Norrbottens regemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För åren 1994–2000, se Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden.
Norrbottens regemente
(I 19)
Norrbottens regemente vapen.svg
Vapensköld för Norrbottens regemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Norrbottens regemente
Datum 1841–1994,
2000–
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Pansartrupperna
Roll Utbildningsförband
Storlek Regemente
Föregångare Västerbottens regemente
Ingående delar Arméns jägarbataljon,
Försvarsmaktens vinterenhet,
Norrbottensbrigaden(1949–1994)
Norrbottens pansarbataljon,
Militärregion Nord,
Tredje brigaden,
Fältjägargruppen,
Lapplandsjägargruppen,
Norrbottensgruppen,
Västerbottensgruppen,
Västernorrlandsgruppen
Del av 6. militärdistriktet (1833–1847)
5. militärdistriktet (1847–1888)
6. militärdistriktet (1889–1893)
6. arméfördelningen (1893–1901)
VI. arméfördelningen (1902–1927)
Övre Norrlands militärområde (1928–1936)
Övre Norrlands trupper (1937–1943)
VI. militärområdet (1943–1966)
Övre Norrlands militärområde (1966–1993)
Norra militärområdet (1993–1994)
Operativa insatsledningen (2000–2005)
Arméns taktiska stab (2005–)
Högkvarter Bodens garnison
Förläggningsort Arvidsjaur,
Boden,
Härnösand,
Kiruna,
Umeå,
Östersund
Motto "De hafva aldrig wikit eller för sin egen dehl tappadt"
Färger Blått och vitt          
Marsch "Norrbottens fältjägare" (Sundgrén) (1890–1916)
"Finska rytteriets marsch" (Okänd)
[1]
Dekorationer NorrbregGM (1967)
NorrbregSM (1967)
NorrbregBM (1967)
Segernamn Landskrona (1677)
Düna (1701)
Kliszów (1702)
Fraustadt (1706)
Malatitze (1708)
Strömstad (1717)
Befälhavare
Regementschef Öv. Mikael Frisell
Stf. regementschef Öv. Lars Karlsson
Stabschef Övlt. Nils Johansson
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1963 AM.005037.jpg
Förbandstecken m/1960 AM.090978aa.jpg
Tilläggstecken MILI.011282.jpg

Norrbottens regemente (I 19), är ett pansarförband inom svenska armén som verkat i olika former åren 1841–1994 och återigen från 2000. Förbandets stab är förlagd i Bodens garnison i Boden.[2][3][4][5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regementet har sitt ursprung i de västerbottensfänikor från mitten av 1500-talet, vilka 1615 sammanslogs till Norrlands storregemente, vilket 1624 delades i tre regementen, varav ett var Västerbottens regemente, och bestod av 13 kompanier. Från 1649 omorganiserades regementet till 8 kompanier och 1.056 soldater och kom senare kom att roteras. År 1829 ändrades regementets namn till Västerbottens fältjägarregemente.[5]

Efter finska kriget kom det nordligaste delen av Västerbottens län att brytas loss, för att 1810 bilda Norrbottens län. Vilket resulterade i 31 år senare, 1841, att Västerbottens fältjägarregemente delades i två kårer. Livbataljonen vid regementet kom att bilda Norrbottens fältjägarkår.

Norrbottens fältjägarkår var roterad inom Norrbottens län, där de nya rotarna var anslagna till de gamlas understöd, med en styrka av 483 nummer. Dess verkliga manskapsstyrka uppgick dock, med volontärer, till 345 man, enär utom vanliga ständiga vakanser 99 nummer hölls vakanta för Norrbottens hästjägarskvadrons fond. Den 31 december 1892 utökades kåren till att omfatta regementsstorlek, och antog därmed namnet Norrbottens regemente. Varvid dess styrka genom tillägg av (värvade) volontärer ökades till 700 man (317 indelta, 383 värvade) och det fick sin egen volontärskola vid Notviken (nära Luleå).[6] Genom försvarsreformen 1901 likställdes regementet med övriga regementen.[2][7]

Norrbottens regemente övertog beteckningen för Västerbottens regemente (No 19) när regementet delades. År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Norrbottens regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 19. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena i de olika truppslagen. Men även för att särskilja regementena från deras eventuella reservregemente. Där ett huvudregemente till exempel hade beteckningen I 11, och reservregementet hade beteckningen I 111.[8]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och vilka betecknades som försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementena tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att de övriga arméförbanden inom ett försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente). I Skåne, på Västkusten och i Norrbotten gjordes vissa avsteg från den principiella organisation, det vill säga att ett försvarsområdesregemente tilldelades det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet. I Norrbotten gjordes avsteget inom Bodens försvarsområde (Fo 63), förutom försvarsområdesförbandet Bodens artilleriregemente (A 8/Fo 63) gavs även Norrbottens regemente (I 19) mobiliseringsansvar. Norrbottens regemente blev ett utbildningsförband, men av operativa skäl tilldelades mobiliseringsansvar. Vidare tilldelades regementet det verkställande förvaltningsansvaret för Norrlands signalbataljon (S 3), samt att Norrbottens pansarbataljon uppgick i regementet som en en utbildningsbataljon. Den 1 juli 1975 trädde regementet in i den nya organisationen som ett utbildningsregemente.[9] Med den nya organisation antog regementet namnet Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon (I 19/P 5).

