Bergslagens artilleriregemente

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bergslagens artilleriregemente
(A 9)
Bergslagens artilleriregemente vapen.svg
Vapensköld för Bergslagens artilleriregemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnBergslagens artilleriregemente
Datum1943–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypArtilleriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
EfterföljareArtilleriregementet
Krigsförband2. artilleriregementet
8. fördelningshaubitsbataljonen
15. fördelningshaubitsbataljonen
16. fördelningshaubitsbataljonen
17. fördelningshaubitsbataljonen
22. fördelningshaubitsbataljonen.
Del avMellersta militärområdet [a]
HögkvarterKristinehamns garnison
FörläggningsortKristinehamn
ÖvningsplatsKristinehamn närövningsfält
Villingsbergs skjutfält
BeskyddareSankta Barbara
FärgerLjusgrå     
Marsch"Artilleri V" (Ström) [b]
Årsdagar9 september [c]
4 december [d]
DekorationerBergartregSM [e]
Befälhavare
RegementschefBirger Almlöw [f]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
TruppslagsteckenTruppslagstecken för artilleriet.jpg
TilläggsteckenTilläggstecken för Bergslagens artilleriregemente.jpg
Standar m/1945AM.019989.jpg

Bergslagens artilleriregemente (A 9) var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1943–2000. Förbandsledningen var förlagd i Kristinehamns garnison i Kristinehamn.[3][4][5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Inför försvarsbeslutet 1942 omfattade artilleriets fredsorganisation fyra fördelningsartilleriregementen, ett kårartilleriregemente, ett fästningsartilleriregemente och två artillerikårer, samt tre luftvärnsregementen och fyra beredskapsdivisioner. 1941 års försvarsutredningen [g] föreslog att luftvärnsartilleriet skulle avskiljas från artilleriet och bilda ett eget truppslag. Vidare föreslogs att ett nytt kårartilleriregemente skulle bildas inom det då nya V. militärområdet. Försvarsutredningen föreslog att regementet skulle förläggas till ett nytt kasernetablissement i Örebro och benämnas Närkes artilleriregemente (A 9). Försvarsutredningens förslaget ingick i den proposition som regeringen presenterade för riksdagen den 27 mars 1942.[6]

Dock hade chefen för armén Ivar Holmquist i sitt yttrande över försvarsutredningens förslag, menat på att Örebro som förläggningsort var en mindre lämpligt för det nya kårartilleriregementet. Där han istället förordade att regementet skulle förläggas till Kristinehamn och benämnas Bergslagens artilleriregemente.[7] 1942 års försvarsberedning hade inget att invända mot arméchefens yttrande, men föreslog att istället för Örebro skulle regementet kunna förläggas till exempelvis Filipstad eller Karlskoga. Den 8 maj 1942 presenterades regeringens proposition för riksdagen gällande förläggningsort för nytt kårartilleriregemente, där ett antal alternativ presenterades som förläggningsort för det nya kårartilleriregementet. För Kristinehamn presenterades tre olika alternativ benämnda "Alternativ A, B och C", där alternativ C som utgjorde ett område väster om staden vid Varnumsviken. Där staden kostnadsfritt skulle ställa mark till statens förfogande, skulle även uppföra 95 lägenheter till regementets förfogande. I den mark som staden erbjöd sig att överlåta ingick Presteruds herrgård. Karlskogas förslag till alternativ förläggningsort utgjordes av två områden Kilsta i nordvästra Karlskoga, samt ett område på 400 hektar, i höjd med Storängen, mellan sjön Möckeln och den allmänna vägen mot Degerfors, cirka två kilometer söder om Karlskogas centrala del. Örebros förslag till alternativ förläggningsort utgjordes av ett område, i höjd med Aspholmen/Bista-Pilängen/Nasta, mellan dåvarande Hallsbergsvägen och Svartån. De ekonomiska kostnaderna, exklusive markkostnader, för att uppföra ett kasernetablissement i de tre olika städerna ansågs jämförbara. I den totala jämförelsen ansågs dock Örebro vara det minst fördelaktiga alternativet ur militär synvinkel. Då det föreslagna området inte erbjöd någon omväxlande terräng samt ett längre avstånd till en lämplig badplats. Därav ansågs Karlskoga och Kristinehamn som likvärdiga, men där Kristinehamn lyftes fram med att staden utgjorde en mindre risk för luftangrepp, bättre samövningar med de två infanteriregementena Värmlands regemente och Livregementets grenadjärer, en mycket god bostadstillgång. Försvarsberedningen och regeringen summerade utredning med att även om Örebro av militära skäl ägde företräde till det nya regementet, så fick staden stå tillbaka framför Karlskoga och Kristinehamn, på grund av mindre goda övningsmöjligheterna. Karlskoga lyftes fram av arméchefen, då han ansåg fördelarna med närheten till det då planerade arméskjutfältet i Villingsberg. Regeringen gjorde dock en annan bedömning efter inrådan av artilleriinspektören, Arméförvaltningens artilleri- och tygdepartement och Fortifikationsstyrelsen att kårartilleriregemente slutligen skulle förläggas till Kristinehamn och benämnas Bergslagens artilleriregemente (A 9). Det då bland annat Kristinehamn även kunde erbjuda ett högre allmänt läroverk framför Karlskogas samrealskola.[8] Den 17 maj 1942 antog riksdagen regeringens proposition, där Närkes artilleriregemente (A 9) istället skulle förläggas till Kristinehamn och benämnas Bergslagens artilleriregemente (A 9).[7]

