Större hackspett

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Större hackspett
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Större hackspett ♀
Större hackspett ♀
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hackspettartade fåglar
Piciformes
Familj Hackspettar
Picidae
Underfamilj Egentliga hackspettar
Picinae
Släkte Dendrocopos
Art Större hackspett
D. major
Vetenskapligt namn
§ Dendrocopos major
Auktor Linné, 1758
Större hackspett ♂
Större hackspett ♂
Hitta fler artiklar om fåglar med

Större hackspett (Dendrocopos major) är en fågelart inom familjen hackspettar (Picidae). Den förekommer i Europa, norra Afrika och norra Asien och merparten av världspopulationen är stannfåglar förutom de som häckar i den kallaste nordligaste delarna av utbredningsområdet.

Utseende och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Den känns igen på de två avlånga vita skulderfläckarna och den röda undergumpen. Längden är 23–25 cm och vingspannet 34–39 cm. Den väger ungefär 80 gram. Fullvuxna hanar har svart hjässa med en röd fläck i nacken medan fullvuxna honor saknar rött på huvudet. Ungarna har röd hjässa precis som mindre hackspett. Större hackspett flyger i bågflykt, dvs i tydliga upp- och nedåtgående bågar.[2]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Den större hackspettens närmsta släktingar är mellanspett (D. medius), vitryggig hackspett (D. leucotos) och balkanspett (D. syriacus). När balkanspettens utbredningsområde expanderade i Europa hybridiserade den ganska ofta med större hackspett men idag är det mycket ovanligt.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Större hackspett förekommer i Europa, norra Afrika och norra Asien och merparten av världspopulationen är stannfåglar förutom de som häckar i den kallaste nordligaste delarna av utbredningsområdet. Den är regionalt utdödIrland[4] och den har observerats vid ett fåtal tillfällen på Island och Färöarna.[4]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Större hackspettens underarter delas av vissa auktoriteter i två huvudgrupper: major, som omfattar de allra flesta underarterna, och cabanisi som omfattar de populationer som finns i området kring Kina och sydöst till nordöstra Indien. Clements et al. 2011 delar inte upp underarterna i dessa underartsgrupper.[5] Olika auktorer har erkänt olika antal underarter av större hackspett. Generellt kan man säga att de erkända antalet underarter har minskat med tiden. Peters erkände 27 stycken 1948,[6] 22-26 av Cramp et al. 1985[7] och 14 av Winkler et al. 1995.[8] Även Clements et al. 211 erkänner 14 underarter,.[5] vilka är följande:

Genom fossila lämningar finns det en känd förhistorisk underart, D. m. submajor (Jánossy, 1974), från mellersta pleistocen (250.000 till 300.000 år sedan), funnen i Centraleuropa, bland annat Hundsheim i Österrike. Taxonet har ibland behandlats som en egen art men skiljer sig enbart i storlek ifrån nominatformen av större hackspett.[9]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den lever främst i löv- och blandskog, ibland även barrskog, från Skåne till Lappland. Längst i norr är den mindre vanlig eller sällsynt.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hackspett som hävdar revir genom att trumma på blecket av en stolpe.
Dendrocopos major

Bohålet hackas ut i en lövträdsstam, i såväl friska som murkna träd[2] av t ex asp, al, björk eller ek, mindre ofta i barrträd.[10] Övergivna bohål övertas gärna av stare eller vissa andra hålhäckare[11]. Den kan även häcka i holk.[12] I maj läggs 5-7 ägg som ruvas i 12-13 dygn. Ungarna blir flygfärdiga efter 20-25 dygn och de matas oftast en tid efter det att de har lämnat boet. Födan består av skalbaggar, myror, bladlöss och andra insekter, samt bär som till exempel blåbär och lingon - vintertid främst frön i gran- och tallkottar[13]. Större hackspett tar ibland även fågelungar och ägg. Vintertid uppsöker den gärna fågelbord där den främst äter talgbollar och jordnötter.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Dendrocopos major Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b] Jan Pedersen, Lars Svensson (2009) Fågelsång
  3. ^ Haffer, Jürgen (1989) Parapatrische Vogelarten der paläarktischen Region, Journal für Ornithologie, vol.130, sid:475-512
  4. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-09-30
  6. ^ Peters, James Lee (1948) Checklist of the Birds of the World. (Piciformes), vol.6
  7. ^ Cramp, Stanley, et al (1985) The Birds of the Western Palearctic. (Terns to Woodpeckers), vol.4
  8. ^ Winkler, H., Christie, D. A. & Nurney, D. (1995) Woodpeckers: A guide to the Woodpeckers of the world.
  9. ^ Mlíkovský, Jirí (2002) Cenozoic birds of the world. Part 1: Europe , Ninox press, Prag, sid:150 (pdf)
  10. ^ Buntspecht, in "Der Wald - Heimat der Tiere" (tyska), läst 5 augusti 2011.
  11. ^ Grannskapsnatur. Naturskyddsföreningens årsbok 1994. ISSN 0349-5264
  12. ^ Buntspecht (Dendrocopus major) Vogelschutz online e.V. (tyska), läst 5 augusti 2011.
  13. ^ Jan Pedersen, Lars Svensson (2009) Fågelsång. (Avser vinterfödan)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]