Värmlands regemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Värmlands regemente
(I 2/Fo 52)
Värmlandsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Värmlands regemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Värmlands regemente
Datum 1812–2000
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Infanteriet
Roll Försvarsområdesregemente
Storlek Regemente
Föregångare Närke-Värmlands regemente
Ingående delar Värmlandsbrigaden (1949–1994)
Del av 3. militärdistriktet (1833–1888)
4. militärdistriktet (1889–1893)
3. arméfördelningen(1893–1901)
V. arméfördelningen (1902–1927)
Västra arméfördelningen (1928–1936)
III. arméfördelningen (1937–1943)
V. militärområdet (1943–1957)
Bergslagens militärområde (1942-1991)
Mellersta militärområdet (1991-2000)
Högkvarter Kristinehamns garnison
Förläggningsort Kristinehamn
Motto Cum Deo et victricibus armis
("Med Gud och segerrika vapen")
Färger Gult och svart          
Marsch "Pepitamarsch" (Neumann).[1]
Dekorationer VärmlregidrGM (1941)
VärmlregidrSM (1941)
VärmlregidrBM (1941)
VärmlregGFt (1994)
VärmlregbrigMSM (2000)
Segernamn Fredriksodde (1657)
Tåget över Bält (1658)
Lund (1676)
Landskrona (1677)
Narva (1700)
Düna (1701)
Kliszów (1702)
Fraustadt (1706)
Malatitze (1708)
Gadebusch (1712)
Befälhavare
Framstående befälhavare Öv. Fredrik Grevillius,
Öv. Björn Tomtlund
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960 AM.090956 (guld).jpg
Förbandstecken m/1960 AM.090976-I 2 (2).jpg
Värmlands regementes vapen 1812–1994.
Fana m/1912 för Värmlands regemente

Värmlands regemente (I 2/Fo 52), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1812–2000. Förbandet var förlagda till Kristinehamns garnison i Kristinehamn.[2][3][4][5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regementet härstammar ursprungligen från fänikor som från mitten av 1500-talet sattes upp i Värmland och Dalsland, bland annat Långe Bengts fänika från 1551. År 1626 bildades Närke-Värmlands regemente som var roterat med sju kompanier i Värmland och tre i Närke. År 1812 delades regementet upp i Närkes regemente (I 21) och Värmlands regemente (I 22), som var roterat med åtta kompanier i Värmland.[2]

Inför försvarsbeslutet 1925 föreslogs det att regementet skulle avvecklas. Efter massiva protester räddades regementet kvar men reducerades till en förstärkt infanteribataljon, av så kallad Västerbottentyp.[6] Hotet om avveckling levde dock kvar fram till försvarsbeslutet 1936, då förslaget var att avveckla regementet till förmån för att förlägga ett flygförband till Karlstad. Även denna gång så uppstod det massiva protester och förslaget ändrades till att regementet skulle reduceras till en kår. Kåren skulle bestå av en bataljon samt överta namnet från det tidigare Värmlands fältjägarkår. Som kompensation skulle Karlstad tillföras Andra lätta bombflottiljen under namnet Värmlands flygflottilj samt Flygvapnets underofficersskola. Dock kom aldrig flottiljen att förläggas till Karlstad och regementet bytte aldrig namn, men regementet förblev ett så kallat cykelregemente och bestod av endast av en bataljon fram till försvarsbeslutet 1948, då det återigen blev ett normalt infanteriregemente.

Den 1 oktober 1939 ändrade Värmlands regemente beteckning till I 2 och övertog där med beteckningen från Göta livgarde (I 2) som avvecklades samma år.[2] Beteckningen I 22 kom 1975 att tilldelas till Lapplands jägarregemente.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Värmlands regemente med Karlstads försvarsområde (Fo 52), som med sammanslagningen bytte namn till Värmlands försvarsområde. Från den 1 juli 1973 bildades försvarsområdesregementet I 2/Fo 52. Detta medförde att inom Värmlands försvarsområde blev Värmlands regemente ett A-förband (försvarsområdesregemente), Bergslagens artilleriregemente (A 9) blev ett B-förband (utbildningsförband). Värmlands regemente fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet, och B-förbanden svarade endast som ett utbildningsförband.[7]

Inför försvarsbeslutet 1977 utredde regeringen en avveckling av Värmlands regemente och Hallands regemente, då deras utredning visade på att de båda regementen inom infanteriet hade de sämsta utbildningsbetingelserna, genom att deras skjutfält var otillräckliga för avsedda ändamål. Dock ansåg regeringen att en avveckling av Värmlands regemente stred mot dess regionalpolitik. Därför kom regeringen i försvarsbeslutet föreslå att mark till ett nytt skjutfält skulle anskaffas.[8]

