Hoppa till innehållet

Verklista för Hans Werner Henze

Från Wikipedia
Hans Werner Henze, 1960

Detta är en verklista för den tyske kompositören Hans Werner Henze (1926–2012). Många av verken är publicerade av Schott Music.[1]

1. Allegretto con grazia – 2. Notturno – 3. Allegro con moto
  • Nyversion för kammarorkester (1963; reviderad 1991). Uruppförd 9 april 1964 / 2. oktober 1991 Berlin (Berlinerfilharmonikerna, Dirigent: Hans Werner Henze)
  • Version för 15 musiker: Kammerkonzert 05 (2005). Uruppförd 6 juli 2006 München (Opernfestspiele)
1. Lento. Allegro – 2. Allegro molto vivace – 3. Adagio
1. Anrufung Apolls – 2. Dithyrambe – 3. Beschwörungstanz
  • Balettversion Anrufung Apolls, Uruppförd 28 oktober 1951, Wiesbaden, Kostym: Jean-Pierre Ponelle
1. Movimentato – 2. Adagio – 3. Moto perpetuo
  • Sinfonia N. 6 (1969; Nyversion 1994) för två orkestrar. Uruppförd 26 november 1969 Havanna, Kuba (Orquesta Sinfónica Nacional, Dirigent: Hans Werner Henze)
1. Allegro con moto – 2. Lento – 3. Allegro vivace
1. Tanz – 2. Ruhig bewegt – 3. Unablässig in Bewegung – 4. Ruhig, verhalten
1. Allegro – 2. Allegramente con comodo tenerezza e ballabilità – 3. Adagio
  • Sinfonia N. 9 (1995–1997): se under Vokalwerke für Chor und Ensemble / Orchester
  • Sinfonia N. 10 (1997–2000) för stor orkester. Uruppförd (1 sats; med titeln A Tempest. Rounds for Orchestra) 30 mars 2000 Birmingham (City of Birmingham Symphony Orchestra, Dirigent: Simon Rattle). Uruppförd (komplett) 17 augusti 2002 Luzern (City of Birmingham Symphony Orchestra, Dirigent: Simon Rattle)
1. Ein Sturm – 2. Ein Hymnus – 3. Ein Tanz – 4. Ein Traum

Konsertanta verk

[redigera | redigera wikitext]

för klaverinstrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Concertino (1947) för piano och blåsorkester med slagvverk. Uruppförd 5 oktober 1947 Baden-Baden (Carl Seemann [Piano]; Südwestfunk-Orchester, Dirigent: Werner Egk)
  • 1. Konzert für Klavier und Orchester (1950). Uruppförd 14 september 1952 Düsseldorf (Noel Mewton-Wood [Klavier]; Städtisches Orchester, Dirigent: Hans Werner Henze)
1. Entrée – 2. Pas de deux – 3. Coda
  • Concerto per il Marigny för piano, klarinett, basklarinett, horn, trumpet, trombon, viola och violoncell (1956; förekommer i Requiem [1990–1992]). Uruppförd 1956(?) Paris (Théâtre Marigny; Yvonne Loriod [Piano]; Ensemble du Domaine Musical, Dirigent: Rudolf Albert)
  • Jeux de Tritons (1956/57; utökad 1967; förlaga till baletten Undine [1956/57]). Divertissement för piano och orkester. Uruppförd 28 mars 1960 Zürich (Alexander Kaul [Piano]; Radio-Orchester Zürich, Dirigent: Jean-Marie Auberson). Uruppförd (utökad version): 1 april 1967 Berlin (Christoph Eschenbach [Piano]; Berlinerfilharmonikerna, Dirigent: Hans Zender)
  • 2. Konzert für Klavier und Orchester (i en sats; 1967). Uruppförd 29 september 1968 Bielefeld (Christoph Eschenbach [Klavier]; Philharmonisches Orchester Bielefeld, Dirigent: Bernhard Conz)
  • Tristan (1973; reviderad 1991). Préludes för piano, tonband och orkester. Uruppförd 20 oktober 1974 London (Homero Francesch [Piano]; London Symphony Orchestra, Dirigent: Colin Davis)
1. Prolog – 2. Lamento – 3. Präludium und Variationen – 4. Tristans Wahnsinn – 5. Adagio, Burla I, Burla II, Ricercare I, Burla III, Ricercare II – 6. Epilog
  • Präludien till Tristan (2003): se under Kammermusik – Soli für Tasteninstrument

för stråkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Konzertmusik för violine och liten kammarorkester (1943/44). Uruppförd 4 februari 2021 BR-Klassik (Michaela Girardi [Violin], ensemble risonanze erranti, Dirigent: Peter Tilling)
  • 1. Konzert für Violine und Orchester (1947). Uruppförd 12 december 1948 Baden-Baden (Heinz Stanske [Violin]; Südwestfunk-Orchester, Dirigent: Ernest Bour)
1. Allegro molto – 2. Vivacissimo – 3. Andante con moto – 4. Allegro molto vivace
1. Esmeralda – 2. Echo – 3. Rudi S.
  • Ode an den Westwind (1953) för violoncell och orkester (efter dikten av Percy Bysshe Shelley). Uruppförd 30 april 1954 Bielefeld (Ludwig Hoelscher [Violoncell]; Städtisches Orchester Bielefeld, Dirigent: Bernhard Conz)
1. Calmo – 2. Vivo – 3. Tranquillo – 4. Al tempo di una marcia solenne, ma non lento – 5. Grave
  • Musik för violoncell och ensemble / Orkester (1977–1992):
    • Konzertstück (1977) för violoncell och liten ensemble (1977; reviderad 1985)
    • Sieben Liebeslieder (1984/85) för violoncell och orkester. Uruppförd 12 december 1986 Köln (Westdeutscher Rundfunk; Heinrich Schiff [Violoncell]; Sinfonieorchester des WDR, Dirigent: David Shallon [1950–2000])
      • Reviderad version (1992): 6 Englische Liebeslieder (Canzoni d’Amore Inglese; utan den ursprungliga Nr. 5, som återfinns i Introduktion, Thema und Variationen [1992]):
      1. Ruhig verhalten – 2. § = 72 – 3. Bewegt, heftig, stürmisch – 4. Ernst, getragen – 5. Tango – 6. Sonett
    • Introduktion, Thema und Variationen (1992) för violoncell, harpa och stråkorkester (härstammar från Konzertstück [1977] för violoncell och liten ensemble och den ursprungliga Nr. 5 av Liebeslieder för violoncell och orkester). Uruppförd 25 augusti 1994 Salzburg (Festspiele; Christoph Richter [Violoncell]; Camerata Academica Salzburg, Dirigent: Sándor Végh)
1. Moderato cantabile – 2. Vivace – 3. Ciaccona

för blåsare

[redigera | redigera wikitext]
  • Oboenkonzert (1945; förlorad)
  • Le Miracle de la Rose. Imaginäres Theater II (1981) för klarinett och 13 musiker. Uruppförd 26 maj 1982 London (Anthony Pay [Klarinett]; London Sinfonietta, Dirigent: Hans Werner Henze)
1. Entrée – 2. Plainte – 3. Rigaudon – 4. Proménade – 5. Loure – 6. Chansons provencales

för knäppinstrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Ode an eine Äolsharfe (1985/86). Musik för konsertgitarr och 15 soloinstrument (efter dikter av Eduard Mörike). Uruppförd 27 augusti 1986 Luzern (David Tanenbaum [Gitarr]; Ensemble Modern, Dirigent: Bernhard Klee (* 1936))
1. An eine Äolsharfe – 2. Frage und Antwort – 3. An Philomene – 4. An Hermann

för 2 soloinstrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Kammerkonzert (1946) för piano, flöjt och stråkar. Uruppförd 27 september 1946 Darmstadt (Kurt Redel [Flöjt], Carl Seemann [Piano]; Orchester des Landestheaters Darmstadt, Dirigent: Fritz Straub)
1. Lebhafte Halbe – 2. Rezitativ und Arie – 3. Sehr lebhaft
1. Introitus – 2. Dies irae – 3. Ave verum corpus – 4. Lux aeterna – 5. Rex tremendae – 6. Agnus dei – 7. Tuba mirum – 8. Lacrimosa – 9. Sanctus
(1–4 för piano och orkester; 5 för trumpet och orkester; 6 för piano och stråkar; 7 för piano och orkester; 8–9 för trumpet och orkester)
  • 3 geistliche Konzerte (1994–1996) för trumpet och orgel/Trumpet och piano: se under Kammermusik – Duos für Blas- und Tasteninstrument