Regementet bildades officiellt den 1 juli 1943, i samband med att Carl Årmann utnämndes till regementets första chef.[5] Värnpliktsutbildningen påbörjades den 24 april 1944, då de första rekryterna ryckte in. Regementet sattes till en början upp som ett kårartilleriregemente, då det huvudsakligen tillfördes tung artillerimateriel. Under andra världskriget svarade regementet för en pansardivision med 10,5 cm Haubits m/39, dragen av Terrängbil m/1942 M och 15 cm haubits m/39, dragen av Terrängdragbil m/1942 typ TVC samt en stormdivision med Stormartillerivagn m/43. Den 27 april 1945 invigdes regementet officiellt av Kronprins Gustav Adolf.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband, B-förband och C-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att Bergslagens artilleriregemente som ingick i Karlstads försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), medan Värmlands regemente (I 2) sammanslogs den 1 juli 1973 med Karlstads försvarsområde (Fo 52), vilket namnändrades samtidigt till Värmlands försvarsområde, och bildade ett A-förband.[9]

I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Bergslagens artilleriregemente till enbart Bergslagens artilleriregemente. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden. Från den 1 januari 1975 blev monarken istället hederschef över gardesförbanden.

Inför både försvarsbeslutet 1977 och försvarsbeslutet 1982 undantogs Bergslagens artilleriregemente från att utredas av Försvarets rationaliseringsinstitut. Vid 1977 års försvarsbeslut undantogs regementet tillsammans med Norrlands artilleriregemente (A 4), Gotlands artilleriregemente (A 7), Bodens artilleriregemente (A 8/Fo 63) och Bergslagens artilleriregemente (A 9) av regionalpolitiska skäl. Istället ansåg Försvarets rationaliseringsinstitut att Smålands artilleriregemente (A 6) med Artilleriets kadett- och aspirantskola (ArtKAS) samt miloverkstaden i Jönköping skulle avvecklas. Detta skulle då medföra att grundutbildningskontingenten vid A 6 skulle kunna fördelas på Wendes artilleriregemente (A 3), Bergslagens artilleriregemente (A 9), Norrlands artilleriregemente (A 4) och Bodens artilleriregemente (A 8). Värnpliktsstyrkan vid A 3, A 4 och A 9 skulle då bli tillräckligt stor för att medge grundutbildning av en fältstark bataljon. Dock slutade försvarsbeslutet med att inget artilleriregemente avvecklades i fredsorganisationen.[10] Istället upplöstes och utgick förband inom krigsorganisationen, bland annat 16. arméfördelningen i Karlstad.

