Schengenområdet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
  Schengenområdet och övriga områden utan inre gränskontroller.
  Medlemsstater inom Europeiska unionen med fullständiga gränskontroller.

Schengenområdet, även känt som Schengenländerna eller Schengenzonen, utgörs av de 22 medlemsstater inom Europeiska unionen som genom Schengensamarbetet har avskaffat sina gränskontroller vid de inre gränserna och samtidigt förstärkt sina gränskontroller vid de yttre gränserna. Inom Schengenområdet får de inre gränserna passeras överallt utan att någon in- eller utresekontroll genomförs, oavsett personens nationalitet.

De medlemsstater som har avskaffat sina gränskontroller vid de inre gränserna är Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz ingår i Schengenområdet genom särskilda associeringsavtal. Därutöver har de europeiska mikrostaterna Monaco, San Marino och Vatikanstaten öppna gränser gentemot Schengenområdet.

Inom Europeiska unionen finns det sex medlemsstater som fortfarande har kvar fullständiga gränskontroller. Dessa är Bulgarien, Cypern, Irland, Kroatien, Rumänien och Storbritannien. Bortsett från Irland och Storbritannien har dessa medlemsstater förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de uppfyller vissa tekniska kriterier.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

  Medlemsstater inom Europeiska unionen utan inre gränskontroller.
  Andra europeiska stater utan inre gränskontroller.
  Mikrostater utan gränskontroller.
  Medlemsstater som kommer att avskaffa de inre gränskontrollerna när de tekniska kriterierna uppfylls.
  Medlemsstater som står permanent utanför delar av Schengensamarbetet.

Det officiella Schengenområdet utgörs av de 22 medlemsstater inom Europeiska unionen som genom Schengensamarbetet har avskaffat sina gränskontroller vid de inre gränserna. Dessa medlemsstater är Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.[1] Därutöver ingår även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz genom särskilda associeringsavtal. Således bor det cirka 400 miljoner människor i Schengenområdet,[2] och varje år sker ungefär 1,25 miljarder resor över de inre gränserna.[3] Samtidigt passeras de yttre gränserna legalt av över 700 miljoner människor årligen, varav drygt hälften av passagerna sker med flyg.[4] Totalt omfattar Schengenområdets yttre gräns 7 721 km landgräns och 42 673 km sjögräns.[1]

Genom att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna och ansluta sig till Schengenområdet deltar dessa medlemsstater fullt ut i Schengensamarbetet. De har därmed överfört sina befogenheter över gränskontrollpolitiken till europeisk nivå. Unionsakter som utvecklar Schengenregelverket är bindande som unionsrätt för hela Schengenområdet, utom Danmark samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz. Danmark deltar på mellanstatlig basis och måste därför för varje ny unionsakt sluta ett internationellt avtal med unionen. Genom särskilda associeringsavtal deltar även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz i Schengensamarbetet på mellanstatlig basis. Detta innebär att nya unionsakter som utvecklar Schengenregelverket är bindande för dessa stater utan att de har rösträtt i lagstiftningsprocessen. De kan dock välja att säga upp sina associeringsavtal om de inte skulle vilja kvarstå i samarbetet.

Vid undertecknandet av Schengenavtalet den 14 juni 1985 ingick Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland i gränskontrollsamarbetet. Den 26 mars 1995 upphörde dessa medlemsstater samt Portugal[5] och Spanien[6] med sina gränskontroller vid de inre gränserna. Sedan dess har även Italien och Österrike (1997),[7][8] Grekland (1999),[9] Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (2001),[10][11][12][13] Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern (2007),[14] Schweiz (2008)[15] och Liechtenstein (2011)[16] upphört med sina gränskontroller.

Utomeuropeiska områden[redigera | redigera wikitext]

Utöver det europeiska territoriet av Schengenområdet ingår även de yttersta randområdena Azorerna, Madeira och Kanarieöarna. Däremot står de franska yttersta randområdena Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte och Réunion liksom alla utomeuropeiska länder och territorier utanför Schengensamarbetet. Även de spanska exklaverna Ceuta och Melilla i Marocko, den danska ögruppen Färöarna och den norska ögruppen Svalbard står utanför samarbetet. Medan Färöarna ingår i den nordiska passunionen står Svalbard utanför både Schengensamarbetet och den nordiska passunionen eftersom området har egna inreseregler.

Europeiska mikrostater[redigera | redigera wikitext]

De tre europeiska mikrostaterna Monaco, San Marino och Vatikanstaten har alla öppna gränser gentemot Schengenområdet, något de hade redan innan Schengensamarbetet inleddes. De utfärdar inga egna viseringar, utan det är Schengenviseringar som krävs för tredjelandsmedborgare. Ingen av dem har heller någon flygplats, men Monaco har däremot både hamn och järnvägsförbindelser. Monacos yttre gränser sköts av Frankrike i enlighet med Schengenregelverket. För San Marino och Vatikanstaten gäller att helikoptrar bara får ankomma från platser inom Schengenområdet.

