna ingick aldrig i EU eller dess föregångare, utan var istället associerade till unionen som utomeuropeiska länder och territorier (OCT-områden). På så sätt åtnjöt de specialstatus, såsom frihandel med unionens medlemsstater. De kolonier som vid någon tidpunkt var OCT-områden var belgiska Kongo, Marocko, Tunisien och övriga franska områden i Afrika, nederländska Surinam, brittiska Brunei, Antigua och Barbuda och Hongkong samt portugisiska Macau. Hongkong och Macau lämnade medlemsstaterna så sent som 1997 respektive 1999, när fördraget om Europeiska unionen hade införts, men inte euron. De omfattades inte heller av varken Schengensamarbetet eller momsunionen. Dessa två områden hade egna valutor. Hongkong har också fortfarande ett tullsamarbete med EU, vilket gör det till en viktig mellanhand i handeln mellan Kina och EU.

Kleinwalsertal och Jungholz

Kleinwalsertal

De österrikiska områdena Kleinwalsertal och Jungholz åtnjöt tidigare juridisk specialstatus. Detta berodde på att Kleinwalsertal och Jungholz endast har vägförbindelser med Tyskland och inte någon direkt förbindelse med någon annan del av Österrike. Områdena var därför i tull- och valutaunion med Tyskland,[31] och det fanns inga gränskontroller mellan Tyskland och Kleinwalsertal respektive Jungholz. När Österrike anslöt Europeiska unionen och dess tullunion den 1 januari 1995, upphörde områdenas tullavtal med Tyskland att gälla eftersom det ersattes av Österrikes medlemskap i EU. Sedan Österrikes anslutning, har områdenas specialstatus successivt avvecklats. Genom implementeringen av Schengensamarbetet i Tyskland 1995 och Österrike 1997 upphörde alla gränskontroller mellan de båda staterna. Införande av euron i både Tyskland och Österrike 2002, innebar att Kleinwalsertal och Jungholz slutligen också förlorade sin kvarstående juridiska specialstatus. Sedan dess behandlas båda områdena på samma sätt som övriga Österrike.

Tyskland

Delstaten Saarland kom redan efter första världskriget under franskt styre en kortare tid, och blev efter andra världskriget åter igen ett franskstyrt protektorat, en självständig del av Tyskland under franskt beskydd. Efter en folkomröstning om dess tillhörighet införlivades regionen i Förbundsrepubliken Tyskland 1957.