Inför 1982 års försvarsbeslut undantogs Bergslagens artilleriregemente, Bodens artilleriregemente, Gotlands artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente samt Wendes artilleriregemente från granskning gällande att finna en kostnadsreducering inom artilleriet. Bakgrunden till att Bergslagens artilleriregemente undantogs, var på grund av att det var det artilleriförband som hade närmast till de två största skjutfällen — Älvdalen och Villingsberg. Istället föreslogs en avveckling av Smålands artilleriregemente, samt att Artilleriets officershögskola (ArtOHS) skulle omlokaliseras, av regionalpolitiska skäl, till Kristinehamn.[11]

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen i sin proposition för riksdagen bland annat att Värmlands regemente (I 2/Fo 52) och Värmlandsbrigaden (IB 2) skulle omlokaliseras till Kristinehamn. Detta med anledning av att regeringen ville nå ytterligare rationalitet vid produktion av infanteribrigaderna. Den 1 juli 1994 var de båda förbanden Värmlands regemente och Värmlandsbrigaden på plats i Kristinehamn, och etablissementet i Karlstad påbörjade att avvecklas.[12]

I regeringens proposition 1996/97:4, vilken var etapp 2 i försvarsbeslutet 1996, föreslog regeringen en avveckling av Svea artilleriregemente. Detta tillsammans med Livgrenadjärbrigaden (IB 4) och Svea trängkår (T 1), Mellersta arméfördelningen samt försvarsområdesstaben vid Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41). Regeringens viktigaste motiv till valet av Svea artilleriregemente och Svea trängkår, var att de alternativa förbanden Bergslagens artilleriregemente (A 9) och Göta trängkår (T 2) samtliga var samlokaliserade med enheter för central utbildning och utveckling inom respektive funktion.[13]

Genom försvarsbeslutet 2000 ansåg regeringen att endast fyra artilleribataljoner behövdes i den framtida insatsorganisationen. Vad som stod helt klart inför försvarsbeslutet var att Wendes artilleriregemente (A 3) och Gotlands artilleriregemente (A 7) skulle avvecklas. Vilket regemente som skulle behållas i den framtida insatsorganisationen, stod mellan Norrlands artilleriregemente (A 8) och Bergslagens artilleriregemente (A 9). Det som talade för att behålla A 8, var den direkta närheten till övnings- och skjutfält, samt en möjlig garnisonssamordning och samverkan med främst Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19). Det som talade för en avveckling var stora avstånd och begränsade möjligheter att samöva med huvuddelen av markstridskrafterna och skolor för officersutbildning.[14]

Det som talade för att behålla A 9 i Kristinehamn var närheten till Älvdalens skjutfält samt möjligheten till samövning med ett stort antal förband i södra och mellersta Sverige. Men även att Kristinehamn redan utgjorde ett kompetenscentrum för artillerifunktionen genom Artilleriets stridsskola (ArtSS) som redan var lokaliserad till Kristinehamn. Regeringen valde därmed att föreslå en avveckling av Norrlands artilleriregemente (A 8). Men i samma förslag ansåg regeringen att det var viktigt artilleriförbanden även ges vinterförmåga. Därmed skulle en artilleribataljon behållas i Boden och inordnas under Norrbottens regemente (I 19).[14] Men med försvarsbeslutet 2000 kom Bergslagens artilleriregemente att avvecklas den 30 juni, för att den 1 juli 2000 bilda Artilleriregementet (A 9).