Övrig ensemble- / orkesterverk

[redigera | redigera wikitext]
1. Elogio – 2. Ecloga – 3. Elegia – 4. Ditirambo
  • Sinfonische Etüden (1956) för stor orkester. Uruppförd 14 februari 1956 Hamburg (Orchester des NWDR, Dirigent: Jean Martinon)
    • Nyversion (1964): Drei sinfonische Etüden. Uruppförd 1964 London (Maida Vale Studios; BBC Symphony Orchestra, Dirigent: Hans Werner Henze)
1. Echos – 2. Stimmen – 3. Rufe
1. Allegro assai – 2. § = 60 – 3. § = 138
1. Pas de deux – 2. Pas de Tritons – 3. Pas de Matelots – 4. Pas d’action – 5. Pas de deux
1. Allegro – 2. 32 Variationen
  • Drei Dithyramben för kammarorkester (1958; in memoriam Willy Strecker [1884–1958]). Uruppförd 27 november 1958 Köln (Sinfonieorchester des WDR, Dirigent: Hans Rosbaud)
1. Sonata – 2. Invenzione – 3. Introduzione
  • Antifone (1959/60) för 11 solostråkar, blåsare och slagverk. Uruppförd 20 januari 1962 Berlin (Berlinerfilharmonikerna, Dirigent: Herbert von Karajan)
  • Los Caprichos (1963). Fantasia för orkester (efter Francisco de Goya). Uruppförd 6 april 1967 Duisburg (Sinfonieorchester des WDR, Dirigent: Christoph von Dohnányi)
1. Nadie se conosce (Keiner kennt sich selbst) – 2. Tal para qual (Gleich und gleich gesellt sich gern) – 3. El sueño de la razón produce monstruos (Der Schlaf der Vernunft gebiert Ungeheuer) – 4. Quién más rendido? (Wer ist mehr ergeben?) – 5. El sí pronuncian y la mano alargan al primero quel llega (Sie sagt ja und reicht ihre Hand dem ersten, der kommt) – 6. De qué mal morirá? (An welcher Krankheit wird er sterben?) – 7. Aquellos pulvos… (Jener Staub…) – 8. No hubo remedio (Es gab keinen Ausweg) – 9. Linda maestra! (Schöne Herrin!)
  • Zwischenspiele (1964) ur operan Der junge Lord för orkester. Uruppförd 12 oktober 1965 Berlin (Berlinerfilharmonikerna, Dirigent: Hans Werner Henze)
1. Allegro – 2. Con spirito – 3. Largo – 4. Vivace
  • Parerga zur Oper Die Bassariden (1964/65):
    • Mänadentanz (1965) för stor orkester. Uruppförd 23 april 1971 Bielefeld (Philharmonisches Orchester der Stadt Bielefeld, Dirigent: Bernhard Conz)
    • Adagio, Fuge und Mänadentanz (2004) för stor orkester. Uruppförd 4 september 2005 Hamburg (NDR Sinfonieorchester, Dirigent: Leitung: Christoph von Dohnányi)
  • In memoriam: Die Weiße Rose (1965). Dubbelfuga för 12 instrument. Uruppförd 16 mars 1965 Bologna (Teatro Comunale; Rassegna della Resistenza Europea; Mitglieder des Orchestra Comunale di Bologna, Dirigent: Bruno Maderna)
  • Fantasia für Streicher (1966) ur musiken till filmen Der junge Törless av Volker Schlöndorff. Uruppförd 1 april 1967 Berlin (Berlinerfilharmonikerna, Dirigent: Hans Zender)
1. Adagio – 2. Tempo eines Trauermarsches – 3. Espressivo – 4. Allegro – 5. Air – 6. Vivace – 7. Epilog
  • Nybearbetning (1984/85): Kleine Elegien för gamla instrument. Uruppförd 13 december 1986 Köln (Westdeutscher Rundfunk; Taverner Players, Dirigent: Andrew Parrott)
  • Heliogabalus Imperator (1971/72; reviderad 1986). Allegoria per musica (för stor orkester). Uruppförd 16 november 1972 Chicago (Chicago Symphony Orchestra, Dirigent: Georg Solti). Uruppförd (reviderad version) 28 juni 1989 Rom (Villa Massimo; Orchestra Sinfonica di Roma della RAI, Dirigent: Eberhard Kloke)
  • Katharina Blum (1975). Konsertsvit för liten orkester (efter musiken till filmen Die verlorene Ehre der Katharina Blum). Uruppförd 6 maj 1976 Brighton Festival (Brighton Festival Players, Dirigent: Hans Werner Henze)
1. Der vergiftete Strom – 2. Die Liebenden – 3. Klage – 4. Erinnerungen – 5. Große Fuge (Stoßzeit) – 6. Angst – 7. Der vergiftete Strom
  • Ragtimes & Habaneras (1975). Sinfonia för bleckblåsare. Uruppförd 13 september 1975 London (Royal Albert Hall)
  • Aria de la folia española. Version för kammarorkester (1977). Uruppförd 17 september 1977 St. Paul (Minnesota) (St. Paul Chamber Orchestra, Dirigent: Dennis Russell Davies)
    • Version för orkester (1977). Uruppförd 23 april 1979 Bournemouth (Bournemouth Symphony Orchestra, Dirigent: Hans Werner Henze)
    • Bearbetning av Roderick Watkins (* 1964) för 4 saxofoner, fyrhändigt piano och slagverk (1999)
  • Barcarola för stor orkester (1979; in memoriam Paul Dessau). Uruppförd 22 april 1980 Zürich (Tonhalle-Orchester, Dirigent: Gerd Albrecht)
  • Parerga till dansdramat Orpheus:
    • Apollo trionfante (1979). Musik för blåsare, knäppinstrument, slagverk och kontrabas. Uruppförd 1 september 1980 Gelsenkirchen (Städtisches Orchester, Dirigent: Uwe Mund)
    • Arien des Orpheus (1979) för gitarr, harpa, cembalo och stråkar. Uruppförd 16 november 1980 Gelsenkirchen (Städtisches Orchester, Dirigent: Uwe Mund)
1. Orpheus’ erste Arie – 2. Klagelied. Orpheus’ zweite Arie – 3. Danza generale – 4. Orpheus’ dritte Arie
  • Version för stor stråkbesättning (1981). Uruppförd 25 november 1981 Chicago (Chicago Symphony Orchestra, Dirigent: Hans Werner Henze)
  • Dramatische Szenen ur Orpheus (1979) för stor orkester:
1. Klage – 2. Gesang – 3. Rückkehr des Orpheus mit Eurydike; Eurydikes Tod – 4. Orpheus’ Wahn – 5. Apotheose
  • Spielmusiken ur barnoperan Pollicino (1979/80) för amatörorkester i skilda besättningar
  • 2 Deutschlandsberger Mohrentänze (1984/85) för 4 blockflöjter, gitarr, slagverk, stråkkvartett och stråkorkester. Uruppförd 14 oktober 1984 / 19 oktober 1985 Deutschlandsberg, Steiermark (Orchester der Städtischen Musikschule, Dirigent: Hans Werner Henze)
  • Fandango (1985; reviderad 1992) sopra un basso del Padre Soler. Uruppförd 5 februari 1986 Paris (Orchestre de Paris, Dirigent: Daniel Barenboim). Uruppförd (reviderad version): 30 november 1995 Prag (Tschechische Philharmonie, Dirigent: Gerd Albrecht)
  • Cinque piccoli concerti e ritornelli (1987) för orkester. Uruppförd 24 januari 1988 London (London Sinfonietta, Dirigent: Simon Rattle)
1. Per due Corni – 2. Per la Tromba – 3. Per il Trombone – 4. Per l’Heckelphon, il Clarinetto contrabbasso ed il Contrabbasso – 5. Per il Violino
1. Andante, molto sostenuto – 2. Allegretto, leggero – 3. Adagio
  • Voie lactée ô soeur lumineuse (1994). "Abendmusik für einen alten Freund". Toccata för 19 instrumentalister. Uruppförd 7 maj 1996 Basel (Ensemble der IGNM Basel, Dirigent: Jürg Henneberger)
  • Notturno. Eine Serenade (1995; för Klaus Rainer Schöll) för blåsinstrument, kontrabas och piano. Uruppförd 22 september 2001 Koblenz (Musikdagar; Blåsarsolister från Deutschen Kammerphilharmonie Bremen, Matthias Beltinger [Kontrabas], Peter Caelen [Piano])
  • Pulcinellas Erzählungen (1996) ur baletten Le disperazioni del Signor Pulcinella för kammarorkester
  • Parerga till baletten Le fils de l’air (Der Sohn der Luft; 1995/96):
1. Ballade – 2. Grande Sarabande Bohémienne – 3. Abschied
  • Sieben Boleros (1998) för stor orkester. Uruppförd 2 februari 2000 Las Palmas (Festival de Musica de Canarias; Yomiuri-Nippon-Sinfonieorchester, Dirigent: Gerd Albrecht)
1. La irascible – 2. La alabanza – 3. La expectación – 4. El pavo real – 5. La soberbia – 6. Dolor – 7. El gran paso de la Reina Arábica
1. [auskomponiertes Stimmen der Instrumente] – 2. Allegro vivace – 3. Tarantella
Besättning: 3(+Picc+AFl).3(+EH).3(+BKlar).3(+KFg) – 4.4.3.1 – Pk.Sz(3) – harpa – piano – stråkar

Bearbetningar

[redigera | redigera wikitext]
  • Telemanniana (i en sats; 1967; efter Pariser Quartett e-moll [1736] för flöjt, violin, violoncell och basso continuo av Georg Philipp Telemann) för stor orkester. Uruppförd 4 april 1967 Berlin (Berlinerfilharmonikerna; Dirigent: Gerd Albrecht)
  • I sentimenti di Carl Philipp Emanuel Bach (1982). Trascrizione per flauto, arpa e archi dalla Clavier-Fantasie [1787] con accompagnamente di un violino. Uruppförd 14 april 1982 Rom (Teatro Olimpico; Mario Ancilotti [Flöjt], Claudia Antonelli [Harpa]; Accademia Filarmonica Romana, Gruppo strumentale Musica d’Oggi, Dirigent: Angelo Faja)
  • Die Abenteuer des Don Chisciotte (1990). Svit efter operan med samma namn av Giovanni Paisiello och Giovanni Battista Lorenzi. Version för symfonisk blåsorkester: Norbert Studnitzky. Uruppförd 14 oktober 1990 Deutschlandsberg (Musikverein Stadtkapelle, Dirigent: Franz Maurer)
1. Morgenritt (Sinfonia) – 2. Der tragische Held – 3. Kampf mit den Schafhirten – 4. Sancho Pansas Gastmahl – 5. Dulcinea – 6. Ritornell – 7. Kampf mit den Windmühlenflügeln
1. Pietà – 2. Trauermarsch – 3. Reveille

för klaverinstrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Sechs Sonaten (1945; förlorad)
  • Drei Klavierstücke (1946; förlorad)
  • Klaviersonate (1947; för Wladimir Horbowski; förlorad)
  • Sonatine (1947) för piano
  • Sechs Klavierstücke (1947)
  • Variationen (1948) för piano. Uruppförd 17 juni 1949 Frankfurt am Main (Hessischer Rundfunk; Alexander Kaul)
  • Fünf Klavierstücke G-Dur (1950; förlorad)
  • Klaviersonate (1951; för Brigitte Bermann-Fischer [1905–1991])
  • Sonata per il pianoforte (1959). Uruppförd 26 september 1959 Berlin (Klaus Billing)
1. Molto movimentato – 2. Cantabile, con tenerezza – 3. Vivace
  • Six Absences pour le Clavecin (för cembalo; 1961). Uruppförd 7 november 1963 Mainz (Funkhaus am Deutschhausplatz; Kurt-Heinz Stolze)
1. Molto mesto e lento – 2. Andante cantabile – 3. Pesante, molto mosso – 4. Andantino – 5. Lento – 6. AllegramenteAgrèment de la Sixième Absence
  • Lucy Escott Variations (1963) för cembalo (över arian Come a me sereno ur La sonnambula [1831] av Vincenzo Bellini). Uruppförd 21 mars 1965 Berlin (Klaus Billing)
    • Version för piano av Klaus Billing. Uruppförd 21 mars 1965 Berlin (Klaus Billing)
  • Euridice (1978, reviderad 1981 och 1992). Framenti per il clavicembalo dal balletto L'Orfeo. Uruppförd 2 oktober 1986 New York (Merkin Concert Hall; Judith Norell [Cembalo])
Con calma e graziaSarabandaGran lamentoColori splendenti
  • Toccata senza Fuga (1979) ur Orpheus för orgel. Uruppförd 21 maj 1979 Stuttgart (Anton Zapf)
  • Sechs Stücke für junge Pianisten (1980; Parergon till barnoperan Pollicino [1979]). Uruppförd 13 oktober 1982 Stuttgart (András Hamary (* 1950))
1. Ballade – 2. Allegro con grazia – 3. Der Menschenfresser. Allegro barbaro – 4. Menschenfressers Traum. Moderato cantabile – 5. Allegro mostruoso – 6. Margaretenwalzer
  • Cherubino (1980/81). 3 miniatyrer för piano. Uruppförd 23 augusti 1981 Berlin (Deutsche Oper; Homero Francesch)
  • Une petite phrase (1984) från filmen Un amour de Swann. Bearbetning för piano
  • La mano sinistra. Piece for Leon (1987; för Leon Fleisher; över motiv från Das verratene Meer) för piano (vänster hand)
  • Piece for Peter (1988; för Peter Serkin) för piano
  • Clavierstück (1989)
  • Das Haus Ibach (1991) för piano
  • Pulcinella disperato. Fantasia (1991/92) för piano. Scener ut balettkomedin Le disperazioni di Pulcinella. Uruppförd 8 maj 1994 München (4. Münchener Biennale; Moritz Eggert)
  • Für Reinhold (1994) för piano
  • Toccata mistica (1994) för piano. Uruppförd 13 november 1994 Köln (Philharmonie; Homero Francesch)
  • Olly on the Shore (2001; för Oliver Knussen) för piano
  • Präludien till Tristan (2003) för piano. Uruppförd 6 augusti 2003 Salzburg (Mozarteum; Siegfried Mauser)
  • Scorribanda Pianistica (2003). Version för piano av Martin Zehn

