Trädkrypare: Skillnad mellan sidversioner
Nicke L (Diskussion | Bidrag) mer från enwp |
Nicke L (Diskussion | Bidrag) mer översatt från enwp |
||
| Rad 137: | Rad 137: | ||
Bland [[predation|predatorer]] på trädkrypares bon och ungar finns [[större hackspett]], [[ekorre]] och små [[mårddjur]], och predationen är omkring tre gånger högre i splittrade landskap än i sammanhängande skogsområden (32,4% gentemot 12,0% i mindre splittrade skogslandskap). Predationsnivån ökar med mängden skogsbryn nära en boplats, och även närvaro av jordbruksmark i närheten, i båda fallen troligen på grund av en högre grad av predation från mårddjur.<ref name= Huhta>{{cite journal|last= Huhta |first= Esa |coauthors= Aho, Teija; Jäntti, Ari; Suorsa, Petri; Kuitunen, Markku; Nikula, Ari; Hakkarainen Harri |month= February |year=2004 |title= Forest Fragmentation Increases Nest Predation in the Eurasian Treecreeper |journal= Conservation Biology|volume=18 |issue=1 |pages=148–155 | doi=10.1111/j.1523-1739.2004.00270.x}}</ref> Andelen överlevande ungfåglar är okänd för denna art, men 47,7% om året av de [[adult]]a fåglarna överlever. Den typiska livslängden är två år, men den högsta belagda åldern är åtta år och tio månader.<ref name =BTO/> |
Bland [[predation|predatorer]] på trädkrypares bon och ungar finns [[större hackspett]], [[ekorre]] och små [[mårddjur]], och predationen är omkring tre gånger högre i splittrade landskap än i sammanhängande skogsområden (32,4% gentemot 12,0% i mindre splittrade skogslandskap). Predationsnivån ökar med mängden skogsbryn nära en boplats, och även närvaro av jordbruksmark i närheten, i båda fallen troligen på grund av en högre grad av predation från mårddjur.<ref name= Huhta>{{cite journal|last= Huhta |first= Esa |coauthors= Aho, Teija; Jäntti, Ari; Suorsa, Petri; Kuitunen, Markku; Nikula, Ari; Hakkarainen Harri |month= February |year=2004 |title= Forest Fragmentation Increases Nest Predation in the Eurasian Treecreeper |journal= Conservation Biology|volume=18 |issue=1 |pages=148–155 | doi=10.1111/j.1523-1739.2004.00270.x}}</ref> Andelen överlevande ungfåglar är okänd för denna art, men 47,7% om året av de [[adult]]a fåglarna överlever. Den typiska livslängden är två år, men den högsta belagda åldern är åtta år och tio månader.<ref name =BTO/> |
||
===Föda=== |
|||
[[Image:A Formica rufa sideview.jpg|thumb|[[Röd skogsmyra]] (''Formica rufa''), en konkurrent om leddjursbyten]] |
|||
Trädkryparen söker karakteristiskt [[ryggradslösa djur]] som byten på trädstammar. Den börjar nära trädets bas och arbetar sig uppåt med de styva stjärtfjädrarna som stöd. Till skillnad från [[nötväcka]]n klättrar den inte nedför träd med huvudet före, utan flyger till basen av ett annat träd i närheten. Den använder sin långa tunna näbb till att dra ut [[insekter]] och [[spindlar]] från sprickor i barken. Den återfinns vanligen på träd, men jagar ibland byten på väggar, bar mark eller bland fallna tallbarr, och kan utöka sin föda med [[frö]]n från barrträd under de kallare månaderna.<ref name = BWP/> |
|||
Trädkryparhonan födosöker främst på de övre delarna av trädstammar, medan hanen utnyttjar de lägre delarna. En studie i [[Finland]] fann att om en hane försvinner födosöker den oparade honan på lägre höjder, tillbringar mindre tid på varje träd och har kortare födosökstillfällen än en hona i ett par.<ref name= Aho>{{cite journal|last= Aho |first= Teija |coauthors= Kuitunen, Markku; Suhonen, Jukka; Hakkari, Tomi; Jäntti, Ari |month= July |year=1997 |title = Effects of male removal on female foraging behavior in the Eurasian treecreeper |journal= Behavioral Ecology and Sociobiology |volume= 41|issue=1 |pages=49–53 | doi =10.1007/s002650050362}}</ref> |