Genom försvarsutredning 88 stod det klart att fyra brigadproducerande regementen skulle avvecklas. Bakgrunden var att de ekonomiska problem som uppkommit inom försvaret under 1970-talet och 1980-talet, kvarstod och rätades ej ut i samband med försvarsbeslutet 1987. Därav begärde Regeringen Carlsson I en ny utredning från överbefälhavaren Bengt Gustafsson, Försvarsutredning 88 (FU 88), om arméns utveckling. Utredning ledde till att Riksdagen i december 1989 beslutade om att armén från den 1 juli 1992 skulle bestå av 18 brigader, en minskning med 11 brigader. I valet av vilka brigadproducerande regementen som skulle avvecklas ställdes hela tio regementen mot varandra. I regeringens samlade bedömning skulle fem Norrlandsbrigader (eller motsvarande) behållas på grund av operativa skäl. Därmed undantogs Jämtlands fältjägarregemente (I 5/Fo 22), Dalregementet (I 13/Fo 53), Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon (I 19/P 5), Västerbottens regemente (I 20/Fo 61) och Västernorrlands regemente (I 21/Fo 23) ur den utredning gällande vilka brigadproducerande regementen som skulle avvecklas. Utredningen medförde dock att Luleå luftvärnsregemente (Lv 7) skulle samlokaliseras med Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon i Boden.[10]

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen rationaliseringar av utbildningen av infanteribrigaderna, genom bland annat att samlokalisera förband inom samma stad eller län. Genom samma försvarsbeslut föreslog regeringen att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisationen, och därför skulle grundorganisationen i största möjliga utsträckning krigsorganiseras och kaderbemannas. Med denna förändring kom Norrbottensbrigaden att avskiljas från regementet för att den 1 juli 1994 bilda ett självständigt kaderorganiserat krigsförband inom Norra militärområdet (Milo N).[11]

Då majoriteten av de brigadproducerande regementena hade en försvarsområdesstab knuten till sig, kvarstod de regementena med en organisation bestående bland annat med försvarsområdesstaben, garnisonssamordning, skjutfält samt depåverksamhet. Medan ansvaret av krigsförband tillfördes brigaderna. Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon hade inte denna organisation, då försvarsområdesstaben var knuten till Bodens artilleriregemente. Därmed kom regementet uppgå i brigaden den 1 juli 1994, och brigaden antog namnet Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19).[2]

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen för riksdagen en kraftig reducering av arméförband. Vilket bland annat innebar att av de tretton brigadförband inom armén, skulle endast sex arméförband kvarstå för utbildning av armébrigadledningar och mekaniserade bataljoner. Vidare ansågs att de skulle vara relativt jämnt geografiskt fördelade över landet. Medan brigadförbanden ställdes mot varandra för att väga för- och nackdelar om vilka skulle kvarstå inom grundorganisationen, så stod det klart att Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden skulle kvarstå, då regeringen ansåg att brigaden hade en god mekaniserad kapacitet för utbildning av hel bataljon, goda förhållanden gällande övnings- och skjutfält samt tillgång till militärområdesverkstad. Även långsiktigt ansågs brigaden en god infrastruktur som lämpade sig för utbildning av i stort sett samtliga typer av mekaniserade förband.[12]

Även om Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden skulle kvarstå, medförde försvarsbeslutet en kraftig omstrukturering av Försvarsmakten. Vilket medförde att drygt 70% av de norrländska kaderorganiserade förbanden inom Norra militärområdet (Milo N) avvecklades den 30 juni 2000. Dock ville regeringen bibehålla och utveckla vinterkompetensen inom de olika truppslagen, och att det därför även i fortsättningen skulle finnas en viss utbildningskapacitet inom artilleriet, ingenjörtrupperna, luftvärnet samt signaltrupperna.[12] I praktiken kom därför endast förbandsstaberna vid [Norrlands artilleriregemente]] (A 8), Norrlands ingenjörkår (Ing 3), Norrlands luftvärnskår (Lv 7) och Norrlands signalkår (S 3) att avvecklas. Medan respektive grundutbildningsbataljon inordnades från den 1 juli 2000 i Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden. Med den nya organisationen som ett utbildningsregemente antog Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19) namnet Norrbottens regemente (I 19).[2]