för stråkinstrument

[redigera | redigera wikitext]
1. Adagio rubato – 2. Un poco allegretto – 3. Pastorale – 4. Andante con moto, rubato – 5. Vivace – 6. Tango – 7. Allegro marziale – 8. Allegretto – 9. Menuett
1.  Tirsi – 2. Mopso – 3. Aristeo
  • S. Biagio 9 Agosto ore 12.07 (1977). Ricordo per un contrabbasso solo
  • Ländler (1977) för violin
  • Étude philharmonique (1979) för violin
  • Epitaph för violoncell (1979; till minne av Paul Dessau)
  • Serenade för violin (1986). Uruppförd 1 juni 1986 Bad Godesberg (Adelina Oprean)
  • Für Manfred (1989) för violinsolo (till minne av Manfred Gräter [1928–1989])
  • An Brenton (1993). Lied för viola (till Brenton Langbein)

för blåsinstrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Sonatina (1974) för trumpet
1. Toccata – 2. Canzona – 3. Segnali
  • Version för trombone av Martin Harvey

för knäppinstrument

[redigera | redigera wikitext]
1. Tranquillamente – 2. Allegro rubato – 3. Leggero e scorrevole
  • Memorias de El Cimarrón (1970) för gitarr. Fri bearbetning av Leo Brouwer
  • Royal Winter Music (I/II) för gitarr:
    • Erste Sonate über Gestalten von Shakespeare (1975). Uruppförd 20 september 1976 Berlin (Festwochen; Julian Bream)
GloucesterRomeo and JulietArielOpheliaTouchstone, Audrey and WilliamOberon
Sir Andrew AguecheekBottom’s DreamMad Lady Macbeth
  • Drei Märchenbilder (1980) för gitarr (Parergon till barnoperan Pollicino [1979]). Uruppförd 2 augusti 1980 Montepulciano (Reinbert Evers)
    • Bearbetning för 2 gitarrer (1997) av Jürgen Ruck: se under Duos för knäppinstrument
  • Minette (1992). Fem melodier för cittra (Parergon till operan Den engelska katten [1980–1983; reviderad 1990])
1. Con comodo e con grazia – 2. Aria – 3. Andante cantabile – 4. Allegretto melancolico – 5. Chanson d’Adieu, Moderato assai, Lamento

för slagverk

[redigera | redigera wikitext]
1. Misteriously, tempo of a funeral march – 2. Very fast – 3. Very slowly, extremly quiet, whispering – 4. Allegretto (with grace, no rush) – 5. Andante cantabile

för stråk- och klaverinstrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Sonate (1946) för violine och piano
1. Prélude – 2. Nocturne – 3. Intermezzo – 4. Finale
  • Sonata per Viola e Pianoforte (i en sats; 1979). Uruppförd 20 april 1980 Witten (Wittener Tage für neue Kammermusik; Garth Knox [Viola], Jan Latham-Koenig [Piano])
  • Sonatina (1979) för violin och piano (Parergon till barnoperan Pollicino [1979]). Uruppförd 2 december 1980 London (Queen Elizabeth Hall; Jenny Abel [Violin], Roberto Szidon [Piano])
1. Allegretto – 2. Moderato assai – 3. Passacaglia
  • Fünf Nachtstücke (1990) för violin och piano. Uruppförd 16 maj 1990 London (Royal Academy of Music; Peter Sheppard [Violin], Aaron Shorr [Piano])
1. Elegie – 2. Capriccio – 3. Erstes Hirtenlied – 4. Zweites Hirtenlied – 5. Ode
  • Der verdoppelte Vitalin (1978/2003). Variationer för violin och piano (över motiv av Tomaso Antonio Vitali). Uruppförd 16 augusti 2003 Salzburg (Mozarteum; Benjamin Schmid [Violin], Ariane Haering [Piano])
  • Englische Balladen und Sonette (2003) för piano och violoncell. Uruppförd 16 augusti 2003 Salzburg (Mozarteum; Lucas Fels [Violoncell], Siegfried Mauser [Piano])
1. Ruhig, verhalten – 2. Viertel = 72 – 3. Bewegt, heftig, stürmisch – 4. Ernst, getragen – 5. Tango – 6. Sonett

för blås- och klaverinstrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Sonatine (1947) för flöjt och piano. Uruppförd 1947 Darmstadt-Kranichstein (Kurt Redel [Flöjt], Carl Seemann [Piano])
1. Moderato – 2. Allegro molto vivace – 3. Andantino – 4. Presto
  • 3 geistliche Konzerte (1994/96) för trumpete och orgel/ Trumpet och piano. Moritz Eggert
1. Rex tremendae – 2. Lacrimosa – 3. Sanctus

för knäpp- och klaverinstrument

[redigera | redigera wikitext]

för klaverinstrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Divertimenti (1964). Mellanspel ur operan Der junge Lord för 2 pianon. Uruppförd 30 november 1964 New York (Joseph Rollino und Paul Sheftel)
1. Allegro – 2. Con spirito – 3. Largo – 4. Vivace
  • Nocturnal Serenade (Serenata notturna; Parergon till operan Die englische Katze [1980–1983; reviderad 1990]). Bearbetning för 2 pianon av Martin Zehn (1993)
  • Serenata notturna (1996) för 2 pianon

för stråkinstrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Allegra e Boris (1987). Bröllopsmusik för violin och viola

för knäppinstrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Drei Märchenbilder (1980; Parergon till barnoperan Pollicino [1979]). Bearbetning för 2 gitarrer (1997) av Jürgen Ruck
  • Minette (1998). Canti e rimpianti amorosi för 2 gitarrer (Parergon till operan Die englische Katze [1980–1983; reviderad 1990])
1. Canzona felina e campagnola – 2. Aria lunare – 3. Il cuore spezzato – 4. Pianto delle due sorelle – 5. Minuetto di Minette – 6. Chanson d’Adieu – 7. La morte amorosa dell’eroina
  • Kammersonate (1948; revidierad 1963) för pianotrio. Uruppförd 16 mars 1950 Köln (Wolfram Gehring [Piano], Rolf Müller [Violin], Heinrich Plümacher [Violoncell])
1. Allegro assai – 2. Dolce, con tenerezza – 3. Lento
  • Trio i tre satser (1998) för violin, viola och violoncell. Uruppförd 12 maj 1999 Schwetzingen (Festspiele; Deutsches Streichtrio)
1. Allegrettino – 2. Adagio – 3. Ländler

Trios för blandad besättning

[redigera | redigera wikitext]
  • Trio (Divertimento?) (1945; förlorad) för oboe, viola och violoncell
  • Carillon, Récitatif, Masque (1974). Trio för mandolin, gitarr och harpa. Uruppförd 2 februari 1977 London (Hugo d’Alton [Mandolin], Roland Harker [Gitarr], Una O’Donovan [Harpa])
  • Selbst- und Zwiegespräche (1984/85). Trio för viola, gitarr och liten orgel (eller andra klaverinstrument; varje del är också spelbar som solo, även duo-kombinationer [Viol/gitarr, Viola/orgel, Gitarr/orgel]). Uruppförd 29 september 1985 Brühl (Olivier Kauffmann [Viol], Carry Greisch [Gitarr], Pierre Nimax [Orgel])
  • Leçons de danse (1995/96) för 2 pianon (eller piano och harpa) och slagverk (Parergon till baletten Le fils de l’air [Der Sohn der Luft; 1995/96]). Uruppförd 25 maj 1997 Schwetzingen (Festspiele)
TangoTempo di MinuettoFoxtrottFinale

Stråkkvartetter

[redigera | redigera wikitext]
  • 1. Streichquartett (1947). Uruppförd 1947 Heidelberg (Freund-Quartett)
1. Allegro molto – 2. Andantino – 3. Lento, ma non troppo – 4. Presto
  • 2. Streichquartett (1952). Uruppförd 16 december 1952 Baden-Baden (Südwestfunk; Parrenin-Quartett)
1. MM = 70 – 2. MM = 69 – 3. MM = 152
  • 3. Streichquartett (i en sats; 1975/76). Uruppförd 12 september 1976 Berlin (Festwochen; Concord Quartet)
  • 4. Streichquartett (1976). Uruppförd 25 maj 1977 Schwetzingen (Festspiele; Concord Quartet)
Molto agitatoAdagio. William Byrd PavanaAllegretto moderatoRondo improvvisato
  • 5. Streichquartett (1976). Uruppförd 25 maj 1977 Schwetzingen (Festspiele; Concord Quartet)
1. MM = 72 – 2. Atemlos, wild – 3. MM = Herzschlag – 4. Still, entlegen – 5. Echos, Erinnerungen, ganz von fern – 6. Morgenlied

Kvartett för blandad besättning

[redigera | redigera wikitext]
  • Kleines Quartett (1945) för oboe, violin, viola och violoncell
  • Ein kleines Potpourri (2000) ur Boulevard Solitude för flöjt, vibrafon, harpa och piano. Uruppförd 22 oktober 2000 Hannover (Expo 2000, Deutscher Pavillon; Ensemble TrioLog: Burkhard Jäckle [Flöjt], Stefan Blum [Vibrafon], Silvia Christine Fuchs [Harpa], Jan Philip Schulze [Piano])
1. Berceuse, Gavotte und Galopp – 2. Manon Lescaut schreibt einen Brief – 3. Perpetuum mobile

Pianokvintett

[redigera | redigera wikitext]
  • Quintetto (1990/91) för piano och stråkkvartett. Uruppförd 25 mars 1993 Berkeley (Peter Serkin [Piano], Guarneri String Quartet)
1. Con ferocia – 2. Adagio – 3. Litania

Träblåsarkvintett

[redigera | redigera wikitext]
  • Bläserquintett (1952; för flöjt, oboe, klarinett, horn och fagott). Uruppförd 15 februari 1953 Radio Bremen (Bläservereinigung der Bremer Philharmoniker)
1. Introduktion – 2. Thema – 3. Variation – 4. Sehr ruhig – 5. Rasch, heiter – 6. Galopp
  • L'autunno (1977). Musik för 5 blåsinstrumentalister. Uruppförd 28 februari 1979 London (Wigmore Hall); Koenig Ensemble, Dirigent: Jan Latham-Koenig (* 1953)
Besättning: flöjt (även piccola- och altflöjt), oboe (även Oboe d’amore), klarinett (även Ess-klarinett och basklarinett), valthorn (ad lib. även Wagnertuba), fagott (även kontrafagott)
1. Moderato – 2. Allegretto – 3. Allegramente – Malincolia – 4. Vivace – 5. Quia respexit humilitatem ancillae suae

