Avhängiga territorier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
FN: s lista över Förtroende och icke-självstyrande territorier (officiellt dokument)

Avhängiga territorier är områden som lyder under en stat de inte är en integrerad del av. De flesta kan karakteriseras som kvarvarande kolonier, ofta isolerade öar med liten folkmängd. Flera områden har väder- och andra sorters forskningsstationer (särskilt inom polarforskning och havsforskning); radiostationer; strategisk betydelse och/eller potentiellt intressanta ekonomiska zoner.

Samtliga befolkade områden i förteckningen utom Svalbard har varierande grad av inre autonomi (självstyre). Invånarnas medborgerliga rättigheter i förhållande till centralmakten varierar. Svalbard och Antarktis är (liksom även Åland) två områden vars politiska och folkrättsliga status fastställts i internationella fördrag. Många andra avhängiga territorier har numer fått sin status fastställd i folkomröstningar eller allmänna val.

De avhängiga områdena skall inte förväxlas med områden som är ockuperade eller omstridda, inte heller med områden där det finns separatistiska rörelser.

De skall inte heller förväxlas med associerade stater eller autonoma regioner som är enheter i många staters administrativa indelningar.

Avhängig kommer av tyskans abhängig (beroende) och har använts i svenskan sedan 1815. Territorium kommer av latinets terra (jord) och beskriver det folkrättsliga förhållandet att en stat har suveränitet över ett avgränsat område.

Innehåll

Australien [redigera]

Externa territorier:

Frankrike [redigera]

Vid en grundlagsrevision 2003 avskaffades den tidigare kategorin utomeuropeiska territorier (territoires d'outre-mer) för alla bebodda områden. I enlighet med folkomröstningar under 2003 upphörde Saint-Barthélemy och Saint Martin som gemensamt arrondissement i regionen Guadeloupe 2007 och blev separata utomeuropeiska förvaltningsområden (collectivités d'outre-mer).[1]

Utomeuropeiska territorier:
Förvaltningsområde sui generis:
Utomeuropeiska förvaltningsområden:

Nederländerna [redigera]

Norge [redigera]

Den norska suveräniteten över Svalbard är starkt begränsad enligt den internationella Spetsbergtraktaten. Svalbard styrs av en sysselmann som är regeringens representant (närmast motsvarande en guvernör) och saknar lokal demokrati. Det gör Svalbard till det enda befolkade området i denna förteckning som inte har autonomi.

Biländer:
Områden med särskild status:

Nya Zeeland [redigera]


Storbritannien [redigera]

Utomeuropeiska territorier:

USA [redigera]

Icke införlivade territorier:

FN:s lista över "Non-Self-Governing Territories" [redigera]

Av de ovan listade områdena undantas de som är obebodda från FN:s avkoloniseringskommittés lista över "Non-Self-Governing Territories".[2] Undantagna är även Australiens och Nederländernas besittningar, liksom Svalbard. Av de franska besittningarna finns endast Nya Kaledonien med. Däremot listas Västsahara som ockuperades av Marocko och Mauretanien vid avkoloniseringen 1976.

Se även [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ Ministère de l'Outre-Mer, franska regeringskansliet
  2. ^ "Non-Self-Governing Territories listed by General Assembly in 2002", United Nations Special Committee on Decolonization

Källor [redigera]