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regering för riksdagen om att avveckla av Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Södermanlands regemente (P 10) och Gotlands regemente (P 18). I den utredning som hade gjorts om vilka regementet skulle avvecklas hade även Södra skånska regementet (P 7) inkluderats. Tre regementen ansåg regeringen i ett första steg var av stor vikt kvarstod i grundorganisationen, Livgardet (LG), Skaraborgs regemente (P 4) och Norrbottens regemente (I 19). Regeringen motiverade det med att det ansågs nödvändigt att mekaniserad utbildning och jägarutbildning genomförs i dimensionerande klimat- och terrängförhållanden. Vidare framhölls utbildningskapaciteten vid Norrbottens regemente med delfunktioner såsom artilleri, luftvärn, ingenjör och signal/ledning. Men även de goda övnings- och skjutfälten samt tillgång till nödvändiga verkstadsresurser. I den samlade bilden ansågs regementet ha en god infrastruktur som lämpade sig för utbildning av mekaniserade förband inom insatsorganisationen.[13]

Vidare föreslog regeringen att de delfunktioner som regeringen framlyfts i sin motivering hos Norrbottens regemente skulle avvecklas eller överföras till annat förband. Kvar skulle en pansarbataljon, en jägarbataljon samt ett ingenjörkompani kvarstå vid regementet i Boden. Då jägarbataljonen skulle hämtas från Arvidsjaur, genom att avveckla Norrlands dragonregemente (K 4). I riksdagen påpekade Vänsterpartiet att Arvidsjaur som ort var extremt försvarsmaktsberoende, då cirka 8% av ortens sysselsatta var anställda inom Försvarsmakten. Vidare pekade Vänsterpartiet på den i propositionen redovisade hyresbesparing, omfattande 22 miljoner kronor, skulle få bäras av Fortifikationsverket. Detta då man ansåg att anläggningen i Arvidsjaur inte har någon alternativ användning.[14] I december 2004 nåddes en uppgörelse mellan Vänsterpartiet och regeringen, där regeringen lovade ersättningsjobb till Arvidsjaur. Bland annat i form av att jägarbataljonen, som i den nya organisationen tillhörde Norrbottens regemente i Boden, skulle förläggas till Arvidsjaur, vidare skulle både civil som militär testverksamhet förläggas till Arvidsjaur.[15]

Den 1 januari 2005 gick regementet in i sin nya organisation, då utbildningsbataljonen vid Norrlands dragonregemente uppgick i regementet, och tilldelades namnet Arméns jägarbataljon. Den 31 augusti 2005 upplöstes signalbataljonen, luftvärnsbataljonen. Ingenjörbataljonen reducerades till ett kompani benämnt Norrlands ingenjörkompani, vilken inordnades i pansarbataljonen. Den 1 januari 2006 överfördes artilleribataljonen till Artilleriregementet (A 9). Vid samma tidpunkt tillkom fem utbildningsgrupper, detta i samband med att Norra militärdistriktet (MD N) upplöstes och avvecklades den 31 december 2005.

I samband med att värnplikten blev vilande, muckade regementets sista värnpliktiga soldaterna torsdagen den 17 juni 2010.[16]

I november 2010 beslutade Försvarsmakten att all ingenjörutbildning skulle koncentreras till Göta ingenjörregemente (Ing 2) i Eksjö.[17] Ingenjörkompaniet vid Norrbottens regemente avvecklades officiellt den 21 juni 2011. Med det avvecklades och avslutades en 109-årig epok med Ingenjörtrupper i Boden.[18]

I samband med att Försvarsmakten återupptog den nationella planeringen av det svenska försvaret, kom regementet att påbörja år 2011 uppsättning och utbildning av 3. brigadstaben, 191. mekaniserade bataljonen, 192. mekaniserade bataljonen och 193. jägarbataljonen samt 3. stridsvagnskompaniet.[19] Vidare fick regementet i uppdrag att från den 1 januari 2013 sätta upp Militärregion Nord (MR N).

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Regementet består idag (2017) av en jägarbataljon i Arvidsjaur och pansarbataljon samt Försvarsmaktens vinterenhet. Vidare ansvarar och stödjer regementet fem utbildningsgrupper i Norrland. Chefen för I 19 är även garnisonschef för Bodens garnison och Detachementet Norrlands dragoner i Arvidsjaur.

Vid regementet tjänstgör drygt 1.000 gruppbefäl och soldater, 475 yrkesofficerare, 661 reservofficerare och 112 civilanställda.[20] Fram till 2010 gjorde omkring 1200 värnpliktiga årligen sin grundutbildning vid regementet.

