Vätecyanid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vätecyanid
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn Vätecyanid
Övriga namn Cyanvätesyra, Blåsyra, Cyanväte
Kemisk formel HCN
Molmassa 27,0253 g/mol
Utseende Färglös gas eller svagt blå flyktig vätska
CAS-nummer 74-90-8
SMILES C#N
Egenskaper
Densitet Vätskeform: 0,687 g/cm³
Löslighet (vatten) Blandbar
Smältpunkt -13,4 °C
Kokpunkt 25,6 °C
Faror
Huvudfara
Mycket brandfarlig Mycket brandfarlig
Mycket giftig Mycket giftig
NFPA 704

NFPA 704.svg

4
4
1
LD50 3,7 mg/kg (oralt)
1,1 mg/kg (intravenöst)
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Vätecyanid, HCN, även kallad cyanvätesyra eller blåsyra, är en färglös gas eller vätska med en kokpunkt 25,7 °C och med lukt av bittermandel. Ett äldre namn är cyanväte. Namnet blåsyra kommer av att det tillsammans med järnsalter bildar berlinerblått.[1] Ämnet upptäcktes av den svenske kemisten C.W. Scheele 1782.

Salter av vätecyanid kallas cyanider; vätecyanid kan bildas genom hydrolys av cyanid. Ämnet inaktiverar cellandningen genom att binda till järnet i cytokrom C. Död inträffar inom 3 minuter. Motgift mot cyanidförgiftning är natriumtiosulfat eller hydroxikobalamin, en särskild form av vitamin B12.

En del växter innehåller cyanogena glykosider som kan brytas ned till vätecyanid, exempelvis bittermandel och i bittra aprikosfrön. Vid intag av krossat linfrö kan vätecyanid bildas av ämnen i linfröet och tas upp av kroppen. Livsmedelsverket rekommenderar att man inte förtär mer än två matskedar linfrö per dygn.[2]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Vätecyanid används till utrotning av vägglöss, råttor och dylikt. Det var det verksamma ämnet i "Zyklon B" som användes vid avrättningar i nazisternas förintelseläger.

Fransmännen gjorde under första världskriget försök med att använda vätecyanid som stridsgas.[3]

Vätecyanid för bekämpning av skadedjur finns i dag till försäljning inom EU från ett tjeckiskt företag under produktnamnet "Uragan D2". Uragan D2 består av pappskivor indränkta i vätecyanid i en cylinder.[4]

En skadedjurssanering med vätecyanid av ett rum på hotell Hellman år 1920 i Stockholm, i kombination med dålig ventilation, ledde till den svenske författaren Dan Anderssons död.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Blåsyra i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 31 mars 2016.
  2. ^ ”Linfrö”. Livsmedelsverket. http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Vaxtgifter/Linfro/. Läst 27 augusti 2011. 
  3. ^ Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947
  4. ^ ”Uragan d2”. http://www.draslovka.cz/CMSPage.jsp?id=212e4f52-8fc5-47dd-83e3-c77863814001&context=79844cbe-01d9-49fd-9bb4-dc5ea0aa6453.6582a8ab-123c-4ba7-b341-6c0cfe628dc6.da0ed5d9-0d7b-47d6-99de-d0c5ea68b04b.212e4f52-8fc5-47dd-83e3-c77863814001&ditemid=8de9774a-b584-4078-953c-4fc2af39fcbb&dblockid=b17d7b3c-b24c-4302-9a87-cd2de4268057.