Bleckblåsarkvintett

[redigera | redigera wikitext]

Kvintett för blandad besättning

[redigera | redigera wikitext]
  • Amicizia! (1976). Kvintett för klarinett, trombon, violoncell, slagverk och piano. Uruppförd 6 augusti 1976 Montepulciano (1° Cantiere Internazionale d’Arte; Instrumentalensemble Hinz und Kunst)
  • Neue Volkslieder und Hirtengesänge (1996; fritt efter musikteaterstycket Ödipus der Tyrann [1983]) för fagott, gitarr och stråktrio. Uruppförd 15 december 1997 Berlin (Berlinerfilharmonikerna, Kammermusiksaal; Scharoun-Ensemble)
1. Pastorale – 2. Morgenlied – 3. Ballade – 4. Tanz – 5. Rezitativ – 6. Abendlied – 7. Ausklang

för stråkinstrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Der junge Törless (1966). Fantasia för stråksextett (3 violiner, 2 viola och violoncell; efter musiken till filmen Der junge Törless av Volker Schlöndorff). Uruppförd 22 juni 1968 Minterne, Dorchester (Langbein-Ensemble)
1. Adagio – 2. Allegro marcato – 3. Air – 4. Vivace – 5. Epilogo
  • Utökad version för stråkorkester: se under Övrig ensemble- / orkesterverk

för slagverksinstrument

[redigera | redigera wikitext]

för blandad besättning

[redigera | redigera wikitext]
  • Sonate für sechs Spieler (1983; efter filmmusiken till L'amour à mort av Alain Resnais). Uruppförd 26 september 1984 London (The Fires of London, Dirigent: John Carewe)
  • Canzona (1982) för 7 instrument. Uruppförd 6 juni 1982 Stuttgart (Staatstheater; Dirigent: Dennis Russel Davies)
  • Concerto per il Marigny (1956) för piano och 7 instrument: se under Konsertverk med klaverinstrument
  • Quattro Fantasie (1963; Oktettsats ur Kammermusik 1958 och Adagio 1963) för klarinett, fagott, horn, 2 violiner, viola, violoncell och kontrabas
1. Prefazione – 2. Sonata – 3. Cadenza – 4. Adagio (Epilogo)
  • Sonata per otto ottoni (för 8 bleckblåsare; 1983). Uruppförd 17 september 1983 Berlin (Festwochen; Blechbläserensemble der Berliner Philharmoniker)
1. Largo – 2. Allegramente – 3. Rondino I – 4. Grave – 5. Rondino II

för solostämma och ett instrument

[redigera | redigera wikitext]

Sångstämma och piano

[redigera | redigera wikitext]
  • Whispers from Heavenly Death (1948; reviderad 1999). Kantat för hög sångstämma (Sopran eller tenor) och piano. Text: Walt Whitman, till tyska av Georg Goyert. Uruppförd 14 juni 1950 Stuttgart (Tage der Zeitgenössischen Musik; Sybille Ursula Fuchs [sopran]; Frank Zubal [piano])
1. Wagst du es jetzt, o Seele – 2. Keine Karte dort, kein Führer – 3. Ich kenne es nicht, o Seele – 4. Erst wenn die Bande sich lösen – 5. Dann brechen wir auf
  • Chanson Pflastersteine (1950) för sopran och piano. Text: ?
  • Ariosi (1963). Version för sopran och fyrhändigt piano. Texte: Torquato Tasso
1. Qual rugiada – 2. Compianto – 3. Maraviglioso fior del vostro mare – 4. Estro – 5. Deh, vieni, morte soave
  • Version för sopran, violin och orkester: se under Vokalverk för solostämmor och ensemble/orkester
1. In memoriam L. K. A. (1950–1952) ("At peace under this mandarin, sleep") – 2. Rimbaud ("The nights, the railway-arches, the bad sky") – 3. Lay your sleeping head, my love
  • Heimlich zur Nacht (1994) för sopran och piano. Text: Else Lasker-Schüler. Uruppförd 28 maj 1994 Berlin-Lankwitz (Siemensvilla; Gundula Hintz [Sopran], Axel Bauni [piano]; Konsert till intendanten för Berliner Festspiele, Ulrich Eckhardts 60-årsdag)
  • Nocturnal Serenade (ur Die Englische Katze). Bearbetning för sopran och piano (1996) av Martin Zehn
  • Sechs Gesänge aus dem Arabischen (1997/98) för tenor och piano. Text: Hans Werner Henze. Uruppförd 23 november Köln (Philharmonie; Ian Bostridge [Tenor], Julius Drake [Piano])
1. Selim und der Wind – 2. Die Gottesanbeterin – 3. Ein Sonnenaufgang – 4. Cäsarion – 5. Fatumas Klage – 6. Das Paradies

Sångstämma och gitarr

[redigera | redigera wikitext]
  • Drei Fragmente nach Hölderlin (1958) för tenor och gitarr
1. In lieblicher Bläue – 2. Möcht ich ein Komet sein? – 3. Wenn einer in den Spiegel siehet
  • Chilelied ("Dieser chilenische Sommer war süß"; 1974) för stämma och gitarr. Text: Rudi Bergmann (* 1950). Uruppförd 31 maj 1974 Essen (Grugahalle; Minneskonsert för Víctor Jara, tillika solidaritetshandling för motståndet i Chile; Dieter Süverkrüp [Stämma och gitarr])

Sångstämma och diverse instrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Heilige Nacht (1993). En julsång för mellanstämmor och blockflöjt (eller flöjt eller oboe, eller violin). Text: Hans-Ulrich Treichel

Stämma (från band) och slagverk

[redigera | redigera wikitext]
  • Prison Song (1971) för en slagverkare och tonband. Text: Ho Chi Minh. Lätt förändrat i Voices (1973): se under Vokalverk för solostämmor och ensemble / orkester

för solostämmor och 2–5 instrument

[redigera | redigera wikitext]
  • Sechs Lieder (1945) för hög sångstämma, flöjt, oboe, klarinett, horn och fagott. Text: ?
  • Being Beauteous (1963). Kantat för koloratursopran, harpa och 4 violoncelli. Text: Arthur Rimbaud (ur Les Illuminations [1872/73]). Uruppförd 12 april 1964 Berlin (Ingeborg Hallstein [Sopran]; Eberhard Finke, Wolfgang Boettcher, Peter Steiner, Heinrich Majowski [Violoncelli], Fritz Helmis [harpa], Dirigent: Hans Werner Henze)
  • El Cimarrón (1969/70). Autobiografi av den frigivna slaven Estéban Montejo. Recital för baryton, en flöjtist, en gitarrist och en slagverkare (respektive med olika instrument). Libretto: Hans Magnus Enzensberger (efter boken Biografía de un cimarrón [1966] av Miguel Barnet). Uruppförd 22 juni 1970 Aldeburgh, Suffolk (Aldeburgh Festival; William Pearson [Baryton], Karlheinz Zöller [Flöjt], Leo Brouwer [Gitarr], Stomu Yamashta [Slagverk])
1. Die Welt – 2. Der Cimarrón – 3. Die Sklaverei – 4. Die Flucht – 5. Der Wald – 6. Die Geister – 7. Die falsche Freiheit – 8. Die Frauen – 9. Die Maschinen – 10. Die Pfarrer – 11. Der Aufstand – 12. Die Schlacht von Mal Tiempo – 13. Der schlechte Sieg – 14. Die Freundlichkeit – 15. Das Messer
  • Memorias de "El Cimarrón" (1970) för gitarr. Bearbetning av Leo Brouwer: se under Kammarmusik – Soli för knäppinstrument
1. Heb doch die Stimme an – 2. Kindermund
  • Von Krebs zu Krebs (1981) för sopran, flöjt och piano. Text: ?