Internationell verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Sedan den 1 juli 2000 har regementet bidragit till ett flertal utlandsmissioner. År 2005 satte regementet upp LA 03 till svenska insatsen i Liberia. År 2006 sattes FS11 upp av Arméns jägarbataljon till svenska insatsen i Afghanistan, vilken följdes 2007 av FS12, 2009 av FS17, 2014 av FS27, 2015–2016 av FS30. Vidare har regementet bidragit med förbandsdelar till Nordic Battlegroup 08 och Nordic Battlegroup 11. Regementet har även stått i beredskap genom Insats Armén, en föregångare till Försvarsmaktens operativa reserv, vilken främst är en nationell beredskapsstyrka, men som kan användas som förstärkning vid olika internationella insatsområden.

Utbildningskompanier[redigera | redigera wikitext]

1841

  1. Livkompaniet
  2. Piteå kompani
  3. Kalix kompani
  4. Råneå kompani

1907

  1. Livkompaniet
  2. Piteå kompani
  3. Kalix kompani
  4. Råneå kompani
  5. Torneå kompani
  6. Älvsby kompani
  7. Gällivare kompani
  8. Bodens kompani
  9. kompaniet
  10. kompaniet
  11. kompaniet

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

3. brigadspaningskompaniet[redigera | redigera wikitext]

3. brigadspaningskompaniet är ett krigsförband som till huvuddel består av yrkesofficerare, reservofficerare och deltidstjänstgörande soldater. Kompaniet består av kompaniledning, tre brigadspaningsplutoner med Stridsfordon 9040, samt en stab- och trosspluton.

191. mekaniserade bataljonen[redigera | redigera wikitext]

191. mekaniserade bataljonen är ett krigsförband som består av yrkesofficerare, reservofficerare, heltids- och deltidstjänstgörande soldater, vilka bemannar olika befattningar till en bataljonsstab, ett stab- och understödskompani, två pansarskyttekompanier Stridsfordon 90, två stridsvagnskompanier Stridsvagn 122 samt ett trosskompani. Bataljonen tillhör 2. brigaden, tillsammans med huvuddelen av övriga kontinuerligt tjänstgörande bataljoner inom Armén.

192. mekaniserade bataljonen[redigera | redigera wikitext]

192. mekaniserade bataljonen är ett krigsförband som till huvuddel består av yrkesofficerare, reservofficerare och deltidstjänstgörande soldater, vilka bemannar olika befattningar inom bataljonen. Bataljonen består av bataljonsstab, två pansarskyttekompani Stridsfordon 90, två stridsvagnskompanier Stridsvagn 122, ett stab- och understödskompani samt ett trosskompani. Bataljonen tillhör 3. brigaden, tillsammans med huvuddelen av övriga tidvis tjänstgörande bataljoner inom Armén.

Arméns jägarbataljon[redigera | redigera wikitext]

Arméns jägarbataljon eller 193. jägarbataljonen ursprungligen Norrlands dragonregemente (K 4). Bataljonen ingår sedan 1 januari 2005 i regementet, och har sin förläggning i Arvidsjaur.

Försvarsmaktens vinterenhet[redigera | redigera wikitext]

Försvarsmaktens vinterenhet (FMVE) ursprungligen Markstridsskolan Boden (MSS Boden) bildades 1 januari 1999, i samband med att Stridsskola Nord (SSN) vid Umeå garnison avvecklades. Vinterenheten är har en funktionsavdelning i Boden och en utbildningsavdelning i Arvidsjaur.

Militärregion Nord[redigera | redigera wikitext]

Militärregion Nord (MR N) bildades 1 januari 2013, och omfattas av bland annat en militärregionsstab för regional ledning vid nationell krishantering. Militärregionen omfattar Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län.

Norrbottensbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19), ursprungligen Norrbottensbrigaden (IB 19), bildades 1949 genom att fältregementet Norrbottens regemente (IR 19) omorganiserades till brigad. År 1964 omorganiserades brigaden till Norrlandsbrigad, och fick beteckningen NB 19. Den 1 juli 1994 avskildes Norrbottensbrigaden (NB 19) från regementet, och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Norra militärområdet (Milo N). I samband med omorganisationen kom brigaden att omorganiseras till en mekaniserad brigad, samt gjorde en betecknings- och namnändring till Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19). Brigaden blev tillsammans med Skaraborgsbrigaden (PB 9) de första att beväpnas med Stridsvagn 122, när denna tillfördes Försvarsmakten i mitten av 1990-talet. I samband med försvarsbeslutet 2000 antog brigaden den 1 juli 2000 namnet Norrbottens regemente (I 19).[21][22]

Norrbottens pansarbataljon[redigera | redigera wikitext]

Norrbottens pansarbataljon (Pbat/I 19), ursprungligen Norrbottens pansarbataljon (P 5), bildades den 1 april 1957 som en fristående pansarbataljon. Bataljonen uppgick den 1 juli 1975 i Norrbottens regementet, som antog namnet Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon (I 19/P 5). Den 1 juli 2000 blev bataljonen en av fem grundutbildningsbataljoner vid Norrbottens regemente. Den 1 september 2005 uppgick Norrlands ingenjörbataljon som Norrlands ingenjörkompani i bataljonen. Kompaniet upplöstes dock den 21 juni 2011.