Den 28 januari 2019 hade Kristinehamn-, Karlskoga- och Karlstads kommuner en gemensam presskonferens i Kristinehamn, där de gemensamt lade fram ett förslag om att återetablera ett artilleriregemente till Kristinehamn. Bakgrunden till kommunernas utspel är Försvarsmaktens perspektivstudie som planeras att överlämnas till riksdagen den 14 maj 2019. Där de då ville gå ut gemensamt för att sätta Kristinehamn på kartan och skapa utveckling och tillväxt för regionen. Kommunerna menade att mycket av infrastrukturen som lokaler, områden, skjutfält och andra faciliteter fanns kvar sedan garnisonen i Kristinehamn lämnades 2006.[15][16]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Under 1990-talet ansvarade regementet för att utbilda fördelningsartilleristab, fördelningsartilleribataljoner samt brigadartilleribataljoner ingående i tredje arméfördelningen och fjärde arméfördelningen.

År 1974 påbörjades försök med Haubits 77, och 1980 påbörjades den första värnpliktsutbildningen på pjäsen. Efter att Smålands artilleriregemente avvecklades den 30 juni 1985, kom Artilleriets officershögskola (ArtOHS) att omlokaliseras till Kristinehamn. Den 26 juni 1985 hölls en inflyttningsceremoni, från den 1 juli 1985 förlades skolan officiellt till regementet.[17]

Utbildningskompanier[redigera | redigera wikitext]

  • Bro kompani – närskydd- och befälsutbildningskompani
  • Kopparberg kompani – Skolkompani & Vpl
  • Noraskog kompani – pjäskompani
  • Lekhyttan kompani – stab och trosskompani
  • Riseberga kompani – pjäskompani
  • Tingvalla kompani – depåkompani
  • Ekeby kompani – skolkompani och utbildning av kompani- och plutonsbefälsvärnpliktiga
  • Ransäter kompani – ?
  • Eda Skans kompani – ?
  • Finnskoga kompani – ?

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

När regementet bildades 1943 kom dess första delar på plats till Kristinehamn den 1 november 1943. Staben som var först att sätta upp i Kristinehamn förlades till en villa i stadsdelen Sanna, samt till Frödingestugan på Bryggerivägen 10. Den 1 maj 1944 påbörjades verksamheten officiellt i Kristinehamn. Under 1970-talet utvidgades kasernområdet genom att man uppförde nytt kokhus, pjäsbodar, truppserviceförråd, idrottshall, vårdhall och en ny drivmedelsanläggning. Under början av 1980-talet uppfördes en ny pjäshall, och på 1990-talet uppfördes en ny matsalsbyggnad samt två kaserner. Förvaltningsansvaret över kasernområdet övergick den 1 juli 1994 till Värmlands regemente.

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Från den 25 augusti 1944 hade regementet sin huvudsakliga övnings- och skjutplats på Villingsbergs skjutfält. Söder om kasernområdet i Kristinehamn hade regementet sitt närövningsfält. Under 1990-talet anpassades närövningsfältet till mekaniserade fordon, samt att en skjutbana på 600 meter anlades. Den 1 juli 1994 övertog Värmlands regemente förvaltningsansvaret över Villingsbergs skjutfält samt närövningsfältet.

Heraldik & traditioner[redigera | redigera wikitext]

Bergslagens artilleriregementes idrottsmedalj i guld, 8:e storleken.

Bergslagens artilleriregementes vapen har en tvådelad sköld över korslagda kanoner. Den övre halvan av skölden innehåller den örn som symboliserar Värmland och den nedre halvan har ett järntecken som symboliserar Bergslagen.[3]

I samband med att regementet invigdes den 27 april 1945, överlämnade Kronprins Gustav Adolf regementets standar. Regementet övertog även vissa traditioner från Upplands artilleriregemente (A 5), bland annat marschen.[18] Färgen övertogs från Positionsartilleriregementet (A 9).[3]

År 1944 instiftades Bergslagens artilleriregementes idrottsmedalj i guld (BergartregidrottGM). År 1991 instiftades Bergslagens artilleriregementes förtjänstmedalj i silver (BergartregSM).[19] Artilleriregementet övertog flertalet av traditionerna, bland annat förbandsmarschen, från Bergslagens artilleriregemente samt beteckningen A 9.

