Västernorrlandsgruppen (nya)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För föregångaren som verkade åren 2000–2004, se Västernorrlandsgruppen (gamla).
Västernorrlandsgruppen
(VNG)
Västernorrlandsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Västernorrlandsgruppen tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnVästernorrlandsgruppen
Datum2000–
LojalitetFörsvarsmakten
FörsvarsgrenArmén
TypHemvärnet
RollUtbildning och administration
StorlekUtbildningsgrupp [a]
Del avNorrbottens regemente [b]
HögkvarterHärnösands garnison
FörläggningsortHärnösand
Valspråk"För ditt land, Din hembygd, Ditt regemente"
FärgerGrönt och vitt          
Marsch"Västernorrlands regementes marsch" (Rydberg, Faust) [c]
WebbplatsOfficiell webbsida
Befälhavare
FörbandschefKk. Ronald Forsberg
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/46-60Truppslagstecken M46-60 för Hemvärnet.jpg
Förbandstecken m/1960AM.090983 I 21 (2).jpg
Vapensköld för Härnösandsgruppen åren 2000–2005 tolkad efter dess blasonering.

Västernorrlandsgruppen (VNG) ursprungligen Härnösandsgruppen (HMG) är en svensk utbildningsgrupp inom Hemvärnet som verkat i olika former sedan 2000. Förbandsledningen är förlagd i Härnösands garnison i Härnösand.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas.[3]

Som ett led i försvarsbeslutet 2000 avvecklades försvars- och militärområdena den 30 juni 2000 och från och med den 1 juli 2000 organiserades i dess ställe militärdistrikt. Därmed avvecklades bland annat Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde (Fo 23). De nya militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig. Inom militärdistrikten organiserades militärdistriktsgrupper, i regel en för varje län. I Västernorrlands län organiserades den 1 juli 2000 två militärdistriktsgrupper, Härnösandsgruppen i Härnösand, och Västernorrlandsgruppen i Sollefteå, vilka underställdes Norra militärdistriktet (MD N).[3]

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen för riksdagen, efter förslag från Försvarsmakten, att reducera antalet militärdistriktsgrupper. Då det enligt Försvarsmakten skulle organiseras färre hemvärnsförband, men bättre utbildade och uppfyllda förband. Försvarsbeslutet innebar bland annat att Västernorrlandsgruppen (gamla) i Sollefteå skulle avvecklas den 30 juni 2005, och dess verksamhet skulle uppgå den 1 juli 2005 i Härnösandsgruppen.[4] Den 2 juni 2005 hölls en nedläggningsceremoni i Sollefteå, och den 3 juni 2005 hölls en invigningsceremonin i Härnösand, genom den verksamhet som överfördes till Härnösand, samt att Härnösandsgruppen även antog namnet Västernorrlandsgruppen.[5]

Den 2 juni 2005 presenterade regeringen sin proposition (2004/05:160) gällande en avveckling av militärdistriktsorganisationen. I propositionen hänvisades regeringen till att "I det framtida insatsförsvaret och den beslutade insatsorganisationen finns det inte längre krav på eller behov av regional eller territoriell ledning som motiverar en särskild ledningsorganisation". Därmed ansåg regeringen att militärdistriktsorganisationen kunde avvecklas, något som Försvarsmakten även i en framställan till regeringen den 7 mars 2005 föreslagit. I dess ställe skulle fyra ledningsgrupper för säkerhetstjänst och samverkan inrättas, där ledningsgrupperna lokaliserade till Boden, Stockholm, Göteborg och Malmö.[6] Den 16 november 2005 antog riksdagen regeringens proposition, därmed beslutades att militärdistriktsorganisationen skulle upplösas och avvecklas den 31 december 2005. Vilket innebar att militärdistriktsgrupperna omorganiserades till utbildningsgrupper och underställdes ett utbildningsförband. Detta medförde att Västernorrlandsgruppen överfördes från Norra militärdistriktet (MD N) till att bli en enhet inom Norrbottens regemente (I 19) från och med den 1 januari 2006.