|||
Trädkrypare ansluter sig ibland till flockar av olika fågelarter på vintern, men den tycks inte dela den föda som hittas av medföljande [[mesar]] och [[kungsfågel|kungsfåglar]], och drar kanske bara fördel av den ökade säkerheten i en flock.<ref name = BWP/> Skogsmyror delar [[habitat]] med trädkryparen, och livnär sig också på ryggradslösa djur på trädstammar. De finländska forskarna fann att där myrorna hade letat föda fanns färre [[leddjur]], och trädkryparhanar tillbringade mindre tid på granstammar som hade besökts av myror.<ref name= Aho2>{{cite journal|last= Aho |first= Teija |coauthors= Kuitunen, Markku; Suhonen, Jukka; Hakkari, Tomi; Jäntti, Ari |month= November |year=1997 |title = Behavioural responses of Eurasian treecreepers, ''Certhia familiaris'', to competition with ants |journal= Animal Behaviour |volume= 54|issue=5 |pages=1283–1290 | doi =10.1006/anbe.1997.0547}}</ref> |
|||
===Vanor=== |
|||
Som liten skogsfågel med oansenlig fjäderdräkt och lågmält lockläte är trädkryparen lätt att missa då den hoppar [[mus]]likt uppför en trädstam, i korta skutt där den använder sin styva stjärt och brett utspärrade ben som stöd. Ändå är den inte skygg och är i stor utsträckning likgiltig inför mänsklig närvaro.<ref name=Harrap/> Den har en utmärkande ojämn och vågformig flykt, där fladdrande [[fjäril]]slika vingslag växlar med vingglidningar och volter. Flyttande fåglar kan flyga på dagen eller på natten, men förflyttningarnas storlek döljs ofta av bofasta populationer. Den lever ensam på vintern, men i kallt väder kan upp till ett dussin eller fler fåglar sova tillsammans i en lämplig skyddad hålighet.<ref name=BWP/> |
|||
==Referenser== |
==Referenser== |
||
Versionen från 22 juni 2008 kl. 17.47
- Denna artikel avhandlar arten trädkrypare. För familjen se Trädkrypare (familj)
| Trädkrypare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Trädkrypare Certhiidae |
| Släkte | Certhia |
| Art | Trädkrypare C. familiaris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Certhia familiaris | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
Trädkrypare (Certhia familiaris) är en fågelart inom familjen trädkrypare (Certhiidae).
Den liknar andra trädkrypare och har böjd näbb, mönstrad brun ovansida, vitaktig undersida och långa styva stjärtpennor som den använder för kunna balansera upprätt på trädstammar och grenar. Den kan lättast urskiljas från den likartade trädgårdsträdkryparen, som delar en stor del av dess utbredning i Europa, genom dess annorlunda sång.
Trädkryparen har nio eller fler underarter som häckar i olika delar av dess utbredningsområde i de tempererade delarna av Eurasien. Arten återfinns i alla sorters skogsmarker, men där den överlappar med trädgårdsträdkryparen i Västeuropa återfinns den med större sannolikhet i barrskogar eller på högre höjder. Den häckar i trädhålor eller bakom barkflagor, och föredrar introducerade mammutträd som häckningsplatser där sådana finns tillgängliga. Honan lägger vanligen fem eller sex vita ägg med rosa prickar i det fodrade boet, men ägg och ungar är sårbara för angrepp från hackspettar och däggdjur, däribland ekorrar.
Trädkryparen är insektsätare och klättrar upp för trädstammar som en mus, för att leta efter insekter som det plockar från skrevor i barken med sin fina böjda näbb. Den flyger sedan till foten av ett annat träd med en distinkt oregelbunden flykt. Fågeln lever ensam på vintern, men kan bilda gemensamma sovplatser under kallt väder.