Till skillnad från de övriga mikrostaterna finns det gränskontroller mellan Andorra, å ena sidan, och Frankrike och Spanien, å andra sidan. Schengenviseringar krävs för att resa in till Andorra, som saknar internationell flygplats.

Utvidgning[redigera | redigera wikitext]

Alla Europeiska unionens medlemsstater, utom Irland och Storbritannien, har förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de uppfyller vissa tekniska kriterier. Särskilda bestämmelser som rör Irland och Storbritannien innebär att dessa två medlemsstater kan välja att delta endast i de delar av Schengensamarbetet som de vill delta i. För övriga medlemsstater som inte har avskaffat sina gränskontroller vid de inre gränserna utvärderar Europeiska kommissionen regelbundet deras fullgörande av de tekniska kriterierna. Mot bakgrund av dessa utvärderingar beslutar Europeiska unionens råd om en medlemsstat ska avskaffa sina gränskontroller.

De tekniska kriterierna innefattar bland annat krav om hur gränskontrollerna vid de yttre gränserna ska genomföras. En anslutande medlemsstat måste också ha anpassat sin infrastruktur, framför allt hamnar och flygplatser, till avskaffandet av de inre gränskontrollerna. Till exempel måste passagerare som reser inom Schengenområdet separeras från passagerare som reser till eller från områden utanför Schengenområdet.

Cypern[redigera | redigera wikitext]

Cypern anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 och har därmed förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de tekniska kriterierna uppfylls. På grund av Cypernfrågan har medlemsstaten varit motvillig till att inrätta fullständiga gränskontroller gentemot Nordcypern, vilket skulle krävas enligt Schengenregelverket så länge ön inte har återförenats. Cyperns anslutning till Schengenområdet har därför försenats i väntan på en återförening av ön. Cypern har ingen landgräns mot någon annan Schengenstat (och minst 400 km avstånd med båt) vilket gör Schengenmedlemskap mindre viktigt.

Bulgarien och Rumänien[redigera | redigera wikitext]

Bulgarien och Rumänien anslöt sig till Europeiska unionen den 1 januari 2007 och har därmed förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de tekniska kriterierna uppfylls. Anslutningen till Schengenområdet har varit en prioriterad fråga för både den bulgariska och den rumänska regeringen. Europeiska kommissionen konstaterade 2011 att både Bulgarien och Rumänien uppfyller de tekniska kriterierna för att få ansluta sig till Schengenområdet. Anslutningen godkändes av Europaparlamentet i juni 2011, men har blockerats av Europeiska unionens råd. Det är framför allt regeringarna i Finland, Nederländerna och Tyskland som motsätter sig att Bulgarien och Rumänien tillåts att bli en del av Schengenområdet. Anledningen är att de först vill se kraftfulla åtgärder mot korruption och organiserad brottslighet i enlighet med mekanismen för samarbete och kontroll innan Bulgarien och Rumänien ansluter sig. Kommissionen har däremot stått fast vid att Bulgarien och Rumänien uppfyller de tekniska kriterierna och att anslutningen till Schengenområdet inte bör kopplas ihop med mekanismen för samarbete och kontroll. Det handlar mycket om politisk tveksamhet av olika skäl.[17] Rumänien har valt att förskjuta datum för omröstning om inträde till slutet av 2016 efter att vissa länder inte velat stödja ett snabbt beslut.[18]

Kroatien[redigera | redigera wikitext]

Kroatien anslöt sig till Europeiska unionen den 1 juli 2013 och har därmed förbundit sig att avskaffa sina gränskontroller vid de inre gränserna när de tekniska kriterierna uppfylls. Anslutningen till Schengenområdet har varit en prioriterad fråga för den kroatiska regeringen. Europeiska kommissionen inledde utvärderingsförfarandet den 1 juli 2015.[19] Den kroatiska regeringen har som mål att Kroatien ska få ett beslut om datum anslutning till Schengenområdet under 2016.

Irland och Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Irland och Storbritannien erhöll särskilda bestämmelser om Schengensamarbetet i samband med ratificeringen av Amsterdamfördraget, då Schengensamarbetet införlivades inom Europeiska unionens ramar. Irland och Storbritannien är därför inte förpliktade att delta i Schengensamarbetet, utan kan välja från fall till fall om de vill tillämpa en unionsakt som rör gränskontrollpolitiken.[20] Den brittiska regeringen har varit mån om att bibehålla gränskontrollerna. Eftersom Irland inte vill behöva upprätta gränskontroller vid landgränsen mellan Irland och Nordirland har även Irland valt att stå utanför Schengensamarbetet. Enligt särskilda bestämmelser får Irland stå utanför Schengensamarbetet så länge Irland och Storbritannien har ett eget gränskontrollsamarbetet inom ramen för den gemensamma resezonen.[21]