för solostämmor och ensemble/orkester

[redigera | redigera wikitext]
  • Der Vorwurf (1948). Konsertaria för baryton, trumpet, trombon och stråkorkester. Text: Franz Werfel
  • Whispers from Heavenly Death (1948; reviderad 1999). Kantat för hög sångstämma (sopran eller tenor) och 8 instrumentalister. Text: Walt Whitman, till tyska av Georg Goyert. Uruppförd 1950 Frankfurt am Main (Hessischer Rundfunk; Orchestermitglieder des Hessischen Rundfunks, Dirigent: Winfried Zillig)
1. Wagst du es jetzt, o Seele – 2. Keine Karte dort, kein Führer – 3. Ich kenne es nicht, o Seele – 4. Erst wenn die Bande sich lösen – 5. Dann brechen wir auf
  • Wiegenlied der Mutter Gottes (1948) för en barnröst eller enstämmig gosskör och 9 soloinstrument. Text: Lope de Vega, till tyska av Artur Altschul. Uruppförd 27 juni 1954 Duisburg (Niederrheinisches Musikfest; Agnes Giebel [Sopran]; Dirigent: Georg Ludwig Jochum)
  • Apollo et Hyazinthus (1948/49). Improvisationer för cembalo, altstämma och 8 soloinstrument. Text: Georg Trakl, Im Park
  • Fünf Neapolitanische Lieder (Cinque canzoni napoletane; Canzoni „e copp“ ’o tammurro [Lieder zur Trommel]; 1956) för baryton och kammarorkester. Text: anonym (1600-talet). Uruppförd 26 maj 1956 Frankfurt am Main (Hessischer Rundfunk; Dietrich Fischer-Dieskau, Sinfonie-Orchester des Hessischen Rundfunks, Dirigent: Otto Matzerath)
  • Nachtstücke und Arien (1957) för sopran och stor orkester. Text: Ingeborg Bachmann. Uruppförd 20 oktober 1957 Donaueschingen (Donaueschinger Musiktage; Gloria Davy [Sopran]; Südwestfunk-Orchester, Dirigent: Hans Rosbaud)
1. Nachtstück I – 2. Aria I: Wohin wir uns wenden im Gewitter der Rosen – 3. Nachtstück II – 4. Aria II: Mit schlaftrunkenen Vögeln – 5. Nachtstück III
  • Kammermusik 1958 för tenor, gitarr och 8 soloinstrument. Text: Friedrich Hölderlin, Hymn In lieblicher Bläue. Uruppförd 26 november 1958 Hamburg (Norddeutscher Rundfunk; Peter Pears [Tenor], Julian Bream [Gitarr]; Orchestermitglieder des Norddeutschen Rundfunks, Dirigent: Hans Werner Henze)
1. Prefazione – 2. In lieblicher Bläue – 3. Tento I: Du schönes Bächlein – 4. Innen aus Verschiedenem entsteht – 5. Tento II: Es findet das Aug’ oft – 6. Gibt es auf Erden ein Maß – 7. Sonata – 8. Möcht ich ein Komet sein? – 9. Cadenza – 10. Wenn einer in den Spiegel siehet – 11. Tento III: Sohn Laios’ – 12. Wie Bäche reißet das Ende von etwas mich dahin – 13. Adagio (Epilogo)
  • Drei Fragmente nach Hölderlin (1958) för tenor och gitarr: se under Vokalverk för solostämma och 1 instrument
1. In lieblicher Bläue – 2. Möcht ich ein Komet sein? – 3. Wenn einer in den Spiegel siehet
  • Drei Tentos för gitarr (1963): se under Kammarmusik – Soli för knäppinstrument
  • Quattro Fantasie (1963): se under Kammarmusik – Oktett
1. Von allen Dichtern unserer Zeit – 2. O Titania – 3. Bah, dieses Pack
1. Qual rugiada – 2. Compianto – 3. Maraviglioso fior del vostro mare – 4. Estro – 5. Deh, vieni, morte soave
  • Version för sopran och fyrhändigt piano: se under Vokalverk för solostämma och 1 instrument
  • Bearbetningar av Nr 2:
    • för stråksextett (1966, till filmen Un amour de Swann): se under Filmmusik och Kammarmusik – Sextett
    • för stråkorkester (1966): se under Övrig ensemble- / orkesterverk
    • för piano (1984): se under Kammarmusik – Soli för klaverinstrument
  • Ein Landarzt (1964). Monodram för baryton och liten orkester. Text: Franz Kafka. Uruppförd 13 oktober 1965 Berlin (Dietrich Fischer-Dieskau; Berlinerfilharmonikerna, Dirigent: Hans Werner Henze)
  • Versuch über Schweine (1968) för Sprechgesang (Baryton) och orkester. Text: Gaston Salvatore. Uruppförd 14 februari 1969 London (Roy Hart [Baryton]; English Chamber Orchestra, Dirigent: Hans Werner Henze)
  • 2. Violinkonzert (i en sats; 1971; reviderad 1991) för violin, tonband, basbaryton och 33 instrumentalister. Text: Hans Magnus Enzensberger, Hommage à Gödel. Uruppförd 2 november 1972 Basel (Brenton Langbein [Violin], Kurt Widmer [Basbaryton]; Basler Kammerorchester, Dirigent: Paul Sacher)
  • Voices – Stimmen (1973). En samling av sånger för mezzosopran, tenor och instrumentalgrupper (15 musiker). Uruppförd 4 januari 1974 London (Queen Elizabeth Hall; Rose Taylor [Mezzosopran], Paul Sperry [Tenor]; London Sinfonietta, Dirigent: Hans Werner Henze)
1. Los poetas cubanos ya no suenan. Text: Heberto Padilla (1932–2000) – 2. Prison Song. Text: Ho Chi Minh – 3. Keiner oder alle. Text: Bertolt Brecht – 4. The Electric Cop. Text: Victor Hernandez Cruz (* 1949) – 5. The Distant Drum. Text: Calvin C. Hernton (1933–2001) – 6. 42 Schulkinder. Text: Erich Fried – 7. Caino. Text: Gino De Santis – 8. Il Pasi. Text: Mario Tobino (1910–1991) – 9. Heimkehr. Text: Heinrich Heine – 10. Grecia 1970. Text: Giuseppe Ungaretti – 11. Legende von der Entstehung des Buches Taoteking auf dem Weg des Laotse in die Emigration. Text: Bertolt Brecht – 12. Gedanken eines Revuemädchens während des Entkleidungsaktes. Text: Bertolt Brecht – 13. Das wirkliche Messer. Text: Hans Magnus Enzensberger – 14. Recht und billig. Text: Erich Fried – 15. Patria. Text: Miguel Barnet – 16. Screams (Interlude). Text: Walton Smith – 17. The Worker. Text: Richard W. Thomas – 18. Para aconsejar a una dama. Text: Heberto Padilla – 19. Roses and Revolutions. Text: Dudley Randall (1914–2000) – 20. Vermutung über Hessen. Text: F. C. Delius – 21. Schluss. Text: Michaelis Katsaros – 22. Das Blumenfest. Text: Hans Magnus Enzensberger
1. Con una cuchara – 2. Tenía la noche – 3. Es por el silencio sapientismo – 4. A la izquierda
  • Drei Lieder über den Schnee (1989) för sopran, baryton och 8 instrument. Text: Hans-Ulrich Treichel. Uruppförd 8 september 1989 Frankfurt am Main (Alte Oper; Maria Husmann [Sopran], Kurt Widmer [Baryton]; Scharoun Ensemble, Dirigent: Gernot Schulz)
1. Schnee, den ich loben will – 2. Es ist ein Schnee gefallen – 3. Als die Erde verlassen war
  • Paraphrasen über Dostojewski. In Worte gefaßt für Prinz Myshkin von Ingeborg Bachmann för talare och 11 instrument (1990). Libretto: Ingeborg Bachmann (1953). Uruppförd 12 januari 1991 London (Barbican Hall; Jonathan Moore [Talare], London Sinfonietta, Dirigent: Ingo Metzmacher)
1. Intrada – 2. Danse – 3. Petits jeux – 4. Pas de quatre – 5. Grand pas – 6. Air 1 – 7. Scène – 8. Interlude – 9. Pas de deux – 10. Air 2 – 11. Scène – 12. Ballade. Ritornell – 13. Ballet blanc – 14. Scène – 15. Interlude – 16. Variations – 17. Pantomime – 18. Finale. Bolero – 19. Apotheose
1. Kein Blick, kein Schatten – 2. Was für eine schöne Stimme
  • Lieder und Tänze (1992/93) ur operetten La Cubana för mezzosopran och kammarensemble. Text: Hans Magnus Enzensberger. Uruppförd 12 september 1993 Zürich (Kleiner Tonhallesaal; Maria Husmann [Sopran], Collegium Novum Zürich)
1. Ouvertüre – 2. Tivoli-Couplet – 3. Canzona I – 4. Tango – 5. Polonaise – 6. Ragtime – 7. Canzona II – 8. Illusion
  • Aristaeus (1997–2003). Dramma in musica per voce recitante (baritono) e orchestra (för talare [eller baryton] och orkester). Text: Hans Werner Henze. Uruppförd 1 februari 2004 Berlin (Konzerthaus; Martin Wuttke [Talare]; Rundfunk-Sinfonieorchester Berlin, Dirigent: Marek Janowski)

för solostämma/ Chor a cappella

[redigera | redigera wikitext]
  • Mad People’s Madrigal ur We Come to the River (1974–1976) för 12-stämmig blandad kör. Text: Edward Bond
  • Orpheus behind the wire (Orpheus hinter dem Stacheldraht; 1981–1983) för 4- till 12-stämmig blandad kör. Text: Edward Bond, tysk version: Hans Werner Henze
1. Wie war die Hölle? (SSSAAATTTBBB) – 2. Der Sinn liegt hier (SSAA) – 3. Du der du die Zeit der Mörder überlebtest (SATBB) – 4. Nun ist alles anders (TTTBBB) – 5. Orpheus (SSAATTBB)
  • An Sascha (1991) för sopran och alt. Text: ?
  • Hirtenlieder ur operan Venus und Adonis (1993–1995) för 6 stämmor (S.Mez.A.T.Bar.B) solis eller kör. Text: Hans-Ulrich Treichel
1. Der Morgen steigt auf – 2. Ungestüm ist Adonis – 3. Der Wind, er spricht zum Laub – 4. Die Flüsse stehen still

för kör och ensemble/orkester

[redigera | redigera wikitext]
  • Fünf Madrigale (1947) för liten blandad kör (SATB) och 11 soloinstrument. Text: François Villon (ur Le Testament, Das große Testament [1461/62]), till tyska av Paul Zech. Uruppförd 25 april 1950 Frankfurt am Main (Frankfurter Singakademie; Instrumentalisten des Kölner Rundfunk-Sinfonie-Orchesters, Dirigent: Ljubomir Romansky)
1. Im Wald, da ruht – 2. Und ist kein Feld – 3. Als Kaiser Alexander – 4. Wer sterben muß – 5. Dein Bild im Angesicht
  • Chor gefangener Trojer (1948; reviderad 1964). Symfonisk sats för blandad kör och stor orkester. Text: Johann Wolfgang von Goethe (ur "Faust. Der Tragödie zweiter Teil", 3 akt). Uruppförd 6 februari 1949 Bielefeld (Chor des Musikvereins Bielefeld, Orchester der Stadt Bielefeld, Dirigent: Hans Hoffmann)
  • Wiegenlied der Mutter Gottes (1948) för en barnröst eller enstämmig gosskör och 9 soloinstrument: se under Vokalverk för solostämmor och ensemble / orkester
  • Lieder von einer Insel (1964). Körfantasier för kammarkör, trombin, 2 violoncelli, kontrabas, portativ, slagverk och pukor. Text: Ingeborg Bachmann. Uruppförd 23 januari 1967 Selb (100. Rosenthal-Feier-Abend; RIAS-Kammerchor, Mitglieder der Berliner Philharmoniker, Dirigent: Hans Werner Henze)
1. Schattenfrüchte fallen von den Wänden – 2. Wenn du auferstehst – 3. Einmal muß das Fest ja kommen – 4. Wenn einer fortgeht – 5. Es ist Feuer unter der Erde
1. Pastorale („Quid, quae te pura solum sub nocte canentem“) – 2. Adagio („Alpinas a!“) – 3. Silenus („…simul incipit ipse“)
1. Die Flucht – 2. Bei den Toten – 3. Bericht der Verfolger – 4. Die Platane – 5. Der Sturz – 6. Die Nacht im Dom – 7. Die Rettung
Orkester: 3(+2Picc+AFl).EH.1[+BKlar].0 – 1.2.0.Wagnertuba – Slagverk.[2] – Harpa – Piano – Celesta – Stråkar: 0.0.0.1.1

för solostämmor, kör och ensemble/orkester

[redigera | redigera wikitext]
1. Corpi Celesti (Die Himmelskörper) – 2. I Quattro Elementi (Die vier Elemente) – 3. La Continua Mutazione (Der fortlaufende Umbruch) – 4. Il Piacere E'Nel Movimento (Die Freude liegt in der Bewegung) – 5. Il Sorgere del Sole (Der Sonnenaufgang) – 6. Il Sommo Bene (Das höchste Gut)
  • Cantata della fiaba estrema (1963) för sopran, kammarkör (SATB) och 13 instrument. Text: Elsa Morante. Uruppförd 26 februari 1965 Zürich (Ingeborg Hallstein [Sopran]; Collegium Musicum Zürich, Singkreis Zürich, Dirigent: Paul Sacher)