Beskrivning
Alla arter i familjen trädkrypare är likartade i utseende. De är små fåglar med bruna ovansidor med streck och prickar, rödaktiga gumpar och vitaktiga undersidor. De har långa böjda näbbar och långa styva stjärtpennor som ger stöd när de kryper upp för trädstammar för att söka efter insekter.[2]
Trädkryparen är 12,5 cm lång och väger 7,0–12,9 gram. Den har varmt brun ovansida som är intrikat mönstrad i svart, brungult och vitt, och enfärgat brun stjärt. Buken, sidorna och kloakområdet skiftar i brungult. Könen är lika, men ungfågeln har mattare ovansida än den adulta fågeln, och dess undersida är matt vit med mörka fina fläckar på sidorna.[2]
Kontaktlätet är ett mycket lågmält, tunt och gällt sit, men det mest utmärkande lätet är genomträngande tsri, ibland upprepat som en serie noter. Hanens sång inleds med srrih, srrih åtföljt i turordning av ett fåtal kvittrande noter, ett längre fallande porlande, och en vissling som faller och sedan stiger.[2]
Trädkryparens utbredningsområde överlappar med flera andra arters i samma familj, vilket kan medföra lokala problem vid artbestämning. I Europa delar trädkryparen en stor del av sitt utbredningsområde med trädgårdsträdkryparen. Jämfört med den arten är den vitare på undersidan, varmare och mer fläckig ovan, och har vitare ögonbrynsstreck och något kortare näbb. Att enbart med synen artbestämma en individ, till och med en som man håller i handen, kan vara omöjligt för svagt tecknade fåglar. En sjungande trädkrypare kan vanligen identifieras, eftersom trädgårdsträdkryparen har en utmärkande serie jämnt fördelade noter som låter ganska annorlunda jämfört med trädkryparens sång. Båda arterna kan dock sjunga den andras sång.[2]
Tre populationer i Himalaya som har räknats som underarter av trädkrypare ges nu ibland ställning som en egen art, Certhia hodgsoni, exempelvis av BirdLife International,[3] men om de behålls som underarter av trädkrypare måste de urskiljas från tre andra sydasiatiska trädkrypararter. Trädkryparens enfärgade stjärt skiljer den från Himalayaträdkrypare, som har ett utmärkande randigt stjärtmönster, och dess vita strupe är en uppenbar skillnad från brunstrupig trädkrypare. Nepalträdkrypare är svårare att skilja från trädkrypare, men har mer kontrasterade kanelbruna, snarare än brungula, sidor.[2]
Den nordamerikanska arten amerikansk trädkrypare har aldrig observerats i Europa, men en höstlig gäst skulle vara svår att identifiera, eftersom den inte skulle sjunga, och den amerikanska artens läte påminner mycket om trädkryparens. Till utseendet är amerikansk trädkrypare mer lik trädgårdsträdkryparen än trädkryparen, men en gäst skulle kanske ändå inte kunna identifieras med säkerhet på grund av likheterna mellan de tre arterna.[2]
Taxonomi
Trädkryparen beskrevs första gången under sitt nuvarande vetenskapliga namn av Linné i hans Systema naturae 1758.[4] Det vetenskapliga namnet härrör från grekiska kerthios, en liten trädlevande fågel som beskrivits av Aristoteles med flera, och latinets familiaris, välbekant eller vanlig.[5]
Denna art tillhör en grupp mycket likartade arter av trädkrypare som alla placeras i släktet Certhia. Åtta arter erkänns för närvarande, i två evolutionära linjer: en holarktisk grupp och en sydasiatisk. Den holarktiska gruppen har en mer kvittrande sång, som alltid (utom hos C. familiaris från Kina) börjar och slutar med ett gällt sriih. Arterna i den sydliga gruppen har däremot en drill i högre tempo utan sriih-ljudet.