Under 2008 genomförde Västernorrlandsgruppen tillsammans med Örebro-Värmlandsgruppen (ÖVG) ett pilotprojekt, där man på prov genomförde direktutbildning (GSU) till gruppernas insatsförband. I mars 2009 beslutades det att direktutbildningen till Hemvärnets insatsförband skulle bli permanent, och från och med 2010 kom Västernorrlandsgruppen tillsammans med 13 övriga hemvärnsgrupper runt om i landet genomföra så kallad direktutbildning.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Chefen Västernorrlandsgruppen är direkt underställd chefen Norrbottens regemente (I 19) vad gäller produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning i Västernorrlands län. Insatser, såväl i fred som under kris och krig, leds av Militärregion Nord (MR N). Västernorrlandsgruppens nuvarande uppgifter är att utbilda, organisera och administrera hemvärnsförbanden i länet. Gruppen skall vidare stödja frivilliga försvarsorganisationer samt vara beredd att leda insatser till stöd för samhället i övrigt. Från och med 2010 ansvarar Västernorrlandsgruppen, tillsammans med 13 övriga hemvärnsgrupper runt om i landet, för så kallad direktutbildning (GSU) till sina insatsförband.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

När förbandet bildades 2000 var dess främsta uppgift var att utbilda marint hemvärn och stödja frivilligverksamheten med marina uppgifter längs Norrlandskusten. Från 2005 organiserades förbandet i tre bataljoner plus en musikkår. Sedan den 1 januari 2012 är förbandet reducerad till två bataljoner, Ångermanlandsbataljonen (15. hemvärnsbataljonen) och Medelpadsbataljonen (16. hemvärnsbataljonen), vilka omfattar 1 200 hemvärnssoldater och cirka 300 övrig frivilligpersonal. Vid förbandet i Härnösand tjänstgör cirka 20 officerare och tre civila med uppgift att utbilda och stödja frivilligförbanden inom länet.

Ångermanlandsbataljonen[redigera | redigera wikitext]

Ångermanlandsbataljonen eller 15. hemvärnsbataljonen utgörs av ett antal skyttekompanier samt fristående enheter. Bataljonens rekryteringsområde omfattar norra delen av Västernorrlands län, vilket motsvarar Ångermanlands landskap. Bataljonen är traditionsbärare Västernorrlands regemente.

  • 15. hemvärnsbataljonsstaben och ledningsplutonen
  • 151. hemvärnsinsatskompaniet
  • 152. hemvärnsinsatskompaniet
  • 153. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 154. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 155. hemvärnsbåtplutonen
  • 156. hemvärnsTOLO-gruppen
  • 157. hemvärnstrafikplutonen

Medelpadsbataljonen[redigera | redigera wikitext]

Medelpadsbataljonen eller 16. hemvärnsbataljonen utgörs av ett antal skyttekompanier samt fristående enheter. Bataljonens rekryteringsområde omfattar södra delen av Västernorrlands län, vilket motsvarar Medelpads landskap. Bataljonen är traditionsbärare Västernorrlands regemente.

  • 16. hemvärnsbataljonsstaben och ledningsplutonen
  • 161. hemvärnsinsatskompaniet
  • 162. hemvärnsinsatskompaniet
  • 163. hemvärnsinsatskompaniet (Borgsjö Lifkompani)
  • 164. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 165. hemvärnsbåtplutonen
  • 166. hemvärnsflyggruppen
  • 167. hemvärnsTOLO-gruppen

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

När förbandet bildades i juli 2000 förlades förbandsledningen till det kasernområde som uppfördes 1945 på Kusthjöden i Härnösand till kustartilleriet. Etablissementet omfattade ursprungligen ett 30-tal byggnader, vilka uppfördes efter 1940 års militära byggnadsutrednings typritningar. Efter att både Härnösands kustartilleriregemente och Norrlandskustens marinkommando upplöstes och avvecklades 1998 respektive 2000, såldes större delar av området till statliga Vasallen. Härnösandsgruppen (från 2005 Västernorrlandsgruppen) var åren 2000–2018 lokaliserade till stabshuset på Sälstensgränd på Kusthöjden. Från 2018 är Västernorrlandsgruppen lokaliserade till Salutbacken 5.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Härnösandsgruppen var från den 1 juli 2000 arvtagare och traditionsbärare till Norrlandskustens marinkommando (MKN) och Härnösands kustartilleriregemente (KA 5). I samband med att gruppen antog namnet Västernorrlandsgruppen, överfördes traditionsarvet av de två marinförbanden till Norrbottens regemente.[7] I samband med namnbytet, 2005, övertogs traditionsarvet för Västernorrlands regemente, vilket inkluderade bland annat fana, traditioner och förbandsmarsch. Från den 1 juli 2012 förs Västernorrlands regementets traditioner vidare av Ångermanlandsbataljonen samt Medelpadsbataljonen.[8]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefer för Härnösandsgruppen åren 2000–2005, och från 2005 Västernorrlandsgruppen.