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen rationaliseringar av utbildningen av infanteribriga­derna, genom bland annat att samlokalisera förband inom samma stad eller län. Där regeringen då föreslog för riksdagen att samlokalisera Värmlandsbrigaden, vilken i huvudsak producerades vid Värmlands regemente (I 2/Fo 52), med Bergslagens ar­tilleriregemente (A 9) i Kristinehamn.[9]

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att försvarsområdesstaben vid Värmlands regemente skulle avvecklas. Vidare föreslog regeringen i propositionen att avveckla de fem infanteribrigaderna IB 1, IB 2, IB 12, IB 16 och NB 13. Detta då regeringen ansåg att bibehålla dem skulle kräva omfattande investeringar för att kunna utgöra enheter för mekaniserad utbildning. Vidare ansågs att deras övnings- och skjutfält i vissa fall var begränsande.[10] Dock kan konstateras att regementet förvaltade tre stora övnings- och skjutfält, något ingen annat förband vid denna tid kunde uppvisa.[11]

Beslutet medförde att regementet med brigaden kom att avvecklas den 30 juni 2000.[2]

I oktober 2000 deltog 15 värnpliktiga värmlänningar och cirka 25 officerare från brigaden, i övningen "Baltic Eagle" i Riga, Lettland. Övning kom att kallas för ”brigadens sista strid”, detta då den ägde rum exakt 300 år efter slaget vid Narva.[12]

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Regementet kom genom försvarsbeslutet 1942 att organisera ett fältregemente som genom försvarsbeslutet 1948 kom att omorganiseras till infanteribrigader. Regementet var tillsammans med Gotlands infanteriregemente (I 18) och Norrbottens regemente (I 19) de tre infanteriregementen som inte kom att sätta upp ett dubbleringsregemente. I Värmlands regementes fall berodde det på att man ansvarade för V. militärområdet (5. militärområdet).

Värmlandsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Värmlandsbrigaden (IB 2) bildades 1949 genom att fältregementet Värmlands regemente (I 2) omorganiserades till brigad. Brigaden var regementets enda brigad och kom att organiseras efter förbandstyperna IB 49, IB 59, IB 66 IB 77R och halvvägs in i IB 2000. Den 1 juli 1994 kom Värmlandsbrigaden (IB 2) att avskiljas från regementet, och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M). Brigaden avvecklades den 30 juni 2000 i samband med försvarsbeslutet 2000.[2]

Kompanier[redigera | redigera wikitext]

1812-
  1. Livkompaniet
  2. Kils kompani
  3. Jösse kompani
  4. Älvdals kompani
  5. Grums kompani
  6. Nordmarks kompani
  7. Näs kompani
  8. Gillbergs kompani
1967-
  1. Livkompaniet (Fryksdal)
  2. Alster kompani
  3. Jösse kompani
  4. Älvdal kompani
  5. Grums kompani
  6. Nordmark kompani
  7. Näs kompani
  8. Gillberg kompani
1998
  1. Livkompaniet
  2. Kristinehamns kompani
  3. Jösse kompani
  4. Älvdal kompani
  5. Grums kompani
  6. Nordmark kompani
  7. Näs kompani
  8. Gillberg kompani

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

År 1913 lämnade sin regementet sin mötesplats på Trossnäs fält för att kasernernas i Karlstad. Den 11 januari 1913 avmarscherade soldaterna vid regementets vinterskolor i Trossnäs, och blev de första som förlades till det nya kasernetablissementet i Våxnäs.[13] Kasernetablissementet uppfördes efter 1901 års härordningsprogram efter kasernbyggnadsnämndens första serie typritningar, ritade av arkitekten Victor Bodin. Totalt uppfördes ett 130-tal byggnader inom området.[14] Den 1 juli 1994 förlades regementet till Kristinehamns garnison, och verkade där fram till att regementet avvecklades.[2]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet hade sin övningsplats och mötesplats vid Västra fältet i Kristinehamn åren 1812–1817. År 1817 flyttades mötesplatsen till Varpnäs mo i Nors socken. År 1834 flyttades mötesplatsen Trossnäs fält, där regementet vapenövades fram till 1913.[5] Efter att regementet flyttat in till Karlstad kom regementet att vapenövas vid Norra fältet i anslutning till regementet. I Örnäs norr om Kil anlades ett skjutområde till regementet. År 1975 beslutades om att ett nytt övningsfält skulle skapas norr om Molkom. Åren 1979–1984 köpts mark in till fältet som fick namnet Horssjöns skjutfält. När regementet flyttade till Kristinehamn tillkom förvaltningsansvar över ett närövningsfält i Kristinehamn samt Villingsbergs skjutfält. Den 1 januari 1998 övertog även regementet förvaltningsansvaret över Älvdalens skjutfält.[15]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Efter att regementet bildades 1812 tilldelades en livfana och fem bataljonsfanor av 1814 års modell. Den 12 juli 1849 tilldelades regementet två nya fanor för 1. bataljonen och 2. bataljonen. Fan överlämningen gjordes av kung Oscar I. År 1913 restaurerades fanan och tillfördes samtidigt med ytterligare segernamn. Den 13 maj 2000 tilldelades regementet sin sista fana, då Kjell Koserius, militärbefälhavare för Mellersta militärområdet (Milo M). Från 1994 fördes fanan av både regementet och brigaden. Från den 1 juli 2000 kom fanan att föras av Värmlandsgruppen, och från 1 juli 20005 av Örebro-Värmlandsgruppen.[2]