Trädkryparen tillhör den nordliga gruppen, tillsammans med amerikansk trädkrypare (C. americana), trädgårdsträdkryparen (C. brachydactyla), i västra Eurasien, samt, om den anses som en separat art, C. hodgsoni från Himalayas södra kant.[6]
Amerikansk trädkrypare har ibland ansetts som en underart av trädkrypare, men har närmare samhörighet med trädgårdsträdkrypare, och behandlas numera vanligen som egen art.[2] Certhia hodgsoni har mer nyligen föreslagits som egen art efter studier av dess DNA och sångstruktur som tyder på att den kan vara en art skild från C. familiaris.[6]
Det finns nio till tolv underarter av trädkrypare, beroende på val av taxonomisk ståndpunkt, vilka alla är mycket lika och ofta korsar sig i områden där deras utbredningar överlappar. Det finns en generell klinal variation i utseende från väster till öster över Eurasien, där underarterna blir gråare på ovansidan och vitare på undersidan, men denna trend kastas om öster om Amurfloden. De för närvarande erkända underarterna är som följer:[2]
| Underart | Utbredning | Noter[2] |
|---|---|---|
| C. f. britannica | Storbritannien and Irland | Irländska trädkrypare, som är något mörkare än brittiska, har ibland givits status som underart |
| C. f. macrodactyla | Västra Europa | Blekare ovan och vitare på undersidan än C. f. britannica |
| C. f. corsa | Korsika | Undersidan skiftar i brungult och ovansidan är mer kontrasterad än hos C. f. macrodactyla |
| C. f. familiaris | Skandinavien och östra Europa österut till västra Sibirien | Nominatunderart. Blekare på ovansidan än C. f. macrodactyla, vit undersida |
| C. f. daurica | Östra Sibirien, norra Mongoliet | Blekare och gråare än nominatformen |
| C. f. orientalis | Amurbäckenet, nordöstra Kina och Korea | Liknar nominatformen, men med kraftigare streckning på ovansidan |
| C. f. japonica | Japan | Mörkare och mer rödaktig än C. f. duarica |
| C. f. persica | Krim och Turkiet österut till norra Iran | Mattare och mindre rödaktig än nominatformen |
| C. f. tianchanica | Northwestern China and adjacent regions of the former USSR | Mattare och mer rödaktig än nominatformen |
| C. f. hodgsoni | Västra Himalaya i Indien, Kashmir | Ofta behandlad som egen art, C. hodgsonii.[6] |
| C. f. mandellii | Östra Himalaya i Indien, Nepal | Ofta numera behandlad som underart av C. hodgsonii |
| C. f. khamensis | Kina, Sichuan | Ofta numera behandlad som underart av C. hodgsonii |
Utbredning och habitat
Trädkryparen är den mest spridda arten i sitt släkte. Den häckar i tempererade skogsmarker i hela Eurasien från Irland till Japan. Den föredrar mogna träd, och i större delen av Europa, där den delar utbredningsområde med trädgårdsträdkrypare, tenderar den att finnas främst i barrskog, särskilt gran och ädelgran. I de områden där den är den enda arten av trädkrypare, som i Europeiska Ryssland,[2] och Brittiska öarna,[5] föredrar den lövskog eller blandskog framför barrskog.
Trädkryparen häckar ned till havsnivå i den norra delen av sin utbredning, men tenderar att leva i högländer längre söderut. I Pyrenéerna häckar den över 1,370 meter, i Kina från 400–2 100 meter och i södra Japan från 1 065–2 ,135 meter.[2] Häckningsområdena har temperaturer i juli på mellan 14–16 °C och 23–24 °C.[7]
Trädkryparen är stannfågel i de mildare västra och södra delarna av häckningsutbredningen, men vissa fåglar i norr flyttar söderut på vintern, och individer som häckar på berg kan flytta till lägre höjd på vintern. Vinterrörelser och spridning efter häckningen kan leda till kringflackande utanför den normala utbredningen. Övervintrande flyttfåglar av den asiatiska underarten har observerats i Sydkorea och Kina, och nominatformen har observerats väster om sin häckningsutbredning så långt bort som Orkneyöarna i Skottland. Trädkryparen har också förekommit som gäst på Kanalöarna (där trädgårdsträdkryparen är den lokala arten), Mallorca och Färöarna.[2]
I Sverige är den vida spridd, men inte speciellt talrik.