Vid pansarbataljonen utbildas soldater till regementets krigsförband. Förbandet är bland annat utrustat med Stridsvagn 122, Stridsfordon 90 samt Bandvagn 309. Förbandet är specialutbildat för mekaniserad strid i Norrlandsterräng, men kan sättas in i nationellt och internationellt.

Norrlands artilleribataljon[redigera | redigera wikitext]

Norrlands artilleribataljon (Artbat/I 19) ursprungligen Norrlands artilleriregemente (A 8), bildades den 1 juli 2000 i samband med försvarsbeslutet 2000. Bataljonen ingick i Norrbottens regemente som en av fem grundutbildningsbataljoner, och utbildade cirka 300 värnpliktiga per år. Den 1 januari 2006 överfördes bataljonen till Artilleriregementet (A 9).

Norrlands ingenjörbataljon[redigera | redigera wikitext]

Norrlands ingenjörbataljon (Ingbat/I 19) ursprungligen Norrlands ingenjörkår (Ing 3), bildades den 1 juli 2000 i samband med försvarsbeslutet 2000. Bataljonen ingick i Norrbottens regemente som en av fem grundutbildningsbataljoner, och utbildade cirka 300 värnpliktiga per år. Den 1 september 2005 uppgick bataljonen som Norrlands ingenjörkompani i Norrbottens pansarbataljon. Norrlands ingenjörkompani upplöstes och avvecklades den 21 juni 2011.[23]

Norrlands luftvärnsbataljon[redigera | redigera wikitext]

Norrlands luftvärnsbataljon (Lvbat/I 19) ursprungligen Norrlands luftvärnskår (Lv 7), bildades den 1 juli 2000 i samband med försvarsbeslutet 2000. Bataljonen ingick i Norrbottens regemente som en av fem grundutbildningsbataljoner, och utbildade cirka 200 värnpliktiga per år. Bataljonen upplöstes och avvecklades den 31 augusti 2005.

Norrlands signalbataljon[redigera | redigera wikitext]

Norrlands signalbataljon (Signbat/I 19) ursprungligen Norrlands signalkår (S 3), bildades den 1 juli 2000 i samband med försvarsbeslutet 2000. Bataljonen ingick i Norrbottens regemente som en av fem grundutbildningsbataljoner, och utbildade cirka 200 värnpliktiga per år. Bataljonen upplöstes och avvecklades den 31 augusti 2005.

Skidlöparbataljonen[redigera | redigera wikitext]

Skidlöparbataljonen (IV. bataljonen) bildades den 5 oktober 1910 som den 4:e bataljonen vid regementet, och utbildade skidlöpare.[2] Den 15 oktober 1914 förlades skidlöpareutbildningen till Jämtlands fältjägarregemente (I 23), för att återföras till Norrbottens regemente den 8 april 1916. År 1919 fick bataljonen namnet Skidlöparbataljonen. Bataljonen var sedan 1916 förlagd till kasern 5 och 6, vilka namngavs skidlöparkasernerna. Den 7 februari 1943 överfördes bataljonen till Kiruna, där den fick namnet Norrbottens regementets jägarbataljon i Kiruna. Den 1 juli 1945 avskiljdes bataljonen från regementet och bildade Arméns jägarskola (AJS), vilken den 1 juli 1975 bildade Lapplands jägarregemente (I 22).[4]

Tredje brigaden[redigera | redigera wikitext]

Tredje brigaden ursprungligen Tredje brigadstaben bildades under 2012, och är förläggningsunderställda chefen Norrbottens regemente. Staben ingår inte i något brigadsystem, som Försvarsmakten har haft tidigare, utan blir tilldelades förband (bataljoner och fristående kompanier/förmågor) vid insats.