Regementets och brigadens traditioner överfördes vid avvecklingen till Värmlandsgruppen. Värmlandsgruppen kom genom försvarsbeslutet 2004 att avvecklas den 30 juni 2005 och uppgick i Livregementets grenadjärgrupp den 1 juli 2005. I samband med denna omorganisation namnändrades Livregementets grenadjärgrupp till Örebro-Värmlandsgruppen, och Värmlands regementes traditioner kom att föras vidare av Tingvalla hemvärnsbataljon, som under senare tid går under namnet Värmlands hemvärnsbataljon och är en av två bataljoner inom Örebro-Värmlandsgruppen.

År 1941 instiftades Kungl. Värmlands Regementes (I 2) idrottsbelöningsmedalj i guld/silver/bronns (VärmlregidrGM/SM/BM).[16][17][18] År 1994 instiftades Värmlands regementes förtjänsttecken i guld (VärmlregGFt).[19]

Regementets sista chef var Överste Björn Tomtlund som samtidigt var chef för brigaden. Vid avslutningsceremonin den 30 juni 2000 förklarade Tomtlund "Härmed förklarar jag Värmlands regemente och Värmlandsbrigaden för nedlagda", i samband med avslutningsceremonin restes en minnessten vid Kristinehamns garnison, och de 150 officerarna vid brigaden och regementet tilldelades Värmlands regementes (I 2) och Värmlandsbrigadens (IB 2) minnesmedalj i silver.[20] Bandets färger är baserat på förbandets traditionsfärger och är tillverkad av förgyllt silver.[21]

I samband med Kronprinsessan Victorias bröllop den 19 juni 2010 samlades Försvarsmaktens samtliga fanor inför en officersfanvakt, där Värmlands regementes fana kom att föras av kapten Thomas Swahn.[22]

Musikkår[redigera | redigera wikitext]

Regementets musikkår, ombildades 1971 till regionmusikavdelning, låg till grund för Karlstads orkesterförening, som bildades 1920. Se även Värmlandsoperan.

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1812–2000.[3]

  • 1812–1840: C Cederström
  • 1840–1856: O A Malmborg
  • 1856–1859: O A Brunecrona
  • 1859–1864: J H Rosensvärd
  • 1864–1877: A L T Wijkander
  • 1877–1881: J H Lemke
  • 1881–1892: Helmer Falk
  • 1892–1900: Ernst August Winroth
  • 1901–1911: Carl Otto Nordensvan
  • 1911–1917: Arvid Emil Uggla
  • 1918–1927: Axel Gustaf Adolf Leijonhufvud
  • 1928–1935: Claës Axel Klingenstierna
  • 1935–1939: Thord Rickard Evers
  • 1939–1951: Fredrik Grevillius
  • 1951–1953: Regner Niels C:son Leuhusen
  • 1953–1961: Sven Holmberg
  • 1961–1969: Carl Gustav Henrik Gideon Linnell
  • 1969–1980: Per Sune Wallin
  • 1980–1989: Ulf Ragnar Ling-Vannerus
  • 1989–1994: Dan Albin Snell
  • 1994–2000: Yngve Johansson
  • 2000–2000: Björn Tomtlund

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Värmlands regemente 1812-06-08 1974-12-31
Värmlands regemente 1975-01-01 2000-06-30
Beteckningar
I 22 1816-10-01 1939-09-30
I 2 1939-10-01 1973-06-30
I 2/Fo 52 1973-07-01 2000-06-30
Förläggningsorter och övningsfält
Kristinehamn (F) 1684 1817
Varpnäs mo (F) 1817 1834
Trossnäs fält (F) 1834 1913
Karlstads garnison (F) 1913-10-01 1994-06-30
Kristinehamns garnison (F) 1994-07-01 2000-06-30
Örnäs skjutfält (Ö) 19?? 1984
Horssjöns skjutfält (Ö) 1979 2000-06-30
Villingsbergs skjutfält (Ö) 1994-07-01 2000-06-30
Älvdalens skjutfält (Ö) 1998-01-01 2000-06-30

