Villingsbergs skjutfält

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Villingsbergs skjutfält
Villingsberg 1.jpg
Villingsbergs skjutfält
Plats Villingsberg, Sverige
Typ Artilleri & infanteriskjutfält
Byggd 1943
I bruk Ja
Kontrollerad av Skaraborgs regemente
Garnison Skövde garnison
59°17′22″N 14°42′15″Ö / 59.28944°N 14.70417°Ö / 59.28944; 14.70417
Karta över Villingsbergs- och Bofors skjutfält

Villingsbergs skjutfält, är ett militärt övningsfält utanför Villingsberg, mellan Örebro, Karlskoga och Nora i Kilsbergen, på gränsen mellan Närke och Värmland. Skjutfältet sträcker sig i nordöstlig riktning och ligger i precis anslutning till Bofors skjutfält.

Historik[redigera | redigera wikitext]

I 1942 års försvarsbeslut sattes ett nytt artilleriregemente (Bergslagens artilleriregemente) upp med Kristinehamn som förläggningsort. Skjutfältet grundades 1943, och bildades dels genom inköp av Villingsbergs herrgård, dels genom att ett stort antal mindre skogsbruk införlivades med skjutfältet, som slutligen kom att omfatta cirka 11 300 hektar.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Haubits 77A

När Villingsbergs skjutfält användes som mest, var ett flertal haubitsbataljoner hänvisade till fältet, vanligen ur Svea artilleriregemente (A 1) och Bergslagens artilleriregemente (A 9). Även Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) övade för samverkan och skjutning mot mål på land. På fältet har även granatkastarkompanier ur Värmlands regemente (I 2) och Livregementets grenadjärer (I 3) samverkat med artilleriet. Övriga på området övande förband så kan nämnas jägargranatkastarplutoner ur Livregementets husarer (K 3).

Genom försvarsbeslutet 2004 beslutades att A 9 skulle samlokaliseras med Norrbottens regemente (I 19) inom Bodens garnison från den 1 januari 2005. Genom att A 9 omlokaliserades övergick förvaltningen av fältet till Skaraborgs regemente (P 4). Efter att A 9 omlokaliserades används fältet främst av Livregementets husarer (K 3), Skaraborgs regemente (P 4) samt Örebro-Värmlandsgruppen (Hemvärnet).

Under hösten 2008 pågick ett pilotprojekt inom hemvärnet, där Örebro-Värmlandsgruppen på prov genomförde en direktutbildning (GSU) till gruppens insatsförband. Förläggning samt utbildning var förlagda till Villingsbergslägret. Liknande försök genomfördes även av Västernorrlandsgruppen. Direktutbildningen till Hemvärnet har sedan dess blivit permanent, och Örebro-Värmlandsgruppen utbildar årligen i Villingsberg en pluton till dess insatsförband.

Skolor[redigera | redigera wikitext]

Två skolor har varit placerade på fältet.

Beteckning Namn Aktiv Anmärkning
ArtflygS Artilleriflygskolan 1947–1956 1956 omlokaliserad till Kristianstad
(1981 omorganiserad till Arméflygskolan)
ArtSS Artilleriskjutskolan 1942–1967 1967 omlokaliserad till Älvdalens skjutfält
Skjutfältsexpedition

Geografi[redigera | redigera wikitext]

På fältet fanns det tidigare två läger.

  • Villingsbergslägret vilket är det enda existerande idag och ligger i den södra delen av fältet utmed E18 och sjön Stora Villingen. Lägret har fungerat som bas för Bergslagens artilleriregemente (senare Artilleriregementet) och Artilleriets stridsskola (ArtSS).
  • Grenadjärlägret Dammen, idag rivet, låg på den östra delen av fältet i nära anslutning till Storstenshöjden och ca 3 km från Garphyttan. Fältet var anpassat för infanteriet med en större pansarskytteanläggning och nyttjades av I 3.
  • Bofors Test Center ligger nordväst om Villingsbergs skjutfält och anses vara norra Europas största privata skjutfält.

Naturen[redigera | redigera wikitext]

Vy över Villingsbergs skjutfält sett från skjutplats vid Kärmen

Det karga skogslandskapet, som domineras av 50-årig barrskog, möter här Sydsveriges lövskogar och slättbygder. Området (som har till stor del en karaktär av vildmark) hyser idag stam av lodjur och varg. Även observationer av björn och även vildsvin har gjorts. Inom skjutfältet finns ett Natura 2000-område, Trangärdet som också är ett naturreservat. Området utgörs av ett myrkomplex med småsjöar och skogsholmar. Tre fågelarter som finns i området pekas ut i EU:s fågeldirektiv: bivråk, fiskgjuse och grönbena.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]