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma från 1943 fram till att regementet omorganiserades den 30 juni 2000.[4]

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl. Närkes artilleriregemente xxx-xx-xx xxx-xx-xx
Kungl. Bergslagens artilleriregemente 1943-07-01 1974-12-31
Bergslagens artilleriregemente 1975-01-01 2000-06-30
Beteckningar
A 9 1943-07-01 2000-06-30
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Kristinehamns garnison (F) 1943-07-01 2000-06-30
Kristinehamn närövningsfält (Ö) 1944-05-01 2000-06-30
Villingsbergs skjutfält (Ö) 1944-08-25 2000-06-30

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1943–1966 var regementet underställt chefen för V. militärområdet, åren 1966–1991 chefen för Bergslagens militärområde, åren 1991–2000 chefen för Mellersta militärområdet.
  2. ^ Förbandsmarschen ärvdes från Norrbottens artillerikår, och fastställdes för 1953 genom arméorder 33/1953. Marschen ersatte "Schneidige Truppe" (Lehnhardt), vilken användes åren 1944–1952.[1][2]
  3. ^ Regementets högtidsdag.
  4. ^ Helgondag för Sankta Barbara.
  5. ^ Förtjänstmedalj i silver instiftad 1991.
  6. ^ Almlöw blev sista chefen vid regementet.
  7. ^ 1941 års försvarsutredningen offentliggjordes den 2 januari 1942.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 46
  2. ^ Sandberg (2007), s. 75
  3. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 217–219
  4. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 249
  5. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 30
  6. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1942”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-210_E330210b1. Läst 16 februari 2019. 
  7. ^ [a b] Lyth, Gustavsson (1993), s. 197-198
  8. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 280 år 1942”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majlis-proposition-nr-280_E330280. Läst 16 februari 2019. 
  9. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 20 juli 2016. 
  10. ^ ”Regeringens proposition 1977/78:65”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissaa-organisationsfragor-mm-rorande_G10365. Läst 20 juli 2016. 
  11. ^ ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102. Läst 20 juli 2016. 
  12. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 20 juli 2016. 
  13. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 20 juli 2016. 
  14. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 20 juli 2016. 
  15. ^ ”En återetablering av artilleriregementet ska sätta Kristinehamn på kartan”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=7143435. Läst 16 februari 2019. 
  16. ^ ”Vi jobbar för återetablering av Försvarsmakten i Kristinehamn”. kristinehamn.se. https://www.kristinehamn.se/nyheter/vi-jobbar-for-ateretablering-av-forsvarsmakten-i-kristinehamn/. Läst 16 februari 2019. 
  17. ^ Holmberg (1993), s. 51
  18. ^ Braunstein (2003), s. 196
  19. ^ ”BergartregSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={41C1FF2E-266A-41C9-B00A-FCA07964EEC1}&listmode=0&medal={C5B9FE35-4C12-491D-AB31-68BF3CED7B10}. Läst 29 april 2018. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Melcher, Torsten, red (1976). Värmlands regemente 350 år: en jubileumsbok. [Karlstad]: [Regementet]. sid. 203. Libris länk 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris länk. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Lyth Einar, Gustavsson Bengt, red (1993). Försvar i Örebro län: 1900-talet. Närkes militärhistoria, 99-0884938-7 ; 3. Örebro: Stift. Nerikes regementen. Libris länk. ISBN 91-630-1777-6 (inb.) 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Antonsson, Rune; Månsson, Malte (1994). Bergslagens artilleriregemente 50 år. Kristinehamn: Bergslagens artilleriregemente. Libris länk 
  • Artilleriregementet 2000-2005. Boden: Artilleriregementet. 2006. Libris länk. ISBN 91-631-8051-0 (inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]