Storbritannien tillämpar sedan den 22 december 2004 vissa delar av Schengenregelverket, framför allt de delar som rör det fördjupade polissamarbetet.[22][23][24] Även Irland har begärt att få delta i vissa delar av samarbetet,[25] men har valt att inte genomföra bestämmelserna. Den irländska regeringen har möjlighet att när som helst meddela Europeiska unionens råd om att Irland inte längre vill stå utanför Schengensamarbetet. I så fall börjar de normala bestämmelserna i fördragen att gälla istället.[26]

Tidslinje[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Europa utan gränser - Schengenområdet”. Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/e-library/docs/schengen_brochure/schengen_brochure_dr3111126_sv.pdf. Läst 30 december 2015. 
  2. ^ ”Schengen Area” (på engelska). Europeiska kommissionen. 13 november 2015. http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/borders-and-visas/schengen/index_en.htm. Läst 30 december 2015. 
  3. ^ ”Schengen agreement 30 years” (på engelska). Europeiska kommissionen. 12 juni 2015. http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-is-new/news/news/2015/20150612_01_en.htm. Läst 30 december 2015. 
  4. ^ ”Schengen borders in figures” (på engelska). Europeiska kommissionen. 29 mars 2011. http://ec.europa.eu/home-affairs/policies/borders/borders_maps_en.htm. Läst 30 mars 2011. 
  5. ^ ”Avtal om Portugisiska republikens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken anslutit sig genom avtal undertecknat i Paris den 27 november 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 76-82. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01. 
  6. ^ ”Avtal om Konungariket Spaniens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken anslutit sig genom avtal undertecknat i Paris den 27 november 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 69-75. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01. 
  7. ^ ”Avtal om Italienska republikens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 63-68. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01. 
  8. ^ ”Avtal om Republiken Österrikes anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken, Konungariket Spanien och Portugisiska republiken samt Hellenska republiken anslutit sig genom avtal undertecknade den 27 november 1990, den 25 juni 1991 respektive den 6 november 1992”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 90-96. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01. 
  9. ^ ”Avtal om Hellenska republikens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken anslutit sig genom avtal undertecknat i Paris den 27 november 1990 samt Konungariket Spanien och Portugisiska republiken genom avtal undertecknade i Bonn den 25 juni 1991”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 83-89. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01. 
  10. ^ ”Avtal om Konungariket Danmarks anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 97-105. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01. 
  11. ^ ”Avtal om Republiken Finlands anslutning till tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 106-114. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01. 
  12. ^ ”Avtal om Konungariket Sveriges anslutning till tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 115-123. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:JOL_2000_239_R_0001_01. 
  13. ^ ”Avtal mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket”. EGT L 176, 10.7.1999, s. 36-49. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:21999A0710(02). 
  14. ^ ”Rådets beslut av den 6 december 2007 om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (2007/801/EG)”. EUT L 323, 8.12.2007, s. 34-39. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32007D0801. 
  15. ^ ”Rådets beslut av den 27 november 2008 om fullständig tillämpning av Schengenregelverkets bestämmelser i Schweiziska edsförbundet (2008/903/EG)”. EUT L 327, 5.12.2008, s. 15-17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32008D0903. 
  16. ^ ”Rådets beslut av den 13 december 2011 om fullständig tillämpning av Schengenregelverkets bestämmelser i Furstendömet Liechtenstein (2011/842/EU)”. EUT L 334, 16.12.2011, s. 27-28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011D0842. 
  17. ^ Bulgaria made to wait for Schengen access (Euroviews 22 april 2014)
  18. ^ Romania Withdraws Bid to Join Schengen Area (Balkaninsight 7 okt 2015)
  19. ^ ”Croatia begins process of applying for Schengen Area membership” (på engelska). Kroatiens regering. 1 juli 2015. https://vlada.gov.hr/news/croatia-begins-process-of-applying-for-schengen-area-membership/17276. Läst 30 december 2015. 
  20. ^ ”Protokoll 19 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 290-292. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  21. ^ ”Protokoll 20 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 293-294. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  22. ^ ”Rådets beslut av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (2000/365/EG)”. EGT L 131, 1.6.2000, s. 43-47. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32000D0365. 
  23. ^ ”Rådets beslut av den 22 december 2004 om att vissa bestämmelser i Schengenregelverket skall börja tillämpas på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (2004/926/EG)”. EUT L 395, 31.12.2004, s. 70-80. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32004D0926. 
  24. ^ ”Rådets beslut av den 1 december 2014 om anmälan från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket som ingår i unionsakter på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete och om ändring av beslut 2000/365/EG och 2004/926/EG (2014/857/EU)”. EUT L 345, 1.12.2014, s. 1-5. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014D0857. 
  25. ^ ”Rådets beslut av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (2002/192/EG)”. EGT L 64, 7.3.2002, s. 20-23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32002D0192. 
  26. ^ ”Artikel 8 i protokoll 21 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 297. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.