Status
Denna art har en omfattande utbredning på omkring 10 miljoner km2. Den har en stor population, inklusive uppskattningsvis 11–20 miljoner individer enbart i Europa. Trenderna för populationsutvecklingen har inte kvantifierats, men arten anses inte närma sig trösklarna för IUCN:s rödlistningskriterium om populationsminskning (minskning på mer än 30% under tio år eller tre generationer). Av dessa anledningar klassificeras arten som livskraftig (LC).[1]
Den är vanlig över en stor del av sitt utbredningsområde, men i de nordligaste områdena är den sällsynt, eftersom den är sårbara för svåra vintrar, särskilt om dess födosök avbryts av isyta på träden eller kallt regn. Den är också ovanlig i Turkiet och Kaukasus. I den västra delen av utbredningsområdet har den spritts till Yttre Hebriderna i Skottland, trängt längre norrut i Norge, och för första gången häckat i Nederländerna 1993.[2]
Beteende
Häckning
Trädkryparen häckar från ett års ålder. Boet byggs i sprickor i träd eller bakom barkstycken.[5] Där sådana finns är introducerade nordamerikanska mammutträd favoritträd för häckning, eftersom en hålighet för häckning enkelt kan gröpas ur dess mjuka bark.[8] Sprickor i byggnader eller murar används ibland, och konstgjorda fågelholkar eller luckor kan föredras i barrskogsområden.[2] Boet har en bas av kvistar, tallbarr, gräs eller bark, och är fodrat med finare material såsom fjädrar, ull, mossa, lav eller spindelnät.
I Europa läggs vanligen fem till sex ägg mellan mars och juni, men i Japan läggs tre till fem ägg från maj till juli.[2] Äggen är vita med mycket fina rosaaktiga prickar främst vid den breda änden,[2] mäter 16 x 12 mm och väger 1,2 g , varav 6% är skal.[5] Äggen ruvas av enbart honan i 13–17 dagar tills de duniga ungarna kläcks. Ungarna är bostannare. De utfodras sedan av båda föräldrar, men värms av endast honan, i ytterligare 15–17 dagar tills de blir flygga.[5] Ungfåglarna återvänder till boet några nätter därefter. Omkring 20% av paren, främst i söder och väster, föder upp en andra kull.[2]
Bland predatorer på trädkrypares bon och ungar finns större hackspett, ekorre och små mårddjur, och predationen är omkring tre gånger högre i splittrade landskap än i sammanhängande skogsområden (32,4% gentemot 12,0% i mindre splittrade skogslandskap). Predationsnivån ökar med mängden skogsbryn nära en boplats, och även närvaro av jordbruksmark i närheten, i båda fallen troligen på grund av en högre grad av predation från mårddjur.[9] Andelen överlevande ungfåglar är okänd för denna art, men 47,7% om året av de adulta fåglarna överlever. Den typiska livslängden är två år, men den högsta belagda åldern är åtta år och tio månader.[5]
Föda
Trädkryparen söker karakteristiskt ryggradslösa djur som byten på trädstammar. Den börjar nära trädets bas och arbetar sig uppåt med de styva stjärtfjädrarna som stöd. Till skillnad från nötväckan klättrar den inte nedför träd med huvudet före, utan flyger till basen av ett annat träd i närheten. Den använder sin långa tunna näbb till att dra ut insekter och spindlar från sprickor i barken. Den återfinns vanligen på träd, men jagar ibland byten på väggar, bar mark eller bland fallna tallbarr, och kan utöka sin föda med frön från barrträd under de kallare månaderna.[7]
Trädkryparhonan födosöker främst på de övre delarna av trädstammar, medan hanen utnyttjar de lägre delarna. En studie i Finland fann att om en hane försvinner födosöker den oparade honan på lägre höjder, tillbringar mindre tid på varje träd och har kortare födosökstillfällen än en hona i ett par.[10]