Bearbetningar

[redigera | redigera wikitext]
1. Der Engel – 2. Stehe still – 3. Im Treibhaus – 4. Schmerzen – 5. Träume
  • Don Chisciotte della Mancia (1976/78). Suite dal concerto (Konsertsvit) ur operan med samma namn av Giovanni Paisiello och Giovanni Battista Lorenzi för 2 sopraner, tenor (buffo), baryton, blåsorkester och kammarorkester
1. Sinfonia – 2. Battaglia con pastori – 3. Duetto – 4. Sinfonia, Aria di Sancio, Triste canzone, Menuetto – 5. Duetto, Quartetto – 6. Sinfonia
Teil I: 1. Gruß seiner Treuen an Friedrich August den Geliebten bei seiner Rückkunft aus England den 9. August 1844 – 2. Der Knabe und der Tannenbaum
Teil II: Sieben Kompositionen zu GoethesFaust. 1. Lied der Soldaten – 2. Gretchen am Spinnrade – 3. Brandners Lied – 4. Lied des Mephistopheles – 6. Melodram – 7. Bauer unter der Linde
Teil III: Acht französische Lieder. 1. Berceuse. Text: anonym – 2. Extase. Text: Victor Hugo (aus Les Orientales) – 3. Attente. Text: Victor Hugo (aus Les Orientales) – 4. La tombe dit a la rose. Text: Victor Hugo (aus Les voix intérieures) – 5. Mignonne Text: Pierre de Ronsard – 6. Tout n’est qu’images fugitives [Soupir]. Text: Jean Reboul (1796–1864) – 7. Les deux grenadiers (Die beiden Grenadiere). Text: Heinrich Heine, französisch von François-Adolphe Loeve-Veimar – 8. Adieux de Marie Stuart. Text: Pierre-Jean de Béranger