  • 2000–2005: Överstelöjtnant Jens Boeng [d]
  • 2005–2004: Major Anders Edin [e]
  • 2004–2005: Överstelöjtnant Martin Bodin [f]
  • 2005–2005: Överstelöjtnant Hans Fälldin [g]
  • 2005–2006: Överstelöjtnant Jens Boeng [h]
  • 2006–2009: Överstelöjtnant Bengt Kristiansson
  • 2009–20xx: Kommendörkapten Ronald Forsberg [i]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Härnösandsgruppen 2000-07-01 2005-06-30
Västernorrlandsgruppen 2005-07-01
Beteckningar
HMG 2000-07-01 2005-06-30
G 23 2005-07-01 2005-12-31
UG 23 2006-01-01 201?-??-??
VNG 201?-??-??
Förläggningsorter
Härnösands garnison (F) 2000-07-01

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 2000–2005 var gruppen organiserad som en militärdistriktsgrupp.
  2. ^ Åren 2000–2005 var gruppen underställd chefen för Norra militärdistriktet
  3. ^ Förbandsmarschen är ett arv från Västernorrlands regemente.[1]
  4. ^ Överstelöjtnant Boeng tillträdde som chef den 1 juli 2000.[9]
  5. ^ Major Edin var tillförordnad chef fram till den 31 oktober 2004.[10]
  6. ^ Perioden 1 november 2004–2 juni 2005 var Bodin även chef för Västernorrlandsgruppen (gamla).[11] Från den 3 juni 2005 övergick Bodin till Högkvarteret, där han bland annat tjänstgjort som chef för Insatsledningens avdelning för erfarenhetsanalys (INS ERF ANA).[12][13]
  7. ^ Överstelöjtnant Fälldin tillträdde den 3 juni, övergick hösten 2005 till en civil tjänst.
  8. ^ Överstelöjtnant Boeng återgick den 1 september till tjänsten efter en kort tid som stabschef vid Amfibiestridsskolan.[14]
  9. ^ Kommendörkapten Forsberg tillträdde som chef den 2 juli 2009.[15]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 61
  2. ^ Braunstein (2003), s. 111-114
  3. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 3 april 2018. 
  4. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 3 april 2018. 
  5. ^ ”Stilfull invigning i Härnösand”. Arkiverad från originalet den 19 november 2005. https://web.archive.org/web/20051119042920/http://www.mdn.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=28429. Läst 15 april 2018. 
  6. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:160”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/avveckling-av-militardistriktsorganisationen_GS03160. Läst 11 mars 2018. 
  7. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. eliteprospects.com. Arkiverad från originalet den 13 november 2017. https://web.archive.org/web/20171113221747/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_forsvarets-traditioner-med-oversiktlig-historik-fran-1500-talet-reviderad-2017-09-22.pdf. Läst 7 april 2018. 
  8. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden, bilaga 3”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 24 februari 2017. 
  9. ^ ”Jens Boeng lämnar Härnösandsgruppen”. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2004. https://web.archive.org/web/20040804211857/http://www.mdn.mil.se/harnosandsgruppen/index.php?lang=S&c=news&id=22316. Läst 15 april 2018. 
  10. ^ ”Chefsbyte i Härnösandsgruppen”. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2004. https://web.archive.org/web/20040804224648/http://www.mdn.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=28429. Läst 15 april 2018. 
  11. ^ ”Härnösandsgruppen”. Arkiverad från originalet den 20 maj 2005. https://web.archive.org/web/20050520045137/http://www.mdn.mil.se/harnosandsgruppen/. Läst 15 april 2018. 
  12. ^ ”Ny chef enligt gamla traditioner”. allehanda.se. http://allehanda.se/start/solleftea/1.1637947-ny-chef-enligt-gamla-traditioner. Läst 7 april 2018. 
  13. ^ ”Försvarets forum 2018/1, s. 32”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2018/forum_1801_lowres.pdf. Läst 7 april 2018. 
  14. ^ ”Jens fick chefsjobbet för Västernorrlandsgruppen”. allehanda.se. http://allehanda.se/start/harnosand/1.1614559-jens-fick-chefsjobbet-for-vasternorrlandsgruppen. Läst 7 april 2018. 
  15. ^ ”Ny chef vid Västernorrlandsgruppen”. Arkiverad från originalet den 7 april 2013. https://web.archive.org/web/20130407044415/http://ug23.hemvarnet.se/?action=visanyhet&nyhetid=5931. Läst 22 september 2011. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]