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Kända personer som gjort värnplikt på I 2[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 210
  2. ^ [a b c d e f g] Braunstein (2005), s. 97-100
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 326
  4. ^ Holmberg (1993), s. 7
  5. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 15
  6. ^ Johansson (2000), s 20
  7. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 7 januari 2017. 
  8. ^ ”Regeringens proposition 1977/78: 65”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissaa-organisationsfragor-mm-rorande_G10365/html. Läst 7 januari 2017. 
  9. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 7 januari 2017. 
  10. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 7 januari 2017. 
  11. ^ Johansson (2000), s 110
  12. ^ ”Vemodets dag för siste chefen för Värmlandsbrigaden”. vf.se. http://www.vf.se/nyheter/karlstad/vemodets-dag-siste-chefen-varmlandsbrigaden. Läst 18 januari 2014. 
  13. ^ Johansson (2000), s 19
  14. ^ Berg (2004), s. 366
  15. ^ Johansson (2000), s 99
  16. ^ ”VärmlregidrGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={EED7C36E-030E-4A13-A0F8-2B7E41D0A358}&listmode=0&medal={6D6D239B-836F-401D-A05C-C26076AADA20}. Läst 5 januari 2017. 
  17. ^ ”VärmlregidrSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={EED7C36E-030E-4A13-A0F8-2B7E41D0A358}&listmode=0&medal={DFF5C22B-D648-4AC0-8678-5C07F785F1FC}. Läst 5 januari 2017. 
  18. ^ ”VärmlregidrBM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={EED7C36E-030E-4A13-A0F8-2B7E41D0A358}&listmode=0&medal={E000BE2C-D680-4F5A-A8AD-F8767BA4DEB4}. Läst 5 januari 2017. 
  19. ^ ”VärmlregGFt”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={EED7C36E-030E-4A13-A0F8-2B7E41D0A358}&listmode=0&medal={B15F73C9-A3FF-48AA-967D-E32857A9CC5B}. Läst 5 januari 2017. 
  20. ^ ”VärmlregbrigMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={EED7C36E-030E-4A13-A0F8-2B7E41D0A358}&listmode=0&medal={DC371F3F-8151-483B-8E6B-5BBC6175B092}. Läst 5 januari 2017. 
  21. ^ Myr, Lars (21 oktober 1999). ”Framtiden oviss för personalen”. Värmlands Folkblad. http://www2.vf.se/vf/docs/showArtikel.asp?nyhetsID=bc6550b062f6421172480d6f2eae5911. Läst 17 november 2009. 
  22. ^ ”Officersfanvakt förde Värmlands regementes fana vid bröllopet i Stockholm”. Hemvarnet.se. 23 juni 2010. http://hemvarnet.se/varmlands_ostra/?action=visaenhet&enhetid=2571. Läst 3 juli 2010. 
  23. ^ Salomonsson, Claes (17 januari 2000). ”Försvaret lägger ner idrottsplutonerna”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0001/17/idrott.html. Läst 26 september 2008. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 362-374. Libris 1549756. http://runeberg.org/mjantreg/ 
  • Nordensvan, Carl Otto (1904). Värmlands regementes (Närkes och Värmlands reg:tes) historia. D. 1, Regementets historia. Stockholm. Libris 345314 
  • Nordensvan, Carl Otto (1904). Värmlands regementes (Närkes och Värmlands reg:tes) historia. D. 2, Personalhistoria. Stockholm. Libris 345315 
  • Zeeh, Erik Johannes (1951). Kungl. Värmlands regementes historia: 1617–1950 (Senare upplagan). Karlstad: Nermans trycksaker. Libris 1468853 
  • Melcher, Torsten, red (1976). Värmlands regemente 350 år: en jubileumsbok. [Karlstad]: [Regementet]. Libris 182882 
  • Magnusson, Sven Henry (1996). Värmlands regementes historia 1950–1994. [Kristinehamn]: [Regementet]. Libris 2254087. ISBN (Inb.) 
  • Traung, Björn (1996). Värmlands regemente och dess underofficerare 1812–1972. Kristinehamn: Värmlands regemente. Libris 7451264. ISBN 91-630-4343-2 (inb.) 
  • Johansson, Yngve, red (2000). Värmlands regemente och Värmlandsbrigaden åren 1994–2000. Karlstad: Berggrén & Meyer-Lie. Libris 8384207. ISBN 91-973720-1-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]