Trädkrypare ansluter sig ibland till flockar av olika fågelarter på vintern, men den tycks inte dela den föda som hittas av medföljande mesar och kungsfåglar, och drar kanske bara fördel av den ökade säkerheten i en flock.[7] Skogsmyror delar habitat med trädkryparen, och livnär sig också på ryggradslösa djur på trädstammar. De finländska forskarna fann att där myrorna hade letat föda fanns färre leddjur, och trädkryparhanar tillbringade mindre tid på granstammar som hade besökts av myror.[11]
Vanor
Som liten skogsfågel med oansenlig fjäderdräkt och lågmält lockläte är trädkryparen lätt att missa då den hoppar muslikt uppför en trädstam, i korta skutt där den använder sin styva stjärt och brett utspärrade ben som stöd. Ändå är den inte skygg och är i stor utsträckning likgiltig inför mänsklig närvaro.[2] Den har en utmärkande ojämn och vågformig flykt, där fladdrande fjärilslika vingslag växlar med vingglidningar och volter. Flyttande fåglar kan flyga på dagen eller på natten, men förflyttningarnas storlek döljs ofta av bofasta populationer. Den lever ensam på vintern, men i kallt väder kan upp till ett dussin eller fler fåglar sova tillsammans i en lämplig skyddad hålighet.[7]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Common Treecreeper, 22 juni 2008.
- ^ [a b] BirdLife International 2004. Certhia familiaris. I: IUCN 2007. 2007 IUCN Red List of Threatened Species. <www.iucnredlist.org>. Hämtad 22 juni 2008.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] Harrap, Simon; Quinn, David (1996). Tits, Nuthatches and Treecreepers. Christopher Helm. Sid. 177–195. ISBN 0-7136-3964-4.
- ^ ”Hodgson's Treecreeper Certhia hodgsoni”. BirdLife Species Factsheet. BirdLife International. http://www.birdlife.org/datazone/search/species_search.html?action=SpcHTMDetails.asp&sid=32349&m=0. Läst 27 maj 2008.
- ^ Linnaeus, C (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii). Sid. 118. ”C. supra grisea, subtus alba, remigibus fuscis, decemris macula alba.”
- ^ [a b c d e f] ”Treecreeper Certhia familiaris [Linnaeus, 1758”]. BirdFacts. British Trust for Ornithology (BTO). http://blx1.bto.org/birdfacts/results/bob14860.htm. Läst 20 maj 2008.
- ^ [a b c] Tietze, Dieter Thomas; Martens, Jochen & Sun, Yue-Hua (2006). ”Molecular phylogeny of treecreepers (Certhia) detects hidden diversity”. Ibis 148 (3): sid. 477–488. doi:.
- ^ [a b c d] Snow, David; Perrins, Christopher M (editors) (1998). The Birds of the Western Palearctic concise edition (2 volumes). Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-854099-X. 1411–1416
- ^ Cocker, Mark; Mabey, Richard (2005). Birds Britannica. London: Chatto & Windus. ISBN 0-7011-6907-9. 394
- ^ Huhta, Esa; Aho, Teija; Jäntti, Ari; Suorsa, Petri; Kuitunen, Markku; Nikula, Ari; Hakkarainen Harri (February 2004). ”Forest Fragmentation Increases Nest Predation in the Eurasian Treecreeper”. Conservation Biology 18 (1): sid. 148–155. doi:.
- ^ Aho, Teija; Kuitunen, Markku; Suhonen, Jukka; Hakkari, Tomi; Jäntti, Ari (July 1997). ”Effects of male removal on female foraging behavior in the Eurasian treecreeper”. Behavioral Ecology and Sociobiology 41 (1): sid. 49–53. doi:.
- ^ Aho, Teija; Kuitunen, Markku; Suhonen, Jukka; Hakkari, Tomi; Jäntti, Ari (November 1997). ”Behavioural responses of Eurasian treecreepers, Certhia familiaris, to competition with ants”. Animal Behaviour 54 (5): sid. 1283–1290. doi:.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Trädkrypare.- Sveriges Ornitologiska Förening
- Dansk ornitologisk forening