Utbildningsgrupper[redigera | redigera wikitext]

Fältjägargruppen[redigera | redigera wikitext]

Fältjägargruppen (G 22) ursprungligen Jämtlandsgruppen , bildades den 1 januari 1998 i samband med försvarsbeslutet 1996. Gruppen har sitt arv och sina traditioner från Jämtlands fältjägarregemente (I 5), vilket avvecklades i samband med försvarsbeslutet 2004. Genom samma försvarsbeslut blev gruppen från den 1 januari 2006 en del av Norrbottens regemente. Gruppen utbildar och stödjer hemvärnet i Jämtlands län.[24]

Lapplandsjägargruppen[redigera | redigera wikitext]

Lapplandsjägargruppen (G 66), bildades den 1 januari 1998 i samband med försvarsbeslutet 1996. Gruppen har sitt arv och sina traditioner från Lapplands jägarregemente (I 22), vilket avvecklades i samband med försvarsbeslutet 2000. Genom försvarsbeslutet 2004 blev gruppen från den 1 januari 2006 en del av Norrbottens regemente. Gruppen utbildar och stödjer hemvärnet i norra och östra delen av Norrbottens län.[25]

Norrbottensgruppen[redigera | redigera wikitext]

Norrbottensgruppen (G 63), bildades den 1 juli 2000 i samband med försvarsbeslutet 2000. Genom försvarsbeslutet 2004 blev gruppen från den 1 januari 2006 en del av Norrbottens regemente. Gruppen utbildar och stödjer hemvärnet i södra delen av Norrbottens län.

Västerbottensgruppen[redigera | redigera wikitext]

Västerbottensgruppen (G 61), bildades den 1 juli 2000 i samband med försvarsbeslutet 2000. Gruppen har sitt arv och sina traditioner från Västerbottens regemente (I 20), vilket avvecklades i samband med försvarsbeslutet 2000. Genom försvarsbeslutet 2004 blev gruppen från den 1 januari 2006 en del av Norrbottens regemente. Gruppen utbildar och stödjer hemvärnet i Västerbottens län.[26]

Västernorrlandsgruppen[redigera | redigera wikitext]

Västernorrlandsgruppen (G 23), bildades den 1 juli 2000 i samband med försvarsbeslutet 2000. Gruppen har sitt arv och sina traditioner från bland annat Västernorrlands regemente (I 21), vilket avvecklades i samband med försvarsbeslutet 2000. Genom försvarsbeslutet 2004 blev gruppen från den 1 januari 2006 en del av Norrbottens regemente. Gruppen utbildar och stödjer hemvärnet i Västernorrlands län.[27]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet hade sina övningsområden på olika platser i Norrbotten men förlades till slut i Boden år 1907.

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Kasernetablissementet uppfördes 1907, och uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsplan efter Fortifikationens typritningar för infanteriet. Men med avsteget att kasernerna endast uppfördes i tre våningar.[28] Norrbottens regemente flyttade in på kasernområdet den 7 oktober 1907. År 1918 uppfördes ytterligare två kaserner, kasern 5 och 6, till Skidlöparbataljonen. De två kasernerna blev uppkallade efter bataljonen som skidlöparkasernerna.

Den 1 november 1945 förlades Bodens signalkompani till kasern 1. Den 1 juli 1954 övertog kompaniet kasernområdet på Sveavägen, och bildade Signalbataljonen i Boden (S 3).[29]

Den 1 april 1957 tillkom Norrbottens pansarbataljon, vilka förlades till kasern 2. Bataljonen kom sommaren 1975 att uppgå i Norrbottens regemente, och kvarstod inom kasernområdet. Den 1 maj 1993 tillkom Luleå luftvärnsregemente (Lv 7), vilket omlokaliserades från Luleå, och antog namnet Norrlands luftvärnskår. I samband med att artilleri, pansar, ingenjör, luftvärn och signalförbanden inordnades som utbildningsbataljoner inom Norrbottens regemente. Kom samtliga bataljonsstaber förläggas till Norrbottensvägen 3. År 2005 reducerades Ingenjörbataljonen till ett kompani, till en början var kompaniet förlagt till Hermelinsgatan 45. Hösten 2006 flyttade kompaniet till Norrbottensvägen 3 och förlades till den södra Skidlöparkasernen.[23]

Detachement[redigera | redigera wikitext]

Åren 1943–1945 hade regementet en bataljon detacherad till Kiruna, som I 19 K. Bataljonen organiserades från 1945 som Arméns jägarskola (AJS). Från den 1 januari 2005 ingår Detachementet Norrlands dragoner i regementet, ett detachement i Arvidsjaur. Regementet har även detachement, i form av utbildningsgrupper, i Härnösand, Kiruna, Umeå och Östersund.