Operor, musikteaterstycken

[redigera | redigera wikitext]
  • Die Leier des Palamedes (1943; förlorad?). Opera. Libretto: Erich Jüngst († 1943)
  • Das Wundertheater (1948). Opera för skådespelare. Libretto: efter intermezzot El retablo de las maravillas av Miguel de Cervantes, till tyska av Adolf Friedrich von Schack. Uruppförd 7 maj 1949 Heidelberg (Städtische Bühnen; Regi: Heinrich Köhler-Helffrich; Scenografi: Heinrich Nötzold; Dirigent: Carl Caelius)
    • Nyversion för sångare (1964; som del 1 av Triptychons: Das WundertheaterEin LandarztDas Ende einer Welt). Uruppförd 30 november 1965 Frankfurt am Main (Oper; Regi: Hans Neugebauer; Scenografi och kostym: Jacques Camurati; Dirigent: Wolfgang Rennert)
    • Reducerad version (1964) av Henning Brauel (för skådespelare och 5 musiker). Uruppförd 30 september 1965 Berlin (Schillertheater, Werkstattbühne)
  • Ein Landarzt (1951; reviderad 1994). Raddioopera. Libretto: Hans Werner Henze (efter romanen med samma namn [1917/18] av Franz Kafka). Uruppförd 29 november 1951 Hamburg (Nordwestdeutscher Rundfunk; Regi: Otto Kurth; Orchester des Nordwestdeutschen Rundfunks, Dirigent: Harry Hermann Spitz). Uruppförd (scenisk bearbetning) 27 maj 1953 Köln. Uruppförd (reviderad version) 27 september 1996 Köln (Studio für Elektronische Musik des WDR; WDR Sinfonieorchester Köln, Dirigent: Markus Stenz)
    • Monodram för baryton och liten orkester (1964): se under Vokalverk för solostämmor och ensemble /orkester
    • Scenversion (1964): Opera i en akt. Uruppförd 30 november 1965 Frankfurt (Oper; Regi, scenografi och kostym: Hans Neugebauer; Dirigent: Wolfgang Rennert)
  • Boulevard Solitude (1950/51; reviderad 1952 och 1974). Lyriskt drama i 7 bilder. Libretto: Grete Weil, Scenarium: Walter Jockisch (1907–1970) (efter romanen Manon Lescaut [1728] av Antoine-François Prévost). Uruppförd 17 februari 1952 Hannover (Opernhaus; Regi: Walter Jockisch; Koreografi: Otto Krüger; scenografi och kostym: Jean-Pierre Ponnelle; Dirigent: Johannes Schüler)
    • Ein kleines Potpourri (2000) ur Boulevard Solitude för flöjt, vibrafon, harpa och piano: se under Kammarmusik – kvartett för blandad besättning
  • Das Ende einer Welt (1953; reviderad 1993). Radioopera. 2 aktet med prolog och epilog. Libretto: Wolfgang Hildesheimer. Uruppförd 4 december 1953 Hamburg (Nordwestdeutscher Rundfunk; Regi: Curt Reiss; Orchester des Nordwestdeutschen Rundfunks, Dirigent: Harry Hermann Spitz). Uruppförd (reviderad version) 27 september 1996 Köln (Studio für Elektronische Musik des WDR; WDR Sinfonieorchester, Dirigent: Markus Stenz)
    • Scenversion (1964): Opera buffa i en akt. Uruppförd 30 november 1965 Frankfurt (Oper; Dirigent: Wolfgang Rennert; Regi: Hans Neugebauer; scenografi och kostym: Jacques Camurati)
  • König Hirsch (1953–1956). Opera i 3 akter. Libretto: Heinz von Cramer (efter sagospelet Il Re Cervo [1772] av Carlo Gozzi). Uruppförd (fragmentariskt) 23 september 1956 Berlin (Deutsche Oper; Regi: Leonard Steckel; Scenografi: Jean-Pierre Ponnelle; Dirigent: Hermann Scherchen). Uruppförd: 4 oktober 1957 RAI (Dirigent: Nino Sanzogno [1911–1983]; Kör: Ruggero Machini). Uruppförd (med ARD-överföring) 5 maj 1985 Stuttgart (Württembergische Staatsoper; Regi: Hans Hollmann; Scenorgrafi: Hans Hoffer; Kostym: Frida Parmeggiani; Dirigent: Dennis Russell Davies; Kör: Ulrich Eistert). Uruppförd (konsertant) duetten Was können wir tun: 11 maj 2006 München (Herkulessaal der Residenz; Mojca Erdmann [Sopran], Stuart Skelton [Tenor]; Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks, Dirigent: Peter Ruzicka)
    • Reducerad version (1962): Il Re Cervo oder Die Irrfahrten der Wahrheit. Opera i 3 akter. Uruppförd 10 mars 1963 Kassel (Staatstheater; Regi: Hans Hartleb; scenografi och kostym: Ekkehard Grübler (1928–2012); Dirigent: Hans Werner Henze)
    • 4. Sinfonie (1955; efter Skogsscenen i finalen till akt 2 av König Hirsch): se under Symfonier
    • Szenen und Arien (1956), Vokalsinfonie (1995): se under Vokalverk för solostämmor, kör och ensemble /orkester
  • Der Prinz von Homburg (1958/59; reviderad 1991). Opera i 3 akter (9 bilder). Libretto: Ingeborg Bachmann (efter pjäsen Prinz Friedrich von Homburg av Heinrich von Kleist). Uruppförd 22 maj 1960 Hamburg (Staatsoper; Regi: Helmut Käutner; Scenografi och kostym: Alfred Siercke; Dirigent: Leopold Ludwig). Uruppförd (reviderad version) 24 juli 1992 München (Bayerische Staatsoper, Cuvilliés-Theater; Regi: Nikolaus Lehnhoff; Scenografi och kostym: Gottfried Pilz; Dirigent: Wolfgang Sawallisch)
  • La Forza delle Circostanze ovvera Ella non riuscì a convincerlo (1959). Operaparodi i 5 akter
  • Elegy for Young Lovers (Elegie für junge Liebende) (1959–1961; reviderad 1987). Opera i 3 akter. Libretto: Wystan Hugh Auden och Chester Kallman [1921–1975]. Tysk version: Ludwig Landgraf, Werner Schachteli och Hans Werner Henze. Uruppförd 20 maj 1961 Schwetzingen (Rokokotheater; Regi: Hans Werner Henze; Scenograf: Helmut Jürgens; Kostym: Sophie Schröck; Ensemble der Bayerischen Staatsoper; Dirigent: Heinrich Bender). Uruppförd (reviderad version) 28 oktober 1988 Venedig (Teatro La Fenice; Dirigent: Markus Stenz)
    • Drei Arien (1960; reviderad 1993): se under Vokalverk för solostämmor och ensemble/orkester
Der junge Lord (Henze) Deutsche Oper Berlin
  • Der junge Lord (1964). Komisk opera in 2 akter. Libretto: Ingeborg Bachmann (efter fabeln Der Affe als Mensch [ur sagosamlingen Der Scheik von Alessandria und seine Sklaven] av Wilhelm Hauff). Uruppförd 7 april 1965 Berlin (Deutsche Oper; Regi: Gustav Rudolf Sellner; Scenografi och kostym: Filippo Sanjust; Dirigent: Christoph von Dohnányi)
    • Zwischenspiele (1964) ur operan Der junge Lord för orkester: se under Övrig ensemble-/orkesterverk
    • Divertimenti (1964) ur Der junge Lord för 2 pianon: se under Kammarmusik – Duos för klaverinstrument
  • The Bassarids (Die Bassariden) (1964/65). Opera seria i en akt med intermezzo. Libretto: Wystan Hugh Auden och Chester Kallman (efter dramat Backanterna av Euripides). Tysk version: Helmut Reinold och Maria Bosse-Sporleder. Uruppförd 6 augusti 1966 Salzburg (Großes Festspielhaus; Regi: Gustav Rudolf Sellner; Scenografi och kostym: Filippo Sanjust; Dirigent: Christoph von Dohnányi)
    • Nyversion (1992): Musikdrama i en akt (utan intermezzo)
    • The Judgement of Calliope (Das Urteil der Kalliope) (1964/1991). Ett satyrspel (= ur Bassariden). Uruppförd 29 oktober 1997 Gießen (Stadttheater; Regi: Guy Montavon; Ausstattung: Mark Väisänen; Dirigent: Michael Hofstetter)
      • Reducerad verson för sångstämmor, mandolin och cembalo av Henning Brauel (1974)
    • Mänadentanz (1965), Adagio, Fuge und Mänadentanz (2004): se under Övrig ensemble-/orkesterverk
  • Moralities (Morality plays; Moralitäten) (1967). Tre sceniska kantater (Spel) för solistet, talare, blandad kör (SATB) och liten orkester. Libretto: Wystan Hugh Auden (efter fabeln av Aisopos). Tysk versiob: Maria Bosse-Sporleder. Uruppförd 18 maj 1968 Cincinnati (May Festival; Kör och solister från College Conservatory of Music, Combined High School Chorus and Children’s Choir, Cincinnati Symphony Orchestra, Dirigent: Max Rudolf)
    • Liten version (1970). Uruppförd 1 april 1970 Saarbrücken (Kongresshalle; Wilhelm Pitsch [Talare], Charlotte Lehmann-Huber [Sopran], Ingrid Stolz [Alt], Georgios Chatsilias [Tenor], Siegmund Nimsgern [Bas]; Chor der staatlichen Hochschule für Musik, Saarbrücken; Hans und Kurt Schmitt [Pianon], Franz Zöller [Cembalo]; Dirigent: Herbert Simolzi)
1. In the first age the frogs dwelt at peace (In Urzeiten lebten friedlich die Frösche am Teich) – 2. When first had no second, before time was (Ehe Zeit war, zu Anfang des Beginns) – 3. A ship put to sea (Ein Schiff stach in See)
Del 1: Die Einschiffung zum Untergang – Del 2: Die neunte Nacht und der Morgen
1. Planimetrie – 2. Belästigungsversuche – 3. Die verschleierten Boten – 4. Der lustlose Aufpasser – 5. Einleitung in die schwierige Bourgeoisie – 6. Rückkehrversuche in die Bourgeoisie – 7. (ohne Titel) – 8. Deutsches Lied – 9. Vermessungsurkunde – 10. Sprachübung (Galgenlied) – 11. Metaphentes
  • Fragmente aus einer Show (1971): se under Kammarmusik – Bleckblåsarkvintett
  • La Cubana oder Ein Leben für die Kunst (1972/73; reviderad 1996). TV-opera (Vaudeville) i 5 bilder. Libretto: Hans Magnus Enzensberger (efter motiv från romanen Canción de Rachel av Miguel Barnet). Ursänd 4 mars 1974 New York (Channel 13; WNET Opera Theatre New York; Regi: Kirk Browning; Ausstattung: Rouben Ter-Arutunian; Dirigent: Hans Werner Henze). Uruppförd 28 maj 1975 München (Staatstheater am Gärtnerplatz; Regi: Imo Moszkowicz; Scenografi och kostym: Jürgen Henze; Dirigent: Peter Falk; Kör: Wilfried Koch)
    • Nyversion: La piccola Cubana (1990/91/96), för kammarteater och starkt förenklad besättning; av Jobst Liebrecht för Kammerensemble (2019/20).
    • Lieder und Tänze (1992/93) ur operetten La Cubana för mezzosopran och kammarensemble: se under Vokalverk för solostämmor och ensemble/orkester
  • Streik bei Mannesmann (1973). Scenisk kantat. Libretto: Erika Runge. Musik: Dietrich Boeckle, Hans Werner Henze (Künstlerische Leitung), Niels Frederic Hoffmann, Thomas Jahn, Luca Lombardi och Wilfried Steinbrenner. Uruppförd 1973 Berlin
  • We Come to the River (Wir erreichen den Fluß) (1974–1976). Actions for Music. Libretto: Edward Bond. Uruppförd 12 juni 1976 London (Royal Opera House Covent Garden; Regi: Hans Werner Henze; Scenografi och kostym: Jürgen Henze; Dirigent: David Atherton)
    • Mad People’s Madrigal ur We Come to the River för 12-stämmig blandad kör: se under Vokalverk för solostämmor/ Chor a cappella
  • Der heiße Ofen (1975). Komisk opera. 5 aktet och 3 mellanakter. Text: Friedrich Hitzer, Klaus Konjetzky, Wolfgang Florey, Niels Frederic Hoffmann, Thomas Jahn och Dieter Süverkrüp (efter scenverket Michel und Rosi av Friedrich Hitzer och Klaus Konjetzky). Musik: Richard Blackfort, Henning Brauel, Peter Maxwell Davies, Michael Denhoff, Hans Werner Henze, Niels Frederic Hoffmann, Thomas Jahn, Geoffrey King und Francis Pinto. UA 18. März 1989 Kassel
  • Pollicino (1979/80). Favola per musica. Libretto: Giuseppe Di Leva (efter sagan av Carlo Collodi, Bröderna Grimm och Charles Perrault). Uruppförd 2 augusti 1980 Montepulciano (5. Cantiere Internazionale d’Arte; Kinder und Erwachsene aus Montepulciano und Umgebung; Regi: Willy Decker; Scenografi: Peter Nagel; Kostym: Marion Gerretz; Concentus Politianus, Dirigent: Jan Latham-Koenig)
    • Spielmusiken ur Pollicino (1979/80) för amatörorkester: se under Övrig ensemble-/orkesterverk
    • Sonatina (1979) ur Pollicino för violin och piano: se under Kammarmusik – Duos för stråk- och klaverinstrument
    • Sechs Stücke für junge Pianisten (1980) ur Pollicino: se under Kammarmusik – soli för klaverinstrument
    • Drei Märchenbilder ur Pollicino för gitarr (1980) / för 2 gitarrer (1997): se under Kammarmusik – soli/ duos för knäppinstrument
  • The English Cat (Die englische Katze) (1980–1983; reviderad 1990). A Story for Singers and Instrumentalists. 2 akter (7 bilder). Libretto: Edward Bond (efter Peines de cœur d’une chatte anglaise av Honoré de Balzac). Tysk version: Ken Bartlett. Uruppförd 2 juni 1983 Schwetzinger Festspiele (Regi: Hans Werner Henze; Scenografi och kostym: Jakob Niedermeier; Ensemble der Württembergischen Staatsoper Stuttgart, Dirigent: Dennis Russel Davies)
    • Minette (1992) för cittra: se under Kammarmusik – soli för knäppinstrument
    • Minette (1998) för 2 gitarrer: se under Kammarmusik – duos för knäppinstrument
    • Nocturnal Serenade ur Die Englische Katze. Bearbetning för sopran och piano (1996) av Martin Zehn: se under Vokalverk för solostämma och 1 instrument
  • Ödipus der Tyrann oder Der Vater vertreibt seinen Sohn und schickt die Tochter in die Küche (1983). Ett spel för 4 skådespelare, tenor och 4 instrumentalister. Libretto: Hubert Hollmüller. Samarbete med Hans-Jürgen von Bose, S. Holt och David Lang (* 1957). Uruppförd 30 oktober 1983 Kindberg
    • Neue Volkslieder und Hirtengesänge (1996) för fagott, gitarr och stråktrio: se under Kammarmusik – kvintett för blandad besättning
  • Das verratene Meer (1986–1989; reviderad 1992). Musikdrama i 2 akter. Libretto: Hans-Ulrich Treichel (efter romanen Gogo No Eiko [Sjömannen som föll i onåd hos havet] av Yukio Mishima). Uruppförd 5 maj 1990 Berlin (Deutsche Oper; Regi: Götz Friedrich; Scenografi: Hans Hoffer; Kostym: Jan Skalicky; Dirigent: Markus Stenz)
    • Nyversion: Gogo No Eiko (2003; reviderad 2005). Uruppförd 15 oktober 2003 Tokyo (Suntory Hall; Mari Midorikawa, Tsuyoshi Mihara, Jun Takahashi, Yoshikazu Mera; Yomiuri Nippon Symphony Orchestra, Dirigent: Gerd Albrecht). Uruppförd (reviderad version) 26 augusti 2006 Salzburg (Festspiele; Orchestra Sinfonica Nazionale della RAI, Dirigent: Gerd Albrecht)
    • La mano sinistra. Piece for Leon (1987; för Leon Fleisher; över motiv från Das verratene Meer) för piano (vänster hand): se under Kammarmusik – soli för klaverinstrument
  • Venus und Adonis (1993–1995). Opera i en akt för sångare och dansare. Libretto: Hans-Ulrich Treichel. Uruppförd 11 januari 1997 München (Bayerische Staatsoper)
  • L'Upupa und der Triumph der Sohnesliebe (2000–2003). Ett tyskt lustspel i 2 akter (11 bilder). Libretto: Hans Werner Henze (efter en afrikansk saga). Uruppförd 12 augusti 2003 Salzburg (Kleines Festspielhaus; med Laura Aikin [Badi’at], John Mark Ainsley [Dämon], Alfred Muff [Al Radschi], Hanna Schwarz [Malik], Günter Missenhardt [Dijab], Matthias Goerne [Al Kasim], Axel Köhler [Adschib], Anton Scharinger [Gharib]; Regi: Dieter Dorn; Ausstattung: Jürgen Rose; Wienerfilharmonikerna, Konzertvereinigung Wiener Staatsopernchor, Dirigent: Markus Stenz)
  • Phaedra. Konsertopera i 2 delar (9 bilder). Libretto: Christian Lehnert. Uruppförd 6 september 2007 Berlin (Staatsoper; Regi: Peter Mussbach; Scenografi: Ólafur Elíasson; Kostym: Bernd Skodzig; Ljus: Olaf Freese; Dramaturgi: Jens Schroth; Ensemble Modern, Dirigent: Michael Boder)
  • Opfergang (2009). Cantata (Dramatische Sinfonie, Konzertoper) för sångare, instrumentalister och konsertpiano. Text (1919): Franz Werfel. Uruppförd (med titeln Immolazione) 10 januari 2010 Rom (Auditorium Parco della Musica; John Tomlinson [Fremder], Ian Bostridge [Hündchen], ?? [Baryton], Männerchor und Orchester der Accademia Nazionale di Santa Cecilia, Dirigent und Pianist: Antonio Pappano). Tyskt uppförande 16 december 2010 Bochum (Auditorium maximum der Ruhr-Universität; Gerd Grochowski [Fremder], Peter Hoare [Hündchen], Pjotr Prochera [Baryton], Egidius Kwartet: Jon Extabe Arzuga, Robert Coupe, Hans Wijers, Donald Bentvelsen [Gesang], Bochumer Symphoniker, Dirigent: Steven Sloane)
Orkester: 2(+2Picc+AFl).2(+EH).Heckelphon.2(+SSax+BKlar).2(+KFg) – 2(+Wagnertuba).2.2.0 – Pukor – Slagverk(4) – Harpa – Celesta – Piano – Stråkar
  • Gisela! oder: Die merk- und denkwürdigen Wege des Glücks (2010). Musikteaterstycke för sångare, mimare, liten blandad kör och instrument. Libretto: Christian Lehnert, Michael Kerstan. Uruppförd 25 september 2010 Gladbeck (Maschinenhalle Zeche Zweckel; Ruhr.2010; Hanna Herfurtner [Gisela Geldmaier], Fausto Reinhart [Gennaro Esposito], Michael Dahmen [Hanspeter Schluckebier], Studierende der Folkwang Universität [Studiengänge Schauspiel und Tanz]; Regi: Pierre Audi; Scenografi och kostym: Christof Hetzer; Ljus: Jean Kalman; Koreografi: Jill Emerson, Gail Skrela; Video: Martin Eidenberger; Dramaturgi: Klaus Bertisch; Studio musikFabrik, Jugendensemble des Landesmusikrats NRW, Jugend-Kammerchor der Chorakademie Dortmund, Dirigent: Steven Sloane). Uruppförd (reviderad version) 20 november 2010 Dresden (Semperoper; Nadja Mchantaf [Gisela Geldmeier], Markus Butter [Hanspeter Schluckebier], Giorgio Berrugi [Gennaro Esposito], Gala El Hadidi [Eine Touristin], Birgit Fandrey [Eine andere Touristin], Ilhun Jung [Antonio Scarlatti, Gastwirt / Ein Tourist], Gerald Hupach [Ein anderer Tourist], Peter Lobert [Der deutsche Generalkonsul], Andreas Waschneck, Ronny Philipp, Mario Weigel [Artisten]; Regie: Elisabeth Stöppler; Bühnenbild: Rebecca Ringst; Kostüme: Frank Lichtenberg; Licht: Fabio Antoci; Video: Andreas Etter; Dramaturgie: Stefan Ulrich; Sächsische Staatskapelle Dresden [Leitung Bühnenmusik: Wieland Heinze], Sächsischer Staatsopernchor Dresden [Einstudierung: Pablo Assante], Dirigent: Erik Nielsen)
Orkester: 2(+Picc+AFl).3(+EH+Heckelphon).2(+BKlar).2(+KFg) – 2.Wagnertuba.2.2.1 – Pukor – Slagverk(4) – Harpa – Celesta – Piano(+Orgel) – Stråkar: 6.5.4.4.1
1. Allegro con brio – 2. Allegretto con grazia – 3. Vivace – 4. Allegramente – 5. Valse lente – 6. Finale. Allegro maestoso
  • Jack Pudding (1949). Balett i 3 delar. Uruppförd 30 december 1950 Wiesbaden (Hessisches Staatstheater; Koreografi: Edgar von Pelchrzim [1904–1990]; Scenografi: Jean-Pierre Ponnelle; Dirigent: Hans Werner Henze)
    • Nyversion (1995): Le disperazioni del Signor Pulcinella (Die Verzweiflung des Herrn Pulcinella). Comedia di balletto con canto (=Tanzstunden. Eine Trilogie [1996], del 1). Libretto: Sergio Sivori (efter Molière). Uruppförd 25 maj 1997 Schwetzingen (Festspiele; Koreografi: Dieter Heitkamp; Ballett der Staatsoper Unter den Linden; Radio-Sinfonieorchester Stuttgart, Dirigent: Sebastian Weigle)
      • Pulcinella disperato. Fantasia (1992) för piano: se under Kammarmusik – soli för klaverinstrument
      • Pulcinellas Erzählungen (1996) för kammarorkester: se under Övrig ensemble-/orkesterverk
  • Rosa Silber. Balett utan handling (1950). Uruppförd (konsertant) 8 maj 1951 Berlin (Titania Palast; RIAS-Sonderkonzert, Dirigent: Ferenc Fricsay). Uruppförd (sceniskt) 15 oktober 1958 Köln (Städtische Bühnen; Koreografi: Lisa Kretschmar; Scenografi: Walter Gondolf; Kostym: Ottowerner Meyer; Dirigent: Siegfried Köhler)
    • Nybearbetning (1990): Das Vokaltuch der Kammersängerin Rosa Silber. Exercise mit Strawinsky über ein Bild von Paul Klee. Uruppförd 14 januari 1991 London (Barbican Hall; Parnassus Ensemble, Dirigent: Hans Werner Henze)
1. Introduction – 2. Pas d’action – 3. Deux variations – 4. Intermède – 5. Pas de deux – 6. Conclusion
  • Le Tombeau d’Orphée (1950). Balett
  • Labyrinth (1951). Koreografisk fantasi. Uruppförd (konsertant) 29 maj 1952 (Solisten des Hessischen Rundfunks, Dirigent: Hans Werner Henze)
    • Nyversion (1996): Labyrinth. Balett i en akt (= Tanzstunden. Eine Trilogie [1996], del 3). Libretto: Mark Baldwin. Uruppförd 25 maj 1997 Schwetzingen (Festspiele; Koreografi: Mark Baldwin; Ballett der Staatsoper Unter den Linden; Radio-Sinfonieorchester Stuttgart, Dirigent: Sebastian Weigle)
  • Pas d’action (1952). Balett
    • Nyversion (1964): Tancredi. Balett i 2 bilder. Libretto: Peter Csobàdi. Uruppförd 18 maj 1966 Wien (Staatsoper; Koreografi: Rudolf Nurejev; Scenografi och kostym: Barry Kay; Dirigent: Ernst Märzendorfer)
    • Suite Tancredi (1952): se under Övrig ensemble-/orkesterverk
  • Der Idiot (1952). Mimodrama. Ide: Tatjana Gsovsky. Uruppförd 1 september 1952 Berlin (Hebbel-Theater; Koreografi: Tatjana Gsovsky; Scenografi: Jean-Pierre Ponnelle; Dirigent: Rudolf Alberth; med Klaus Kinski)
    • Nyversion (1953). Libretto: Ingeborg Bachmann (Monologe Myschkins, 1953; efter romanen Idioten av Fjodor Dostojevskij). Uruppförd 8 januari 1960 Berlin (Deutsche Oper; Koreografi: Tatjana Gsovsky). Uruppförd (reviderad version) 29 mars 1996 Basel (Regi: Andreas Rochholl; Ausstattung: Andreas Tschui; Dirigent: Joachim Krause)
    • Reviderad nyversion (1990): Paraphrasen über Dostojewski. In Worte gefaßt für Prinz Myshkin von Ingeborg Bachmann för talare och 11 instrument: se under Vokalverk för solostämmor och ensemble/orkester
    • Tanz- und Salonmusik (1952/1989) ur Mimodrama Der Idiot: se under Övrig ensemble-/orkesterverk
  • Maratona (Maratona di danza; 1956). Dansdrama i en bild. Libretto: Luchino Visconti. Uruppförd 24 september 1957 Berlin (Städtische Oper; Regi: Luchino Visconti; Koreografi: Dick Sanders; Scenografi: Renzo Vespignani [1924–2001]; Dirigent: Richard Kraus)
    • Balettsvit Maratona (1956) för två jazzband och orkester: se under Övrig ensemble-/orkesterverk
  • Undine (Ondine). Balett i 3 akter (1956/57). Libretto: Frederick Ashton (efter Friedrich de la Motte Fouqué). Uruppförd 27 oktober 1958 London (Royal Opera House Covent Garden; Margot Fonteyn [Undine]; Royal Ballet, Koreografi: Frederick Ashton; Scenografi: Lila De Nobili; Dirigent: Hans Werner Henze)
    • Jeux de Tritons (1956/57; utökad 1967) för piano och orkester, Hochzeitsmusik (1957) för symfonisk blåsarensemble, Trois Pas de Tritons (1958) för orkester, Undine. Erste und Zweite Suite (1958) för orkester: se under Övrig ensemble-/orkesterverk
  • L'usignolo dell'imperatore (Des Kaisers Nachtigall; 1959; reviderad 1970). Balett-Pantomim. Libretto: Giulio Di Majo (efter sagan av Hans Christian Andersen). Uruppförd (sceniskt) 16 september 1959 Venedig (Biennale di Venezia, Teatro La Fenice; Regi: Franco Enriquez; Scenografi: Attilio Colonnello; Fiorella Coba [Tänzerin]; Schauspieler des Piccolo Teatro Mailand; Dirigent: Ettore Gracis). Uruppförd (konsertant) 26 september 1959 Berlin (Aurèle Nicolet [Flöjt]; Solisten der Berliner Philharmoniker, Dirigent: Hans Werner Henze)
    • Reducerad version (1970) av Henning Brauel (för flöjt, celesta, piano och slagverk)
  • Orpheus (1978). En historia i 6 scener (2 akter). Libretto: Edward Bond. Uruppförd 17 mars 1979 Stuttgart (Württembergische Staatsoper; Koreografi: William Forsythe; Scenografi: Axel Manthey [1945–1995]; Kostym: Joachim Herzog; Dirigent: Woldemar Nelsson [1938–2006])
    • Nyversion (1986; för mindre orkesterbesättning). Uruppförd 20 juni 1986 Wien (Staatsoper; Regi och koreografi: Ruth Berghaus; Scenografi: Hans Dieter Schaal; Kostym: Marie-Luise Strandt; Dirigent: Ulf Schirmer)
    • Konsertversion (1978) för talare och orkester: se under Vokalverk för solostämmor och ensemble/orkester
    • Apollo trionfante (1979), Arien des Orpheus (1979), Dramatische Szenen ur Orpheus (1979): se under Övrig ensemble-/orkesterverk
    • Toccata senza Fuga (1979) ur Orpheus för orgel, Euridice (1986) för cembalo: se under Kammarmusik – soli för klaverinstrument
  • Le fils de l’air (Der Sohn der Luft) eller: L'enfant changé en jeune homme (1995/96). Balett (= Tanzstunden. Eine Trilogie [1996], del 2). Libretto: Jean Cocteau (1962). Uruppförd 25 maj 1997 Schwetzingen (Festspiele; Koreografi: Alain Marty; Balett från Staatsoper Unter den Linden; Radio-Sinfonieorchester Stuttgart, Dirigent: Sebastian Weigle)
PréludeLa DameLe GarçonLes forainsLe cerceauGrande Sarabande BohémiennePas d’actionLa dame nerveuseReprise de la danseScène et danse des doublesVariationL’enfant disparuVague resemblanceLe jeune acrobateBöhmische Quinten. Leçons de dansePas d’actionMeditationScèneEpilogue
  • Leçons de danse (1995/96) för 2 pianon (eller piano och harpa) och slagverk: se under Kammarmusik – trios för blandad besättning
  • Erlkönig (1996) för orkester, Zigeunerweisen und Sarabanden (1996/98) ur Le fils de l’air för orkester: se under Övrig ensemble-/orkesterverk