Östtyskland, DDR, erkändes inte av västmakterna som en självständig stat förrän 1972. På papperet var landet fram till dess en del av ett enda Tyskland och därmed på papperet en del av EG, fastän ockuperad av Sovjetunionen enligt västmakternas åsikt. I praktiken var DDR inte en del av EG, utan ett självständigt land, något som erkändes av den tyska förbundsrepubliken 1972. Det finns en likhet med Nordcyperns ställning idag, bortsett från att detta område inte alls fått internationellt erkännande som självständig stat.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c] ”Artikel 198 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 137. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  2. ^ [a b c d e f g h i] ”Artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 195. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  3. ^ [a b c d e f g] ”Regioner i EU med undantag”. EU-upplysningen. 12 mars 2009. http://eu-upplysningen.se/Medlemskap-och-historik/Om-medlemslanderna/Medlemsavtal-och-undantag-/Regioner-i-EU-med-undantag/. Läst 8 augusti 2009. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u] ”Artikel 6 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt”. EUT L 347, 11.12.2006, s. 10-11. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2006:347:0001:0118:SV:PDF. 
  5. ^ [a b] ”Loi organique n°2007-223 du 21 février 2007 portant dispositions statutaires et institutionnelles relatives à l'outre-mer (1)” (på franska). Legifrance. 22 februari 2007. http://www.legifrance.gouv.fr/affichTexte.do?cidTexte=JORFTEXT000000465963&dateTexte=. Läst 1 februari 2009. 
  6. ^ ”Europeiska rådets beslut av den 29 oktober 2010 om ändring av ön Saint-Barthélemys ställning i förhållande till Europeiska unionen (2010/718/EU)”. EUT L 325, 9.12.2010, s. 4-5. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:325:0004:0005:SV:PDF. 
  7. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] ”Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex)”. EUT L 145, 4.6.2008, s. 10-11. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:145:0001:0064:SV:PDF. 
  8. ^ [a b] ”Rådets beslut av den 31 december 1998 om monetä„ra bestä„mmelser i de franska utomeuropeiska f”örvaltningsomr†ådena Saint Pierre och Miquelon samt Mayotte (1999/95/EG)”. EGT L 30, 4.2.1999, s. 29-30. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:1999:030:0029:0030:SV:PDF. 
  9. ^ [a b c d e] ”Bilaga II Utomeuropeiska länder och territorier på vilka bestämmelser i fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska tillämpas”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 334. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0329:0334:SV:PDF. 
  10. ^ ”Europeiska rådets beslut av den 29 oktober 2010 om ändring av ön Saint-Barthélemys ställning i förhållande till Europeiska unionen (2010/718/EU)”. EUT L 325, 9.12.2010, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:325:0004:0005:SV:PDF. 
  11. ^ ”Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Frankrike om bibehållande av euron på Saint-Barthélemy efter förändringen av öns ställning i förhållande till Europeiska unionen”. EUT L 189, 20.7.2011, s. 3-4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:189:0003:0004:SV:PDF. 
  12. ^ ”Protokoll 18 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 289. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  13. ^ ”Mayotte devient le 101ème département français et cinquième DOM” (på franska). Franska departementet för utomeuropeiska territorier. 31 mars 2011. http://www.outre-mer.gouv.fr/?mayotte-devient-le-101eme-departement-francais-et-cinquieme-dom.html. Läst 31 mars 2011. 
  14. ^ ”EU shores spread to Indian Ocean island” (på engelska). Deutsche Welle. 31 mars 2011. http://www.dw-world.de/dw/article/0,,14957924,00.html. Läst 1 april 2011. 
  15. ^ ”Pas- og visumregler”. EUR-Lex. http://www.visitgreenland.dk/content/dansk/turist/rejsefakta/pas-_og_visumregler. Läst 2 januari 2011. 
  16. ^ ”Cyprus Act 1960”. Sovereign Base Areas Cyprus. 1960. http://www.sba.mod.uk/web_pages/cypr-act.htm. Läst 8 augusti 2008. Okänd parameter language
  17. ^ [a b] ”Euro reaches field that is for ever England” (på engelska). Times Online. 27 december 2007. http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/europe/article3097521.ece. Läst 8 augusti 2008. 
  18. ^ ”Foreign Minister says Cyprus not to join Schengen before 2010” (på engelska). Cyperns regering. 7 februari 2008. http://www.mfa.gov.cy/mfa/Embassies/BerlinEmbassy.nsf/All/9E3EA74BCAD066E5C125727D00493F03?OpenDocument&print. Läst 18 januari 2009. 
  19. ^ ”Cyprus elects its first communist president” (på engelska). The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2008/feb/25/cyprus.greece. Läst 8 augusti 2008. 
  20. ^ [a b] ”Monks see Schengen as Devil's work” (på engelska). BBC News. 26 oktober 1997. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/13520.stm. Läst 14 oktober 2007. 
  21. ^ ”Avtal om Hellenska republikens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken anslutit sig genom avtal undertecknat i Paris den 27 november 1990 samt Konungariket Spanien och Portugisiska republiken genom avtal undertecknade i Bonn den 25 juni 1991”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 83-89. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  22. ^ ”Avtal om Konungariket Spaniens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken anslutit sig genom avtal undertecknat i Paris den 27 november 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 69-75. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  23. ^ ”Euro wanted as currency in Faroe Islands” (på engelska). IceNews. 5 augusti 2009. http://www.icenews.is/index.php/2009/08/06/euro-wanted-as-currency-in-faroe-islands/. Läst 6 augusti 2009. 
  24. ^ ”Färöarna - Klippöarna i Nordatlanten”. Smyril Line. 2 september 2009. http://www.smyril-line.se/foroyar.htm. Läst 2 januari 2011. 
  25. ^ ”Pass”. Svensk färöisk förening. http://www.sverige.fo/index.php/faeroearna/18-oear/513-pass. Läst 2 januari 2011. 
  26. ^ [a b c] ”Protokoll 10 fogat till fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen”. EUT L 236, 23.9.2003, s. 955. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2003:236:0931:0956:SV:PDF. 
  27. ^ ”Rådets beslut av den 10 juni 2004 om det cypriotiska folkets representation i Europaparlamentet i händelse av en lösning av Cypernproblemet (2004/511/EG)”. EUT L 211, 12.6.2004, s. 22-23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2004:211:0022:0023:SV:PDF. 
  28. ^ ”Landskapsstyrelsens principer för behandling av tillståndsgivning gällande näringsutövning, etableringsrätt och rätt att tillhandahålla tjänster på Åland för fysiska personer som inte har åländsk hembygdsrätt eller har varit fast bosatta på Åland i fem år samt för juridiska personer”. Ålands landskapsregering. http://www.regeringen.ax/.composer/upload/modules/blankettlager/landskapsstyrelsens_principer.pdf. Läst 25 juni 2010. 
  29. ^ ”Handla enkelt på postorder”. Posten Åland. http://www.posten.aland.fi/department.con?iPage=172&m=1025. Läst 2 januari 2011. 
  30. ^ ”Den åländska särställningen”. Finlands tull. http://www.tulli.fi/sv/foretag/beskattning/aland/index.jsp. Läst 2 januari 2011.  samt klargörande mail från ATP.Bilbeskattning@tulli.fi
  31. ^ ”Artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen”. EGT L 302, 19.10.1992, s. 2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:31992R2913:SV:HTML. 
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Territorier_associerade_med_Europeiska_unionen&oldid=16038480”