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Västerbottens regemente övades under 1700-talet på Näsby hed utanför Kalix, Gumboda hed 6 mil nordost om Umeå och vid Öjebyn. Från 1833 blev Pitholms hed övningsplats och från 1883 blev Notviken vid Luleå mötes- och lägerplats.[5] Sedan 2006 förvaltar regementet samtliga övnings- och skjutfält i Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Den 27 augusti 2001 mottog regementet sin senaste fana, vilken överlämnades kung av Carl XVI Gustaf.[30] 2001 års fana ersatte 1974 års fana, vilken i sin tur hade överlämnats av kung Gustaf VI Adolf den 31 augusti, i samband med regementets 350 års jubileum. I samband med att Norrbottens pansarbataljon (P 5) uppgick i regementet, kom dess standar att föras vid sidan om regementsfanan. Standaret förs sedan i 1 juli 2000 åter av Norrbottens pansarbataljon.[2]

I samband med att Lapplandsbrigaden (NB 20) upplöstes och avvecklades den 31 december 1997, kom Norrbottens regemente att överta dess traditioner och fana. Vilket inte ska blandas ihop med fana och tradition från Västerbottens regemente, vilka överfördes den 1 juli 2000 till Västerbottensgruppen.[2][7] Förutom traditionsarvet från Lapplandsbrigaden, har regementet även i första hand traditionsarv från Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon (I 19/P 5), Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19), Norrbottens pansarbataljon (P 5) och Norrlands dragonregemente (K 4).[31]

År 1967 instiftades Norrbottens regementes förtjänstmedalj i guld/silver/brons (NorrbregGM/SM/BM) i 8:e storleken. [32][33][34]

Vid kasernetablissemanget finns en minnessten över Norrbottens regementes 350-årsjubileum, en minnessten över avlidna kamrater vid Norrbottens regemente, samt en minnessten över Norrlands luftvärnskår.[35]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1841–1993 och från 2000. För förbandschefer åren 1994–2000, se Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden.[3]

  • 1841–1849: A G Gyllengahm
  • 1849–1853: G M U Fleetwood
  • 1853–1857: J G Hollstén
  • 1857–1864: A F Axelson
  • 1864–1874: J G W von Rehausen
  • 1874–1881: N B Ström
  • 1881–1890: C G Oxehufvud
  • 1890–1899: M Alsterlund
  • 1899–1904: Axel Otto Fredrik von Arbin
  • 1904–1907: Lars Herman Tingsten
  • 1907–1908: Constantin Magnus Hugo Fallenius
  • 1908–1911: Carl Greger Leijonhufvud
  • 1911–1916: Conrad August Falkenberg
  • 1916–1921: Gabriel Hedenberg
  • 1921–1924: Erik Nordenskjöld
  • 1924–1927: Erik Frans Mikael Grafström
  • 1928–1934: Ivar Holmquist
  • 1934–1937: Gustaf Adolf Miles Mauritz Hahr
  • 1937–1942: Sven Ramström
  • 1942–1946: Nils Björk
  • 1946–1947: Nils Swedlund
  • 1947–1951: Lars Petrus Lande
  • 1951–1958: Arne G:son Hallström
  • 1958–1961: Karl Gustaf Brandberg
  • 1961–1963: Olof Rudqvist
  • 1963–1965: Seth Kristian Andrae
  • 1965–1966: Karl Eric Holm
  • 1966–1971: Bror Bertil Matteus Jansson
  • 1971–1973: Ingemar Grunditz
  • 1973–1984: Jan Wickbom
  • 1984–1986: Sven-Åke Jansson
  • 1986–1988: Bo Pellnäs
  • 1988–1993: Göran Honkamaa
  • 1994–2000: Se Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden
  • 2000–2003: Per Lodin
  • 2003–2004: Ola Hansson
  • 2004–2006: Frank Westman
  • 2006–2010: Jan Mörtberg
  • 2010–2014: Olof Granander
  • 2014–20xx: Mikael Frisell [36]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Norrbottens fältjägarkår 1841 1892-12-11
Kungl Norrbottens regemente 1892-12-12 1974-12-31
Norrbottens regemente 1975-01-01 1975-06-30
Norrbottens regemente med Norrbottens pansarbataljon 1975-07-01 1994-06-30
Norrbottens regemente 2000-07-01
Beteckningar
No 19 1841 1914-09-30
I 19 1914-10-01 1975-06-30
I 19/P 5 1975-07-01 1994-06-30
I 19 2000-07-01
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Pitholms hed (F) 1841 1907-09-30
Näsby hed (F) 1841 1907-09-30
Notvikens lägerplats (F) 1883-05-02 1907-09-30
Bodens garnison (F) 1907-10-01
Arvidsjaur (D) 2006
Kiruna (D) 1943 1945
Kiruna (D) 2006
Östersund (D) 2006
Umeå (D) 2006
Härnösand (D) 2006
Kusträsk skjutfält (Ö)  ????
Bodens södra skjutfält (Ö)  ????
Dagsådalens skjutfält (Ö) 2006
Härnösands och Skärsvikens skjutfält (Ö) 2000
Kalixfors skjutfält (Ö) 2000
Lombens skjutfält (Ö)  ????
Orrträsks skjutfält (Ö)  ????