Bearbetningar

[redigera | redigera wikitext]

Musik för skådespel, radioteater och film

[redigera | redigera wikitext]

Skådespelsmusik

[redigera | redigera wikitext]

Radioteatermusik

[redigera | redigera wikitext]
Triplo concerto barocco (2003) för kammarorkester: se under Konsert och övrig ensemble- och orkesterverk
  • till Nínguem duas vezes (Nach Lissabon, Portugal/Västtyskland/Frankrike 1984; Regi: Jorge Silva Melo; manus: Jorge Silva Melo, Luíza Neto Jorge [1939–1989], Miguel Lobo Antunes och João Canijo), för viola, gitarr och orgel
  • till L’amour à mort (Liebe bis in den Tod, Frankrike 1984; Regi: Alain Resnais, Manus: Jean Gruault)
    • Konsertversion Sonate für sechs Spieler (1984): se under Kammarmusik – sextett för blandad besättning
  • till Eine Liebe von Swann (Västtyskland 1984; med David Graham, Gerd Kühr och Marcel Wengler (* 1946); Regi och manus: Volker Schlöndorff, efter ett kapitel i del 1 [1913] av romanen På spaning efter den tid som flytt. 1, Swanns värld av Marcel Proust)
  • till Architecture at the Crossboard (Titelmusik till en TV-serie av Peter Adam, 1985), för celesta, vibrafon, marimba, slagverk, harpa och piano
  • till Comrades (Storbritannien 1986; Regie och manus: Bill Douglas [1934–1991]; Musik: David Graham och Hans Werner Henze), för slagverk och stråkar

Filmer, i vilka musik av Henze citeras

[redigera | redigera wikitext]