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 206
  2. ^ [a b c d e f g] Braunstein (2003), s. 85-88
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 290-291
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 14
  5. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 217
  6. ^ Norrbottens regemente i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)
  7. ^ [a b] ”I 19s officersmäss”. nsd.se. http://www.nsd.se/nyheter/i-19s-officersmass-6534916.aspx. Läst 21 februari 2017. 
  8. ^ Björck (1996), s. 301
  9. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 19 februari 2017. 
  10. ^ ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 19 februari 2017. 
  11. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 19 februari 2017. 
  12. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 19 februari 2017. 
  13. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 19 februari 2017. 
  14. ^ ”Motion 2004/05:Fö8”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/med-anledning-av-prop-2004055-vart-framtida_GS02F%C3%B68. Läst 19 februari 2017. 
  15. ^ Löften till Arvidsjaur löste upp knuten”. Dagens Nyheter. 15 december 2004. http://www.dn.se/nyheter/politik/loften-till-arvidsjaur-loste-upp-knuten/. Läst 19 februari 2017. 
  16. ^ ”Höger vänster om – MUCK!”. Försvarsmakten. 18 juni 2010. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2010/06/hoger-vanster-om-muck/. Läst 24 juni 2010. 
  17. ^ ”En värdig avslutning”. Försvarsmakten. 8 juni 2011. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Nyhetsarkiv/I-Sverige/Norrbottens-regemente-I-19/20660/En-vardig-avslutning/. Läst 13 juni 2011. 
  18. ^ ”Slutet på en militär epok”. Försvarsmakten. 29 juni 2011. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Nyhetsarkiv/I-Sverige/Norrbottens-regemente-I-19/20660/Slutet-pa-en-militar-epok/. Läst 1 juli 2011. 
  19. ^ ”Försvarsmaktens delårsrapport 2011” (PDF). Försvarsmakten. 12 augusti 2011. Arkiverad från originalet den 2 april 2012. https://web.archive.org/web/20120402041411/http://www.forsvarsmakten.se/upload/Huvuddokument_delarsredovisning.pdf. Läst 30 oktober 2011. 
  20. ^ Försvarsmakten. ”Norrbottens regemente - I 19” (på sv-SE). Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/norrbottens-regemente-i-19/. Läst 11 oktober 2016. 
  21. ^ Kjellander (2003), s. 254
  22. ^ Braunstein (2003), s. 324
  23. ^ [a b] ”Ingenjörkompaniet 2005–2011”. ing3kf.com. http://www.ing3kf.com/ingkomp.htm. Läst 24 februari. 
  24. ^ Braunstein (2003), s. 105
  25. ^ Braunstein (2003), s. 101
  26. ^ Braunstein (2003), s. 89
  27. ^ Braunstein (2003), s. 111
  28. ^ Berg (2004), s. 132
  29. ^ Holmberg (1993), s. 40
  30. ^ ”Året 2001 Kungliga hovstaterna”. kungahuset.se. http://www.kungahuset.se/download/18.ff2595d149ced2f9992cbd/1418037180731/Verksamhetsb%2B2001.pdf. Läst 21 februari 2017. 
  31. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_forsvarets_traditioner_i_framtiden_med_oversiktlig_historik_fran_1500_talet_reviderad_2016-03-30.pdf. Läst 21 februari 2017. 
  32. ^ ”NorrbregGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C6A18599-0A13-408E-BB3B-9148D5DC2E76}&listmode=0&medal={77BA6695-1B79-4027-A4B0-1A9E42CC6285}. Läst 22 februari 2017. 
  33. ^ ”NorrbregSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C6A18599-0A13-408E-BB3B-9148D5DC2E76}&listmode=0&medal={0E550ADB-2E76-453C-8319-ED732D151DE2}. Läst 22 februari 2017. 
  34. ^ ”NorrbregBM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C6A18599-0A13-408E-BB3B-9148D5DC2E76}&listmode=0&medal={5BAA051A-82BE-4901-A43C-73F62235CCFD}. Läst 22 februari 2017. 
  35. ^ ”Andra militära minnesmärken, Norrbottens län”. smvu.se. http://smvu.se/andra-militara-minnesmarken-i-sverige-lansvis/andra-militara-minnesmarken-norrbottens-lan/. Läst 24 februari 2017. 
  36. ^ ”Försvarets Forum, under rubriken "PÅ NY POST", nr 5/2014”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2014/forsvarets-forum-nr5.pdf. Läst 20 december 2015. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Hultstrand, Birger, red (1972). Kungl. Norrbottens regementes historia 1841-1966. Boden: Kungl. Norrbottens regementes kamratfören. Libris 784836 
  • Janse, Stefan, red (2007). Minnesskrift: Norrbottens regemente 100 år i Boden : 1907-2007. Boden: Norrbottens regemente, I 19 i samarbete med Norrbottens regementes kamratförening och Föreningen P5. Libris 10696040. ISBN 978-91-633-0008-0 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]